Bevara mig som din ögonsten, Gud
Ett vänligt ord
Mellanrum-daglig betraktelse
Pingstledaren Daniel Alms hälsning till församlingarna
Håll ett rum i ordning! - En hälsning och predikan av vår föreståndare Daniel Alm denna coronasöndagen.
Många församlingar möts och firar gudstjänst tillsammans som vanligt, samtidigt sänder flera församlingar sina gudstjänster på nätet för de som inte kan komma och några församlingar har valt att ställa in sina gudstjänster.
Låt inte ensamhet och utsatthet blir det som märker denna söndag även om många måste stanna hemma, låt oss fira gudstjänst där vi är och låt dagen märkas av tro, hopp och kärlek!
Särskilda råd till församlingen med anledning av coronaviruset
|
Dagen då två familjer fick uppehållstillstånd
Vi hade kämpat i flera år för två familjer. Andra familjer fick besked om att få stanna i Sverige, men inte dessa.
Handläggaren i Göteborg ringde en dag och frågade om jag kunde åka till Göteborg och ta med mig båda familjerna för djupgående förnyade intervjuer. Jag svarade att vi gärna ville, men att jag har kronisk svår ryggvärk, så en resa fram och tillbaka till Göteborg skulle jag inte klara. Handläggaren föreslog då att vi skulle mötas på Migrationsverket i Örebro dit det bara är tio mil. Det gick bättre, så jag hyrde en minibuss och så drog vi iväg mot Örebro. Familjen i Filipstad klev först på och i Storfors hämtade vi upp den andra familjen.
Samtalen i Örebro var tuffa och långa. Barnen blev inte hörda, men deras lek i väntrummet hördes in där vi satt och blev "manglade". Ett av barnen hade autism och han var mycket orolig och hans höga rop trängde in där vi satt.
Handläggaren bad den andra familjen att komma in och även här blev det många frågor om identitet och id-handlingar. Vi tog en fikapaus och sen frågade handläggaren om han och jag kunde ta en promenad. Han skulle röka.
När vi gick på gatorna frågade handläggaren mycket om familjerna och hur de brukade bete sig i kyrkan och om jag visste vilka vänner de hade. Om vännerna var från X-landet eller Y-landet. Jo, alla deras vänner är från X-landet, så vitt jag vet svarade jag.
När vi kom tillbaka från promenaden tänkte jag att det skulle bli en fortsatt tuff dag, men handläggaren kallade in familjernas barn och ställde några frågor till dem om skola och vänner. De svarade på svenska mycket bra. Därefter vände handläggaren till sin sekreterare som satt vid datorn. Han sa till kvinnan:
-Skriv ut permanenta uppehållstillstånd till alla! Båda familjerna får PUT!
Gissa om vi var glada då vi åkte hem. Vi stannade i Karlskoga och gick på Mac Donalds och åt god mat. I bilen hem somnade barnen och de båda föräldraparen lutade sig kärleksfullt och lycksaligt mot varandra. Jag styrde hem i regnet, medan glädjen bubblade i mitt inre. Den dagen glömmer jag inte så lätt.
Sverige-ett land man flyr ifrån
Det är måndag förmiddag och den bistra verkligheten slår emot mig då telefonen ringer och det plingar i telefonen då mail och sms kommer. Flera kyrkor och enskilda berättar om ungdomar som lämnat Sverige och söker skydd i Tyskland och Frankrike. Efter 4- 5 år i Sverige med skolgång, klarade kurser i svenska och engelska, praktik och sommarjobb har deras asylprocess nått vägs absoluta ände. De blir inte trodda och Sverige vägrar dem skydd. Nu flyr de från vårt humana land.
Andra frågar om familjer där barn är svårt sjuka, flicka med hjärntumörer och en pojke så sjuk att han måste sondmatas anses alla ”transportabla” och ska utvisas då de visst klarar en flygresa. Mamman med TBVC och lungförändringar hostar och kan inte sova om nätterna. Barnen vakar kring sängen, men den sjuka mamman är också kvalificerad för att klara en flygresa.
Aldrig trodde jag att Sd och Kd skulle sjunga duett och skandera om ”vuxna män utan asylskäl”, ”de ska ut, de ska ut” och att ”familjeåterförening ska ske i hemlandet” (läs landet där krigets fasor skördar offer varje dag). Aldrig trodde jag att Kd skulle lägga försörjningsbördan på BARNEN om deras familj skulle få nåden att förenas i Sverige. Aldrig trodde jag att Kd skulle skicka fram en präst som talesperson i asyl och migration som förkunnade att man måste tjäna 35 000:- för att få byta spår och få stanna i två år på grund av arbete. Nu ska Kd städa upp och alla de kyrkor, företagare och föreningar som till exempel ordnat med vita jobb åt konvertiter, nu ska det sättas stopp för detta. Man tror inte det är sant! Vad säger ni som var mina vänner inom Kd? Hur klarar ni av att ta del i denna hårdhet? Jobbet som vännerna i kyrkan ordnat skulle ge en lön på 17 000:- men nu säger ni att det inte räcker.
De ”vuxna männen utan asylskäl” var en gång barn. Deras far dödades, några torterades. (jag har sett ärren då pojkarna visat mig söndersargade ryggar, brännsår och knivhugg) De var en gång barn då de fick ansvar att skydda sin mor och syskon. Jo, pojken blev snabbt vuxen och i Sverige blev han helt plötsligt två år äldre bara genom att en handläggare fyllde i ett nytt datum. Han stödde sig på några ovetenskapliga bedömningsmetoder. Nyårsdagen såg jag på Facebook, att jag hade över 50 vänner som alla fyllde år den dagen eftersom det var så Migrationsverket bestämt. De fårade dragen och rynkorna kring ögonen fick pojkarna då de kämpade för att överleva den psykiska press Migrationsverket utsatte dem för. Hur kunde det bli så här?
Fartun skickades iväg till Grekland
För cirka två veckor sedan utvisades Fartun till Grekland.
Det blev som vi befarade. Grekland hade inte gjort någonting för att ta emot Fartun. Hon fick vänta länge på flygplatsen, men ingen tog emot henne. Efter lång väntan tror vi att någon tog henne till ett akutsjukhus. Efter det hörde vi inte av henne på nio dagar. Vi hade ju köpt en telefon till henne, men den var tyst och vi var så oroliga.
Och som ni vet, Sveriges och Migrationsverkets ansvar upphörde då planet lyfte mot Athen. De hade fullgjort sin plikt "att skriva en not". Det var det svar jag fick gång på gång. När jag bad dem förklara vad de menade med "not" fick jag veta......ingenting
Nu har vi fått veta var hon är. På ett sjukhus i Athen. Hon berättar själv att hon inte får någon vård och har bara fått nåt glas mjölk under denna tid. det är fruktansvärt upprörande. I morn ska det komma en person från en kyrka och hälsa på. Han ska försöka skaffa näringsdrycker och någon frukt. Vi hoppas att det ska gå bra. Vi har hört att de grekiska myndigheterna påstår att hon vistas i Grekland illegalt. Jag har idag skrivit till Migrationsverket och bett dem visa oss Fartuns handlingar om hon har tillfälligt uppehållstillstånd (TUT) eller permanent, PUT. De har vägrat lämna ut dessa handlingar under den tid då jag var hennes juridiska ombud. Hela detta ärenbde är en stor skandal.
Så här skrev jag i ett sista desperat försök att Farttun skulle få stanna i Sverige:
Veckan före midsommar skjutsade jag Fartun till Migrationsverket i Örebro. Vi ville visa Fartun för er så att ni kanske skulle förstå hur svårt det vore om hon skulle överföras till Grekland. Den dagen tror jag vi nog alla vill glömma. Ni sköt ut rullstolen utanför byggnaden och där satt Fartun i regnet och visste inte vad som skulle hända med henne. Jag åkte till Torpkonferensen strax utanför Örebro tillsammans med "Ängen i Hällefors-Yasmin". Ni började ringa eftersom ni inte hittade något boende för Fartun. Ni insåg att hon inte kan klara sig själv och att hon behövde hjälp med i princip allt. Det blev kväll och ni gav henne ingen hjälp utan några som såg henne sitta i sin rullstol i regnet förbarmade sig över henne och gav henne tak över huvudet under natten. Dagen efter kom hon tillbaka till Hällefors.Efter några veckor blev jag inbjuden att träffa er chef. Vi hade ett trevligt och uppriktig samtal. Det slutade med att ni sa att Fartun ska utvisas senast september.Under hösten har vi samarbetat, fyllt i blanketter, förklarat oss villiga att följa era beslut. Ni ordnade med att ett läkarteam skulle undersöka Fartun och Yasmin och jag mötte teamet. Vi fick information om att en utvisning skulle ske några dagar efter besöket. Nu är vi inne i julveckan och Sverige förbereder sig för att fira Fridsfurstens ankomst. Lucia har spridit ljus och värme. Barnens förväntan inför julen stiger för varje dag. Vi köper presenter och handlar mat för festliga dagar.Har ni någonsin tänkt hur det är för Fartun att ligga i sin säng dag efter dag, vecka efter vecka., I samma säng i två år utan att komma utanför dörren utom de gånger hon måste till läkarbesök. Hur kan det kännas att ligga och tänka på att "nästa dag kanske Migrationsverket kommer och hämtar mig och dumpar mig någonstans i Grekland. Min framtid är kanske på en gata i Athen eller en park i Thessalonike". Det måste bli ett slut på denna psykiska terror. Jag ber en sista gång: Låt Fartun få stanna i Sverige. Låt henne få uppleva trygghet och ge henne hopp om en något bättre tillvaro.
Så blev det alltså inte. Hon är i Grekland, men får ingen hjälp, precis som vi befarade. Vad ska hända med henne? Kommer hon överleva?
Läkarteam besökte Fartun
Till sist hittade Migrationsverket ett läkarteam som kunde komma och göra en bedömning av Fartun, om hon rent medicinskt skulle kunna utvisas. De skulle ha kommit igår, men ställde in resan pga halka. De hade lång väg att åka, hela 54 mil. Yasmin, "ängeln i Hällefors" fick ta ledigt från sitt arbete två halvdagar.
Läkarna var enastående vänliga, starkt berörda och jag tror rejält chockerade över den magra lilla kroppen som låg i sängen.
-Kan du röra på benet?
-Ingen reaktion.
-Känns det här, frågade läkaren.
Han tittade på de förtvinade musklerna och frågade:
-Hur länge har du legat så här i sängen?
-Två år.
-Kan du själv gå till toaletten?
-Nej Yasmin hjälper mig på morgonen och när hon slutat jobbet på eftermiddagen.
-Men hur kan man låta en MÄNNISKA bli behandlad på detta sätt? Får hon ingen medicinsk hjälp? Följer ingen läkare upp smärtbehandlingen? Får hon ingen hjälp med att röra sig och försöka stå på det ben som fungerar? Frågorna var många.
-Nej, vi får ju inget LMA-kort och varje läkarbesök kostar tusentals kronor. Vi får betala mycket för medicin.
-Ja, men så ska det ju inte vara. Detta är ju akut om något kan kallas för akut. Läkaren KAN välja att trycka på akut-knappen och då ska det bara kosta 50 kronor......
-Jo, vi vet, men det funkar inte så här........
Fartun sa till läkarna att hon vill dö här, men inte så barnen i huset ser då hon dör. Tårarna rann och hon snyftade. Vi kunde inte heller klara mer. Tårögda gick vi ut i köket och drack kaffe medan Fartun låg kvar i sin säng.
Hur det går med intyg till flygbolaget och med min senaste juridiska inlaga och hur många dagar Yasmin ska orka, det vet bara Gud.
-Har du förlorat mycket pengar på att ta ledigt två halvadgar?
-Ja, men det ordnar sig på nåt vis, säger "ängeln".
-Jag ska fråga mina Facebookvänner. Kanske några som inte gett någon gåva på länge kan swisha lite hjälp. Du behöver en uppmuntran. Du har kämpat så helt utan lön på din fritid. Jag för över 1000 kronor direkt så får vi se om några vill hjälpa till denna gång till mitt nummer 0706 347 347 TACK!!!
Korskyrkan sprider böcker med hopp
Det som händer är helt fantastiskt. Det senaste året har vår församling, Korskyrkan Filipstad-Hällefors fått hälsa många nya medlemmar välkomna. Speciellt många från ett land i Afrika där det knappast finns någon kristen. Idag var det sex personer från detta land som välkomnades. Många asylsökande har tvångsförflyttats i Migrationsverkets flyttkarusell, men dessa personer har uppehållstillstånd. Nu studerar de ivrigt svenska, samhällskunskap och olika skolämnen. De flesta är tonåringar och går i skolan och pratar perfekt svenska. Vi är så glada för dem. De sjöng en sång för oss idag och vi betygade varandra kärlek och varmt välkomnande. Den gemenskap vi fick känna idag är enastående. Det är en kärlek från Gud.
Vi hade dukat fram Sebastian Staksets bok och vi bad och välsignade dessa böcker. Vi har tagit hem tusen böcker som vi ska dela ut. Sjöbergs Förlag har fått beställningar på 80 000 böcker, främst från mindre samhällen och församlingar.
Nu utmanar jag större orter att ta hem och dela ut. Den har ett fantastiskt budskap om hopp och ljus. Kom igen nu ni stora städer. Ta hem och dela ut som julgåva. Se mer info på
Se mer om boken om Sebastian Stakset på www.sjobergsforlag.se
Farbrorn med hatten
En äldre afghansk man med hatt och kostym började komma till kyrkan för drygt ett år sedan. Ibland hade han sin fru med sig, men oftast kom han ensam. Han satt rak i ryggen och tycktes lyssna intensivt. Våra afghanska ungdomar hjälpte oss att tolka ibland. Snart fick vi veta lite om hans situation. Han var analfabet och hade flera sjukdomar bland annat diabetes. Han berättade att han sökt hjälp flera gånger på vårdcentralen, men alltid blivit avvisad eftersom hans LMA-kort hade gått ut. Jag skrev ett brev till vårdcentralen och påminde att han har rätt att få akut vård och medicin om han betalar själv. Inget svar. Skrev ett nytt brev som han fick ta med sig och lämna fram. Han blev avvisad ännu en gång. Skrev brev till Migrationsverket i Örebro och frågade om LMA-kort, men fick inget svar. Skrev till Migrationsverkets förvaltningsprocessenhet, men fick inget svar. Vi ordnade sprutor som han kunde köpa och ta själv hemma, men han behövde ju komma till läkare. Ibland fick mannen i hatt en matkasse och ibland fick han pengar till medicin och mat, men varför får han aldrig något svar från myndigheterna? För gammal? Nej, han är tio år yngre än jag.
Vi gav honom en "enhet" med vars hjälp han kunde lyssna på hela Nya Testamentet i Bibeln på dari. Han var så tacksam. En söndag då vi firade nattvard kom mannen fram och sträckte fram sina händer, tittade upp mot himlen och visade att han ville ta emot brödet och vinet. Han log med hela ansiktet.
Det gick några veckor och vi såg inte till "hattmannen". Så fick vi veta att han blivit akut sjuk i hjärtat och låg på sjukhuset i Örebro. Han opererades och fick intensivvård. I förrgår fick jag ett mycket allvarligt intyg från hjärtläkaren. Har nu postat intyget med en lång skrivelse och hoppas att vi ska få ett svar.
Nu är han inte längre farbrorn med hatt, utan vi känner hans namn. Både för och efternamn och vi vet hans långa färd från krigets Afghanistan till fredens, kärlekens och trygghetens land, Sverige. Må vi leva upp till det. Vänner i kyrkan (och andra vänner), nu ber vi för Naderi.
Skakande berättelse från Afghanistan
Detta är skakande läsning. Tillsammans med alla andra rapporter om det stora antal dödsoffer i Afghanistan, borde detta få våra politiker och Migrationsverket att stoppa alla utvisningar till Afghanistan.
"Från ett gömställe i Kabul kommer detta vittnesbörd från två konvertiter som nyligen utvisades från Sverige. Deras berättelse vittnar om att det blev precis så illa som vi befarade. De döljer inte sin kristna tro, de blir förföljda och de tvingas gömma sig:
"Hej, jag är en troende broder till er som tillsammans med en till kristen broder blivit utvisad från Sverige till Afghanistan.
Just nu befinner jag mig i Afghanistan och har från första stund gått igenom svåra saker i mitt liv och haft det mycket besvärligt.
Från den stund vi kom till flygplatsen i Kabul var vi öppna med att vi är kristna och vi dolde inte sanningen.
Vi fick bo på ett hotell i Kabul. Cirka klockan 01:30 på natten kom en person till hotellet och frågade i receptionen efter två afghaner som hade utvisats från Sverige. Receptionisten förnekade att vi bodde där.
De framhärdade och sa vi ska ge dig pengar om du ger dem till oss. Men de lyckades inte gripa oss.
Efter att de hade lämnat ringde vi till en kvinna som tidigare hade gett oss hundra dollar och berättade om allt som hade hänt på hotellet.
Just nu har vi ett mycket svårt liv och lever i ett gömställe och kan inte ens gå ut. Vi vill att ni ska be för oss om att vi också ska kunna vara fria och leva i frid som i många europeiska länder.
Vi är rädda och vet inte vad ska vi göra och varje stund kan någonting hända oss här.
Vi kan inte göra någonting och det är bara era böner som bär oss.
Som människor och kristna vill vi att den svenska regeringen och människor och Migrationsverket ska besluta korrekt och inte frånta afghaner deras mänskliga rättigheter genom att skicka de till Afghanistan.
Det finns inget liv för en troende i Afghanistan.
Vi har blivit offrade och det kan vi inte ändra på och vi lärde oss i vår kristna tro att några har alltid blivit offer.
Vi önskar att ingen och speciellt ingen troende ska hamna i en sådan situation som vi är i.
Situationen är oerhört svår och det är livsfarligt och det finns inget hopp.
Och det enda som håller oss stående är vår tro och väntan på att Gud ska komma tillbaka och den helige Ande ska komma och rädda oss.
Det här var allt som vi villa rapportera och allt är sanning och vi tackar er för att ni lyssnar."
KOMMENTAR
1 – Här ser vi rent konkret det som vi i #rättilltro har varnat för, nämligen att när svenska myndigheter utvisar kristna till världens näst farligaste land för kristna, så förnekar vi de facto dessa konvertiter deras rätt till tro. Svenska myndigheter tror inte att de är ”genuina” kristna, men uppenbarligen vill de behålla sin tro även inne i Afghanistan. Dessa två killar har redan från första stund varit öppna med att de är kristna, något som dock ledde till att de blev uppsökta och nära på tillfångatagna.
2 – Vilka var dessa hotfulla personer som sökte upp konvertiterna på hotellet i Kabul? Med tanke på att de inte var välkomna och dessutom försökte muta hotellpersonalen verkar det ju onekligen som att de hade ont uppsåt. Vad hade de tänkt göra med de två kristna?
Nödrop från Fartun
Hur kan en svårt sjuk ung kvinna behandlas så här som Migrationsverket gjort?
Dags att göra anmälan till JO och DO (Diskrimineringsombudsmannen)?Under mina 30 år har jag varit med om polishämtningar med 8, 10 och 13 poliser, ambulans, sjuksköterskor m.m. Då fanns pengar, men att hjälpa EN kvinna som lider med att få bo några dagar tills det praktiska är ordnat, det vill man inte.
Vi fick kallelse till återvändarsamtal den 20 juni. Accepterade och körde Fartun till Örebro. Hon hade packat alla saker och vi hade växlat pengar som samlats in och gett henne m.m. Vi accepterade utvisning/överföring BARA VI FICK VETA OM NÅGON SKULLE HJÄLPA HENNE VID ANKOMSTEN. Efter att vi lämnat av henne åkte vi till Torpkonferensen. Då började vi få meddelanden.
-Är hon såå sjuk? Det visste vi inte. Kan ni ta hem henne bara över helgen, så ordnar vi ett aktuellt läkarintyg.
Migrationsverket hade tydligen inte läst våra intyg. De tog henne till en lägenhet, men den låg på tredje våningen. Hur skulle de få upp henne och rullstolen dit? Vilka skulle hjälpa henne? Personal från hemtjänsten dök upp. Två män som snart insåg, att det här klarade de inte.
Fartun kom "hem" igen, men bara några dagar......
I måndags var det dags igen för, som vi trodde läkarundersökningen. Taxi kom och hämtade. Men ingen undersökning, bara besked att Fartun får själv ta sig till Grekland. Man körde ut henne på gatan där hon satt i flera timmar i sin rullsol. Det började regna. Fartun grät. Några snälla människor tog hand om henne, men bara nåt dygn. Igår kom hon "hem" igen och idag frågade jag Migrationsverket, MV, hur det blir.
-Hon är utskriven och hon är ju så dålig så hon kan inte bo på ett utslussningsboende eftersom hon behöver hjälp med allt. Vi kan inte göra något för att genomföra utvisningen. Det får hon sköta själv.
-Ja, men hur tänker ni då att hon ska klara sig i Grekland?frågar jag.
-.........MV svarar inte på frågan.
-Sverige kan skriva in henne igen och köra henne till utslussningsboende för utvisning när det praktiska ordnats, tycker jag.
- ...........MV svarar inte.
-Jag har varit med under 30 år då ni haft pengar till att anlita 13 poliser, en ambulans, en sjuksköterska som injicerade lugnande i de barn som skulle utvisas och ni kan inte ta emot henne några dagar, säger jag.
-......................Ingetr svar från Migrationsverket.
Vad händer idag med henne? frågar jag och har inte fått svar.
Återfunnen och infogad på sin rätta plats
Vi hade ett underbart möte idag. Besök av såpnggruppen Vi fyra som sjöng engagerat, vackert och med värme och kärlek. Jag delar lite av min predikan om att bli återfunnen. Kanske du ska bli funnen och komma in i det som Gud tänkt för ditt liv. Du har ett stort värde och är viktig. Läs Lukas 15: 4-7 om det borttappade fåret och 8-10 Kvinnan och det borttappade myntet
Brukar du leta efter saker?
Fyra saker jag brukar kolla att jag har med mig då jag ska gå ut: Plånboken, bilnycklarna, telefonen samt brickan som visar att jag tar blodförtunnande medicin. Glömmer ändå ofta en av dessa saker……
En dag gick det inte att komma in i telefonen. Glömt lösenordet efter en uppdatering. Prövade allt. Telefonen innehåller idag så mycket viktigt. Mail, meddelanden, anteckningar om tider och möten med människor, adresser. Försökte i tre dagar utan att lyckas. Planer på att ta bort allt för att kunna använda igen eller köpa ny telefon. Skulle precis sätta mig i bilen och åka cirka tio mil för att få hjälp att göra fullständig omstart, DÅ ringde mannen och berättade att han lyckats göra detta på distans. GLAD!!! GUD HAR MILJARDER MÄNNISKOR ATT HÅLLA REDA PÅ-ÄNDÅ GLÖMMER HAN ALDRIG NÅGON.
Matteus 10:29-31 Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar.
Myntet hörde förmodligen ihop med flera mynt i ett halsband. Det var viktigt för helheten. Och om det bara var ett ensamt mynt, hade det sitt värde och var så viktigt för kvinnan. Du och de gåvor som Gud gett dig är viktiga för teamet, för din familj, för din släkt m.m. De gåvor som Gud gett dig kommer till sin rätt då du intar din plats i det som Gud tänkt ut.
Bibeln visar gång på gång hur viktigt ett människoliv är, hur viktig en individ är, hur Gud älskar varenda en av oss, att han var villig att lämna allt för att söka upp det förlorade. Jesus tog tid med EN samarisk kvinna. Detta ledde till att en hel stad fick höra talas om Jesus och frälsningen.
Jesus måste stanna och gå till EN blind tiggare för att hela honom.
Gud hittade Sebastian Stakset som nu får vara många, många till hjälp. Tältmötena i Sävsjö. 100-tals tar emot Jesus till frälsning, nytt liv, upprättelse. Se bilden från tältet i Sävsjö. Guds kärlek når in på SIS-hemmen, på fängelser och anstalter.
De som kommer till tro idag tar emot HELA PAKETET, frälsningen, dopet och uppfyllelsen av den helige Ande. Joel, min son har döpt flera den senaste tiden. De nydöpta började tala det himmelska språket allt eftersom den helige Ande gav dem orden. De prisade, ärade och lovade Gud. Du behöver ALLT för att bli andligt stark i denna mörka och jobbiga tid. Vi lever inte efter en kyrkas eller samfunds regler och traditioner utan efter Guds ords klara instruktioner.
GUD LETAR EFTER DIG! Du har ett stort värde! Om du befinner dig i dammet, i röran, i misären, bland kompisar och vänner, på gatan i folkvimlet-GUD LETAR EFTER DIG. Han ska hitta dig. DU GLIMMAR-DET FINNS NÅGOT AV GULD OCH SKIMRANDE DIAMANT I DIG. Ge inte upp! Ta emot HOPPET, LIVSMOD mobilisera MOD och TÅLAMOD. Du blir funnen-du hittar hem.
Fartun till läkare idag den 24 juni 2019
Senaste nytt om Fartun
17 månader i ett litet rum hos Jasmin, ”ängeln i Hällefors” fick räcka. I torsdags morse klockan 7 började vi hjälpa Fartun ner till hyrbilen som var stor nog att ta med rullstolen och en del hjälpmedel. Vårt mål var Migrationsverket i Örebro och syftet var att överlämna ansvaret till Migrationsverket. Vi blev vänligt mottagna och lämnade byggnaden. Vi hade försett Fartun med 440 Euro, brev på engelska, grekiska och svenska och mediciner, näringsdrycker m.m. Jasmin har också köpt en telefon och laddat den med pengar så hon kan ringa. Men nu var det dags för MV att ta sitt ansvar. Hon var också kallad till ett så kallat återvändarsamtal. Vi har accepterat en överföring till Grekland OM verket kunde presentera en plan för hur man ska ta hand om en kvinna som behöver hjälp med precis allt. En ung kvinna som är förlamad i ena benet, har enorma smärtor från ett stort sår i ryggen orsakat av en machete eller bajonett samt skottskador och ärr över hela kroppen. Skulle vi få någon plan? Innan vi började köra ville Jasmin att vi skulle be en bön. Det kändes så fint att be och kvinnorna avslutade bönen med Amen=låt det ske så.
I skrivande stund vet vi inte hur det har gått. Vi vet inte var Fartun ska sova i natt, men vi vet att vi inte orkar mer och att det som händer nu på den internationella flyktingdagen kanske blir ett uppvaknande för Migrationsverket.
Jasmin har vårdat Fartun i 17 månader samtidigt som hon som ensamstående mamma tagit hand om sina barn och jobbat 90 % på ett korttidsboende. Jasmin är sköterska. Hon har under dessa 17 månader lärt Fartun att läsa och skriva. Hon var helt slut idag.
Tack alla som på olika sätt stöttat Fartun.
Torsdagen den 20 juni 2019
Bengt Sjöberg. [email protected]
Fartun har lidit nog nu
Det är tidig morgon och jag kan inte sova. (varning för lång, men viktig text och med en viktig och konkret uppmaning på slutet) Jag tänker på flickan i minibussen. Det är en och en halv månad sen vi for till Migrationsverket i Lindesberg och blev avvisade, men fick ett varmt välkomnande hos samma myndighet i Örebro. Det var ju bra att vi fick registrera en ny ansökan i Örebro, men F har legat i sin säng i ett helt år med svåra smärtor. Nu snart ska hon på en neurologisk undersökning och då behöver hon ett LMA-kort (en id-handling) Kanske kan man operera så att smärtorna lindras, efter det som hände då hon som 12-åring våldtogs av fyra män som brände henne, sköt henne och skar henne i ryggen. Tack alla ni som skickat pengar till F till Korskyrkans Flyktingfond.
Jag har i flera dagar ringt till Migrationsverket för att få besked och blivit hänvisad att ringa olika kontor och handläggare. De två senaste dagarna fick jag ett direktnummer, men när jag ringde igår hamnade jag varje gång på Arlanda!!!hos en visserligen vänlig kvinna, men inte dit jag trodde jag kommit.....Ska fortsätta idag och hoppas komma till NÅGON som kan ta tag i frågan.
Hur gick det med riksdagsledamöter som eventuellt skulle ställa en principiell fråga i riksdagen? Den som jag hade kontakt med som övervägde att ställa en fråga blev avrådd av sitt partis "handläggare för samordning och godkännande av enskilda ledamöter som vill ställa frågor till ministrar vid riksdagens frågestund". Man skulle försöka lyfta frågan "på annat sätt, i andra fora". Sitter och tittar på andra frågor som ställts i riksdagen. Jo, det är viktiga frågor om jakt, vatten och vägar, men frågan om en ung kvinnas oerhörda lidande, är också viktigt. Jag har samarbetat med ett flertal riksdagsledamöter från olika partier som ställt konkreta frågor i riksdagen tidigare. En ledamot tog upp frågan om två döva iranska bröder som fick vänta i över tio år!!!på att få uppehållstillstånd och som hade en oerhört svår situation.
Migrationsverket vill överföra F till Grekland. Där får hon ingen hjälp och kan inte klara sig själv pga alla skador och funktionsnedsättningar.
Det går att göra undantag från Dublinförordningen och denna flicka/kvinna är ett mycket humanitärt angeläget ärende som enligt mig borde kunna få stanna i Sverige. Vi har accepterat att hon överförs till Grekland OM Migrationsverket kan visa oss en plan för hur hon ska tas om han i Grekland. Någon sådan plan har vi inte fått trots att vi väntat i mer än ett halvt år!!!Hur kan man vägra hjälp till en lidande flicka och välja att titta bort, välja att inte svara, välja att leka kurragömma med den som vill försöka hjälpa?
Tack alla ni som skänkt pengar till mat, mediciner, resor o.s.v.
Nu pågår Ramadan och F har vänner som fastar och ber för henne. jag vill uppmana mina kristna vänner att hjälpa till att be för flickan. Och ni som inte ber kanske har tid att skicka ett brev till Migrationsverket och be dem om att:
1. Utse en handläggare för Fartun med ärendenummer 51-206982
2. Ge Fartun ett LMA-kort
3. Ge henne dagersättning
4. Låta henne få stanna i Sverige
Skicka till [email protected]
I meddelande skriver ni Till Dublinenheten i Solna
KORSKYRKANS FLYKTINGFOND BG 891-8302
swish 123 427 2902
Fartun, somalisk flicka som tackar för hjälp
Idag har vi haft styrelsemöte i Korskyrkan Filipstad-Hällefors. Vår kassör har redogjort för ekonomin. Vi är så tacksamma och glada. Stort tack till alla som gett gåvor till Fartun, den somaliska flickan. Jag ska ge en uppdatering om henne lite längre ner i detta inlägg.
Vi har verksamhet i två kommuner samt biståndsarbete i sex olika länder t.ex. Bangladesh, Tanzania, Indien och Pakistan.
Idag fick vi rapporter från olika verksamhetsgrenar bland annat från Måndagsklubben för barn. Det kommer fler barn i Filipstad, men minskar i Hällefors på grund av Migrationsverkets omflyttning av barnfamiljer. Tonårsgruppen i Hällefors är inte drabbad av flyttningar eftersom ungdomarna som går där är bofasta. Tonårsgruppen är ett ämne till stor tacksamhet och glädje. På fredag kl.11 har vi ett ekumeniskt möte i Korskyrkan tillsammans med Svenska Kyrkan.
När det gäller Fartun har hon ännu inte fått sitt id-kort och rätten till dagersättning. Jag har haft kontakt med två riksdagsledamöter som planerat att ställa en fråga i riksdagen om henne. De väntar ett godkännande från ansvarig inom partiet.
Fartun har haft svår värk i helgen och alla mediciner påverkar henne så hon mår illa och kräks. Hon tål endast näringsdryck och någon soppa. Läkare har sagt att hon måste opereras om hon ska kunna få smärtlindring. Det känns så fruktansvärt svårt och outhärdligt, att de byråkratiska kvarnarna inom Migrationsverket ska mala så långsamt. Ser man inte att det är en människa som behöver hjälp NU?
Vi funderar på att söka hjälp av privat sjukvård som eventuellt skulle kunna utföra ett ingrepp. Vi ska sammanställa behov, intyg, journaler och beräkna kostnaderna och ta hjälp av kunnig medicinsk personal.
Några har även skickat pengar Flyktingfonden till andra behov som till exempel utdelning av matkassar, pengar till medicin, kläder, skor och till en familj som snart ska få ett barn och som behöver allt möjligt. Migrationsverket ville flytta dem till obygden, bort från nätverk av vänner, stödpersoner och kyrkan. Vi har ordnat boende, så de får känna sig trygga.
Ännu en gång vill Korskyrkans styrelse rikta ett varmt, hjärtligt och stort tack till alla som stödjer oss och som skickat till Flyktingfonden swish 123 427 29 02 eller bg 891-8302
VI ÖNSKAR GLAD PÅSK!
Olika bemötande hos Migrationsverket
Vi hade fått en tid hos Migrationsverket i Lindesberg, men när vi kom dit stod det stängt på dörren. Vi såg människor inne på kontoret och vi försökte få deras uppmärksamhet. Efter ett tag kom två män ut till Fartun i rullstolen och Jasmin och mig. De förklarade att de inte jobbade! "Men ni kan väl ta emot två brev", frågade jag som ombetts att komma med en hel familj och visa upp dem och meddela ny adress. De svarade att de inte kunde göra det.
" Men titta på Fartun", sa jag. "Hon är en människa". Nu lät jag riktigt upprörd. En av männen skrattade då han tittade på den svårt sjuka flickan, Fartun.
Vi plockade ihop rullstolen och våra handlingar och åkte till Migrationsverket i Örebro. Där var lång kö, men alla var så enastående vänliga. Inom tio minuter hade vi registrerat ärendena och kunde åka hemåt efter ett besök på Mac Donalds.
Jasmin sa att EN DÖRR KAN VARA STÄNGD, MEN INTE LÅST. OM VI LITAR PÅ GUD ÖPPNAR HAN EN ANNAN DÖRR.
Bilden. Fartun vilar i bussen.
Flickan som riskerar överföras till Grekland
