Emmanuel fiskar
Barnbarnet Emmanuel och jag har fiskat i sjön Daglösen.
När vi kom hem stekte jag några fiskar åt honom. Ett av huvudena använde Emmanuel till att skapa detta konstverk. På bilden ser man hur någon dvs Emmanuel metar upp denna "jättefisk". Efter att jag tagit kortet strödde han ut sand och målade mer vatten. Konsstverket ligger på verandan för att torka och tas hem till pappa och mamma!! Getingar har ätit upp köttet som var kvar så nu är det bara skinn och "skal" kvar. Det kan vä aldrig börja lukta fisk hos Sjöbergs i Mullhyttan?
Inte bara "en kopp kaffe i Säffle"
Idag blev det mer än så.
Hikmat Mustafa driver Pizzerian BAKFICKAN
Där serveras utsökt god mat och det är mycket fin service och gästvänligt. Under några timmar i Säffle hann jag höra talas mycket gott om Hikmat. Därför kan jag verkligen rekommendera hans pizzeria!
Hikmat har också en kusin som har frisörsalong på samma gata som Bakfickan. Där passade jag på att bli sommarklippt. Nedan en bild på Hikmat med sonen Delzar.
Erikshjälpen har en butik i Säffle som heter Kvarnhjulet. De får in så mycket saker på sommaren att de måste ha extra försäljning i ett källarförråd. Jag passade på att ta ett kort på förrådet.
Begravning i Säffle
Idag fylldes hela Pingstkyrkan av släkt, vänner och arbetskamrater. Att se så många hedra Hasses minne var enormt starkt mitt i denna stekheta sommar hade så många bestämt sig för att minnas honom.
Hans fick flytta hem i en ålder av endast 56 år. Döden kom, med vårt sätt att se och tänka, alldeles för fort. Hans hade ju så mycket att göra och förverkliga. Hans hjärta klappade för familjen, för Guds församling och för alla dem som inte fått möta Jesus i sina liv. Hans ville förmedla den tro som en gång förvandlade hans liv till arbetskamrater, vänner och släktingar. Den tro som skänkte den oroliga själen frid och harmoni och som också visade sig vara så stark att den besegrade de tunga drogerna som han börjat använda när han drogs med ut i ungdomsgängen, på båtar och i sitt sökande efter livets mening.
Han mötte Gud i Smyrnakyrkan i Göteborg, träffade goda kristna vänner som hjälpte honom på vägen vidare. Började jobba som skomakare, men funderade på att gå på bibelskola. En dag när han är i valet och kvalet över sin livsväg får han lift med den kristne mycket kände affärsmannen Gunnar E Olsson som startat den Kristna Handelskammaren och som ofta fått vara med om dramatiska möten med människor. Hans hade nyligen lyssnat på en kassett med just denne Gunnar E Olsson. I bilen fick Gunnar ge en hälsning direkt från Gud till Hans: Budskapet var: sök svaret och gå sen på det som du fått från Gud.
Hans hade en konstnärlig gåva. Han målade i olja och akryl och hade vernissage och hans gåva utvecklades. Hans hade kunnat gå ännu längre i sitt konstnärskap. Hans absoluta gehör hjälpte honom även att bli pianostämmare.
Hans var världens bästa pappa, god make, webbfixare, busschaufför och engagerad att vittna om sin tro på olika sätt. Själv minns jag när Hasse bodde i Filipstad i veckorna hur han deltog i förbön för vår stad en morgon i veckan då vi samlades på Folkets Hus och bad om framtidstro, företagande och frälsning för invånarna i Filipstad.
Hans och Inga-Lill med barnen köpte hus på Jungfrugatan och ville göra en nystart i sina liv. Hans hade ofta velat flytta, men nu kände han frid och lugn. Sommaren stod för dörren med sol, bad och tavlor och staffli, men så kom uppbrottets timme och slet sönder semesterdrömmen. Nu har hans flyttat till den absolut mest fridfulla plats som tänkas kan. Kanske sitter han vid en sjöstrand och målar en underbar tavla. Regnbågens alla färger smälter ihop, men guldfärgen glänser starkast. Hans vinkar inbjudande till oss alla. Välkomna efter, vägen hit vet ni väl? Den går genom Jesus Kristus. Han är vägen, sanningen och livet.
En dikt av Nils Bolander läste jag vid Hasses begravning. Den heterTÄLT
Människan lever i tält
Vandringsman och nomad
Har ingen varaktig stad
På dessa jordiska fält.
Lämna din stenhusvärld!
Bara en lägerelds glöd
Vittnar, när kvällen står röd
Här var en människas härd.
Fäst dina tältpluggars kil
Löst i den mark, där du bor.
Förrän du någonsin tror
Flyttar du tusen mil.
Bind dig ej alltför fast
Vid det som mott förstör.
Plötsligt en röst du hör
Kalla dig bort med hast.
Uppbrott är livets lag.
Här är ej människans hem.
Minns att du hör till dem
Som saknar morgondag.
Gud är vår utgångspunkt
Gud är vår sista hamn.
Först den som funnit hans famn
Känner det hemmalugnt.
Kyrkornas "Filibjursöndag"- en TOPPENDAG!!!
Peter Johansson predikade mycket engagerat och bra om vad det innebär att följa Jesus. Det handlar inte om en massa regler och lagar utan om ett liv. Peter jämförde med att ro i motvind. Då gäller det att ta ut färdriktningen och ro med båda årorna.
Predikan omramades av mycket vacker sång av Daniel Viklund som återkom flera gånger med sång och musik under eftermiddagens olika konserter.
På eftermiddagen körde både hoppborgen och minimotorcyklarna igång. Även den kokosbollskastande elefanten kastade kokosbollar så det stod härliga till. Maribel, David och Santiago laddade och tog betalt . pengarna cirka 1110 skickas till Världens Barn.
_Denna söndag var den bästa söndagen på hela Filibjur, sa en mamma medan hon ännu en gång betalade för att hennes pojke skulle få köra minimotorcykel.
-Får mina barn gå i er kyrkas barnverksamhet? fågade hon och fick naturligtvis ett positivt och glatt svar.
Daniel Viklund sjöng flera sånger och Elisabeth Bornlöf med barn och komp spelade och sjöng. Elisabeth har inte varit kristen i så många år. När hon såg att det satt en affisch om Ewert Ljusberg på scen berättade hon att hon förut turnerat med honom.
Ulrika och Åke Johansson hade också en timmes program med mycket finstämda visor, psalemr och sånger. Per och Robert accompanjerade på elbas och diverse rytminstrument.
Vid halv nio drog rockbandet Nobrakes igång sin konsert.
Hela eftermiddagen serverades det dunkvis med saft (jag fick gå extra två gånger och handla fyra dunkar saft trots att bengt Pettersson hade handlat mycket i fredags) och flera hundra bullar. Alla barn under 85 år lovades saft och bullar och det fanns de som under eftermiddagen kom både tre, fyra och fem gånger, men Bengt Pettersson och Ulla Vainikainen såg lika glada ut för det.
Många som vanligtvis inte bruklar gå på gudstjänster och kyrkliga arrangemang trivdes och deltog med glädje och nyfikenhet. Helena på Filipstads Tidning konstaterade att vi i kyrkorna hade lyckats integrera invandrarna i våra samlingar.
-Det slog mig direkt att hit vågade invandrarna komma och vara med, sa hon.
Mycket folk deltog, men ändå måste man konstatera att vi skulle ha kunnat vara bra många fler om man tänker på att vi var fyra församlingar, men denna dag var ju tänkt att i första hand nå ut till nya människor. Att fixa kaffe, saft, ladda kokosbollsmaskinen, serva minimotorcyklarna, ta betalt på de olika ställena, bära instrument, stolar, skaffa mat och vatten, vatten, vatten till de medverkande och mycket mycket mer ordnade sig. Vi är också mycket, mycket tacksamma för Filipstadsföretag i Samverkan och Filibjurkommittén som servade oss hela dagen på olika sätt. EN STOR ROS TILL ER HÄNGIVNA IDEELLA KRAFTER. Roligt också att ni var med på gudstjänsten, det värdesätter vi i kyrkorna mycket!!!
helt klart är att vi även nästa sommar kommer att sats stort och vi tycker att detta är den största händelsen under hela året då vi får göra detta tillsammans. Till nästa år hoppas vi att fler och fler skall delta.
Författarfestival i Filipstad igår i stekande värme
Vi var 10 författare som deltog i Författarfestivalen i Filipstad igår. En salig blandning uttryckte Ewa Persson, avgående ambassadör för Filipstad och syftade på att detta år deltar både en pastor och en biskop.
Först träffades vi alla tillsammans med Filipstadsföretag i samverkan, bokhandeln m.fl till enn lunch på Hertig Karls hotell. Efter lunchen fick vi träffa pressen och därefter bar det iväg till de olika författartälten och presentationen på scenen.
Här några bilder från igår.
Åhörarna hade spritt ut sig ordentligt för att försöka hitta skugga. En del satt med Nils Ferlin vid Skillerälvens kant och lät sig svalkas.
Eva Persson intervjuar författarna.
Böcker dukas upp.
Jag hade skugga under min tältduk. Dit kom en hel del folk för att prata.
Esbjörn Hagberg.
Aino Trosell. Foto: Ulla Montan
Lena Sewall. Foto: NWT-arkiv
Bengt Sjöberg. Foto: FT-arkiv
Annika N Lindqvist. Foto: NWT-arkiv
Henry Nilsson. Foto: NWT-arkiv
Bo Thunberg. Foto: NWT-arkiv
Inger och Lasse Sandberg, barnboksförfattare.
Här har jag kopierat en text från NWT och FT som de skrev i våras:
Inger och Lasse Sandberg är två av författarna som tackat ja till att medverka i Filipstads författarfestival. Foto: NWT-arkiv
Fredagen den 25 juli är det författarfestival i Filipstad.
Här är de författare som tackat ja hittills:
Inger och Lasse Sandberg behöver väl ingen närmare presentation: de har skrivit barnböcker i flera decennier och har bland annat givit barnen sagofigurer som Lilla Anna och långa farbrorn, Spöket Laban, Rundhunden och Tummen.
- Det känns bra att vi får med också barnboksförfattare, säger Per-Olof Örtlund i festivalkommittén.
Esbjörn Hagberg är biskop i Karlstads stift, men också författare till "Själavård vid köksbordet" och "Leva i försoning".
Henry Nilsson är mordutredaren som efter 40 år som polis debuterade som författare i fjol med boken Pass 23.
Bengt Sjöberg är kommunpolitiker för kristdemokraterna i Filipstad, aktiv i församlingen Kristen Gemenskap i Filipstad och Hällefors och har också agerat juridiskt ombud för många asylsökande. Arbetet med flyktingar gav honom inspiration till boken "När världen kom till stan". Boken kom ut i fjol och i den berättar han med alldeles vanliga ord och utan stora åthävor om många av de människoöden vi andra snuddat vid i nyhetsbruset, medan han helhjärtat engagerat sig med en intensitet som väckt både undran och beundran genom åren.
Bo Thunberg är författare med specialinriktning på miljö. Han har bland annat skrivit en bok om hur man handlar miljövänligt, och han kommer att lyfta fram detta högaktuella tema även på författarfestivalen:
- Han har sagt att han ska göra en ekologisk hörna, berättar Per-Olof Örtlund.
Henry Nilsson är polis och deckarförfattare.
Annika N Lindqvist är journalist och upphovsman till flera böcker, däribland en som handlar om Frykenstrand där utarbetade husmödrar fick vila.
Lena Sewall skötte i många år den mer eller mindre världsberömda Värmlandsmontern på bokmässan i Göteborg, men har även skrivit böcker om Rackenmålarna och Skagenmålarna samt skriver återkommande om mat i Nya Wermlands-Tidningen.
Aino Trosell är för den breda publiken numera mest känd som kriminalförfattare, med titlar som Ytspänning och Om hjärtat ännu slår på sitt samvete. Men hon har skrivit även andra typer av böcker, bland annat barnboken Lita på Mary och generationsromanen En gränslös kärlekshistoria. Hon har också skrivit dramatik och i Filipstadsbygden är hon framförallt bekant som författaren till folkspelet Eld i berget, som spelades i Långban under flera somrar.
OAS-mötet i Borås
OAS-rörelsens vision är att förmedla hopp och inspiration till svensk kristenhet. Man framhåller att den helige Ande är verksam i våra liv som kristna och hjälper och leder oss i vår vardag. Man sätter stor vikt vid de karismatiska gåvorna, alltså nådegåvorna som kommer från den helige Ande.
På OAS-gudstjänsterna får man vara precis som man är, det finns i9nget rätt eller fel sät. Många står upp i lovsången och ger sig hän med hela sin kropp i lovsången genom att sträcka sina händer mot himlen, dansa och kanske vifta med en sidenflagga i regnbågens alla vackra färger. Varje färg har sin speciella betydelse som pekar på olika sidor i den kristna tron.
Tusentals människor samlades till de olika gudstjänsterna. Hundratals barn och ungdomar deltog. I början av gudstjänsterna fick barnen gå fram och sjunga. En kväll vände sig alla de 200 barnen mot publiken och välsignade och bad för oss "gamla". Det blev en mycket stark upplevelse för mig.
På torsdagskvällen när jag precis gick ut från BORÅSHALLEN där mötena hölls, kom det emot mig ett gäng äldre ungdomar från en grannfastighet till sporthallen. De hade vinglas i sina händer. Ungdomarna undrade vad som pågick i sporthallen. När jag berättade och även nämnde om den helige Ande och gåvan att hela de sjuka frågade en kille om jag ville be för honom eftersom han hade så ont i ryggen. Jag frågade om han ville att jag skulle göra det nu direkt. "Ja", svarade han.
Jag la min hand på hans rygg. Han tog tag i handen och förde den lite mer till vänster. "Där har jag så ont", sa han. När jag bad kände jag att värme strålade ut från min hand. Killen tackade och sa: "I morn ska jag spela golf"! "Bra, hej då" svarade jag och gick glad iväg och hämtade min bil för att skjutsa Tara hem till Göteborg. Tara hade varit med och medverkat i ett av mina seminarier om att se främlingen mitt ibland oss. Hennes vittnesbörd satte igång publiken och det kom flera frågor hur det var att komma från Iran och anpassa sig till Sverige samt frågor om muslimsk och kristen tro.
Tara är kvinna från Iran som jag skrivit om i min bok "När världen kom till stan". Vi har inte träffats på 15 år. Nu fick jag komma hem till henne och hennes två döttrar. Vi åt mycket, mycket god iransk mat med influenser från även andra matkulturer och Tara berättade om hur hennes inre andliga resa fortsatt. Det är såå spännande och intressant att ta del av hur Gud talar till henne genom drömmar, visioner och andliga tilltal. Ofta har Tara väckts klockan tre på natten då Gud velat förmedla något viktigt. Tara är ivrig att berätta för andra om sin tro och hon får vara med och be för sjuka och de blir helade.
Taras flickor spelade keyboard för mig och berättade att de även spelar fiol. Jättesöta och duktiga flickor!
Hela Borås präglades av OAS-mötet. På stan träffade jag på ungdomsgrupper med gitarr och traktater och biblar. En ung tjej gav ett Nya Testamentet till en tjej på stan. Tjejen som fick Nya Testamentet tackade och ropade glatt till sina kompisar: "Titta, jag fick en bibel! Och sen tog hon ett hoppsteg och lyfte händerna medan man såg ett brett leende på hennes läppar. En bit längre bort på en parkbänk var det några äldre män som tacksamt tog emot Nya Testamentet. Jag pratade med en av killarna i ett av teamen. Han var säkert inte äldre än 15 år. Han ville ha tips på hur man tog kontakt med människor på stan. Han och hans kompisar var så ivriga att få berätta för fler och fler om att den kristna tron fungerar och är aktuell idag för Sverige och inte minst för våra sökande ungdomar som växt upp utan någon tro.
En ung kille fick en hälsning från Gud i ett av OAS-mötena. Han berättade hur han sett en syn över Borås. Han såg hur Guds härlighet svepte in över staden och det var som om en vind blåste från den ena gatan till den andra.
Mina intryck från OAS var starka och jag bär med mig bilden från ett möte då ett 25-tal präster med oljeflaskor stod framme vid podiet. På uppmaning från inspiratör Berit Simonsson om det fanns några som ville få förbön av prästerna strömmade cirka 1000 personer fram som på en given signal och bildade kö. En bild på den andliga hunger och längtan som finns i Sverige idag.
Nedan två kort från Borås tagna från hotellets parkeringsplats.
Seminarier på OAS-konferens och Författarfestival i Filipstad d.v
OAS-rörelsen är en förnyelse inom Svenska Kyrkan där man inbjudit kristna från många olika traditioner såsom till exempel Katolska Kyrkan, Pingströrelsen och flera andra samfund.
Det ska bli mycket spännande och intressant. Jag kommer säkert att få träffa flera engagerade människor som jobbar med asylsökande och flyktingar på mina seminarier. Det ska även bli intressant att delta i stora möten som samlar tusentals kristna. Att också få träffa kristna ledare som får vara med och tända en ny väckelse i Sverige. Jag hörde till exempel att prästen Bo Branders två böckler som han skrivit tillsammans med Göran Skytte nu snart är uppe i 20 000 sålda böcker, vilket är enastående när man betänker att det handlar om predikningar!!!
På fredag klockan 12 skall jag vara tillbaka i Filipstad för då ska vi vara ett 10-tal författare som ska äta mat på Hertig Karls hotell. Sen ska vi möta pressen klockan 13 och därefter ska vi gåt till Stora Torget där varje författare får 15 minuter att presentera sin senaste bok och berätta om ev. nya böcker som är på gång.
Jag håller faktiskt på med en bok, men jag vill inte avslöja för mycket. Jag har länge velat skriva mer fritt och fantisera. En dag var jag på väg till Årjäng i bilen och hade med mig en kvinna. Hon började berätta om sitt liv. Snart fann jag att verkligeheten ibland kan överträffa fantasin. Nu träffar jag denna kvinna och vi spelar in hennes berättelse på minikassetter. Kvinnan har verkligen upplevt otroligt mycket. I dagarna ska hon åka tillbaka till sitt hemland för att uträtta en del viktiga saker samt göra research för boken. Arbetsnamnet på boken är "När tårar blir till diamanter". Mer avslöjas INTE!
På söndag firas KYRKORNAS DAG i Filibjurveckan här i Filipstad. Då blir det ett gediget program hela dagen.
Söndagen den 27 juli
Kyrkornas dag i FILIBJUR
Kl.10 Gudstjänst på Stora Torget med Peter Johansson och sångaren Daniel Viklund
Kl.16 Konsert med Daniel Viklund och delar av kören Audiens samt countrysångerskan Elisabeth Bornlöf
Kl. 18 Konsert med sångarparet Ulrika och Åke Johansson
Kl.20.30 Rock-konsert med NOBRAKES
Hela eftermiddagen är det FAMILJEFEST med hoppborg, minimotorcyklar, kokosbollskastande elefant m.m.
VÄLKOMMEN önskar Svenska Kyrkan, Vasakyrkan, Pingstkyrkan, Kristen Gemenskap och studieförbundet BILDA
Till sist ett citat från ett litet häfte utgivet av KM-förlaget med titeln BEJAKA
"Förnöjsamhet betyder ej att få allt, utan att vara glad för det man har. Skjut inte glädjen på framtiden!"
Flykting ringer från förvaret
Jag lyfter luren och i andra änden är det en svag och rädd röst som tar till orda.
-Hur kommer det att bli Bengt?
-Vad kommer att hända med mig?
-Polisen har sagt att de skall försöka avvisa mig en gång till. De har bestämt ett nytt datum denna vecka. Vad ska vi göra?
-Det gick ju inte att avvisa mig förra gången, hur ska det gå nu?
Vad kan du Bengt göra för mig? Kan du ringa polisen? Kan du skriva något mer? Kan du kontakta advokaten? Han har visst semester, alla har visst semester nu.
Frågorna är många men svaren blir korta och fåordiga.
Jag är upprörd över att mannens nya skäl knappast har kommenterats av Migrationsverket och Migrationsdomstolen. Trots att lagen säger att de skäl som han angett skall utgöra grund för asyl har de inte ens kommenterat dem. Har de läst handlingarna? Har de förstått? Har de sin åsikt färdig om mannen långt innan de läst handlingarna? Det kan väl ändå inet vara fallet?
Han är uppväxt i ett land som numera består av flera länder. Han hade oturen att befinna sig på fel sida om den nuvarande gränsen.
Jag känner en pastor som jobbar i mannens stad. Kan han hjälpa till om utvisningen lyckas? Hur kan vi hjälpa om han måste gömma sig i landet som han ska utvisas till?
Ett telefonsamtal på fredag kväll kan göra att tankarna och frågorna dröjer kvar hela helgen. På måndag morgon ska jag ringa polisen. Kanske kan de skjuta upp utvisningen tills vi fått svar från den högsta instansen. Nog borde väl Kammarrätten i Stockholm kunna bevilja mannen en muntlig förhandling så att han får en chans att kolla att de läst alla handlingar och få fråga hur de ställer sig till hans asylskäl. Inte kan de väl avfärda allt med att han borde ha tagit upp allt vid den första intervjun.
Det kan inte vara lätt att komma till Sverige helt slut. Trött efter många dagars bilresa i trånga utrymmen i någon lastbil. Förföljd och trakasserad, förvirrad och en gnutta förhoppningsfull. Ha kolla på alla handlingar, argument och juridiska spetsfundigheter. Det är inte lätt att passa in ramarna.
Vad kommer att hända? När får han besked?
Jag ska ut och resa och det kan vara svårt att svara i telefon. Vi har kommit överens om att hålla kontakt via sms. Hoppas att han kan vara lugn i sitt fängelse. Många av killarna på förvaret är förvirrade, frustrerade och fyllda av ilska och flera har tappat all tro på livet.
Det är sällan någon kommer och besöker dem i fövaret, men de får ringa och hålla kontakt med sitt juridiska ombud, något som kan vara en säkerhetsventil mitt i allt lidande med huvudet fullt av frågor och frågor och frågor.....
Vigsel på Uddeholms Brukshotell
Det var Sigrid Lundmark och Börje Vestlund som gifte sig.
Vi har lärt känna varandra genom min son Johannes som är ordförande i EKORREN, en second handbutik och verksamhet som Sigrid förestår i Hagfors.
Här är Johanna Linder och Fredrik Söderlund som stod för sången och musiken på brölloppet
Barnbarn från Huskvarna på besök
Här är Madeleine och Johannes när vi skulle fiska i Daglösen. Madeleine fick låna en tröja av sin mamma eftersom det blåste så mycket.
Här kör Madeleine trambil och poppi får åka.
Poppi tycker om att åka trampbil. Hon sitter tillbakalutad lugn, trygg och glad.
-Nu kör jag jättefort farfar!
-Jag är stark i benen förstår du.
Farrs goda råd uppdaterade
Här kan du få en mängd goda fråd från Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd.
Hur fungera asylprocessen?
Hur kan jag som stödperson hjälpa till på bästa sätt?
Hur samarbetar jag med advokaten och inte minst hur viktigt det är att stödja den asylsökande, men aldrig ta över ansvaret.
Nationella stödorganisationer för asylsökande
Man lär sig något nytt varje dag. Här ett tips på en sak som jag fick reda på idag.
Det finns även vissa nationalitetsbaserade organisationer (se t.ex. http://www.sios.se/ ) som ibland stödjer asylsökande samt de som uttryckligen arbetar för flyktingar från ett visst land (t.ex. Iran, Eritrea). Du kan kontakta Rådgivningsbyrån www.sweref.org för att, om möjligt, få tips på sådana organisationer.
Medlemsförbund
SIOS: Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige
Medlemsförbunden
-------------------------------------------------------------------------------
· SIOS 15 medlemsförbund
Här kommer ett kort presentation av SIOS medlemsförbund.
Genom att klicka i menyn på respektive förbund får du grundläggande information om förbundet.
» Vill du veta mer gå in på förbundets hemsida som är angiven längst ner på sidan.
Fin födelsedagspresent!
Idag när jag kom hem från Erikshjälpen Second Hand,där vi hade rekordförsäljning, hade Maud plockat blåbär och hallon som jag åt till kvällsmat tillsammans med filmjölk.
Tänk att varje morgon och varje kväll så här i juli kunna gå strax utanför vår tomt och plocka bär och äta till frukost och kvällsmat.
Av min syster Siw Sjöberg fick jag ett fint kort och en dikt som hon skrivit.
Dikten heter PÅ EN SOMMARÄNG
JAG GÅR PÅ DET DAGGVÅTA GRÄSET
ÄR PÅ VÄG TILL EN SOMMARÄNG
HÖR FÅGLARNA SJUNGA FRÅN HIMLEN
NÅGRA LJUVLIGA SKÖNA ACKORD
TÄNK ATT JORDEN KAN VARA SÅ VACKER
NÄR MAN HAR SINA SINNEN ÖPPNA FÖR DE
JAG GÅR PÅ DET DAGGVÅTA GRÄSET
PÅ VÄG TILL EN SOMMARÄNG
STANNAR INTILL EN DIKESKANT
TAR EN BLOMMA I HAND
VEM KAN HA SKAPAT NÅGOT SÅ VACKERT
EN RIKEDOM AV SKÖNHET, JUST BARA FÖR MEJ
SOLEN VÄRMER, GRÄSET TORKAR UPP
JAG SÄTTER MIG PÅ EN STEN
SOM ÄR SOLVARM
MITT PÅ EN SOMMARÄNG
VILKA FÄRGER, VILKA DOFTER, VILKEN KÄRLEK SOM OMSLUTER MIG
JAG SITTER MITT I GRÄSET
PÅ EN VACKER SOMMARÄNG
Migrationsverket lär sig mer om "hedersrelaterat våld"
Idag ska jag börja skriva en inlaga till Migrationsverket om ett par som gift sig på grund av kärlek. Migrationsverket har ignorerat deras asylskäl, där de säger att de utsatts för dödshot. Nu läser jag flera artiklar som berättar att Migrationsverket börjat tänka om. Migrationsverket vill lära sig mer om "hedersvåld". Verkligen på tiden! Bra läge för nya inlagor: Så här skriver Smålandsposten
www.smp.se/ledare/ett-tankeskifte-om-hederskultur(690172).gm
Från förnekelse till erkännande
Ett tankeskifte om hederskultur
Ledare 2008-06-13 | Uppdaterad 2008-06-12
Migrationsverket har inlett ett arbete för att skaffa sig kunskap om hur problemen med hedersrelaterat våld ser ut i samhället.
Man skulle kunna tycka att migrationsverket, med tanke på dess uppdrag och ansvar, redan borde ha haft en tydlig bild av hur problemet ser ut. Men trots att begreppet vid det här laget börjar få ganska många år på nacken i var mans medvetande är det först under senare tid vi kan konstatera att det har skett ett tankeskifte i Myndighetssverige. Regering, kommuner och myndigheter har i allt större utsträckning börjat agera utifrån det faktum att hedersrelaterat våld faktiskt existerar.
Frågan om hedersrelaterat våld har ansetts känslig och många har av rädsla för den överutnyttjade rasiststämpeln försökt få det hedersrelaterade våldet att framstå som vilken kvinnomisshandel eller barnmisshandel som helst. Det kan inte ha varit helt okomplicerat för landets myndighetsutövare att hantera det hedersrelaterade våldet när den dåvarande regeringens särskilde utredare på integrationsområdet hette Masoud Kamali. Enligt honom existerade inte denna typ av våld och själva benämningen var bara ett uttryck för rasism.
Nu ska man inte lägga hela skulden för negligerandet av många unga kvinnors skräck och lidande på Masoud Kamali eller Mona Sahlins utnämnande och upphöjande av densamme. Det finns en utbredd feghet när det handlar om att ta i frågor som känns främmande i vårt samhälle. När både offer och förövare har namn som många av oss har svårt för att stava eller uttala förefaller det extra problematiskt och känsligt att peka finger och säga ifrån när lagens och moralens gränser överskrids. Men rätten att göra sina egna livsval, bli kär i vem man vill och annat som har med den individuella friheten att göra kan knappast vara förbehållet kvinnor med svenskfödda föräldrar.
Samtidigt som migrationsverket inleder den efterlängtade kompetenshöjningen på området aviserar regeringsföreträdarna Nyamko Sabuni och Jan Björklund en särskild satsning på ökad kunskap bland lärare om hedersrelaterat våld. När nu Sahlins och Kamalis skygglappar förpassats till papperskorgen ser det ut att bli lättare för kvinnor som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld att få asyl i Sverige och förhoppningsvis kan skola och samhälle i framtiden agera med kraft när unga kvinnor från så kallade hederskulturer förtrycks.
Men nu nalkas sommarlov med blomstertid och högsäsong för bortgifte. Även i år kommer säkerligen flickor som inte anses giftasmogna i Sverige att bli bortgifta på "semesterresan". För dem och för de som i hederns namn redan har dödats eller tvingats gifta sig med någon de inte älskar kommer tankeskiftet och satsningarna för sent. Försent, men inte förgäves.
Elisabet Lann
Här också en artikel från Norrköpings Tidningar
www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=3389861
Från förnekelse till erkännande
Ett tankeskifte om hederskultur
Ledare 2008-06-13 | Uppdaterad 2008-06-12
Migrationsverket har inlett ett arbete för att skaffa sig kunskap om hur problemen med hedersrelaterat våld ser ut i samhället.
Man skulle kunna tycka att migrationsverket, med tanke på dess uppdrag och ansvar, redan borde ha haft en tydlig bild av hur problemet ser ut. Men trots att begreppet vid det här laget börjar få ganska många år på nacken i var mans medvetande är det först under senare tid vi kan konstatera att det har skett ett tankeskifte i Myndighetssverige. Regering, kommuner och myndigheter har i allt större utsträckning börjat agera utifrån det faktum att hedersrelaterat våld faktiskt existerar.
Frågan om hedersrelaterat våld har ansetts känslig och många har av rädsla för den överutnyttjade rasiststämpeln försökt få det hedersrelaterade våldet att framstå som vilken kvinnomisshandel eller barnmisshandel som helst. Det kan inte ha varit helt okomplicerat för landets myndighetsutövare att hantera det hedersrelaterade våldet när den dåvarande regeringens särskilde utredare på integrationsområdet hette Masoud Kamali. Enligt honom existerade inte denna typ av våld och själva benämningen var bara ett uttryck för rasism.
Nu ska man inte lägga hela skulden för negligerandet av många unga kvinnors skräck och lidande på Masoud Kamali eller Mona Sahlins utnämnande och upphöjande av densamme. Det finns en utbredd feghet när det handlar om att ta i frågor som känns främmande i vårt samhälle. När både offer och förövare har namn som många av oss har svårt för att stava eller uttala förefaller det extra problematiskt och känsligt att peka finger och säga ifrån när lagens och moralens gränser överskrids. Men rätten att göra sina egna livsval, bli kär i vem man vill och annat som har med den individuella friheten att göra kan knappast vara förbehållet kvinnor med svenskfödda föräldrar.
Samtidigt som migrationsverket inleder den efterlängtade kompetenshöjningen på området aviserar regeringsföreträdarna Nyamko Sabuni och Jan Björklund en särskild satsning på ökad kunskap bland lärare om hedersrelaterat våld. När nu Sahlins och Kamalis skygglappar förpassats till papperskorgen ser det ut att bli lättare för kvinnor som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld att få asyl i Sverige och förhoppningsvis kan skola och samhälle i framtiden agera med kraft när unga kvinnor från så kallade hederskulturer förtrycks.
Men nu nalkas sommarlov med blomstertid och högsäsong för bortgifte. Även i år kommer säkerligen flickor som inte anses giftasmogna i Sverige att bli bortgifta på "semesterresan". För dem och för de som i hederns namn redan har dödats eller tvingats gifta sig med någon de inte älskar kommer tankeskiftet och satsningarna för sent. Försent, men inte förgäves.
Intervju idag om "papperslösas" rätt till sjukvård
Idag blev jag intervjuad av NWT om "papperslösas" rätt till sjukvård. Jag berättade några erfarenheter av hur gömda flyktingar brukar kunna få hjälp med sjukvård. Reportaget kommer framöver.
Jag framhöll, att vi inom flyktingrörelsen fortfarande använder oss av de informella kontakter som vi har upparbetat, genom personliga relationer med anställda inom landstinget, som har civilkurage att behandla alla människor lika och som arbetar efter Hippokrates etiska värderingar, som ligger till grund för hur sjukvården arbetar i vanliga fall. (Puh, vilken lång mening!)
Kan vi acceptera att Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna? Är det rätt att det i vår
demokrati finns tusentals människor som nekas vård? Hur kan Sverige skriva på olika dokument internationellt, men inte leva upp till dem i vårt eget land?
Asylsökande har inte rätt till vård på lika villkor som andra. Papperslösa inkluderas inte vilket innebär att de fortfarande inte kommer ha rätt ens till den vård asylsökande ges. Papperslösa har idag enbart rätt till den allra mest akuta vården, för vilken de också måste betala.
Regeringen ska utreda frågan ytterligare. Landstinget i Värmland ska utarbeta riktlinjer i höst.
Många MR-organisationer arbetar för alla människors rätt till sjukvård. Sveriges Kristna Råd försöker trycka på och jag ser fram emot att få vara med i SKR i augusti för första gången då jag tillsammans med Markus Sand skall representera Evangeliska Frikyrkan i SKR.
Blåbär finns i Filipstad!
Enligt flera inslag på nyheterna berättas det om hur blåbärsblommen frös i maj-juni i södra Sverige. Dagens FT meddelar att tillgången på blåbären är liten i vårt område. Då är det välsignat att ha fått cirka 8 liter blåbär på 45 minuters plockning innan vi idag åkte till vårt barnbarn Nathanaels 6-årskalas i Mullhyttan. Där pågick marknad alldelses utanför vår sons hus. Vi gick runt på den lilla trevliga marknaden.
Här är gården där Josef och Maria bor. Marknaden pågår utanför husknuten.
Jag passade på att gå på styltor och jag ramlade INTE.
Joel klarade också styltgång till och med rätt avancerade trix på olika höjder.
Trevligt sammanträffande idag
När jag åkte förbi Pingstkyrkan såg jag att det stod fyra personer och kollade på anslagstavlan. Jag svängde runt Erikshjälpen och gick in och hälsade på dem som jobbade där. Fick för mig att gå runt huset och se om personerna vid anslagstavlan fortfarande var kvar. De kom emot mig och mannen vinkade glatt. Jag kände igen honom och hans fru från Torsby där jag varit för minst tio år sedan på ett möte där de var med.
Jag bjöd över familjen till Erikshjälpen där vi tog en dricka och satte oss ner för att prata. Det visade sig att de båda döttrarna varit i Filipstad för att söka efter lägenhet och hade för avsikt att flytta hit. Jätteroligt! Sånt händer inte precis varje dag.
Den ena av flickorna hade följt Kristen Gemenskap på Internet en tid och hon var väl förtrogen med vår vision och vårt mötesprogram. De vill gärna vara med på församlingens möten och det visade sig att flcikorna är duktiga sångare och spelar gitarr och sjunger egna sånger. Jag fick till och med lyssna till en sång som en av dem skrivit. Mycket bra! Fina sångröster! Det ska bli skojigt att få lära känan dem.
SVT Värmlandsnytt gjorde intervju idag
I morse ringde Bengt Hedin på Värmlandsnytt och frågade om jag kunde kommentera en undersökning om människor som hamnat i "utanförskap". Av Värmlands kommuner hade Rapport räknat ut att Filipstad ligger sämst till.
Jag lovade ställa upp och sen ringde jag Bengt Pettersson på RIA/Hela Människan för att han också skulle vara med och kommentera och ge synpunkter.
Att göra en intervju som kanske blir 2 minuter i kvällens sändning kan ta ett par timmar. När vi pratat på Erikshjälpen for vi till centrum och träffade "Erik", en missbrukare som jag känner sen många år.
Värmlnadsnytt intervjuade även socialnämndens ordförande Sune Frisk.
Ni kan se inslaget genom att gå in på den sida som står här under.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33874&a=1193207&lid=puff_1193207&lpos=extra_0
Så här står det på Värmlandsnytts hemsida:
Fler lever på bidrag i Värmland
Antalet personer som lever på bidrag har ökat stort i Värmland sedan början av 90-talet. Och flest är det i Filipstad där nästan var tionde person måste söka bidrag för att klara sitt uppehälle.
Antalet personer som lever på bidrag har ökat stort i Värmland sedan början av 90-talet. Från 1993 till 2006 ökade den med 61 %.
Minst är utanförskapet i Hammarö och Årjängs kommun och allra störst är det i Filipstad, där var tionde person, 9,7% levde på bidrag 2006.
Den som under minst tre år har fått minst 80 procent av sina inkomster från socialen är, enligt undersökningens definition, marginaliserad.
Bengt Sjöberg på Erikshjälpen är inte förvånad. Den stora andelen utslagna i Filipstad tror han beror på den dåliga arbetsmarknaden. Någonting som är nytt för hans församling är att de har fått börja köpa matkassar för att dela ut till dem som har det dåligt ställt.
Han har också märkt att kommunen mer och mer vänder sig till frivilliga organisationer för stöd till utslagna.
Publicerad 10 juli 2008 - 19:49Några semesterbilder
I lördags var vi till KÄMPUDDEN i Dala-Järna. Det är en sommargård där Dala-Järnas kyrkor har ett program i stort sett varje dag från midsommar till mitten av augusti. Det är volleybollkvällar, frisbee, tovning,blomsterarrangemang, gudstjänster, sång och musik-café och hantverksdag m.m. Det kommer mycket folk och allt drivs med ideella krafter.
I lördags var det Elisabeth Bornlöf med band som sjöng och spelade. Elisabeth sjunger egna sånger i countrystil. Jättebra!!! Hon kommer till FILIBJUR-söndagen den 27 juli mellan kl. 16-19 i Filipstad på Stora Torget tillsammans med Daniel Viklund, Ulrika och Åke Johansson m-fl duktiga sångare och musiker.
Varje år vill jag åka till Tällberg i Dalarna och fika på KLOCKARGÅRDEN. Utsökt gott kaffe med dopp, fast den här dagen blev det blåbärspaj med vaniljsås vilket också smakade mycket gott. Vädret var kanonfint och utsikten mot Siljan bedårande vacker.
Vi tillbringade ett par dagar vid sjön Huln där vi har en enkel barack. I sjön finns ädelfisk vilket äevn storlommen har upptäckt. Jag fick några små abborrar.
Denna vecka har jag cyklat runt i byn Skålö och Nordanåker i Dala-Järna. Det är så vackert vid dikeskanten och man hinner se så mycket som man annars bara susar förbi i bilen. Dofterna från olika blommor, bin och humlors surr, fåglarnas kvitter och kornas råmande i bakgrunden.
Här har en av bönderna i Skålö by laddat för hösten och vintern
Vi har också laddat för en kall vinter. Maud och jag har inte klyvt ett enda vedträ. det gjorde Lennart, Leif, Rut, Sonja, Susanna och flera andra av våra släktingar. Jag klippte gräs i stället, det funkar bättre för min onda rygg.
Tidningen DAGEN om Fort Europa
Svar från Justitiekanslern om iranska bröderna
När jag ringt och pratat med JK har de inte velat säga något utan enbart hänvisat till olika inlagor. När Migrationsverkte kopplade in sin generaldirektör och han började prata om olika tidsperioder förstpd jag ingenting. Jag tycker att myndigheterna håller varandra om ryggen och inte hjälper den vanliga människan att tolka och förstå svårtolkade handlingar.
Det lär bli en fortsättning både på detta ärende och brödernas försök att få uppehållstillstånd i Sverige.
Rådgivningsbyråns nya hemsida för kvinnor
Mycket, mycket bra information om asylprocessen och kvinnors asylskäl m.m.
http://www.sweref.org/kvinnor/default.aspx?lang=
Rådgivningsbyrån kan ge advokathjälp genom att LO och kyrkor m.fl ger bidrag till deras verksamhet.
Det finns råd och tips och genomgång av lagar och viktiga punkter att ta upp vid en överklagan till exempel.
Dessutom finns små foldrar på olika språk.
Så här presenterar sig Rådgivningsbyrån:
Vi erbjuder kostnadsfri juridisk rådgivning i frågor som rör asyl, familjeåterförening, svenskt medborgarskap och allt övrigt som rör den svenska utlänningslagstiftningen, asylprocessen, internationella konventioner och andra länders asyllagstiftning.
Vi förmedlar information om förhållanden i enskilda länder som har betydelse för bedömning av asyl och andra former av uppehållstillstånd.
Vi deltar i flyktingdebatten och är med och skapar opinion för en rättssäker asylprocess!
Vi arrangerar och deltar i kurser, föreläsningar och seminarier om t ex; asyllagstiftning, familjeåterförening, internationella konventioner och mänskliga rättigheter.
Rådgivningsbyrån bildades 1991 och är en ideell förening.
Vi som arbetar på kansliet är jurister, statsvetare och beteendevetare med lång erfarenhet från utlänningsrättsområdet.
Telefon: 0200-880066
Fax: 08-6650940
