Bengt Sjöberg

Idag blev jag intervjuad av SVT Värmlandsnytt angående de rasistiska provokationerna som äger rum i Lesjöfors mot asylsökande familjer.
Socialnämndens ordförande ansåg i TV-programmet att det inte var ett stort problem och att kommunen inte kunde göra något. Man kan lugnt säga att jag framförde en annan åsikt.
Om en enda person blir trakasserad är det ett misslyckande. Vi har nolltolerans mot mobbning i våra skolor. Det borde gälla i samhället också.

Nu är det viktigt att framhålla att det finns många humana och kärleksfulla lesjöforsare också. Man till och med ställer kassar med kläder och leksaker utanför dörrarna där asylsökande familjer bor, men det ungdomsgäng som härjar och spayar hakkors, skriker könsord och hyllar Hitler samtidigt som de uppmanar flyktingarna att lämna Sverige skämmer ut hela samhället.

De asylsökande familjerna mår jättedåligt och flera vågar inte gå ut. I skolan blir barnen retade även om det i just den familj som jag har kontakt med har blivit bättre.
Jag ställer gärna upp på att besöka Stålvallaskolan och föreläsa om varför flyktingarna kommer och hur de mår under asylprocessen. Kanske det kan skapa lite förståelse.

Blev så ledsen att vi inte längre kan ha ungdomssamlingar. Flera av de asylsökande ungdomarna från Lesjöfors var med förr. Tyvärr saknar vi ledare i församlingen.

Här kan du se ett inslag som visades igår. Kvällens inslag hittar du säkert om några timmar på http://www.svt.se/varmland

http://svtplay.se/v/1947554/asylsokande_familjer_hotas

Idag har bokrummet på Erikshjälpen flyttats. Man har också gjort i ordning för att byta till högre hyllor längs med hela långväggen.
I morn ska alla prylar på gondolerna plockas bort och nya gondoler ska monteras.
Förhoppningsvis ska vi kunna öppna igen om en vecka, men det är ju stilla veckan och påskhelg, så tid måste finnas för eftertanke och vila.
Här några kort från idag.



Bokrummets cirka 3000 böcker har plockats ut och burits iväg till caféet.

Ett hål i väggen har tagits upp i caféet. Här inne blir bokrum och även
plats för leksaker, skivor, videofilmer, CD och DVD.



De tre tusen böckerna som ligger här ska ställas in i bokstavsordning.
Du vet väl att du är välkommen att hjälpa till några timmar i veckan på Erikshjälpen.
Lönen blir stor.....i himlen och en och annan bulle till kaffet kan vi bjuda på.

På vårt årsmöte beslöt församlingen att sälja vår kyrka, Betel i Hällefors. Vi har haft kyrkan i 13 år. Vi betalade en krona för kyrkan, men då var den i stort behov av renovering. Genom ett flertal ekonomiska mirakler kunde vi renovera och handikappanpassa kyrkan samt byta tak. Vi har upplevt många stunder av glädje, men också mycket arbete och möda. Vid några tillfällen har kyrkan varit fullsatt och många är de gånger som minibuss och större buss hämtat flyktingar och skjutsat till gudstjänsterna.
De senaste åren har församlingen minskat och de allra flesta invandrarna har flyttat till större orter där de tror att de lättare skall hitta arbete.
Under en tid har vi hyrt in oss i pingstförsamlingens båda kyrkor.
Det har varit en utmaning att arbeta i två kommuner som oftast ligger sämst när det gäller befolkningsutveckling och näringslivsutveckling. Under de 23 år som vi bott i Filipstad har kommunen minskat med cirka 200 personer per år.
I vinter har Betel frusit vid ett flertal tillfällen och de få aktiva som bor i Hällefors har förutom sina arbeten haft fullt upp med att försöka övervinna Kung Bores kyla och is.
Vi hoppas på varmare vindar både materiellt och andligt.


Till Salu. Med eller utan inventarier. Kontakta Fastighetsforum Knut Karlsson 0590-128 30

Jag fick ett brev från en 12-årig förtvivlad flicka. Hon är utvisningshotad och läste om Barnkonventionen och att Migrationsverket ska lyssna till och fråga efter barnens asylskäl. När hon insåg att ingen velat lyssna på henne skrev hon detta brev som jag ska skicka till Migrationsverket och en advokat som vi hoppas skall hjälpa henne och henns familj. Så här skriver hon:(Jag har tagit bort några detaljer för att avidentifiera brevet något)

Jag vill att nån läser mitt brev och förstår hur svårt jag har, jag behöver lita på någon och någon som kan tro på mig.
Jag led mycket i L. Det är just därför jag hatar det landet som jag är född i. Jag vill aldrig åka tillbaka till det hårda livet och leva där. De brände upp alla mina saker som fanns där jag bodde, de lämnade inte en enda sak som jag tyckte om när jag var liten.
Jag bodde i källaren med min pappa i 9 månader utan att se min mamma eller min lilla syster. Jag kunde inte äta eller tänka på nåt, för att det fanns några människor som ville skada mig och min familj. Alla barn gick i skolan och lärde sig utom jag, för att jag bodde i källaren och jag fick inte visa mig för att pappa var mycket rädd om mig.
När vi kom hit till Sverige så lyssnade ingen på mig. I första intervjun fick vi en tolk som jag fattade inte ett dugg av vad hon sa eftersom hon pratade XYoch mitt moderspråk är ZZ. Det är olika språk och då kunde jag inte säga nånting för tolken och kvinnan som satt framför datorn pratade samtidigt och tolken pratade XY-språket då blev jag jätte stressad och kunde inte svara på nånting. På 2:intervjun så ville jag prata och berätta om allt som hände med mig, men sen fick jag inte ens följa med in och prata och ingen ville lyssna på mig. Då blev jag mycket ledsen.
Jag sökte och läste om barnkonvention och läste att alla vuxna måste lyssna på alla barn och lyssna på alla barns känslor fast det gjorde dom inte på mig. Jag har även rätt att prata och säga hur jag känner, och jag tycker att alla barn har rätt att prata och berätta hur dom känner sig.

Jag vill även berätta om skolan här i Sverige. När jag började i skolan, först så längtade jag efter skolan så fort som jag kom hem och det andra var att jag gjorde mitt bästa för att lära mig svenska så fort som möjligt för att börja i svensk klass med svenska barn och få kompisar. Efter ungefär fem månader började jag i svensk klass och jag fick jätte många vänner som gillar mig och jag dom, och så är det första gången i livet som jag har fått så många vänner. Nu går jag även på högstadiet och jag har fått ännu mera vänner som är jätte snälla, nu även så har jag tre bästa vänner som jag är jätte nära vän med.

När vi fick beslut om att vi måste återvända blev jag mycket ledsen och jag kände på mig dom hårda dagarna kom tillbaka till mitt liv! Det är jätte jobbigt att leva i osäkerhet, och jag är rädd att polisen kommer till oss. Det är därför jag skriver det här till er och jag ber er från mitt lilla hjärta att hjälpa mig och min familj att stanna här i Sverige och leva här hela livet utan problem.
Snälla låt mig inte lida mer i livet, säg att ni ska hjälpa mig oss med våran problem. Ingen lyssnade på mig; dom bestämde bara så där.

Jag önskar från mitt hjärta att nån läser mitt brev och sen bestämmer. Jag har mycket drömmar att uppleva som till exempel att jag vill bli en hjärtläkare för att hjälpa alla sjuka. Men vet ni varför jag har bestämt mig att bli hjärtläkare för att hjälpa alla som är liksom min mormor som har hjärtsjukdom och ligger alltid i sängen, och så har jag farmor och farfar som bor här i Sverige och jag älskar dom mycket och dom också är jätte gamla och sjuka. Snälla hjälp mig, jag ber er att hjälpa oss att få stanna i Sverige  och leva lugnt liv som jag
aldrigt fått brevid mina släktingar och mina kompisar, och jag vill säga att om mina föräldrar har gjort nåt fel nån gång det betyder inte att jag måste lida istället. Glöm inte att vi har ingenstans att bo i ifall vi återvänder. Till sist vill jag bara säga att jag har jätte bra just nu men ifall ni skickar oss tillbaka så måste ni veta att ni har krossat en 12-årings hjärta.

Idag kom den efterlängtade boken DÄR FRÄMLINGSSKAPET BRYTS, kan en ny värld öppnas.
Det är en bok från förlaget ARCUS och Svenska Kyrkan. Boken bemöter främlingsfientlighet och rasism.
Boken har tagits fram av Kristina Hellqvist och en arbetsgrupp inom S. Kyrkan. Som skribenter medverkar bland andra Lars Collmar, Ylva Eggehorn, Elisabeth Gerle, Niclas Blåder, Hans Leander och Martin Lind.
Jag komer att ha stor nytta av boken i mina förberedelser för ett seminarium på Torpkonferensen där jag tillsammans med Ghjon Marko Berisha ska tala över ämnet: Finns det främlingsfientlighet och rasism inom kyrkan?
Ja, vad tror ni?
Har du några erfarenheter?
Hur definierar vi främlingsfientlighet och vad är skillnaden mellan det och osäkerhet inför kulturmöten?
Vi ska arbeta fram en enkät och samla erfarenheter.
Du får gärna skriva till mig och berätta. [email protected]

Idag bad jag en bön att Gud skulle välsigna dagen och att den skulle bli effektiv. Ibland känns saker och ting så segdragna.
Jag packade ner lite litteratur och gick ner på stan för att träffa en man. Just när jag kommer in till honom möts vi i dörren. Han säger:
- Följ med till Arbetsförmedlingen.
-Okey. Jag har tid, svarade jag.
Vi gick dit och när vi gick pratade vi om att på Erikshjälpen skulle det behövas en person som kan vara chaufför. Mannen sa att han gärna ville jobba på Erikshjälpen. Han har körkort.
När vi kom till Arbetsförmedlingen fick vi inte komma in till hans handläggare, men vi fick framföra vårt ärende till en annan medarbetare. Hon skulle ge en lapp till handläggaren med våra telefonnummer.
Efter fyra timmar ringde handläggaren och meddelade att allt var klart för en praktikperiod. Jag har sökt pengar för en riktig anställning i ett senare skede och det kan finnas god chans till särskilt stöd från stat och kommun.
Mannen får börja jobba på torsdag. TACK GUD! Vi behövde denna uppmuntran idag.
Ibland kan ett sånt här ärende ta flera månader.

Detta blir kanske en för lång text, men det är praktiskt just nu för mig att kunna hänvisa intresserade till bloggen. 
Jag har inte skrivit så mycket på bloggen den senaste veckan, men det beror bland annat på allt arbete med vårt årsmöte. Här kan du läsa om lite av allt som vi sysslat med i församlingen Kristen Gemenskap under förra året.
 
Verksamhetsberättelse för Kristen Gemenskap år 2009-ett år som kännetecknats av utökat samarbete med övriga församlingar i vår region

2009 har kännetecknats av att det allkristna samarbetet har fördjupats. Vi började året med att delta i
Vasakyrkans högtid när de fick välkomna sin nye pastor Peter Johansson. Det var den 4 januari som vi fick
glädjas tillsammans med dem. Veckan efter det var vi åter samlade i Vasakyrkan. Då samlades vi till förbön
för Bergslagen och samtliga kyrkor i vårt område deltog. Även den 25 januari hölls en gemensam gudstjänst;
då med baptistförsamlingen och pingstförsamlingen i Storfors då Bengt Sjöberg predikade i en mycket
välbesökt gudstjänst. Under året kan nämnas att baptistförsamlingen mer än fördubblats och fått döpa flera
ungdomar.
Den 1 februari hade vi besök i Betel av Åke Johansson från Dala-Järna som undervisade om bibelns
trovärdighet. Den 8 februari deltog vi i ett gemensamt möte i Pingstkyrkan, Filipstad då LP-vännerna sjöng
och delade vittnesbörd om hur deras drogtillvaro förändrats sedan de fått bjuda in Jesus i sina liv.
Sångaren Hans-Åke Dahlgren medverkade i musikcafé i Betel den 15 februari. Hans mäktiga stämma
hade fått en ny klang och hans inspiration att dela evangeliets budskap i tal och ton var entusiasmerande och
engagerat.
Den 8 mars återkom Åke Johansson med sitt föredrag i Filipstad. Den 15 mars undervisade Kerstin
Hugosson om änglar.

Musikalen Lukas gav pengar till vattenprojekt i Afrika
Vi hade glädjen att ta emot musikalen Lukas till Folkets Hus i Filipstad. Det var en kör från kyrkorna i
Lindesberg som framförde denna proffsiga och glädjefyllda musikal som borde ha lockat betydligt fler
åhörare än det 50-tal som kom. Tack vare Filipstads Tidnings stora reportage och Youtube-klipp från
Filipstad i folkmun nådde vi ut med detta arrangemang till betydligt många fler. En insamling gjordes under
konserten och behållningen gick till Erikshjälpens vattenprojekt i Afrika.
Magnus Henricsson från Örebro har gästat oss vid tre tillfällen för att dela bibelundervisning på ett
grundligt fördjupande, men ändå lättförståeligt sätt. Den 29 april var han till oss för första gången i ett möte i
Filipstad. Bön för Bergslagen har återkommit regelbundet under året och det har sammansvetsat de olika
församlingarna i den gemensamma bönen för vårt område. Den 4 april hölls en sådan bönekväll i
Pingstkyrkan, Filipstad.
Den 5 april deltog församlingen i Örebrokyrkans möte då vi hade förmånen att få lyssna till Tara från Iran
som en tid bodde i Nykroppa och flitigt deltog i mötena i Kristen Gemenskap. I Örebro delade hon sitt
vittnesbörd om hur hon fick möta Jesus, bli helad från en tumör och sedan få leva ett spännande liv
tillsammans med Jesus och vara ledd av den helige Ande och få räcka ut sin hand till människor i behov av
hjälp. Taras vittnesbörd visar att det som vi en gång sår ut det bär frukt som förmeras när Guds välsignelse
adderas.

Ungdomssamlingar
Sångarevangelisten och dragspelaren Lasse Andersson gästade ekumeniskt möte i Vasakyrkan den 19
april och lockade många åhörare till sin konsert. Den 17 maj hade vi en familjegudstjänst i Pingstkyrkan i
Filipstad. Under året har församlingen haft en livaktig verksamhet bland barn både i Hällefors och i Filipstad.
Sång, musik, bibelberättelser, lekar, hobby, bak och utflykter har blandats i en härlig gemenskap. I Filipstad
har det även varit ett flertal ungdomssamlingar med utflykter, grillning och tacoskväll, filmkväll och öppet hus med möjlighet till olika aktiviteter. Några gånger har ungdomsgruppen spelat bowling. Vi har varit
mellan 10-15 ungdomar varav den övervägande delen varit flyktingar och pojkar från ”hemmet för
ensamkommande flyktingbarn”, Masmästaren.
Den 31 maj samlades vi till en bönegudstjänst i Betel tillsammans med miljoner kristna över hela världen.
Vi följde en sammanställning som Global day of Prayer sammanställt, en lista med förböner som man kan ta
med sig under hela veckan där man ber för förföljda kristna över hela världen, men också gläds över att
kristendomen är den religion som växer snabbast och som formligen exploderar utöver världen, speciellt i
Asien och Latinamerika.

Besök av palestiniern Tass Saada
Den 6 juni, nationaldagen hade vi hjälp av en grupp ungdomar från Dala-Järna som evangeliserade, bjöd
på kaffe och delade ut inbjudningslappar till mötet som skulle hållas senare i veckan med Tass Saada, den
palestinske fd krypskytten som även var Yassir Arafats chaufför. Tass Saadas mycket spännande
levnadshistoria förmedlades till en fullsatt Pingstkyrka i Filipstad då vi även hade gästande sångare från
hotell Himlagott i Grängesberg. Tass Saada berättade hur hans hatiska liv förändrades av Jesu kärlek, hur
han fick tillfälle att berätta för sin forne ledare om Guds kärlek genom Jesus och hur han nu är engagerad i ett
projekt där kärlek och ömsesidig förståelse mellan palestinier och judar är en viktig del.
Den 26 juli firade samtliga Svenska Kyrkan, Vasakyrkan, Pingstkyrkan och Kristen Gemenskap Kyrkornas
Dag i Filibjur. Det var gudstjänst, sång, barnmöte med Jalla Kids och hoppborg och klättervägg,
minimotorcyklar och kokoskastande elefant och många intressanta kontakter och härlig gemenskap.
Vår missionär i Bolivia, David Larsson besökte Pingstkyrkan i Filipstad den 9 augusti. Han berättade om
hur arbetet expanderat och hur de arbetar med församlingsplanteringar och bibelskolor samt hjälp till fattiga
barn.

Cykelbingo vid Betel
Den 2 september utanför Betel såg det inte ut som vanligt. Längst gatan och på gården stod det en mängd
cyklar och en skåpbil med text Cykelbingo Korpen. Inne i Betel var det prisutdelning, kaffe och Bengt satt och
spelade piano och det blev spontan allsång med han är min sång och min glädje, pärleporten och några andra
sånger. Tomas hjälpte till vid prisutdelningen av de priser som samlats ihop. En intressant kväll med många
trevliga kontakter. När allt var slut och det kvarvarande kaffet hällts ut kom ett gäng cyklister in i Betel. De
hade startat sent och nu ville även de sitta ner en stund och dricka kaffe. Snabbt bryggdes mer kaffe och det
blev ytterligare samtal och sång.

Den 12-13 september försökte vi nå ut i Hällefors till alla nyanlända studenter. Vi bjöd in till cafékväll med
sång och smörgåsar. Tyvärr var uppslutningen inte så stor, men vi hade ändå en fin kväll tillsammans. På
söndagen predikade Tommy Larsson och vi hade en bra gudstjänst med god tillslutning.
Under hösten kunde vi glädjas över att varannan tisdag samlas till gemensam bön med Pingstkyrkan i
Hällefors. Vi träffades ömsom i Pingstkyrkan och ömsom i Betel. Detta är något vi sett fram mot under en
lång tid. Det är värdefullt att komma tillsamans och be för orten.
I oktober hade vi åter Bön för Bergslagen i Vasakyrkan och under Allhelgonahelgen en bibelhelg med
Bertil Olingdal som med spänst och stor sakkunskap förmedlade gedigen bibelundervisning trots att han
uppnått en ålder över 90 år. 14 november var det ännu en kväll med gemensam bön för Bergslagen. Denna
gång var mötet i Pingstkyrkan, Filipstad. Gideoniternas Gert Anserius predikade och berättade den 22
november om Gideoniternas bibelspridning på fängelser, hotell, skolor och bland invandrare och i kyrkor.
Den 5 december hölls en kvinnofrukost i Vasakyrkan och på nyårsafton hade församlingen en trevlig
nyårsfest. Eftersom vattnet frusit i Betel fick vi vara i Pingstkyrkan i Hällefors.
Under året har Kerstin och Lars-Åke Hugosson haft ansvar för en basgrupp i Filipstad och Eva och Tomas
Foogde har varit ledare för basgruppen i Hällefors.
Under året har vi haft dop vid två tillfällen och döpt tre personer. 
Församlingens medlemsantal är 44.

Erikshjälpen
Församlingens stora kontaktyta är Erikshjälpen Second Hand. Det är också där som mycket av det
praktiska arbetet utförs. Genom Erikshjälpen Second Hand kan vi förmedla hjälp till mission och bistånd i ett
flertal länder och till olika kriser och katastrofer. Vi kan genom detta arbete hjälpa svenskar i behov av stöd
och särskilda insatser. Vi kan ha ett omfattande flyktingarbete och det är 100-tals kontakter som församlingen
får varje år genom detta arbete. Ett 40-tal medarbetare, frivilligarbetare, anställda och personer i olika
åtgärder deltar i arbetet på Erikshjälpen. När vi har arbetskvällar för församlingens medlemmar skulle vi
önska ett större deltagande. Behoven är stora och arbetsuppgifterna många och arbetsgemenskapen är glad,
positiv och uppfriskande.
Nu när Erikshjälpen Second hand utvidgar sina lokaler hoppas vi på ett rejält lyft och hoppas att fler och
fler skall både skänka, hjälpa till och komma och handla i vår fina och gemytliga butik.

Filipstad den 18 mars 2010
Bengt Sjöberg, ordförande.

 

Nyligen kom ett församlingsblad i brevlådan. Ett blad som delas ut i hela Filipstad.
I ledaren kunde man läsa vad kyrkans företrädare ansåg om tron. Så här stod det:"Vi kan inte veta om det är sant eller inte och poängen kanske inte är att det är sant. För även om det vore en bluff så skulle i alla fall inte jag leva annorlunda".

När jag läste detta kom jag att tänka på vad Bibeln säger om tron. I Hebreerbrevet talas det om tron SOM EN FAST TILLFÖRSIKT, alltså något som vi kan vara säkra på. Tron kan växa och förökas även om den är som ett litet senapskorn. Guds tro kan komma och bo i våra hjärtan. Där kan den växa i oss och om den aktiveras kan den uträtta underverk. Så här skriver bibeln hur vi skulle vara om tron inte var sann:

1 Korintierbrevet kapitel 15 vers 17 Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. 18 Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. 19 Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. 20 Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen* av de insomnade. 21 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.

För mig är det viktigt att bygga sitt liv på något som håller i alla lägen. Att Jesus dog och uppstod för mig ger mig hopp. Det faktum att Jesus tog mina synder och ger mig förlåtelse och rening och förklarar mig rätt färdig för himlen fyller mig med glädje. Jag ber till Gud i Jesu namn och får bönesvar. Jag har en relation till Gud genom Jesus. Han ger mig kraft för varje dag.

Hoppas att du söker och finner vägen till Gud genom Jesus. Han är den fasta klippan som vi får bygga våra liv på.
Gud välsigne dig!

Om Sverige skulle utvisa en iranier till hemlandet vore det ett brott mot Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna. Läs mer genom att klicka på länken här:
 
http://www2.unt.se:80/avd/1,1826,MC=16-AV_ID=1023753,00.html

Fredag kväll på Folkets Hus i Rinkeby. Rinkeby internationella församling inbjöd till gudstjänst med predikan, sång, tillbedjan, drama och efterföljande gemenskap.
Inslaget av medlemmar med arabiskt ursprung var stort. Bertil Engqvist och en somalisk man talade. I korridoren intill pågick koranskola.


Under lördagen hölls konferensen Heart for muslims i Husby kyrka. Efter förmiddagens gudstjänst, bön och seminarium gick vi ut med Jesusfilmen och satte även upp ett "bokbord" med MASSOR av glasspaket som innehöll traktater och bibeldelar. Många, många länders flaggor sitter på glasspaketen. Folk ser sitt lands flagga och blir nyfikna. Vi spelade kristna somaliska sånger!!!! vilket skapade både nyfikenhet och förvåning bland många. Det finns väl inga kristna somalier?
Organisationen OM och Open Doors och Evangeliska Frikyrkan stod som arrangörer för konferensen.




På söndagen den 7 mars deltog jag i Sveriges Kristna Råds utbildningsdagar på Birgittasystrarnas gästhem och kloster. Ämnet för den utbildningen är att vara FÖLJESLAGARE till en nyanländ flykting. Se några bilder här:







Utsikt över Djursholm från gästrummet.

Jag har under några dagar upplevt ett annorlunda Sverige. Under två dagar besökte jag Rinkeby och Husby där konferensen Heart for muslims arrangerades av Evangeliska Frikyrkan. Igår föreläste jag och deltog i Sveriges Kristna Råds kurs för Följeslagare. Kursen var förlagd till Djursholm, närmare bestämt Birgittasystrarnas gäst, vilohem och kloster.
Vilken enorm skillnad mellan Rinkebys höghus och Djursholms lyxvillor, stora som herrgårdar och slott.
Jag ska skriva lite i morn och berätta mer. Har också några foton.

Det är många irakier och församlingar i Sverige som ringer och frågar hur de skall kunna hjälpa sina bröder och systrar. Jag tar därför med en mall för överklagan som Sveriges Kristna Råd tillsammans med jurister har arbetat fram.

Till Migrationsverket

D:nr: __________________________________________________________

Sökanden:______________________________________________________


Nya omständigheter enl. 12 kap. 18 och 19 §§ utlänningslagen Jag är kristen irakier och yrkar att Migrationsverket beviljar mig permanent uppehållstillstånd. Utöver de individuella skäl som jag tidigare anfört har situationen för mig som tillhör den kristna minoritetsgruppen i Irak avsevärt försämrats. Migrationsverket har inte tillräckligt starkt beaktat mina individuella skäl och inte heller den svåra situation som vi kristna befinner oss i. Vi är utsatta för förföljelse, omänsklig och förnedrade behandling. Under december månad 2009 trappades ex. våldet kraftigt upp mot kristna i Irak genom hot och ett flertal attacker med många dödsoffer som följd. Personer ur minoritetsgruppen shabak hotade oss med döden om vi firade vår kristna julhögtid. Muslimska grupper hotar oss också med döden om vi inte iakttar strikt islamisk klädedräkt. Det står klart att vi inte får ett effektivt skydd mot hot, förnedrande behandling och trakasserier. Jag tillhör därmed en särskilt utsatt grupp på grund av min kristna tro.

Att situationen för kristna har blivit sämre framgår av Migrationsverkets promemoria av den 17 september 2009 (LIFOS-dokument 21533). Det framgår av LIFOS-dokument 22114 att etniska och religiösa grupper förföljs. Organisationen MRG redovisar i en rapport av den 24 september 2009 att irakiska religiösa minoriteter utsätts i stor omfattning för religiös förföljelse. Det framgår av rapporten från organisationen AINA att kristna inte har ett fullgott skydd i Irak (www.aina.org/news/20091221175648.html).

Den färska rapporten www.unhcr.org/refworld/docid/4b586cee50.html talar om förföljelse av minoriteter i Irak. Hemsidan www.ankawa.com/se rapporterar om mord och kidnappningar av kristna i Moseltrakten. Svenska kyrkans rapport ”Skilda världar” visar klart på brister i asylsystemet . Läs rapporten här. www.svenskakyrkan.se/Webbplats/System/Filer/cf414eb0-c7e6-43c8-a3be-b7d8b238d731.pdf. Jag riskerar att utsättas för förföljelse eller annan omänsklig eller förnedrande behandling om jag tvingas att återvända. Det är extremistiska grupperingar som står för en stor del av det systematiska och kollektiva våld som riktas mot oss som är kristna i Irak. Irakiska myndigheter saknar reell kontroll över dessa grupper och har därmed inte förmågan att skydda oss. Det framgår av LIFOS-dokument 22107 att myndighetskontrollen är svag i landet. Det föreligger därmed omständigheter som gör att jag skall beviljas permanent uppehållstillstånd.

Ort och datum ………………………………………………… …………………………………………………

namn

bilaga:

Det är enligt Guds ord, bibeln viktigt att värna Livet. Livet börjar vid befruktningen. Det är vetenskapen enig om. Idag förs en debatt om dödshjälp medan man i stället borde ägna sig åt livshjälp. Idag erbjuder Sverige utländska kvinnor att komma hit för att få hjälp med att avbryta en graviditet-släcka liv. Det var mycket debatt innan den lagen infördes. Nu redovisar socialstyrelsen ofullständig statistik. Organisationen JA TILL LIVET begär korrekt och relevant abortstatistik. Jag håller med och citerar nedan ett utskick som jag fått från Ja till Livet.

Ja till Livet visade i förra veckan att Socialstyrelsens publikation "Utländska kvinnors aborter i Sverige under år 2009" med budskapet "Under 2009 gjorde 132 utländska kvinnor abort i Sverige" är vilseledande och felaktigt, då breven till kliniker under året klargjort att det bara var "aborter där kvinnan själv betalar för vården i samband med aborten" som skulle tas med.

Ja till Livet begär nu följande:

I Nederländerna, som troligen är det land i Europa dit flest kvinnor reser över nationsgränser för att göra abort, utförs 94% av alla aborter vid 16 privata abortkliniker, medan endast 6% av aborterna utförs på landets 95 sjukhus. Kritik har riktats mot privata abortmottagningar för att de inte ger tillräckligt med information om alternativ till abort. Hur stor andel av aborterna i Sverige, både när det gäller utländska kvinnor som svenska medborgare, som utförs i privat sektor, bör inkluderas i Socialstyrelsens årliga abortstatistik.

Alla aborter som görs i Sverige, både i privat och offentlig sektor, ska redovisas den årliga abortstatistiken, också aborter för utländska kvinnor. Detta är självklart i andra länder dit kvinnor som reser för att göra abort, som Nederländerna och Storbritannien.

Abortresor till Nederländerna och Storbritannien har inneburit en kraftig överrepresentation av sena aborter. Sverige bör, på samma sätt som dessa länder, se från vilka länder som kvinnor kommer för att genomgå aborter sent i graviditeten.

Sverige bör, på samma sätt som Storbritannien gör, redovisa hur många av de utländska kvinnornas aborter, där kvinnorna är under 18 år.

Regeringen gav i uppdrag till Socialstyrelsen att utreda konsekvenserna med lagändringen
Regerings uppdrag till Socialstyrelsen om uppföljning av abortlagsändringen (Proposition 2006/07:124) betonade att det var "angeläget att få kunskap om antalet utländska kvinnor som genomgår abort eller avbrytande av havandeskap i Sverige, i vilken graviditetsvecka avbrytandet sker, kvinnornas ursprungsland och var åtgärden utförs". Socialstyrelsens nyutgivna rapport ger inte denna kunskap varför uppdraget inte kan anses vara slutfört.

Socialstyrelsen publicerade i veckan en rapport med budskapet: "Under 2009 gjorde 132 utländska kvinnor abort i Sverige."

Det är fel!

Socialstyrelsen groda utgår från felaktiga skrivningar till landets 106 kliniker som utför aborter. Där står det nämligen, både i det första brevet som gick ut i december 2008 och det andra brevet som gick ut i februari 2009:

De aborter som den nya statistiken avser är aborter där kvinnan själv betalar för vården i samband med aborten och där hon inte tidigare hade laglig rätt att få abort utförd i Sverige.

Inte förrän i mitten av november 2009, när det tredje brevet skickades ut, hade texten ändrats efter att Ja till Livet påpekat det felaktiga i att bara fokusera på de aborter där kvinnan själv betalar; det var ju inte dessa aborter som regeringen ville få reda på, utan konsekvenserna av lagändringen. Nu löd den nya texten:

De aborter som den nya statistiken avser är aborter där kvinnan själv betalar för vården i samband med aborten(antingen själv eller via en försäkring) och där hon inte tidigare hade laglig rätt att få abort utförd i Sverige.

Å ena sidan; att efter nästan 11 månader tro att en nyinsatt parentes i ett påminnelsebrev skulle göra årsstatistiken korrekt, är märkligt. Å andra sidan missar Socialstyrelsen ändå målet då det finns åtskilliga scenarier där utländska kvinnor inte behöver betala för sin abort i Sverige.

Vem betalar för utländska kvinnors aborter i Sverige? Som Statens Offentliga Utredning SOU 2005:90 betonar är det i flera fall landstinget eller Försäkringskassan i Sverige som ersätter EU-medborgares vård i Sverige, exempelvis när de är arbetssökande eller arbetar här: (sid 195)

EU-medborgare som arbetar längre tid än 12 månader i Sverige
Den som bor och arbetar längre tid än 12 månader i Sverige ska vara folkbokförd här och har då rätt till vård på lika villkor som svenska medborgare. Patienten betalar vanlig patientavgift och har tillgång till all slags hälso- och sjukvård. Landstinget står för kostnaderna.

Hur många utländska kvinnor är det då som gjort abort i Sverige under 2009? Frågan är om någon vet. Kanhända kan Försäkringskassan i Sverige ha en aning, då det är de som ibland ersätter landstingens kostnader för aborter och i sin tur ibland försöker få ersättning av kvinnornas sjukförsäkring i hemlandet.

Vad kan vi då utläsa av Socialstyrelsens mycket knapphändiga rapport? Jo, att 8 av 15 aborter där kvinnan kom från något annat nordiskt land, utfördes efter graviditetsvecka 12, där abort utan att skälen prövas inte är legalt, vare sig i Danmark, Norge, Finland eller Island. Av skriverier i Norge och Danmark vet vi att några av dessa aborter är flickaborter, eller könsaborter. Är detta något som vi ska vara stolta över?

Sedan vet vi, av erfarenheter från England och Nederländerna, att abortresor över gränserna, det som RFSU, Birgitta Ohlsson, Cecilia Wikström, Inger René, Carina Hägg, Ulla Hoffman, FN och Times kallat abortturism, leder till sena aborter, aborter som kvinnorna inte kunnat få utförda i sitt hemland. Se gärna aktuell abortstatistik över tillresande kvinnors sena aborter från England (1) (2) och Nederländerna.   

Men den stora frågan kvarstår: Varför är Socialstyrelsens rapport felaktig? Varför skriver de att det bara var 132 kvinnor och döljer att den blankett som under året använts och de blad som skickats ut mycket tydligt aviserat att det bara är antalet kvinnor som betalar för sina aborter som ska fyllas i? Och varför så knapphändig information?

Hur många kvinnor från Polen var det som kom egentligen?

Varför särredovisas inte de mycket sena aborterna, på samma sätt som i nederländsk och engelsk statistik?

Ja till Livet begär att rapporten görs om, så att Socialstyrelsen visar vilka konsekvenserna blivit av att Europas mest liberala abortlagstiftning, med fri abort fram till vecka 18, blivit ännu mer liberal.

 

Länkar

Pressmeddelande Ja till Livet i samband med Socialstyrelsens rapport
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/jatilllivet/pressrelease/view/socialstyrelsens-statistik-om-utlaendska-kvinnors-aborter-felaktig-377679

"LANDELIJKE ABORTUS, REGISTRATIE 2008"; officiell abortstatistik för Nederländerna,
http://www.rutgersnissogroep.nl/productenendiensten/onderzoekspublicaties/downloadbare-publicaties-in-pdf/rapport-lar-2008.pdf

"Statistical Bulletin - Abortion Statistics, England and Wales: 2008"; officiell abortstatistik för England och Wales:
http://www.dh.gov.uk/prod_consum_dh/groups/dh_digitalassets/documents/digitalasset/dh_099714.pdf

Socialstyrelsens nya rapport
http://www.socialstyrelsen.se/pressrum/nyhetsarkiv/abortrapport

Regeringens uppdrag till Socialstyrelsen:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/08/45/24/8b863358.pdf (sid 20)

Jag har inte skrivit nåt personligt på ett tag. Huvudet är fyllt av intryck och många människors problem. Då kan det vara svårt att få en inre ro och skriva. Har inte kunnat skriva på min nya bok på ett bra tag heller.

Igår var det en dag som präglades av samarbete, samverkan, ekumenik (kyrkor/församlingar som samarbetar och möts till gemensamm gudstjänster t.ex) och nya kontakter. Fick inbjudan att tala i Hällefors kyrka på Jungfru Maria Bebådelsedagen. Det blir en utmaning. Det oväntade och gudomliga drabbade den unga flickan. Gud blev människa. Jesus kom till genom den helige Ande.

Så har det gudomliga slagit ner i helt vanliga människors liv t.ex min mor. Hon växte upp i ett ateistiskt hem med en far som missbrukade alkohol. Ändå tilläts hon att få konfirmera sig. Då hon hörde om Jesus och vad han gjort för oss på korset fylldes hon av ett hopp. Vid nattvarden kom Guds kärlek, nåd ochn frid över henne. Hon uppfylldes av en inre glädje. Dansande utmed Duvbo kyrkas grusgång begav hon sig hem till sina oförstående föräldrar. Hennes moster la märke till en förvandling hos den unga flickan. Hon förstod att mamma Helga blivit "frälst", ett ord mamma aldrig hört och förstått.

Jag tror på jungfrufödelsen. Jag tror på en Gud som skapat jorden. Jag tror på Jesus Kristus som vår frälsare och herde. Jag tror att vi behöver ge vårt gensvar på den kallese och inbjudan som Jesus delar ut till alla. När vi säger ja till honom och bjuder in honom i vårt liv händer det något.

I söndags bad vi för ett par personer i gudstjänsten. Jag sms:ade dem idag. Kvinnan som haft värk i två veckor var idag betydligt bättre. Gud svarade på bön. Jesus lever idag.

Dessa sista dagar har jag förberett mig för helgen då vi ska samlas till konferensen HEART FOR MUSLIMS i Rinkeby utanför Stockholm. Gud har ett hjärta för muslimer, ja för alla människor. Jesus älskar muslimerna och många gånger får de se honom i drömmar, syner och visioner. Vi får dela med oss till dem av det som vi upplevt med Jesus. Rinkeby ska snart få en moské. 99% av befolkningen har invandrarbakgrund. Där finns en svensk pastor som bor och verkar och visar Jesu kärlek mitt ibland alla dessa nysvenskar. Spännande och mycket intressant. På söndagen ska jag ha ett seminarium på Birgittasystrarnas hem i Djursholm där Sveriges Kristna Råd förlagt sin kurs för FÖLJESLAGARE (personer som vill bli en vän till nyanlända asylsökande)