Bengt Sjöberg

Nästa helg får vi besök av Kjell och Soheila Fors från Karlskoga.
Det blir två samlingar i VÄLKOMSTHUSET i Filipstad (gamla Pingstkyrkan/Församlingshemmet) Lördag klockan 18 kommer Soheila att berätta om sitt dramatiska liv. Det blir även fler livsberättelser från Baptistkyrkan i Karlskoga som upplever väckelse=många människor tar emot Jesus i sina liv. Det är bland annat två familjer från Iran och Irak som upplevt mirakler.
På söndagen klockan 11 kommer Kjell att predika och berätta om det som händer i församlingen.
Soheila med vänner har öppnat ett TEHUS och ett KVINNOHUS och har djärva planer på att starta andra verksamheter för utsatta kvinnor och arbetslösa människor. Se något av vad som skrivits om Soheila den senaste tiden.


http://karlskoga-kuriren.se/nyheter/karlskoga/1.1058887-soheila-har-vidlyftiga-planer-for-tehuset

http://karlskoga-kuriren.se/nyheter/karlskoga/1.970479-forverkligade-sin-drom-oppnade-eget-tehus?m=print

http://www.khatoon.se/index.php?option=com_content&view=category&layout=blog&id=2&Itemid=5

http://www.kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=30543

Soheila och Kjell i kurdiska kläder

En del tror att förlåtelse är till för dem som är svaga, dumma och fega. Inget är mer missvisande. Att förlåta kräver vilja, uthållighet, mod och kärlek. Förlåtelse kräver styrka och kräver ett skärpt sinne. Det kostar absolut på när man känner sig oförtjänt beskylld, lurad och utnyttjad. Förlåtelse är i alla fall bättre än att gå med oförsonlighet och bli bitter och må dåligt till hela människan. Genom att be om förlåtelse börjar du ta ansvar för ditt liv och du börjar styra ditt liv i stället för att vara en person som låter sig styras av omständigheterna.

Att förlåta och försonas är något som kräver övning. Vi frestas ibland tro att förlåtelse sker automatiskt, men många människor vet inte ens hur man gör när man tar emot eller ger förlåtelse.

En del människor biter ihop och visar ingenting till andra, men deras inre är som ett upprört hav.

Att leva livet, lära känna människor i och utanför familjen, få ett arbete och gifta sig; allt detta som hör till livet gör oss också sårbara. Det är bara att inse att om man vill leva måste man också lära sig detta med relationer.

Lika lite som man kan stoppa vinden eller vågorna måste vi inse att det inte går, men vi kan bygga ett vindkraftverk eller bygga en segelbåt.

1.     Ta tag i det som sårat och skadat dig. Sopa det inte under mattan. Skriv ner eller tala ut med någon som du har förtroende för.

2.     Var ärlig och uppriktig. Smärtan är verklig för dig. Förminska inte det som du upplevt som sårande. Var också tydlig med att peka ut den som du anser vållade det inträffade. Du kan inte gå vidare, reda ut det som hänt om du inte är tydlig och bestämd hur du uppfattade att allt skedde.

3.     Deklarera vad det är som du vill åstadkomma. Vad vill du uppnå? Frihet? Fred? Kraft+ En bättre framtid? Det är viktigt att du tänker igenom vad det är som du vill uppnå. Kanske du vill sluta ha mardrömmar och vill kunna sova. Kanske vill du inte bli en bitter människa som dina föräldrar var. Du kommer säkert att få det som du önskar om du är villig att förlåta.

4.     Välj att förlåta! Förlåtelse handlar om att göra ett val i livet. På detta sätt vinner du direkt kontroll över en svår situation. Du har kanske blivit hånad av förövaren, men genom att förlåta har han eller hon ingen hake på dig.

5.     Sätt ord på din förlåtelse. Säg: ”jag förlåter honom/henne för vad han/hon gjorde. Jag sätter dig fri. Jag uttalar att även jag är fri.” Du kanske måste uttala detta flera gånger, men vet att processen har börjat. Det är inte säkert att du kommer att känna dig annorlunda, men förlåtelsen sitter inte i känslan. Förlåtelse är en viljehandling! Detta är bra för både ditt hjärta och ditt sinne att få höra. Frågan är också om du ska säga detta till den person som handlat illa mot dig. Det är inte säkert eftersom den personen kan bli arg och det kan vara som att kasta mer bränsle på elden. OM du ska göra det är det bäst att du först kollar några saker.

a)     Ta reda på om din attityd är den rätta. Det får inte finnas stolthet eller högmod hos dig.

b)    Be någon vän om råd om det är visligt att ta upp detta.

c)     Bed över det. Psalm 34:14 säger Sök friden och jaga efter den.

d)    Säg att du blev sårad, men att du förlåter och att du sätter den personen fri och betona att du inte är arg på personen. Tillönska personen allt gott i livet. MEN DET BÄSTA ÄR NOG ATT VISA DEN PERSON SOM GJORT DIG ILLA ATT DU I HANDLING HAR FÖRLÅTIT!!!!!

6.Täck över det som sårat och förödmjukat dig.

En del i förlåtelseprocessen är att begrava och täcka över det som gjort ont. Det är viktigt att inte hålla på att berätta om det som hänt för alla för att rättfärdiga sig själv och svärta ner den andra parten. Man riskerar att de sår som höll på att läkas på nytt rivs upp igen.

Har du begravt det ska du låta det vara. Det är nämligen så att ju mer du talar om det hemska som hänt desto värre blir det. Det är som att lägga ved på en brasa.

Ordspråksboken säger i kap. 10:12 ”Kärleken överskyler en myckenhet av synder”.

7.Visa kärlek! Genom att visa kärlek hjälper du till att sätta din motpart fri. Har du gått en mil i den andre personens mockasiner? Om inte, var inte så helt säker på hur du skulle ha reagerat i olika situationer. Genom att visa kärlek ger du din motpart en möjlighet att kunna bli förändrad.

8. Börja be för den som gjort dig illa!

Bönen sätter igång processer både inom dig själv och hos den du ber för. Dina motiv och din inställning renas och du ger Gud en möjlighet att ingripa i det som du kanske själv kämpat med i åratal utan att komma någon vart.

Men hur reagerar du om din motpart blir välsignad och

a)     får löneförhöjning

b)    hittar en ny kvinna och gifter sig med

c)     drograttfylleristen som körde ihjäl din dotter blir frikänd i domstolen.

d)    Personen som sårat dig lämnar din församling och startar en ny församling som blir framgångsrik och vinner många nya människor.

Plötsligt när du ber märker du att personen börjar hälsa på dig och er relation börjar bli normal.

9. Var öppen för en försoning. Man kan inte forcera fram en försoning. Det krävs en person för att förlåta, men två personer för att reparera och återuppta en relation.

Förlåt, se över möjligheten att bygga upp relationen, men gå vidare i livet.

10. Gå vidare.

När du har förlåtit, förlöst personen och börjat be för honom/henne, då har du gjort ditt bästa och då är det på tiden att du går vidare i livet. Gå frimodigt och modigt vidare mot en ljus framtid. Du förtjänar att vara i framtiden och inte i det förgångna.

Om du måste kasta bort foton, sälja huset, bränna gamla brev eller annat som binder dig till någon person; gör det.

Det är okey att inte kunna glömma. Man kan förlåta en person, men ändå vägra att ha något med den personen att göra eftersom man inte vill umgås med en lögnare, en som utnyttjar en eller en person som lever kvar i sitt våldsamma beteende. Det är alltså okey att vara på sin vakt så att man inte på nytt blir utnyttjad. Låt det få ta sin tid att bygga upp ett förtroende och att pröva relationen om du kan lita på personen.

Några frukter som kommer av förlåtelse:

Frid, glädje, hälsa, styrka, frihet, kraft, tacksamhet, självkontroll, tillväxt, pengar, tid med familj och vänner, ett rent samvete, hopp, en bättre relation med Gud, kreativitet, energi, sömn, framgång, passion, förnöjsamhet, rättvisa och nya möjligheter.

 Varför är det så viktigt att förlåta andra?

1.     Varför skall du vara styrd av andra människor? Varför skall ditt humör vara beroende av hur andra människor behandlar dig? Varför överlåter du kontrollen av ditt liv till andra?

2.     Du vill ha frid.

Det är bra för hjärtat, sömnen, sinnet, själen och hela kroppen. Där det finns förlåtelse där finns det frid.

3.     Du behöver gå vidare i livet. Sluta vara fångad av det förflutna.

4.     Du vill sluta vara dörrmatta. Uttala att du är en människa och inte en dörrmatta. ”Sluta trampa på mig!”

5.     Du vill undvika bitterhet.

Bitterhet förstör allt i livet. Det ruinerar dig själv och dina andra relationer och hela din framtid. Om du någon gång i framtiden får en ursäkt eller får höra ett förlåt, var då tacksam, men gå inte och förvänta dig det. Gå vidare i livet.

6.     Du vill vara en hel människa.

7.     Du vill kunna älska.

8.     Du vill bryta en ond cirkel.

Många relationsproblem ärvs från generation till generation. NÅGON MÅSTE BRYTA CIRKELN OCH DET ÄNDLÖSA HATET OCH BITTERHETEN.

9.     Du vill kunna förbättra din relation till Gud.

10. Många relationer är dåliga i familjen bland dem som man egentligen borde älska mest. Helade relationer i en familj är lika viktigt som vatten i en öken.

Sluta skyll dina problem på Gud! Förlåt Gud. Säg: ”Jag förstår inte det som hände, men jag förlåter dig Gud.” Att försöka veta och förstå allt som händer i livet är egentligen en frestelse att försöka vara Gud själv. Lämna det du inte förstår och lita på att Gud har en större överblick av allt som sker. Livet är inte rättvist, men Gud är god skriver Robert Schuller i en bok.

Något av det svåraste när du förlåtit andra och kanske också Gud är att kunna förlåta sig själv. Du kanske är så van att tala illa om dig själv. Att trycka ner dig själv och uttala nedsättande uttryck om dig själv och ditt sätt att leva och uttrycka dig och handla i olika situationer. Sluta eftersom detta kommer att prägla ditt inre liv; det liv som Gud har gett dig och de gåvor och förutsättningar som Gud har gett dig.

Du behöver sätta dig själv fri.

Om andra sagt att de förlåter dig måste du sluta att fördöma dig själv.

Du ska ju stå ut med att leva med dig själv resten av livet.

Du kan inte fly från det som skett. Det är inte din plikt att hela livet straffa dig själv.

Ditt sinne spelar upp saker som hänt hela tiden, den ena reprisen efter den andra. Gå till en själavårdare och tala ut. Få förbön och bli tillsagd syndernas förlåtelse och bli fri. Kasta iväg den gamla filmen som spelar i ditt sinne. Det kan ske om du talar ut förlåtelse och tar emot genom en aktiv handling. En bön, du skriver en lapp och bränner upp den i spisen eller gräver ner den i jorden. Du behöver inte betala av skulden genom att straffa dig själv gång på gång. Jesus har ju betalat priset en gång för alla också för dig.

Du är fri att inte vara perfekt. Eftersom det inte finns några perfekta människor behöver inte du gå omkring och leka Gud.

Säg:

Jag tar emot förlåtelse från människor.

Jag tar emot förlåtelse från Gud.

Jag tar emot förlåtelse från mig själv.

 

Utdrag ur min kommande självbiografiska bok.

New X-perience

Musik, rökmaskin, dans och Jesus. Ännu mera musik. New X-perience var en ny satsning i församlingen för att nå ut till tonårsungdomar i bygden. Upplägget formades i bön med en nöd för läget bland tonåringarna som växte upp i våra brukssamhällen. Vi hade tagit del av flera ungdomars tragiska livsberättelser och även med sorg upplevt hur ungdomar i sin hopplöshet tappat tron på livet. New X-perience var något nytt som Hällefors aldrig varit med om. Discodunk och rök, men också ett radikalt budskap om Jesus. En av de drivande bland ungdomarna var Erika Foogde. Hon skriver i en KG-Bulletin, som är vårt församlingsblad, att ”vi längtar efter en stor ungdomsväckelse som ska bryta fram i bygden. Att Gud ska förvandla liv och beröra människor på djupet.” Erika uppmanade till förbön för denna satsning. Hon konstaterar att det kan bli fiasko, men när man satsar på Gud och vill göra Guds vilja, då kan det inte bli fiasko.

Lokalen som ungdomarna valde var inte heller denna gång vår kyrka utan en lokal i källarplanet i Folkets Hus som kallades Lilla Chicago. Det var ett ställe som av flera förknippades med narkotika och busliv. Men nu skulle det bli en helt ny upplevelse för dem som vågade sig dit. Och det blev det verkligen. Fredagen den 13 mars 1998 kom det cirka 150 ungdomar. Först var de lite tveksamma, men snart släppte de loss i dans till kristen techno-musik. Efter någon timme blev det lekar och tävlingar. Folk sprang ut och in och det var ibland rätt så rörigt. Snälla damer i församlingen hade bakat goda kanelbullar som nu fick en strykande åtgång. På nytt tog dansen fart. Tomas Foogde och jag stod och tittade på ungdomarna. Jag hade mina öronproppar väl instoppade och vi betraktade allt med en viss förtjusning, men också med en liten undran. Vad skulle de äldre kristna säga om vår satsning? Vi konstaterade att de fick säga vad de ville, för vi hade hittat en väg till att skapa en relation till samhällets tonåringar. Det var en häftig upplevelse att se ut över dansgolvet och se massor av ungdomar dansa till lovsånger som ”The name of the Lord” och ”Hosanna”. Vid 12-tiden på natten stängdes musiken av och vår yngste son Joel beredde sig att börja tala till alla dessa ungdomar. I början var det inte lätt att få tyst på ungdomsgänget, men snart hade han fångat deras intresse. Han berättade om besöket i USA på Death Row där de värsta fångarna i USA sitter och väntar på att dödsstraffet skall verkställas. Han berättade om mötet med värstingarna som tagit emot Jesus i sitt liv och som nu uppmanade Joel att över allt i världen berätta för ungdomar om vägen till en gudsrelation. Det blev alldeles tyst, men så började några ungdomar skämta bort allt och skrika och ropa mot Joel. Några kastade burkar och flaskor mot honom, men han fortsatte obehindrat att berätta om Guds kärlek. Han fokuserade på ungdomarna längst fram som sög i sig budskapet om någon som älskade dem precis som de är. Flera gensvarade och ville bjuda in Jesus i sitt liv. Dessa ungdomar kom senare också till ungdomssamlingar som hölls i kyrkan på fredagskvällar. I en avslutande kommentar i vårt församlingsblad kan vi läsa hur ungdomarna vädjar om ännu mer förbön och hur de gläds över gensvaret. Vår församling vill verkligen göra Jesus känd, trodd och efterföljd i hela ungdomsvärlden. Bönen förlöser Guds kraft. Ingen väckelse bara kommer, utan det fordras bön och överlåtelse till Guds planer och visioner. Genom att arrangera New X-perience är vi med och slår hål på myter om hur en kyrka är och hur kristna människor är. Vi får vara med och bryta ner fördomar och peka på att Jesus är till för alla slags människor, unga såväl som äldre, gamla tanter såväl som tuffa killar.

Johannes Sjöberg (se bilden nedan) arbetade i flera år med barn och ungdomar i Hällefors, Hagfors, Sunnemo och Lesjöfors. Han sjöng, talade och ordnade tävlingar och skjutsade barn till olika samlingar. Han var även föreståndare för Erikshjälpen Second Hand under uppbyggnaden och starten av butiken som är vår församlings absolut största kontaktpunkt.

 

Joel Sjöberg (här med dottern Andrea och brorsdottern Madeleine) predikade ofta på New X-perience och på skolor och ungdomsmöten.

folket.se

Jag fick detta brev idag från den internationella förbönsrörelsen som vädjar om förbön.
Detta brev är aktuellt med tanke på de svenska migrationsmyndigheternas åsikt att det är riskfritt att återvända till Iran om man blivit kristen.
Åtminstone 100 kristna är fängslade i 24 städer i Iran.

Iran: At Least One Hundred Christians Detained in 24 Cities
By Michael Ireland

Idag hörde jag på Radio Värmland. Det var en panel som pratade om hur de upplevt julen. Nu hörde jag inte hela programmet, men det som jag hörde gjorde mig ledsen. Deltagarna var trötta på firandet, maten och hysterin kring julen. Jag förstår dem eftersom de bara hade en väldigt ytlig bild av julen. Man fick ringa in och komma med synpunkter. Jag får skylla mig själv att jag inte tog mig tid att ringa och komplettera programmet. Vi höll på att förbereda för att ta emot gäster och jag lagade maten idag, så jag tyckte inte att jag hade tid.

För mig betyder julen först och främst en stor glädje över att Jesus föddes. Jesus betyder så mycket i mitt liv. Det är genom Jesus som jag fått en levande relation till Gud. Jesus ger mig trygghet, frid och glädje och det är genom Jesus och bibeln som jag blir motiverad att försöka leva som en efterföljare till honom.

Julklappar och julmat är trevligt och gott, men det är absolut inte det viktigaste. Det viktigaste är att få träffa familjen och få tid att umgås med vänner. Jag blev mycket glad när jag fick tillfälle att hälsa på utvisningshotade asylsökande romer. Jag blev mycket glad över att få ge några julklappar, lite mat och godis till flyktingar som lever som gömda. Även om en familj blev tagen av polisen två timmar efter att jag varit och besökt dem, gläds jag över att jag lyssnade till den inre rösten som gav mig en klar signal om att besöka just den familjen först av alla.

Jag tycker om att spela och sjunga, helst tillsammans med andra musiker och sångare. Att få delta i en gudstjänst och spela och sjunga tillsammans ger mig stor tillfredsställelse.

Att få vara någorlunda frisk och få ta en promenad i det friska vädret är underbart. Idag var det riktigt "varmt", bara -7 grader. Med någorlunda frisk menar jag att de värktabletter som jag måste ta varje dag funkar någorlunda och håller den värsta värken borta.

Nu ser vi fram emot nyårsafton då vi ska ha en fest i Pingstkyrkan i Hällefors. Vi har hyrt en minibuss och det finns flera bilar som kan hjälpa till att skjutsa dem som vill uppleva gemenskap, god mat, lekar, tävlingar, lovsång och bön inför det nya året. I år är vi glada över att flera som tidigare inte varit med har anmält sig.
Bilden under här är tagen från en nyårsfest för två år sedan.

Under hösten lärde jag känna flera romska familjer från främst Serbien, Kosovo och Makedonien. De bor i Lesjöfors och kommer ibland in till Filipstad och Erikshjälpen Second Hand för att handla. Några har frågat om olika dokument och handlingar i asylprocessen. Jag har fått en inblick i hur de blivit behandlade i sina länder och vilket mottagande som de får i Sverige. Några familjer har inte fått någon advokat till sin hjälp och flera har fått avslag mycket snabbt utan någon egentlig utredning vilket gjort att jag försökt hjälpa dem att åtminstone få framföra sina synpunkter och framföra sina asylskäl.

Det finns cirka 10 miljoner romer i Europa. De är i de flesta fall diskriminerade och utnyttjade och får inte sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. EU försöker samarbeta med deras egna romska föreningar och organisationer. Förmodligen är det det bästa sättet att hjälpa romerna. De behöver få hjälp med att hävda sina rättigheter, få utbildning i demokrati och extra stöd för sina barns skolundervisning. De behöver hjälp att få bli registrerade som medborgare och få tillgång till sjukvård på samma sätt som andra medborgare.

Igår besökte jag sex romska familjer och hade med mig lite uppmuntran i form av matpaket och lite leksaker. Jag hade fått pengar från en person som lyssnat på ett program där en romsk flicka och jag intervjuades i Radio Värmland. Jag hade även med gåvor från församlingen Kristen Gemenskap. En pappa blev så glad. Han har fem barn och han har aldrig kunnat ge dem någon julklapp.

Det som jag upplevde under några timmar i Lesjöfors var mycket gripande. Jag fick träffa en familj som två timmar efteråt hämtades av polis för att utvisas idag till Makedonien.
Jag fick även träffa en romsk flicka som hade tumörer på hela kroppen. Flickans föräldrar vädjade om hjälp att få träffa en läkare. Jag letade fram ett meddelande från sjukhuset där det stod att flickan är uppsatt på en väntelista. Familjen bad med iver i sina röster att de måtte få stanna tills flickan fått hjälp.

Flera av familjerna är från den stad i Serbien som vår son Josef brukar besöka. Där finns en stor evangelisk romsk församling. En av männen som jag träffade igår har en bror som är med och bygger upp en kyrka i just den staden.

Innan jag for hem samlade jag några familjers barn i en lägenhet och vi spelade och sjöng några julsånger och andra sånger. De var mycket duktiga att sjunga och de klappade taktfast i händerna till alla sånger.
När jag skulle ta kort var det så immigt på linsen, så det blev suddigt, men jag tar med det kortet ändå.

Snön vräkte ner hela dagen och vi funderade hur det skulle gå att köra till Mullhyttan och besöka Salemkyrkans julfest. Resan gick bra. Man får anpassa hastigheten till väglaget. När vi kom in i kyrkan kom Daniel ochSamuel emot oss och hälsade välkommen. Sen kom även Nathanael och Emanuel och gav oss en välkomstkram. Pappa Josef hjälpte några barn med de olika instrument som de skulle spela på.

Vi fick lyssna till vacker sång av barnkören och en grupp musiker som vår son Josef tränat att spela synth, trummor, congas, fiol och gitarr. Det lät riktigt bra och vi var imponerade.

Barnen framförde ett proffsigt julspel om Maria, Josef och Jesus. Även de vise männen fanns med liksom en nutida familj där mamman läste och berättade om julens budskap. Barnen undrade om det som berättades om Jesus var på riktigt. På natten fick barnen vara med om märkliga händelser då de förflyttades till Betlehem och platsen för Jesu födelse.

Kyrkan var absolut fullsatt och många unga familjer fanns med, alla ivrigt fotograferande sina barn när de framträdde.
Efteråt fick vi gott kaffe med dopp. Den intensiva ljudnivån vid kaffeborden tydde på en mycket glad och uppsluten stämning.

Jag fick hälsa på Amanda, en av alla dem som flyttat från vår församling. Amanda är nu mor till två barn och tyckte mycket om julfesten i sin nya församling.



Barnbarnen Nathannael (längst till vänster i blåa kläder) och Samuel
längst till höger på samma rad.



Här är Emanuel i sin fina dräkt som mamma Maria sytt.
Vilken fin hatt det blev av en cykelhjälm!



Publiken börjar anlända och bänka sig.



Josef här närmast kameran med gitarr i knät.

Idag har jag besökt Hjälmareds folkhögskola och bland annat träffat pastorer och medarbetare från olika församlingar i Västergötland. De visade ett stort intresse för arbetet med att nå ut till vårt lands invandrare och asylsökande. Det var intressant att få höra om Saronkyrkans arbete i Göteborg. De har nyligen startat ett projekt att lotsa nysvenskar ut i arbetslivet.

Samtalen idag präglades till viss del av händelsen i Stockholm då en självmordsbombare sprängde sig själv till döds. Som kristna församlingar har vi en stor uppgift att predika om Guds kärlek till alla människor. Vi är kallade att bygga broar, skapa positiva förebilder, öppna dialogplatser och mötesplatser där svenskar och invandrare kan mötas i respektfullhet och gemensamt slå vakt om människors frihet att välja tro och livsåskådning.
Efter seminariet "Se främlingen mitt ibland oss" hade vi delgivning, samtal och bön för varandra. Därefter gick vi till matsalen och JULBORDETS LÄCKERHETER. Där fortsatte gemenskapen med meningsfulla och intressanta samtal.




Några av församlingsledarna/pastorerna var missionärer från andra länder som kommit till Sverige för att hjälpa till att starta nya församlingar i syfte att nå nya människor i bostadsområden i bland annat Angered. Genom att de själva kommer från andra länder får de tillfälle till fina samtal och möjligheter att bjuda in till kyrkans samlingar och gudstjänster.



Jag fick bo i ALICE HUS, en del av Hjälmareds vandrarhem.
Fräscht och trevligt med kakelugn och gammal vedugn.



Hjälmared folkhögskola erbjuder en unik miljö - mitt i en naturskön omgivning. Med anor från 1400-talet finns här gammalt och nytt i en härlig blandning. Hela området är som ett litet samhälle.

Hjälmared folkhögskola ligger mycket vackert belägen vid sjön Lilla Färgen, några km söder om Alingsås utmed väg 180 mot Borås. Här finns moderna undervisnings- och fritidslokaler, elevbostäder, nybyggd idrottshall i fullformat och ett kapell. Allt uppbyggt kring en gammal kungsgård. Naturen är omväxlande och ger utmärkta möjligheter till friluftsliv.

De allra flesta av landets folkhögskolor drivs med en ideologisk bas som grund för sin verksamhet. De kallas rörelsefolkhögskolor (till skillnad från de landstingsägda folkhögskolorna). Hjälmared är en sådan rörelsefolkhögskola och huvudmannen är en skolförening i nära samarbete med EFS, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, en rörelse inom Svenska kyrkan. Till skolans utbildningar är alla välkomna oavsett tro och livsåskådning. Men skolans inriktning ger utrymme för funderingar och diskussioner i en anda av respekt för olika åsikter.

Folkhögskolans ledning vill att rättvisefrågor och internationell solidaritet ska genomsyra verksamheten. Personal och studerande ordnar årligen tillsammans en julmarknad, där överskottet går till projekt i u-land.
På sommaren anordnas konfirmationskurser med många deltagare.

Konfa-kurser på folkhögskolan populära

 

Sedan drygt 50 år anordnas på Hjälmared varje sommar en konfirmandkurs, som omfattar ca fyra veckor, med start i anslutning till skolornas sommaravslutning i början av juni. Konfirmation äger rum andra lördagen i juli i Hemsjö kyrka strax utanför Alingsås.
Undervisningen bedrivs enligt Svenska Kyrkans ordning. Sång, musik, skapande, hajk, midsommarfirande mm ingår i det omväxlande programmet. Internatboendet innebär dessutom en unik form av gemenskap under de fyra veckorna!

Hjälmareds Folkhögskola erbjuder en fantastisk miljö med egen badplats, idrottshall, beachvolley-plan, tennisplan, kanoter mm.

Guds församling skall vara ”staden på berget”, ett föredöme för vårt samhälle. I församlingen ser vi hur gemenskapen utvecklas genom att medlemmarna odlar en djup gemenskap som bygger på den nyfödelse som skett i deras liv. 2 Kor 5:17 ”Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.”

I vår gemenskap bygger vi något nytt som får vara en försmak av det himmelska där gränser sprängs och motsättningar och fördomar överbryggas.

Gal.3:26-29 ”Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.”

Nu är vi inte längre i första hand svenskar, iranier, afghaner, romer, kurder. Vi är gudsmänniskor och Jesu efterföljare. Vi har fått en helt ny identitet genom vårt liv i gemenskap med Jesus Kristus. Det nya livet innebär överlåtelse till Jesus, men också till våra bröder och systrar i tron. Många av våra nysvenskar har lämnat hus, hem, släkt och familj och är mycket ensamma i Sverige. Vi behöver alla gemenskap och nära relationer både i kyrka och i hemmiljö. Vi skulle definitivt kunna ta emot fler nykristna i våra församlingar om det fanns fler medvandrare och fler som ville öppna sina hem för gemenskap. Att dela en enkel middag eller fika i ett hem får många människor att känna sig accepterade och inlemmade i vårt sociala nätverk.

Visst är det svårt att bygga en mångkulturell församling. Visst blir det kulturkrockar, missförstånd och jobbiga situationer, men jag förmodar att Jesus också hade en hel del göra med att forma lärjungar av sin brokiga skara av 12 utvalda män från de mest skiftande sammanslutningar och bakgrunder. Medlöpare, publikaner och enkla fiskare skulle nu börja samarbeta. Alla hade olika bakgrunder och teorier om hur samhället skulle formas, men nu sändes de ut till ett och samma uppdrag. Jesu kärlek formade dem. Guds rikes framväxt satte deras hjärtan i brand för samma mål och vision.

Jesus talar i Johannes 10 om sig själv som den gode herden. Han ber att de ”alla skall vara ett, för att världen skall tro att du har sänt mig.” I samma kapitel talar han om ”en hjord och en herde”.

Visst kan våra invandrargrupper mötas till egna samlingar där ingen tolkning behövs och där man sjunger sina egna sånger till rytmer och musik som man är van vid. Samlingar där man kan släppa loss i vilda handklappningar, jubel och mängder av ”amen” och ”halleluja”-tillrop på förkunnarens olika påståenden. Men kanske vi stela svenskar behöver fira gudstjänst tillsammans med våra vänner från Afrika och Latinamerika. Kanske behöver våra kulturer mötas för att vi tillsammans skall finna de rätta vägarna att nå ut till sekulariserade svenskar såväl som gudstroende invandrare. Kanske vi behöver smittas av entusiasm och kanske vi kan förmedla struktur, målmedvetenhet, tålmodigt och långsiktigt evangelisationsarbete.

Det som kan tyckas vara tungrott och opraktisk, är kanske Guds väg, att för det svenska folket visa på ett gott exempel på integration. Ett exempel på hur samverkan, förståelse och arbetsgemenskap kan växa fram i ett samhälle där polariseringen och egoismen mer och mer griper tag om människorna. Vi är ”staden på berget”, församlingen som visar vad en gemensam tro på Jesus Kristus kan åstadkomma. Vi är med och pekar på Guds rike och hur människan var innan syndafallet och innan människorna byggde tornet i Babel. Den mångkulturella församlingen är välbehaglig i Guds ögon och något som vi bör eftersträva i en tid då hatet och rädslan slår sina klor i människors sinnen. En sammansvetsad mångkulturell församling kan bli ett starkt redskap till en ny väckelse i Sverige till välsignelse för hela vårt land.

Nedan: Några kort från ett knytkalas i Pingstkyrkan vid jultid för ett par år sedan.


 

För några dagar sedan skrev församlingen Kristen Gemenskap på de sista papperen som gäller försäljningen av vår kyrkolokal i Hällefors, Betel. Köpare är ett företag vid namn Automegamax i Nora AB. Företaget presenterar sig på sin hemsida på följande sätt:

"Automegamax är ett ungt och hungrigt företag som startades 2004 av bröderna Thomas- och Nicklas Vuotari. Upprinnelsen till starten var ett eget bilköp där allt fungerade bra men det fanns inget intresse att följa upp affären och stärka relationen. Vi insåg att det finns ett stort behov av helhetslösningar inom kundvårdsområdet. Vår ambition är att föra in mer själ & hjärta i kundkontakterna som går hand i hand med tekniken, d.v.s. kundvård med glädje & omtanke.
Det går bra för oss, idag har vi förmånen att hjälpa bilhandelsföretag lite varstans i Sverige. Totalt är vi 11 pratsamma och glada kundvårdare som har det stora nöjet att prata med olika bilägare hela dagarna".

Den främsta anledningen till att vi som församling beslutat oss för att sälja vår kyrka, är att vi tycker det inte är försvarbart att värma upp två stora kyrkor när vi kan samarbeta med pingstförsamlingen om EN kyrka. Vi har nu haft gemensamma möten i snart ett år med pingstförsamlingen och även haft gemensamma möten med Vasakyrkan. Detta samarbete har fungerar mycket bra och vi tänker fortsätta på den linjen.
Pingstförsamlingen har haft två kyrkolokaler, men även de har i dagarna sålt sin kyrka i Filipstad, men vi kommer ändå inte att bli utan lokal i Filipstad. I Hällefors är vi nu i den före detta Missionskyrkan.

Allt har sin tid och nu går vi mot spännande, intressanta tider. Vi är så tacksamma för den tid som vi fått vara i BETEL. Det började för cirka 20 år sedan när vi fick ha ett dop i Betel. Vi hjälpte även två flyktingfamiljer som fick bo i kyrkan. Vi samlade in pengar, plockade bland annat lingon, kokade sylt och sålde för att kunna köpa en ny oljepanna.
Jag skrev boken TACK RIKA LIV som inbringade cirka 50 000 kronor till kyrkan som vi fick köpa för EN KRONA. Då var kyrkan i akut behov av nytt tak. Hällefors kommun gav oss ett bidrag på 50 000 som en uppmuntran eftersom vår församling "var ett positivt exempel för bygden på framtidstro" enligt kommunstyrelsens ordförande.

Evangeliska Frikyrkan gav stöd genom SST och en äldre kvinna i Filipstad skänkte cirka 75 000 kronor som hon hade i en skokartong. På kort tid fick vi kyl, frys, soffor, bord, sängar, porslin och vi fick låna bänkar. Vi fick penninglottovinst och gåvor från folk och församlingar runt om i Sverige. GUD gav oss flera 100 000 kronor på helt övernaturliga vägar!
Det mest fantastiska var när vi fick en NATTVARDSSERVIS. Marina, som var ungdomsledare i församlingen, åkte till Lesjöfors Saronförsamling och fick en del av en nattvardsservis. Jag hade samma dag varit i Västerås och fått en annan del av nattvardsservis. Marina kom till Betel och vårt möte och dukade upp första sektionen av servisen. Jag kom 20 minuter sent och gick fram till servisen och tog fram den del som jag fått. Det visade sig vara överdelen som passade perfekt eftersom det var exakt samma märke och design! Vilken underbar nattvardsstund vi hade. Så glada vi var att Gud gett oss denna uppmuntran.

I Betel har vi haft många underbara och härliga möten. Kyrkan har varit fullsatt av ungdomar, av 120 kurder då vi som församling fick stå eftersom det inte fanns någon ledig sittplats. Vi har haft dop många gånger och döpt cirka 50 personer, ja kanske fler. Många människor har fått sina liv förvandlade. De har fått möta Jesus, blivit helade från sjukdomar, fått trygghet och frid. En annan flyktingfamilj fick bo i kyrkan i nästan ett år. Vi tror att det också ingick i Guds planering.
Jag minns när Alice från Burundi steg in i kyrkan första gången. Hon gick gråtande fram till korset. Böjde sina knän och lyfte upp sina armar. tackade Gud och uttryckte sin stora glädje över att ha fått en andligt hem.
Etienne från Rwanda, som förlorat 17 av sina syskon i inbördeskriget var också en av många som fått uppleva värmen, kärleken och glädjen i våra gudstjänster.

Vi har haft dop, fester och konserter, bönesamlingar, seminarier, filmvisningar, besök av missionärer och internationella gäster från hela världen. Många gånger har vi hyrt bussar till gudstjänsterna med flyktingar från ett 25-tal olika länder. Många av dessa invandrare har flyttat. Många ungdomar har flyttat för att söka jobb på större orter. Vi har varit som en station på Wasaloppet där vi fått ge "lite blåbärssoppa" för att sedan se hur folk åkt vidare på sin resa genom livet.

För några veckor sedan var jag på Erikshjälpen i Filipstad. Jag tog emot en familj från Iran och vi gick över till Pingstkyrkan på andra sidan gatan eftersom vi behövde samtala i enrum. Lite senare kom en annan person som jag också behövde prata med i enskildhet. När jag åter gick tillbaka till Erikshjälpen bad jag en intensiv bön till Gud. Jag visste att även Pingstkyrkan ska säljas och jag var mycket ledsen och undrande hur vi skulle göra med lokaler eftersom vi numera inte har något ledigt rum på Erikshjälpen Second Hand. Jag frågade Gud vilken lösning han hade. Svaret kom efter bara en timme. Jag ska inte gå händelserna i förväg här och berätta vad som hände utan jag får återkomma till det senare. Att vi INTE kommer att vara utan lokal i Filipstad heller är däremot helt rätt. Vi går som sagt mot spännande nya tider. En lokal är en viktig sak, men det viktigaste är medlemmara som är engagerade och som har Jesus med sig vart de än är. Då kan vi "vara kyrka" över allt där vi är.

Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus.
....Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given
På hans axlar vilar herradömet. Och hans namn är
UNDER, RÅDGIVARE, MÄKTIG GUD, EVIG FADER, FRIDSFURSTE
(Jesaja 9)

I advent väntar vi på Konungens ankomst.
Kanske vi ska ta tid med att invänta vad vår kung Jesus vill säga till oss i just den tid som vi lever i nu.
Vad ligger på hans hjärta? Vad vill han att vi ska ägna vår tid och uppmärksamhet?

I psalm 146 läser vi vad Herren Gud gör:

"Herren befriar de fångna,
Herren öppnar de blindas ögon,
Herren reser upp de nedböjda
Herren älskar de rättfärdiga,
Herren bevarar främlingar och styrker faderlösa och änkor".

I adventstid vill jag söka Guds ansikte för att bli mer fylld av Guds kärlek, hans värme och glöd.
Jag vill hämta kraft till att kunna tjäna min Gud på ett bättre sätt.
Jag vill vara ledd av Guds hand mitt i vardagen.
Så många människor söker hjälp och kontakt. Hur ska man kunna ge något om man själv inte först hämtat kraft och ledning, fått uppleva Guds vishet och nåd i sitt liv?

Det står i psalm 25:vers 14 "Herren umgås förtroligt med dem som fruktar (dvs ärar) honom. Sitt förbund gör han känt för dem".
Psalm 63:vers 2 "Gud, du är min Gud. Tidigt om morgonen söker jag dig,
min kropp längtar efter dig i ett torrt land, som försmäktar utan vatten".

Psalm 42:vers 2 "Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig o Gud.
Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden".

Jag tror att Gud vill tala till oss i denna tid. Om vi stillar ner oss, stänger av TV och radio för några timmar och söker Gud, så kommer Gud att tala direkt till vårt inre.
Kanske du och jag får vägleda någon människa som håller på att ge upp. Kanske får vi visa på Jesus som är Vägen, Sanningen och Livet.

Låt adventstiden bli en tid då vi laddar batterierna, läser bibeln, lovsjunger och tillber Gud och får känna hur vårt inre fylls av Guds levande strömmande klara vatten. Tankar, idéer och gudsomliga lösningar på svåra problem kommer till oss. Det som inte timmar av eget arbete kunde åstadkomma gör Gud kanske medan vi vilar i hans gemenskap och låter oss fyllas av Guds helige Ande.

Ibland när det kanske känns väldigt jobbigt, brukar jag sätta mig vid pianot och spela och sjunga lovsånger till Gud. Plötsligt rinner allt det svåra och tunga av mig och jag kan ibland få lösningar på saker som känts hopplösa.

Bön:
Från psalm 86:11
VISA MIG HERRE DIN VÄG
JAG VILL VANDRA I DIN SANNING

Jag har skrivit mycket om asylfrågor den senaste tiden. Det kanske verkar som om det är det som upptar min tid och intresse mest, men det stämmer egentligen inte.

Det som händer på bibel- och bönesamlingar och gudstjänster samt hembesök är mycket intressant. Vi har en alphagrupp i Vasakyrkan där Peter Johansson är ledare som är mycket givande. Flera med muslimsk bakgrund är med och lär känna Jesus. Vi har också haft glädjen att döpa några personer och fler går på dopundervisning. En av dem som döptes har tagit med sig kamrater på samlingarna. Den unge mannen som döptes i söndags blev så lycklig när han gick upp ur dopbassängen. Han sa att han tyckte att han lyftes ovanför golvet och han blev uppfylld av en stark kraft. I mötet bad han att få gå fram och tala vilket han gjorde på ett mycket bra sätt. Han har annars varit rätt så tyst och mest suttit och lyssnat på olika samlingar. Nu tackade han Gud, församlingen och sina vänner och berättade att han fått ett frid och lugn i sin själ.

Jag har predikat om hur församlingen i ändens tid skall vara profetisk och vara en segerfylld församling som gör sig redo att möta Jesus. Bibeln talar om församlingen som en brud som gör sig redo att möta sin brudgum. Det ska bli fest och glädje. Jesus kommer inte för att möta en deppig, trist och besegrad församling utan en församling som består av individer som vunnit seger, fått uppleva bönesvar och som förberett sig genom att ta emot av den helige Andes gåvor och frukter.

Jesus Kristus är den samme igår, idag, så ock i all evighet. Det innebär att vi kan få uppleva hur många svenskar och nysvevsnkar kan få uppleva Jesus, bli kristna, döpas och bli medarbetare i församlingen. det finns så många människor som är intresserade av det andliga och de söker. Nu är tid att berätta för dem om vad vi upplevt och allt vad Jesus kan betyda för dem. Jesus är Vägen, Sanningen och Livet.

I Efesierbrevet 2:20 står det att "vi är uppbyggda på apostlarnas och prfeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren".
Kolosserbrevet 3: 4 "När Kristus träder fram, han som är vårt liv, ska också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom".

På måndag (förmodligen måndag) får jag tillfälle att berätta om hur vi i församlingen får bry oss om de svaga i samhället. Det blir ett eftermiddagsprogram i Radio Värmland.

Jag önskar Er alla Guds stora och rika välsignelse!

I Kristinehamn fick alla ta halv smörgås i onsdags (bara bra för mig)  eftersom det kom så mycket folk till en samtalskväll om flyktingar. Många organisationer, t.ex. Ungdomsrådet, Kyrkans Unga, Hembygdsföreningen och Integrationsavdelningen deltog. Efterföljande nattvardsmässa i stora kyrkan samlade påfallande många ungdomar. Glädjande.

Den 17 november anordnas en stor manifestation, en så kallad NOVEMBERFEST för mångkultur med deltagande av olika körer och musiker från olika länder. Det blir mat från världens alla hörn och gemenskap samt nattvardsmässa för dem som vill med alternativ att stanna kvar i församlingshemmet och umgås, sjunga, äta och lyssna på musik.

Hoppas att vi i Filipstad också kan samla oss på nytt till liknande gemenskapskvällar. Det finns ett stort behov av mötesplatser för människor. Många är ensamma och har olika behov. Tillsammans kan vi betyda något för varandra.

Igår (torsdag) var det en absolut fullsatt kyrksal i Lindesberg. (Kristinakyrkan) Eldsjälen Birgit Thybell har tillsammans med församlingen byggt upp ett imponerande arbete. En grupp somalier fann sig väl tillrätta i kyrkan. Även somaliska kvinnor deltog. Den stora gruppen chenfolk från Burma fanns på plats liksom iranier, kurder och afghaner m.fl. Barnen fick leka en trappa ner, men var med i början då jag sjöng några sånger med dem.

Är starkt berörd att ha fått delta i ett möte i den församling som jag hört så mycket gott om. Invandrare och svenskar från Lindesberg brukar delta på Hjälmargårdens vänskapsveckor som Evangeliska Frikyrkan arrangerar.

Åhörarna lyssnade och ställde frågor och handlade böcker med stor iver och tog emot tidningen ONE och Open Doors tidning. En afghansk kille som är varuhuschef kom direkt efter att han stängt sin affär för att vara med i gemenskapen. Wow! Vilken härlig kväll!

Här några (lite suddiga) kort från Kristinakyrkan i Lindesberg

Det var trångt i entrén, men alla fick plats.

 

Onsdagen den 27/10 kl. 17.00 inbjuder Svenska Kyrkan i Kristinehamn m.fl till ett informations och inspirations möte i Församlingshemmet  om vad vi kan göra för att främja integration, få  nyinflyttade från olika delar av världen att känna sig välkomna och hemma här samt motverka rasism och främlingsfientlighet. Enheten för integration i Kristinehamn har lovat medverka och berätta om sitt arbete och sina erfarenheter. En egyptisk kvinna som arbetat med invandrarkvinnor i Karlstad och en afghansk man  som bott flera år i Sverige har lovat berätta om sina erfarenheter.
Jag kommer att medverka och berätta om de erfarenheter vi har från Filipstad och det som jag lärt mig genom att besöka andra kommuner.

Klockan 19 blir det en ekumenisk nattvards-och förbönskväll i Svenska Kyrkan i Kristinehamn då vi speciellt skall be för våra nysvenskar.

Torsdagen den 27 kl.19 är det ett liknande arrangemang i Kristinakyrkan i Lindesberg. Då ska jag tala över ämnet: "Se främlingen mitt ibland oss".
I Lindesberg finns en stor grupp invandrare från Burma som deltar flitigt i församlingens möten och gudstjänster, inte minst med sin sång och musik.

Om du bor i närheten är du hjärtligt välkommen till någon av dessa samlingar.

Fullsatt kyrka. Vi fick ta fram extrastolar och leta fram extra bord.

En oändligt skön, starkt andlig, läkande och upplyftande gudomlig atmosfär.

Tacksamma glada människor som vill fortsätta att gå till kyrkan. Ungdomar som frågade efter fler liknande möten och samlingar. Flera nya besökare.

Lenitha Pehrs med band och läraren/pastorn Åke Johansson från Dala-Järna förmedlade en gudsnärvaro som vi verkligen behövde. Stort tack, först och främst till Gud, men också till de hängivna musikerna och sångarna.

Åke talade om gudsmöten och möten med människor. Han berättade om den längtan efter Gud som han mött hos flera männsikor den senaste tiden.

Man kan höra predikningar och ta del av gudstjänster från församlingen Västerdalarnas Friförsamling.

Gå till http://www.vdf.se

Här är några kort från cafémötet idag.



Vi har oftast en internationell publik med folk från 10-12 olika länder.



Åke Johansson



Johannes Bornlöf, duktig pianist och musiker. Hans mor har besökt oss förut och glatt oss med sin sång som går i countrystil.

Här ett kort på Lenitha Pehrs som kommer till Pingstkyrkan på söndag den 24 oktober klockan 16 tillsammans med musiker. Även Åke Johansson som är lärare och pastor i Västerdalarnas friförsamling i Dala-Järna kommer att medverka.
Lenitha "får sina sånger från Gud" dvs inspirationen och texter och musik kommer ofta till henne i samband med andligt starka gudsupplevelser, bön, lovsång och stunder i närkontakt med Jesus.

Jag kan garantera att ingen kommer att sitta oberörd över de sånger som hon ska förmedla på söndag.
Det är cafémöte vilket innebär att vi först sitter ner cirka 40 minuter och lyssnar varefter vi tar en skön fikapaus för att som avslutning lyssna på mer sång och även delta i lovsång, tillbedjan och en avslutamnde andakt.

Bjud med dina vänner till en oförglömlig andligt stark och underbar eftermiddag.
Jag tror du kan hitta några av lenithas sånger på Youtube. Sök! Den som söker han/hon finner!



Från ett annat möte då vi hade ungdomar från Dala-Järna på besök i Pingstkyrkan.

Åke Johanson talar i vår kyrka, Betel, i Hällefors.

Ett 40-tal engagerade diakoner, blivande diakoner, SFI-lärare, anställda inom asylsjukvården m.fl deltog idag i en kulturförståelsedag på Liljeholemns Folkhögskola. Det var mycket roligt att få tala till dem om asylprocessen, kvinnors asylskäl och hur vi som medmänniskor kan bli stödpersoner för våra nysvenskar.

Theódoros Demetriades, född i Grekland och med 40 års erfarenhet av att informera och inspirera församlingar och enskilda gav en klar och tydlig motivering utifrån bibeln varför vi ska engagera oss för samhällsfrågor.
Margareta Mörling som jobbar som SFI-lärare i Rinkeby-Husby talade utifrån sin bok Färgresan om möten med nya kulturer. Hon och hennes man och barn bodde många år i Egypten och hon berättade hur deras försök att anpassa sig till det egyptiska samhället lyckades och vilka svårigheter som de stötte på. Även hur svårt det var att åter bosätta sig i Sverige.

Några av eleverna hade morgonandakten. En man berättade om när han arbetade i Sudan och blev inbjuden till en by där det bara bodde leprasjuka människor. De välkomnade honom och utlänningarna med kramar och bjöd på mat som åts på gemensamma stora fat. Han berättade om sin inre kamp och de böner som han sände upp till Gud under tiden som han åt av maten som tillreddes och bjöds på med stor kärlek.
Här är några kort från den fina anläggningen som drivs av Evangeliska Frikyrkan. Underbar skön natur fanns att promenera i och lokalerna är mycket fina. Jag blev imponerad och glad att vårt samfund har denna anläggning. Så roligt också att få träffa alla dessa engagerade personer som vill gå ut i samhället och vara MEDVANDRARE och sträcka ut en hjälpande hand.



Utsikt mot Rimforsa samhälle



På väg mot matsalen




Herrgården



Matsalen. En grupp ungdomar som inte deltog i vår kursdag.
Det hördes sång och musik från dem när jag passerade deras klassrum.
Riktig stämsång som klingade skönt!



En av kursdeltagarna på diakonikursen sjöng en finstämd andlig visa
med ljuva gitarrackord och toner.



Här ser vi aulan och andra lektionssalar och boendeutrymmen.



Theódoros Demetriades berättade och läste från bibeln på sitt ödmjuka och
själavårdande sätt. Hans tankar från bibeln blev en bra grund för dagens
fortsatta etiska ställningstaganden.
Jag fäste mig vid en tanke som han förde fram, nämligen att den alltmer otydliga gudsbilden som
predikas i våra kyrkor gör att engagemanget falnar, blir otydligt och saknar klara mål. Visst är det så!

Jag utmanas av advokaten som sa till mig: Ni i kyrkorna borde återvända till det ursprungliga och det grundläggande i den kristna tron och låta dess kraft få vägleda er i arbetet för att hjälpa flyktingarna. Ni håller på med så mycket annat i era kyrkor. (fritt återgivet)

Veckans bästa samling-bibel och bön med många fina samtal, livsberättelser och flera som berättade hur de upplevt närheten till Gud i de svåraste stunder.
Vi samtalade om de utmaningar vi ställs inför med ett samhälle som ropar efter hjälp. Vad kan vi i kyrkan erbjuda? En hel del om vi samlar ihop oss och enas om det viktiga.
Det är dags att lägga oförsonlighet och bitterhet åt sidan och kasta iväg allt skräp i Glömskans Hav.

Varför sitter vi i kyrkorna och ber om "väckelse", ett ord som för en del betyder att nya människor kommer till tro och för en del betyder att de kristna som "somnat in" börjar vakna. Hur som helst, menar de flesta att det blir liv och rörelse och kyrkorna blir fyllda av folk.
Vi behöver inte be om det utan börja gensvara till folks nöd och längtan efter det andliga. Folk är ensamma och trötta på vad materialismen har att ge.

När vi var till skolan i veckan frågade elever och lärare om det fanns något att göra på eftermiddagrana för skolungdomar.
När jag var på Erikshjälpen kom Hyresgästföreningen och frågade om vi från kyrkorna ville vara med och hjälpa till i en kvarterslokal med öppen gemenskap. Folk över partigränser, generationsgränser, etniska gränser behöver få träffas och se att vi är MÄNNISKOR.
Invandrarföreningen som startat vill ha svenska kontakter.

Det ringer folk och folk skickar e-post och frågar om jag kan ringa till dem och berätta om kristen tro. Folk beställer tid för att åka till kyrkan i Filipstad för att få träffas för samtal om framtiden och livsfrågor. Vi behöver fler händer, fler öron som kan lyssna och fler personer som har tagit på sig Villighetens skor. Kanske du som läser detta kan baka något? Kanske kan du ge en gåva för olika utgifter. Kanske du kan ta en stund och be.

Var finns du i all denna längtan? Hör du till dem som tröttnat och tycker att det inte är någon idé med nånting?
Det är dags att ta nya tag, först och främst med Gud och med dina medmänniskor.
Va roligt det är att arbeta för det som man brinner för. Jag är så glad att vi blir fler och fler som träffas på torsdagskvällarna för att be, samtala och lyssna in vad Gud vill göra i vår kommun. Jag är så glad att fler från de olika kyrkorna/församlingarna har en längtan efter förnyelse och ta tag i dagens utmaningar.

Ikväll efter vår samling fortsatte samtalen. Något är på gång i Filipstad och Hällefors. Det är spännande.

Idag fick jag några fler kort på Ingvar Fredriksson som förolyckades så svårt för en tid sedan på uppdrag i Asien.
Ingvar besökte Filipstad och Storfors i helgen tillsammans med sin fru Anna.
Se inlägg tidigare på denna blogg.


Ingvar får stygnen borttagna


Hjälplös i ett medvetslöst tillstånd

Vänner från den kristna församlingen som kom på besök och uppmuntrade.