Migrationsverket överklagar
Idag fick jag reda på att Migrationsverket överklagat Länsrättens beslut av den 5/10-07 då Länsrätten ansåg att Migrationsverket inte hade rätt att sänka dagersättningen för de båda iranska bröderna Sassan och Daniel. Nu kommer detta ärende upp i kammarrätten. Jag får möjlighet att yttra mig över deras överklagan. Ännu7 har jag inte fått några handlingar.
I dagarna har jag fått en statistik över hur många iranier som mot sin vilja skickats tillbaka till Iran. Det är endast ett fåtal personer. Av dem som frivilligt velat återvända är antalet större.
Gå in på http://www.mfo.nu/ och läs dokumentet från RUT (riksdagens utredningstjänst) med titeln Om avvisningar till Iran.
Bland dem som inte kunnat avvisas finns enligt uppgift från Svenska Kyrkan och Röda Korset ett 60-tal personer som fått nya ID-kort och som fått pengar till sitt uppehälle. Eftersom de inte kan avvisas och inte heller får uppehållstillstånd måste de ju ändå kunna få pengar till mat så att de inte svälter ihjäl. Det är därför som jag agerat för att Sassan och Daniel skall få sina LMA-kort som de kan använda att handla mat för.
Ärendet rullar på allt medan bröderna sitter i sitt gömställe och mår allt sämre.
Skolministern kommenterar debatt i Filipstad
En av rektorerna berättade att han fått arga telefonsamtal från föräldrar efter förra årets skolavslutning i Svenska Kyrkan. Jag frågade om det var invandrarföräldrar eller svenska föräldrar som klagat. Svaret var att inte en enda invandrare hade klagat.
Skolchefen menade att vi inför advent skulle ta bort allt religiöst i skolan. Jag berättade att advent betyder ankomst. Om vi ska fira advent utan något religiöst inslag, vad är det då som vi ska fira? Ska vi fira julkommersens ankomst? frågade jag. Jag fick inget svar.
Jag poängterade att värdegrunden vilar på den kristna etiken och att skola och kyrka gemensamt måste stå upp för de gemensamma värderingarna i en tid då bland annat mobbning är ett svårt problem i många skolor. BUN fattade inget beslut, men flera av ledamöterna, även från socialdemokratiskt håll var mycket tveksamma till rektorns rekommendationer till förskolorna. Rektorn poängterade att hon inte utfärdat något dekret utan endast velat att personalen skulle tänka sig för.
Under gårdagen fick jag ett telefonsamtal från en filipstadsbo. Hon hade läst Kyrkans Tidning där skolministern uttalar sig. Jag citerar:
"När rektor säger att förskolebarn inte får gå till kyrkan och titta på julkrubban, tolkar hon Skolverket fel, anser Jan Björklund. I sak har hon fel. Självklart får vi ha sådana religiösa inslag. Jag blir upprörd när man säger att man inte får ha skolavslutning i kyrkan, det är en del av vårt kulturarv".
I dagens Filipstads Tidning finns detta uttalande med liksom en intervju med BUN:s ordförande.
Intervjuer i TV
Jag hoppas att inslagen i TV ska få vara med att sätta fokus på alla de flyktingbarn som har det svårt och som ibland också utsätts för diskriminering och en hård asylprövning där inte alltid BARNENS BÄSTA står i centrum.
Jag märker av att fler och fler får avslag i asylprocessen. Det ringer gång på gång människor som vill ha råd och hjälp hur de skall kunna överklaga, skriva ny ansökan eller hitta något gömställe.
Uppdrag Granskning igår
Det var spännande och intressant att se Uppdrag Gransknings Kepa Arizala på TV igår och idag i Morgonsoffan. Jag har träffat Kepa vid två tillfällen då han varit i Filipstad för att göra program om asylsökande. Han fick ett journalistpris för programmet om Richard från Sierra Leone där jag också fanns med.
I gårdagens program var han utrustad med dold filmkamera och mikrofon när han jobbade som städare på en hamburgerkedja. Programmet tog upp till debatt det slavarbete som många papperslösa och invandrare hamnat i. Sju dagar i veckan med urusel lön får de arbeta utan skyddskläder med heta oljor och varma ugnar. Hamburgerkedjorna tar inget ansvar eftersom de lagt ut städningen på entreprenad till ett städföretag. Nu har de pressats till förändringar och några anställda har fått avtalsenliga löner.
Asylsökande barn håller ihop
Vilken sång det blir när barnen klämmer i! De är verkligen engagerade och tar i och klappar takten med händerna. Vi lekte några lekar och berättade från bibeln. Jag föreslog att vi skulle be bönen "Gud som haver barnen kär". Alla deltog i bönen med hög röst. Jag blev förvånad att alla asylsökande barn, även de med annan religion bad med så starkt. Jag frågade vem som lärt dem bönen och alla pekade på några av de äldre flickorna som brukar gå till Kyrkans Hus. De hade lärt sina kamrater bönen. Jag tyckte det var gripande.
Dessa barn på flyktingförläggningen har inte så mycket att göra på sin fritid. Flera av dem är sjuka och några mår psykiskt mycket dåligt. De lever under hot om avvisning från landet och de har en oviss och otrygg framtid. Nu hade några flickor lärt alla barnen att be "Gud som haver barnen kär". Jag har träffat barnen på gården i sommar. De leker ofta med varandra, men de har inte så fina och dyrbara leksaker som de svenska barnen. De har något som kanske inte andra barn har-en oerhört stark sammanhållning och de bryr sig verkligen om varandra.
När någon är sjuk eller när någon fått besked om att de måste lämna landet försöker de alla stötta och bry sig om varandra.
Nästa onsdag ska en av mammorna baka muffins och bjuda på och vi ska också fira med tårta att några av barnen fyllt år.
Mina bästa år
I Sverige har han skött sina sjuka föräldrar och levt i ständig skräck för att sändas tillbaka till Kosovo eller Serbien. Familjen har fått många avslagsbeslut på sina ansökningar. Huset de bor i är nedslitet. Min romske vän har inte fått gå i skolan mer än några månader här i Sverige. Han brukar ibland åka till sin bror i södra Sverige som har familj och uppehållstillstånd. Annars har han inte så mycket att göra. Han har inte så många vänner. De vänner som han haft har antingen utvisats eller fått beslut om att de får stanna i Sverige och då har de flyttat till andra orter i Sverige.
När jag sitter med min vän på väg till soptippen utanför Filipstad säger han något som rörde mig djupt. "Åren som asylsökande i Sverige har varit mina bästa år i livet!"
I Kosovo höll han på att bli dödad när han var i bilverkstaden och arbetade. Några av hans arbetskamrater skulle gå och äta lunch, en var hemma och var förkyld och de andra var kvar och jobbade i verkstaden. Min vän var med dem som jobbade. De som gick för att hämta sin mat blev dödade av en bomb. Nu väntar Z på att få uppehållstillstånd. Hans högsta önskan i livet är att få börja jobba och hitta en fru. Jag hoppas att hans lidande snart skall vara över.
Har döva bröderna fått sina pengar?
I samband med att jag släpper min bok NÄR VÄRLDEN KOM TILL STAN den 24 november på bokmässan på Örebro slott skall jag ha ett föredrag om flyktingfrågorna. Då kommer jag att redovisa vad som hänt med bröderna.
Skola-religion-ett konfliktämne
Jag fick en intressant kommentar från en person som kallar sig troende ateist. Ett uttryck som inte är så vanligt, men som faktiskt är en mycket korrekt beskrivning. Så här skrev personen:
Jag har följt din blogg på sistone.
Det finns en inbyggd "konflikt" i att skolor ska vara icke-
konfessionella, samtidigt som som att de ska verka efter
kristen tradition och värdegrund o.s.v. m e n, flera av våra
stora religioner har ju faktiskt gemensamma beröringspunkter.
Min erfarenhet som pedagog (jag har genom mitt yrke
kommit i kontakt med många barn från världens alla hörn) är att
de flesta utländska barnen och deras föräldrar inte har något
emot att gå till kyrkan om man inte försöker att omvända dem i
detta sammanhang. Barn kommer säkerligen inte till skada för
att de gör ett eller några besök i kyrkan. I dessa tider med
mycket misshandel, övergrepp på barn os.v. kan det inte skada
med kärleksbudet; Allt vad ni vill att människorna skall göra
mot er....
Ensamkommande flyktingbarn
Detta är ett bra förslag som jag hoppas kommer att innebära något mycket positivt, först och främst för barnen, men också för kommunen.
Jag känner till några familjer som ser fram emot att få göra en insats för dessa barn. Barnen eller ungdomarna kommer att behöva ett nätverk och vi har några familjer i Kristen Gemenskap som känner för detta. Några är vana att leva i storfamilj och familjerna har flera internationella kontakter och behärskar flera språk som säkert kommer att få bli till nytta.
Mer om debatten om förskolan i Lesjöfors
Bra att du lyfter fram samtalet om värdegrunden. Tänk att man utifrån samma dokument kan komma fram till så diamentralt olika ställningstaganden. När jag via internet tittar vad Skolverket skrivit om värdegrunden läser jag bland annat "Förskolan skall lyfta fram de grundläggande värderingar som samhället vilar på vilket skall ske i överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk hummanism". Värdegrunden är baserad på den judiskt kristna etiken som även muslimerna till stora delar ställer sig bakom. Ett besök i kyrkan i advent handlar inte om att fostra i religion utan endast om att de skall få kunskap om och känna till varför vi under många hundra år i Sverige firat jul. Om Skolverket gått ut med rekommendationer måste väl ändå läroplanen gälla och där står det bland annat "skolan skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Skolan får inte uttrycka missaktning mot till exempel andra religioner och inte försöka tvinga eleverna till en viss trosuppfattning". Ett eventuellt besök i Svenska Kyrkan handlar definitivt inte om att tvinga på någon en tro. Den värdegrund som Lena Kåräng säger sig agera utifrån vilar faktiskt på ett fundament. Om man inte inser detta befinner man sig långt ute på ett gungfly och riskerar att förlora fotfästet. Förskollärarna i Lesjöfors har insett betydelsen av att hålla fast vid den grund och de traditioner som vårt samhälle vilar på. I en tid då mobbning, bråk och våld utgör ett allvarligt inslag i skolan borde rektorer och ansvariga politiker agera för att lyfta fram kärleksbudet och uttrycket "Allt vad ni vill att människorna ska göra mot er, det ska ni också göra mot dem". Ett enkelt etiskt fundament som om det efterlevdes skulle revolutionera samhället.
Premiär för Migrationsdomstolen
Igår vittnade jag i Migrationsdomstolen i Stockholm. Jag fick även sitta ner och lyssna på slutpläderingarna. Målet gällde en palestinsk familj.
Rättens ordförande tillsammans med sin notarie och tre nämndemän satt längst fram i salen. Till vänster om mig satt familjen vars ärende skulle avgöras tillsammans med tolk och advokat. Till höger om mig satt en handläggare från Migrationsverket.
Min uppgift var att vittna om att mannen fått ett "vitt" arbete i Sverige. Familjen har två barn som båda är födda i Sverige, ett på Karlskoga lasarett och ett barn föddes i Falun. Familjen bor i ett litet samhälle där alla känner dem och de är de enda asylsökande i bygden. Trots att familjen är muslimer går äldsta barnet på kyrkans barntimmar och familjen har endast svenska grannar och vänner. De har anpassat sig mycket bra till svenska förhållanden och mannens arbete har stor betydelse för bygden. Han är verksamhetsledare på Erikshjälpens second handbutik på orten. Där jobbar många frivilliga och butiken är en samlingsplats för bygden. Lördag förmiddag är butiken med caféet fyllt av folk. Förutom hjälp till barn i andra länder är det flera svenskar som får en meningsfylld dag. För varje hundralapp som man säljer för, räknar man enligt en beräkningsmodell, att det finns ett samhällsvärde på 570 kronor. Butiken har haft svårt att hitta någon föreståndare eftersom bygden är en utflyttningsort och många frivilliga är äldre och sjukliga. Den palestinske mannen och hans fru jobbar hängivet och med stor uthållighet i butiken, frun helt ideellt. Mannen är van att jobba hårt eftersom han jobbat i en stenkross 12-13 timmar om dagen i stekande het sol i sitt land.
Jag hoppas verkligen att Migrationsdomstolen låter familjen få stanna i Sverige.
Länsrätten underkänner Migrationsverkets beslut
Bröderna överklagade MIG:s beslut genom en inlaga som jag skrev. Där menade vi att det inte finns något samtal om återvändande, där Migrationsverket kan påvisa att bröderna vägrat medverka. Handläggaren har vid ett tillfälle sagt att han ska undersöka saken och kommit fram till att det inte går att avvisa bröderna. Om det finns protokoll som visar att bröderna vägrat samarbeta, önskade vi ta del av protokollen.
MIG vidhöll sitt beslut och yrkade att vår överklagan skulle avslås.
Länsrätten skriver att MIG "har varken i det överklagade beslutet eller i sitt yttrande angett på vilket sätt som bröderna inte skulle ha medverkat till verkställigheten av avvisningsbeslutet. Det framgår inte heller av handlingarna i övrigt att de inte skulle ha medverkat. Länsrätten finner att MIG inte visat att det funnits fog för att besluta om nedsättning av dagersättningen".
SOMSLUT:
Länsrätten bifaller överklagandet och förklarar Sassan och Daniel berättigade till OREDUCERAD ersättning.
Domen är undertecknad Joar Berglund samt nämndemännen Birgitta Carlgren, Anita Karmteg och Per Vitalis den 5 oktober 2007
Detta beslut gör att vi har ytterligare underlag för att lämna in en skrivelse till Migrationsverkets ledning där vi begär nya LMA-kort samt full dagersättning från och med den 11 juni 2007. Vi besökte ju nyligen MIG:s kontor i Filipstad och bad att bröderna skulle få sin ersättning, åtminstone för kostnader för mat eftersom det tycks föreligga hinder att avvisa dem till Iran. MIG-chefen sa blankt nej och sa i stället att han skulle ringa till polisen för att de skulle omhänderta bröderna. I detta läge vore det bästa om MIG insåg att brödernas lidande måste få ett slut och att MIG beviljade dem permanent uppehållstillstånd snarast. Deras ärende ligger hos Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. JAG OCH 1000-TALS PERSONER I SVERIGE KRÄVER ATT BRÖDERNA SKA FÅ STANNA I SVERIGE!
OBS! ÄN HAR VI INTE FÅTT GARANTIER FÖR ATT PENGARNA UTBETALAS. NI SOM SKICKAR IN ERA BIDRAG VARJE MÅNAD SKALL FORTSÄTTA ATT GÖRA DET TILL DESS ATT BRÖDERNA HAR BÖRJAT FÅ PENGAR IGEN.
Tomtar OK, men inte änglar???
Nej, Lena Kåräng, det är inte neutralitet inom religionen som gör att du med flera skolledare reagerar. Det är i själva verket Förbundet Humanisterna som ligger bakom den kampanj mot kristna traditioner som sveper fram över hela vårt land.
Förbundet Humanisterna med sin ordförande Christer Sturmark reser land och rike runt och menar sig ha en stark opinion med sig när de kämpar mot de kristna traditionerna. I själva verket har det visat sig att det endast är några få personer som driver sin kampanj. De enda som vinner poäng på detta är Sverigedemokraterna när de sprider sin främlingsfientlighet och pläderar för bevarande av de svenska traditionerna.
De invandrare som kommer till Sverige är mycket intresserade av våra traditioner och många känner stor respekt för vårt kulturarv. Vi svenskar behöver också känna till och bevara våra traditioner, då kan vi känna oss trygga och föra en meningsfull dialog med andra religioners utövande.
Jag hoppas att rektorn inte har stöd för sina åsikter bland ledamöterna i Barn och Utbildningsnämnden.
De döva iranska bröderna
Döva iranska bröderna hälsade på I Filipstad
Igår, tisdagen den 2 oktober, kom Daniel och Sassan på besök i Filipstad. (Läs om dem längre ner på bloggen)Jag har under en tid haft kontakt med Rosengrenska stiftelsen som hjälper gömda flyktingar. En av medhjälparna på stiftelsen berättade för mig att iranier som gömmer sig kan få nya ID-kort, s.k. LMA-kort som också berättigar till pengar till mat. Jag var tvivlande till dessa uppgifter, men kvinnan försäkrade mig att det skulle gå bra och de båda döva iranska bröderna ville besöka Migrationsverket för att se om de kunde få dessa ID-handlingar. De har nu varit gömda i fyra månader och de känner sig frustrerade och önskar att något skall hända.
Först när de kom till Filipstad gjorde vi en intervju med Filipstads Tidning. Därefter for jag ner till Migrationsverket med en av bröderna. Daniel och jag gick in på MIG-kontoret och där blev receptionisten förvånad att se honom. Hon gick och hämtade enhetschefen och en handläggare. Vi framförde vårt ärende, men möttes av allvarsamma blickar. Enhetschefen sa:
-Jag ringer polisen om fem minuter. Ärendet är överlämnat till polisen och vi kan ingenting göra. Bröderna kan bli satta i fängsligt förvar.
Jag bad om ursäkt att jag försatt dem i en prekär situation och skyndade mig iväg med Daniel. Vi for iväg till skogen och jag parkerade bilen och gick till ett hus och hämtade Sassan. Uppskakade for vi iväg mot Karlstad där de steg på en buss eller ett tåg till sitt gömställe någonstans i Sverige.
Det kändes mycket svårt att sitta med de döva bröderna i bilen utan att kunna prata. De hade massor av frågor. Efter ett tag stannade jag bilen och skrev några kommentarer och frågor i mina händer. Daniel letade efter ett papper att skriva på och vi kunde kommunicera en del.
Jag fick nyligen bilder och tidningsartiklar från Norge som berättar om iranska konvertiter som blivit slagna och torterade i Iran sen de utvisats dit. Ett nätverk, som jag har kontakt med, ska undersöka fall där iranier skickats tillbaka till Iran. Dessa uppgifter ska vi förmedla till Migrationsverkets generaldirektör. Generaldirektör Eliasson har lovat att Sverige inte ska skicka tillbaka någon asylsökande till tortyr.
Jag ska också ta reda på mer av Rosengrenska stiftelsen om de iranier som fått nya ID-handlingar och pengar till mat trots att de är gömda. Som jag fattat har de fått det på grund av att Sverige inte kan avvisa till Iran och att iraniernas situation är ohållbar. Det kan inte vara rimligt att människor får vara i Ingenmansland ända upp till sju, åtta och tio år utan att varken få asyl eller kunna bli utvisad.
Hur som helst hade vi "tur" som inte blev tagna av polisen. Jag är också tacksam till Migrationsverket, att de gav oss fem minuter, så att vi kunde åka iväg.
Bilder från Onsdagkul i Filipstad
Det kommer cirka 15-20 barn till Onsdagskul. Här är det några som spelar landbandy utanför Pingstkyrkan.
Det gäller att hålla tungan rätt i munnen när man ska spela biljard. Denna bild är från RIA-lokalen i Pingstkyrkan.
Här spelar Maribel plockepinn med några av de yngre barnen.
Vi sjunger, berättar från bibeln, har tävlingar och fikar. Alla barn mellan 5-13 år är välkomna!
