Samla folk i Filipstad
I Kristen Gemenskap har vi under flera år kunnat glädja oss åt många besökare på våra möten. Det är vi verkligen tacksamma för.
Jag var med på ett möte ikväll där representanter för de politiska partierna deltog. En partiföreträdare sa att de inte behövde ta till någon större lokal när de skulle samlas. En handikapptoa räcker gott och väl, sa han med ironi i rösten. När jag tittade mig omkring i lokalen fann jag att vi alla var kring 55-70 år.
Jag tror att många föreningar upplever det krisartat att tänka på framtiden och återväxten. Egentligen har vi samma utmaning inom kyrkorna. Därför tycker jag att vi i kyrkorna ännu mer borde hjälpas åt att nå de unga i stan. När vi är ute med Bullgerillan träffar vi många fina ungdomar. Jag vet också att det går att samla ungdomar. När vi under sportlovet hade Öppet Hus i Pingstkyrkan mellan 10-14 varje dag kom det fler och fler ungdomar.
Nu planerar vi att starta samlingar någon fredagkväll då och då. Jag hoppas få med mig de andra kyrkorna, men annars kör vi igång med de ungdomar som vi har.
Jag tycker att det är så roligt att vara med barnen.
När en asylsökande knackar på kyrkans dörr........
Jag satt och tittade i tidningen DAGENS arkiv. Hittade en artikel som var införd i dagen i december förra året. Jag har inte sett artikeln förut. De råd som jag ger har sin aktualitet idag också.
Varje vecka är det någon/några som hör av sig och vill ha hjälp. Många gånger kan man göra NÅGONTING, men oftast känner man sig otillräcklig och allra svårast är det när det inte finns något hopp och någon lösning. Det är såå svårt att säga till förtvivlade människor att det inte finns något mer att göra. Jag har ändå något som i alla lägen kan ge hopp och som kan innebära en utväg och det är Gud och hans ingripande.
Jag var med om en märklig händelse i helgen. Jag befann mig i en större stad. Letade efter en läkare som skulle möta upp vid en adress. Jag frågade tre olika personer hur man skulle hitta till adressen. Alla tre gav helt olika svar. Då jag står där rådvill och tiden börjar rinna ut kommer det en man och säger att han hört att jag inte hittar till den och den adressen. Han erbjöd sig att köra före i sin bil vilket jag accepterade med en gång. Snabbt var vi framme. mannen vinkade och gasade vidare. Var det en ängel eller var det en helt naturlig händelse?
Här är artikeln från DAGEN:
Bengt Sjöberg: Var ärlig och lova inte för mycket
Var ärlig och låt den asylsökande själv ta sina beslut. Det är några tips som pastor Bengt Sjöberg ger till dem som möter alla migranter som tar sig till Sverige.
Bengt Sjöberg jobbar som pastor i EFK-församlingen Kristen Gemenskap i Filipstad. Han har nyligen kommit ut med boken "När världen kom till stan" som handlar om hans engagemang för flyktingar som kommit till hans hemort. Där finns också en del praktiska råd om hur man kan agera när en asylsökande knackar på kyrkoporten. Här är några viktiga punkter som Bengt Sjöberg lyfter fram.
Ta aldrig över ett ärende - en asylsökande har ansvar för sitt eget liv.
Visa respekt - ge råd och fakta, men det avgörande beslutet har alltid den asylsökande.
Var ärlig - lova inget som du inte kan hålla och säg till om du tvivlar på den historia du får höra.
Missbruka aldrig ditt förtroende - gå inte och berätta vad du fått reda på till obehöriga.
Använd den hjälp som finns - flera organisationer och rådgivare finns att vända sig till.
Samarbeta med advokaten - försök inte gå bakom advokatens rygg.
Lär känna personen på djupet - asylprocessen kan kärva och den asylsökande kan bli ifrågasatt. Vet man att det går att lita på en person ger man järnet i kontakten med myndigheterna.
Håll kontakten - även efter att någon blivit avvisad från Sverige kan man vara ett stöd.
Onsdagskul i bowlinghallen
Trattkantareller
Johannes rensar "trattisar". Det var underbart att gå i skogen idag efter gudstjänst, fika och middag. Solen sken och det var skapligt väder.
Recension av Richard Dawkins bok
Richard Dawkins bok Illusionen om Gud
Leopard förlag
I början av sin bok skriver Dawkins "om den här boken fungerar så som jag har tänkt kommer religiösa läsare som öppnar den att vara ateister när de läst ut den". Efter att ha läst boken kan jag meddela att min tro på Gud som min frälsare och världens skapare står lika fast som tidigare. Jag tror att hela hans upplägg med frenetiska angrepp, rallarsvingar och svepande glåpord mot de kristna och bibeln snarare driver människor till Gud. Dawkins försöker med olika teser, dåligt motiverade filosofiska tankegångar och allmänt pladder försöka bevisa att det inte finns någon Gud och att gudsbegreppet i princip måste vara något slags "virus" eller "mystikgen" som sprider sig mellan generationerna eller som gynnades av det naturliga urvalet. Han tar upp vissa kyrkors praktiserande av barndop och nöddop av sjuka barn som exempel på att överförandet av religionen sker trots avsaknaden av personliga ställningstaganden och menar att så är fallet i allmänhet också. Hans vrångbild av kristen tro är att vi är en massa idioter som blundar för verkligheten och vägrar se fakta och lever i någon slags suggestiv drömvärld.
Dawkins försöker hitta avarter inom den kristna tron. Han letar reda på udda pastorer som t.ex. Fred Phelps i Westboros baptistförsamling, som gör hemska utfall mot homosexuella och sekteristiska församlingar på ytterkanterna. Han tar dem som måttstock för äkta kristen tro. Visst finns det mycket i Dawkins kritik som är sann och även jag håller med om kritiken mot de ytterligheter som finns inom vissa samfund och kyrkor. Knäppskallar finns i de flesta sammanhang, men jag hade väntat mig en mer seriös behandling av detta ämne. När Dawkins sätter igång med sina teorier och filosofiska tankegångar som han lindar in i vetenskapliga termer upplevs det ändå som rent nonsens.
Dawkins har i den senaste upplagan tagit upp en del av kritiken som kommit mot hans bok. Han menar att majoriteten av de troende i världen delar de åsikter som t.ex. de amerikanska förkunnarna Robertsson, Haggard och Falwell fört fram. Där tror jag att han har helt fel. Det finns aktade teologer och förkunnare i den tredje världen och i Europa som står för helt andra värderingar än de som brukar förknippas med amerikanska förkunnare.
Dawkins menar att kristna hänger sig åt blind tro och att de kristna motsätter sig vetenskapliga fakta och vetenskapliga studier. Inget kan vara mer felaktigt. Det som Dawkins helt uppenbart har missat är trons verkliga innebörd och trons principer. Det står i Hebréerbrevet 11:3 "Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt". Detta handlar inte om någon blind självsuggestion där man blundar för vetenskapen. Det krävs betydligt mer tro för att omfatta påståendet att allt har kommit till genom det naturliga urvalet. Dawkins tror inte heller på slumpen, men menar att det finns någon mystiskt verkande kraft i det naturliga urvalet.
Den häpnadsväckande fientlighet som Dawkins bok ger uttryck för säger mycket om honom själv och den inre kamp han tycks kämpa mot religionen. Han jämför religionen med en infektion som infekterar generation efter generation. När han går an på detta sätt tycker jag synd om honom och förstår att han egentligen bara bearbetar sin inre själskris.
Allt ont i världen tycks enligt Dawkins komma från religionen. Han menar att han som god ateist aldrig skulle kunna styra ett flygplan mot en skyskrapa. Både han och jag tar absolut avstånd från våld, men vi vet att det i olika galningars värld finns tankar om våld, hämnd och förstörelse.
Dawkins avsky känner inga gränser för Gamla Testamentet och Israels folks tro. Han nämner dock inte med ett ord att den ene profeten efter den andre också kritiserade de tomma religiösa ritualerna och uppmanade folket till bot, bättring och att göra det goda, att lossa okets band på de fångna i stället för att ägna sig åt fromt prat och offrande av djur i tusental. Jesus kritiserade ju även de religiösa ledarna och menade, att de farit vilse och behövde omvändelse. Dawkins ser bara det negativa i folks utövande av religionen och han glömmer att profeterna och Gud gång på gång korrigerade folket och manade dem till bättring.
Richard Dawkins skriver föraktfullt om Gud i början av kapitlet Gudshypotesen "Gamla Testamentets Gud är antagligen den obehagligaste figuren i hela skönlitteraturen: avundsjuk och stolt över det; en småsint, orättvis, hårdhjärtad maktmänniska, en hämndlysten, blodtörstig etnisk rensare; kvinnohatare, homofob, rasist, barnamördare, folkmördare, sonmördare, en sjukdomsspridande, storhetsvansinnig, sadomasochistisk översittare som nyckfullt och illasinnat slår åt höger och vänster". Efter denna kanonad undrar man hur Dawkins mår egentligen. Vilket hat! Vilken tragedi att uppfatta Gud på det sättet!
En av Dawkins kritiker är professor Terry Eagleton. Han säger om Illusionen om Gud:
"Dawkins orubbliga vetenskapliga partiskhet är av ett sådant slag att han i en nästan fyra hundra sidor lång bok knappt kan förmå sig att medge att människan har gagnats av religionen på något enda sätt, en åsikt som på förhand är lika orimlig som den empiriskt sett är osann.
Ateismen måste sannerligen befinna sig i ett sorgligt skick om dess ledande samtida försvarare måste förlita sig så tungt-och så tydligt-på det osannolika och osanna för att stärka dess sak".
Den hårda kritiken av kristen tro kanske slår hårt tillbaka eftersom ateismen framstår som hård, dömande och illvillig, oförmögen att erkänna allt det goda som ändå byggt upp genom den kärlek som Jesus gestaltat och förmedlat till alla kristna.
Många kristna har starka andliga upplevelser av hur de mött Jesus, blivit uppfyllda av ett stort ljus eller upplevt Guds helige Ande. Dessa upplevelser avfärdar Dawkins med att det finns mentalpatienter som påstår sig ha sett en skär elefant. Han hävdar att den enda skillnaden mellan dessa patienter och kristna är att de kristna skyddas av något slags respekt eftersom deras upplevelser faller inom religionens ram där det finns många med likartade erfarenheter. Dawkins ser verkligen ner på kristna och menar att det finns ett statistiskt samband mellan religiositet och utbildningsnivå eller religiositet och intelligenskvot. Han menar att religiositet i hög grad är negativt korrelerad med utbildning (personer med hög utbildning är mer sällan religiösa) Ja, det stämmer med bibeln. Gud utväljer det som är ringa. Trots detta har vi den allra högsta och mest betydelsefulla kunskapen. Vi har lärt känna Jesus och han har visat oss vägen till Gud och vi har av nåd fått ta emot frälsningens dyrbara och underbara gåva. Det är inte som Dawkins tycks tro en kristen dygd att nöja sig med att inte förstå och gå igenom livet med skygglappar för ögonen. De kristna som jag känner är alla ivriga att ta del av forskarnas vetenskapliga upptäckter och de följer med i olika teorier. De kristna är däremot ödmjuka inför kunskapen att vetenskapen inte har svar på alla frågor. Den ändras ju hela tiden när nya rön kommer fram
Nyligen tittade jag på ett program i SVT om hur religionen tycks förlänga livet på folk. Man fick se äldre religiösa människor i olika kulturer som var friska och vitala, aktiva och öppna mot samhället. De levde i en trygg och kärleksfull gemenskap som utövade ett gott inflytande på hälsa och välbefinnande. Dawkins däremot hävdar att religionens syndbegrepp medför skuldkänslor och dåligt samvete, snarare förkortar livet på människorna och ökar stressnivån, genom att människor frustrerat försöker arbeta på egna goda gärningar men misslyckas gång på gång. Här har Dawkins totalt missat den kristna trons frigörande budskap om rättfärdiggörelse genom tron och hur gudstron ger trygghet, harmoni och framtidstro. En djup förvissning om att vara älskad och godkänd av Gud genom att vi tror på vad Jesus gjorde för oss när han dog och uppstod.
Det finns naturligtvis väldigt mycket som man kan bemöta i Dawkins bok. En sak som gör mig upprörd är, att han avfärdar Moder Teresa som en salvelsefull skenhelig person. Allt det goda som hon gjort och inspirerat tusentals människor till, avfärdas endast på grund av hennes motstånd mot aborter och hennes uttalande att "abort är fredens värsta fiende".
Att Illusionen om Gud kunnat påverka journalister och debattörer över hela vår värld borde bli till en tankeställare för oss kristna. När man läst denna bok och genomskådat författarens tragiska själsliv förstår man, hur viktigt det är för oss kristna att bli ännu mer frimodiga att dela evangeliet med våra medmänniskor. Vi behöver också kristna skribenter och apologeter som på ett intellektuellt trovärdigt sätt kan försvara den kristna tron. Sen vet vi att Gud själv vakar över sitt ord och att han genom sin Ande drar människor till sig. Jag tror därför att denna boks betydelse kan bli större än vad vi anar. Den kommer att driva människor i Guds armar och vi kommer att få se hur den kristna tron kommer att stärkas hos fler människor. Livets tomhet utan Gud och tron på slumpen gör, att dagens ungdomar i allt högre grad upplever sitt liv meningslöst. Tron på Guds skapelse och syfte med oss gör, att vår tid på jorden får innehåll och blir mer värdefull när vi finner gemenskap med Gud genom Jesus.
I min predikan idag läste jag hur Saulus som hotade de kristna själv fick möta Jesus. hans liv blev förvandlat. Samma sak kan hända med Richard Dawkins. Jesus sa att vi ska be för dem som förföljer oss och visa dem kärlek.
Idag berättade jag om hur kristna blir förföljda i länder som Eritrea, Nigeria, Vietnam. Indien, Saudi-Arabien m.fl länder. Vi bad för förföljda kristna och vi bad för dessa länders regimer.
Samtidigt som det är förföljelse blir många människor troende och Guds församling går inte att stoppa.
Även i Sverige ser vi hur kristna trakasseras och förföljs för sin tro. Nu är tid att vittna frimodigt och stå upp för sin tro. Vi behöver inte vara rädda. Jesus har vunnit seger och han hjälper oss. Vi ber om kraft att kunna visa kärlek i alla lägen och göra gott mot dem som förföljer oss.
http://www.genesis.nu/skapelsetro.html
Kolla Anders Gärdeborns artikel enligt länken ovan.
Nya besökare i Betel
Vi hade också en ung kvinna som studerar i Hällefors med på gudstjänsten. Välkommen!
Jag ska lägga ut min predikan lite sneare under dagen.
Jag tror att vännerna i Hällefors blev extra glada idag över att få fler nya kontakter. Förra veckan flyttade en familj från Hällefors som brukat vara med på Onsdagskul och på några möten. Vi saknar dem verkligen, men önskar dem lycka till i Degerfors.
Debatt om avlat och jungfru Maria
På bloggen Aletheia pågår redan en debatt boken Evangelium enligt Rom.
Så här skriver "Tomas".
"I samband med 2000 årsjubileet av Paulus födelse kan man åka till den påvliga basilikan i Rom, recitera Fader Vår, trosbekännelsen och åkalla den saliga jungfrun Maria och den helige Paulus och inkludera i minnet apostlafursten Petrus. Då får man full avlat.
Kan någon katolik förklara var i Bibeln det står att man kan få avlat genom sådana här gärningar?
Man måste vara vänd mot det allraheligaste sakramentet; brödet och vinet som förvandlats till Jesu kropp och blod.
Föreskrifterna kommer från den helige Fadern - då menas inte Gud utan påven".
Jag blir förvånad över att katolska kyrkan tycks hålla fast vid traditioner och synsätt som jag trodde man tagit bort sedan flera hundra år.
(Källa: Biskop Anders Arborelius dekret om full avlat under Paulusåret).
http://www.katolskakyrkan.se/FileSender.aspx?id=878HYPERLINK \l "comment-115004"oktober 4th, 2008 at 9:16 f m
Om det inte går att klicka på detta kan du kopiera och skriva in till länken. Gå annars in på www.katolskakyrkan.se och leta dig fram till biskop Arborelius brev.
Två glädjeämnen
Igår när jag gick genom stan frågade flera invandrare som fått uppehållstillstånd om jag också kunde gå med dem till Handelsbanken och ordna id-kort, men jag hänvisade till det statliga id-kortet som regeringen håller på att ta fram. Det bör väl inte dröja alltför länge.
Här har jag tagit ett kort på lingon som det finns mycket gott om i skogarna. Jag kopplar verkligen av i Guds underbara natur. Gott också med lingonsylt, hårt bröd och mjölk=sull. Jag gillar sull (ett ord som jag lärt av Levi i Dala-Järna) han tar ofta en sull, visserligen med Leksandsbröd, men det duger med Wasabröd också!
Viktig bok i kristna lärofrågor släpps idag
Idag släpps boken "Evangelium enligt Rom" på bokförlaget Gospel Media. Boken är skriven av James McCarthy och är en jämförelse mellan katolska kyrkans lära och Bibeln. Nedan finns det förord som Joel Sjöberg skrivit till boken. Jag vill först berätta att jag anser det viktigt med ekumeniskt samarbete mellan olika kyrkor. Jag ber med Jesu bön "att de alla skall vara ett". Vår församling Kristen Gemenskap vill samarbeta med alla kristna som erkänner Jesus som Frälsare och Herre. Det är alltid nyttigt att möta andra människor med andra tolkningar och åsikter.
Jag tycker också att det är viktigt att man lär sig mer om andra kyrkor och hur de tolkar Guds Ord, bibeln. När vi idag ser hur den katolska kyrkan får mer och mer utrymme i svensk kyrklighet och läser hur katolska traditioner vinner insteg i olika församlingar är det viktigt att läsa och se om dessa traditioner grundar sig på bibeln eller på olika påvars uttalanden eller andra mänskliga ställningstaganden. Därför välkomnar jag denna bok. Jag har redan läst flera kapitel där det finns långa utdrag ur de katolska skrifterna och katekesen. Jag återkommer med kommentarer när jag läst boken. Redan nu har en debatt börjat på bloggen Aletheia.
http://aletheia.se/2008/10/03/evangelium-enligt-rom/
Joel Sjöberg skriver om den bok
som kommer ut på svenska idag:
Evangelium enligt Rom.
Inte sedan reformationens dagar har intresset för böcker med katolsk och ortodox inriktning varit så stort som nu.1 Samma sak kan sägas om yttre devotionalier som ikoner, radband och böneljus.2 Katolicismen har blivit alltmer aktuell och eftertraktad inom svensk kristenhet samtidigt som kristenhetens ledare talar mycket om enhet. Från flera håll hörs också att det är nödvändigt att acceptera Petrusämbetet - eller som Peter Halldorf sagt: "böja sin nacke under kyrkan och bejaka Petrusämbetets legitimitet"3 för att enheten ska bli verklig.
När det talas om att vi behöver stå i gemenskap med Påven i Rom måste det vara befogat att ta en närmare titt på vad den Katolska kyrkan står för idag.
James McCarthy är mer än kvalificerad att skriva denna bok. McCarthy har under många år varit katolik, han har en stor kärlek till katoliker och har arbetat som missionär i ett katolskt land. Han känner den Katolska kyrkan mycket väl. Men ändå viktigare: I sin bok låter han Katolska kyrkan själv få definiera sin teologi. Bakom denna bok ligger mycket studier och författaren har gjort ett digert jobb med att ta fram många dokument som beskriver den Katolska Kyrkans lära. Till stor del är det alltså den Katolska kyrkan själv som talar genom denna bok.
James McCarthy drar också en del slutsatser, som man kan välja att hålla med om eller inte. Själv håller jag nödvändigtvis inte med honom om allt, men att han ger en korrekt beskrivning av den Katolska kyrkans lära, bekräftas av både nunnor och präster som själva undervisat andra om den Katolska kyrkans tro.
Ett annat syfte med denna bok är att uppmuntra till en sund och öppen teologisk debatt i detta ämne. En sådan debatt verkar inte äga rum i någon större omfattning idag.
Det kan hända att meningarna kommer att gå isär vad gäller syftet med denna bok och det är möjligt att boken kan komma att beskyllas för att vara ett utfall mot enhet. Det är inte alls intentionen med utgivningen. Jag tycker att en sund debatt borde vara välkommen. Och visst borde man få samtala även om vad enhet innebär? Jag är för enhet mellan kristna och kan inte annat än se att det även finns många genuina kristna inom Katolska kyrkan.
Ledare från ett flertal av de kristna samfunden i Sverige har gett offentligt stöd till Enhetens vänner som planerar att bygga Enhetens Kyrka vid Östanbäcks kloster.4 Enhetens vänner säger följande om enhet:
Det är svårt att tänka sig en synlig enhet, där vi också kan dela eukaristin (nattvarden), om vi inte står i gemenskap med Petrusämbetet, enhetens ämbete, synliggjort i biskopen av Rom.5
Det stämmer väl överens med Katolska kyrkans syn på enhet:
Resultatet blir att, allt eftersom hindren för en fullkomlig kyrklig gemenskap övervinnes, alla kristna förenas, i ett gemensamt firande av Eukaristin, i den enda Kyrkans enhet, den som Kristus från början skänkte sin Kyrka. Vår tro är att denna enhet är omistlig och har sin konkreta existens (subsistit) i den katolska kyrkan; vårt hopp är att den dag för dag skall växa till intill tidens ände.6
När vi av kristna ledare i vårt land uppmanas att ha enhet med den Katolska kyrkan och stå i gemenskap med Petrusämbetet i Rom måste det vara angeläget att veta vad dess kyrka lär.
Därför är denna bok väldigt aktuell.
Evangelium enligt Rom talar inte bara om påveämbetet utan också om Katolska kyrkans syn på frälsningen, eukaristin (nattvarden), Maria, skärselden och flera andra teologiska frågor som enligt min mening inte saknar relevans.
Joel Sjöberg
Noter
1. "Om vad som sker idag".
Länk: http://www.enhetensvanner.se/index.php?kind=text&key_id=8
2. Ibid.
3. Tidningen Dagen, 30 januari, 2008.
Länk: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=149064
4. Uttalande på Antoniosdagen 2008.
http://www.enhetensvanner.se/index.php?kind=text&key_id=53
5. http://www.enhetensvanner.se/index.php?kind=text&key_id=57
6. Andra Vatikankonciliet, "Kungörelse om ekumenik" nr. 4.
James G. McCarthy har grundat och förestår Good News for Catholics. Han har varit missionär på Irland, producerat en uppskattad dokumentärvideo om katolicismen och har förutom denna bok också författat flera andra böcker i samma ämne.
______________________________________________________________________________________
Andra röster om "Evangelium enligt Rom":
"Evangelium enligt Rom" presenterar katolicismen rättvist och korrekt. Författaren lutar sig mot aktuella katolska dokument inklusive den nya Katolska Kyrkans Katekes. Det är befriande att se hur författaren vare sig förvränger eller ironiserar utan lägger fram fakta. Den här boken kommer att bli till stor hjälp för såväl katoliker som icke-katoliker, som är intresserade av att jämföra katolicismen med biblisk kristendom.
- Mary Kraus, f.d. franciskannunna
I den här boken presenteras Katolska kyrkans läror noggrant och överskådligt och utan avvikelser från det som jag fick lära mig, och själv lärde ut, under 20 år som katolsk prästkandidat och präst. Det som gör boken så värdefull är jämförelsen mellan de katolska dogmerna och Guds Ord. Jag rekommenderar den åt alla som vill förstå katolicismen.
- Joseph Tremblay, f.d. präst i Den Obefläckade Marias Oblater
"Evangelium enligt Rom" bjuder på såväl en överblick som en skarp analys av katolicismen. Jag var nunna i nio år och är därför särskilt tacksam för bokens befriande budskap. Må Gud använda den sig själv till ära!
- Rocio Pestaña Segovia
f.d. franciskanernunna
Rätten att utöva sin religion
Mötet i SKR:s grupp började klockan 13.30. Flera ledamöter hade förhinder och en av deltagarna anlände sent eftersom han deltagit i ett möte om integration på regeringskansliet.
Lena Rösell på Sociala Missionen redogjorde från ett möte som Migrationsverket hade med de frivilligorganisationer som arbetar med flyktingfrågor. Migrationsverket brukar regelbundet träffa de organisationer som ingår i FOSIF som är en lös sammanslutning som existerar sedan många år. FOSIF står för Frivilligorganisationernas samrådsgrupp för Invandrar och Flyktingfrågor. Vid det mötet behandlades frågan om Asyl och religion/tro. Från Migrationsverket
medverkade Christer Svan och rättschefen Henrik Winman m.fl. Även UNHCR var representerat vid mötet. Frågan om religionens roll i asylhanteringen har ytterligare aktualiserats när Migrationsverket/domstolarna nyligen tog ett principbeslut angående homosexuellas asylskäl.
Frågan om religionens roll är föremål för ständiga studier och ett stående ämne i fortbildningen.
Svenska Missionsrådet arbetar också med ett asylärende där Migrationsdomstolen i Stockholm menar att en afghansk man som konverterat kan klara livet trots hot om dödsstraff om han "håller en låg profil". Detta strider helt mot de grundläggande fri- och rättigheterna.
SKR:s råd beslöt att välja ut något angeläget konvertitärende där beslutet är att ligga lågt med sin kristna tro och försöka driva detta som ett pilotfall där vi gemensamt från kyrkorna i Sverige framhåller religionsfriheten och rätten att fritt få utöva sin tro.
Advokaterna på Rådgivningsbyrån i Stockholm skall kontaktas för att få all juridisk hjälp att driva frågan vidare.
Jag citerar från konventionen som Sverige skrivit under om rätten att utöva sin religion.
Artikel 9 i EUROPEISKA KONVENTIONEN ANGÅENDE SKYDD FÖR DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA OCH DE GRUNDLÄGGANDE FRIHETERNA
Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, andaktsövningar och iakttagande av religiösa sedvänjor.
Envars frihet att utöva sin religion eller tro må endast underkastas sådana inskränkningar, som äro angivna i lag och som äro nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, upprätthållandet av allmän ordning, skyddandet av hälsa eller moral eller av andra personers fri- och rättigheter.
Religion som grund för asyl
Man blir beklämd när man läser hur domstolarna i Storbrittanien ibland nekar asylsökande uppehållstillstånd, som uppgett att de konverterat till kristen tro, eftersom de inte kunnat svara på frågor när advent infaller eller hur man tillreder en påskkyckling!!!!
Gå in på http://www.socialamissionen.se/ och sedan Råd och stöd/Migrationsfrågor.
Till höger under fotot kan ni klicka in er på en undersida som heter
Religion/tro som grund för asyl.
Tänk, den svenske killen hälsade på mig!!!
Idag var jag ute och åkte med en man från Afghanistan. Han har bott fem år i Sverige. Vi gick in på ett företag i Örebro där det arbetar flera kristna ungdomar. En av dem hälsade på min afghanske vän under tiden som jag hämtade några böcker och en stor kasse med äpplen.
Jag såg att Andreas tog sig tid att prata med afghanske killen. När vi sen satt i bilen igen och skulle åka vidare mot Degerfors sa afghanen:
-Tänk, det var första gången på fem år som en svensk kille hälsat och pratat vänligt med mig! Jag känner mig så glad för han brydde sig verkligen om mig och frågade mig om saker. Jag kände en sån värme och kärlek från den svenske killen.
När jag kom hem hade jag några mail. Ett var från en man som bott på flyktingförläggningen i Filipstad, men som nu flyttat. Jag har uppmuntrat honom att besöka någon kyrka och kanske hitta vänner som han gjorde när han kom på våra möten i Filipstad.
I mailet stod det att han gått till kyrkan på den nya orten flera gånger utan att någon hälsat på honom. Skamligt! Jag blir så upprörd!
Jag har sett de fina svenskarna som sitter med sångbok och bibel i knät, men som är så inne i sitt och sina bekanta att de inte bryr sig om nykomlingar. Det har hänt med svenskar som besöker en kyrka för första gången. Jag blir upprörd också hur de behandlas, men när en invandrare som vill försöka få kontakt blir nonchalerad blir man upprörd och djupt besviken. De har varken släkt eller vänner i Sverige och känner sig ofta värdelösa och kan ha djupa sår i själen.
Varför har de församlingen över huvud taget en kyrka? Vad har de gjort med gästvänligheten? Skulle de behandla folk på samma sätt om någon kom och hälsade på i deras hem? Knappast! Men kyrkan ska ju vara de kristnas andliga hem. Hur illa är det egentlige ställt i kyrkorna. Skärpning! Jag ska skriva en artikel och skicka till våra kristna tidningar. Vi måste SE FRÄMLINGEN MITT IBALND OSS!
Många nya människor i kyrkan i Örebro
Vi sjöng flera sånger och hade god hjälp av en grupp från Burundi som brukar vara med på mötena i Filipstad. Sten-Olov Arnesson och Johannes Sjöberg var också med och spelade och sjöng. Jag tror att det fanns folk från minst elva länder.
I slutet av mötet var det flera som kom fram för förbön. När vi bad för dem upplevde de Guds kraft och några fick göra starka andliga upplevelser. En man som fick förbön sa att vi som bad för honom sagt precis de ord som var en del i de stora avgöranden som han stod för i livet. Nu fick han vägledning utan att vi egentligen visste vad det handlade om. Han hade inte berättat någonting om det innan vi bad. Det var Guds Ande som upplyste både oss och mannen om de vägval som han stod inför. Nu kände han sig vägledd och tacksam.
Örebrokyrkan välkomnad i EFK
Södra Strandgatan 3
702 10 Örebro
Mer info om församlingen Örebrokyrkan hittar du på:
http://www.orebrokyrkan.se/
Ikväll har vi lördagsbibelskola i Pingstkyrkan i Filipstad. Jag ska tala en del om GUDS RIKE och vi ska samtala kring en del frågor hur Guds Rike kan genbomsyra vårt samhälle. Guds Rike börjar i liten skala, men har en inre stark växtkraft.
När vi startade vår församling fick vi se hur Gud gav oss allt vad vi behövde för att bygga en församling. När vår kyrka i Hällefors skulle repareras och fyllas med möbler fick vi under en kort tid kyl, frys, bord, stolar, bäddsoffor, kyrkbänkar och flera 100 000 kronor i gåvor på ibland helt övernaturliga vägar. Gud visade att han ville göra något i våra bygder. Han hjälpte i små detaljer för att visa att han hade något större på gång.
Vi ser nu hur arbetet vuxit. Idag har vi haft en fantastiskt bra dag på Erikshjälpen. Många intressanta kontakter med människor och vi har sålt mycket bra vilket ger pengar till bistånd och mission.
Vårt främsta syfte är att vinna människor för Gud och få se liv förvandlade. Från meningslöshet och tomhet till framtidstro och ett liv fyllt av livsglädje, visioner och drömmar inspirerade av gud för att hjälpa andra att hitta livets mening och innehåll. Stora ord kanske du tycker, men vi tror att livets mening är att leva i en gudsrelation och tjäna sina medmänniskor.
På måndag ska jag göra en intressant resa för att hjälpa en afghansk kille som haft ett fruktansvärt svårt liv och som klarat livet i Sverige det sista året trots att han levt på 0 kronor i månaden. En klar utmaning!
Vacker höstdag med arbetskväll på Erikshjälpen
Vi var elva personer som arbetade ikväll på Erikshjälpen Second Hand. Vi hade en mycket fin arbetsgemenskap. Butiken går bättre och bättre och humöret är på topp. Vi är också så glada för att det ser ut som om vi kommer att få fler medarbetare bland annat genom Arbetsförmedlingen.
Sol och vackra höstfärger. Ett rent samvete och en gudsrelation. Trofasta vänner och en vision att kämpa för. Det ger livet mening och innehåll. Tack gode Gud!
Vi behöver stödja förföljda kristna i andra länder
Dagen skriver om en demonstration i Stockholm igår för förföljda kristna i Indien.
Varför reagerar Europa så litet på de våldsamma förfölelserna mot kristna i t.ex Iran, Kina, Eritrea och Irak? Borde vi inte göra mer för att stödja våra trossyskon som lider svårt?
Den 1 oktober ska jag delta i ett möte med Sveriges kristna råd. Då kommer jag att ta upp frågan om hur vi kan stödja konvertiter i de muslimska länderna. Iran planerar en lag mot konvertiter som även är tänkt att gälla retroaktivt, något helt absurt. Varför är det tillåtet att konvertera från kristendom till islam, men inte från islam till kristendom?
Varför flyr det så många människor från Mellanöstern till Europa och USA och Canada?
Det pågår en väckelse i flera länder där tusentals muslimer tar emot Jesus och får sina liv förvandlade.
I Sverige pågår det på flera platser en väckelse speciellt bland iranier. Förra veckan fick jag rapporter från tre olika orter om hur ett flertal iranier tagit emot Jesus direkt ute på gatuevangelisation.
En kristen iransk kvinna delade ut kristna tidningar i Göteborg. Fyra iranier kom fram till kvinnan och frågade om Jesus gjort något bra för henne. Visste hon inte att iranier skall vara muslimer? När den kristna kvinnan började berätta om hur Jesus förvandlat hennes liv, gett henne frid och frihet, syndernas förlåtelse, visat sig för henne i drömmar och syner och helat henne från en tumör blev de mållösa. Efter en stunds samtal böjde de sina huvuden i bön och tog emot förbön och frälsning och fick uppleva hur Guds kraft kom in i deras liv. Detta händer idag på flera platser. Det finns en hunger efter Gud, en hunger efter andliga verkligheter, en hunger efter någpt som kan stilla den inre oron och ge visshet om förlåtelse, rening, kraft och ett meningsfullt liv genom Jesus Kristus.
Nytt id-kort för invandrare på gång
Skattverket får i uppdrag att arbeta fram ett statligt nytt id-kort för invandrare med uppehållstillstånd som väntar på svenskt medborgarskap. En utredning har jobbat med ärendet. Flera ledamöter i riksdagen har uppmärksammat problemen och några av dem har jag varit i kontakt med för att berätta om hur svårt och krångligt det kan vara för många som inte får id-kort för bankärenden. Jag har skrivit om Alice bland annat. Igår träffade jag henne och fick se det id-kort som HANDELSBANKEN i Filipstad ordnade för henne.
Utredningen har haft i uppdrag att utreda hur det kan säkerställas att det finns möjlighet för personer som inte är svenska medborgare men som har rätt att vara bosatta i Sverige att få id-kort. I uppdraget har ingått att föreslå vem som ska ha ansvaret för detta samt att närmare avgöra vilka kategorier av personer som ska omfattas. Det har även ingått att föreslå hur identiteten ska styrkas vid en ansökan om id-kort.
Bakgrunden till utredningen är att det har visat sig att en del utlänningar som bor i Sverige inte har möjlig¬het att skaffa en allmängiltig id-handling. Det innebär bland annat att de inte kan få tillgång till viktiga samhälls-funktioner som att öppna ett bankkonto. Utredningen konstaterar att ingen hittills har tagit ett övergripande ansvar för denna fråga. Staten bör nu enligt utredningen ta ett större ansvar.
Utredningens förslag innebär att Polisen ska utfärda det nya id-kortet och att alla som är folkbokförda i Sverige och har fyllt 16 år ska ha rätt att ansöka om det.
Id-kortet ska hålla en säkerhetsnivå som motsvarar den som i dag gäller för så kallade SIS-märkta id-kort och kortet ska utformas med det nuvarande nationella id-kortet som förebild.
Den som ansöker om det nya id-kortet ska kunna styrka sin identitet antingen genom att visa upp en id-handling eller genom ett intygsförfarande. Utländska pass med godtagbar säkerhetsstandard ska därvid godtas. Det föreslås inte någon begränsning av vilka som kan vara intygsgivare. Der bör i stället göras en allmän trovärdighetsbedömning av intygsgivaren som ett led i en helhetsbedömning.
Den nya ordningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2009.
Hjälp med integrationen?
Dagen skriver om att regeringen vill ha hjälp med integrationen av våra nysvenskar. Man vänder sig till kyrkor och Röda Korset m.fl ideella organisationer.
Både socialdemokratiska regeringen och nu alliansregeringen har misslyckats med integrationen. Det som man eftersträvar eller säger sig ha genomfört kanske fungerar i några kommuner. Vägen in i Sverige är lång och mödosam och innebär höga murar att ta sig igenom och betongvallar av byråkrati att forcera. Fackförbunden slår vakt om sina medlemmar och sätter sig i många fall emot att nysvenskarna skall få komma och praktisera på de olika företagen eller i kommunen.
För några år sedan gick jag upp till kommunledningen med en grupp afrikaner. De ville inte bara sitta på flyktingförläggningen och vänta utan ville ut på stan och städa, klippa gräs, skotta snö eller göra en insats på andra områden. Vi har inte hört ett ljud från kommunen.
I 18 år har jag följt med invandrare till olika myndigheter, hjälpt till att fylla i blanketter, förklarat lagar och regler, hamnat i moment 22-situationer och stångat huvudet i väggen. Ibland har vi lyckats få en läkare att få sin utbildning validerad, ibland har läkaren fått börja som sjukvårdsbiträde, men ändå en liten början. Många gånger har vi fått höra att vi ska sitta still och vänta och inte förvänta oss att egna initiativ skulle göra det lättare att nå uppsatta mål. I stället har vi blivit tillsagda av Migrationsverket att låta dem sköta allt och inte ta några genvägar. År har lagts till år och något arbete eller praktik har inte gått att få. Högutbildade afrikaner, afghaner, irakier och rysktalande fd sovjetmedborgare med ingenjörsexamen sitter och väntar med bra betyg i svenska och andra ämnen, men får ändå inget jobb i Enköping, Hallsberg, Kumla, Örebro och Filipstad.
Nyligen försökte vi ordna en "starta eget kurs" i kyrkan, men socialnämnden sa att det skulle ta ett år att utreda eventuellt bidrag och medverkan medan Arbetsförmedlingen meddelade att all upphandling sker centralt. Ville vi som församling köra igång något fick vi göra det, men de kunde inte hjälpa till.
I min bok "När världen kom till stan" berättar jag om hur Värnamo och andra orter i bibelbältet lyckats med integrationen. Det är kanske där som lösningen ändå finns. Gnosjö, Markaryd och Sävsjö m-fl orter visar oss vägen genom byråkratins irrgångar via enskilda eldsjälar uppbackade av församlingsmedlemmars böner och praktiska handtag.
Inte räknar vi med att få något betalt utan vi gör det för att det blir en sån glädje när man lyckats hjälpa någon till ett jobb. Våra vänner från Kazakstan har i Arvika fått jobb. Familjen Siitov kan glädja sig att det ändå fungerar på en del orter. I Arvika kanske det är närheten till Norge som hjälper en del.
Jag följer denna ödesfråga för vårt land med stort intresse och hoppas att regeringens intentuioner skall ge bra resultat.
En dröm som gick i uppfyllelse
Efter ett sammanträde på Evangeliska Frikyrkan där vi samtalat om hur vi skall förmedla evangeliet i ett mångkulturellt samhälle for jag till Varberga stadsdel i Örebro. Jag har inte mått så bra en hel vecka på grund av kraftiga biverkningar av en medicin mot högt blodtryck, men jag tänkte att jag bara måste åka till Ofelia när jag var i Örebro.
Det var en högtidlig känsla att kliva över tröskeln med orkidén i handen och gratulera Ofelia till den fina lägenheten på två rum och litet kök/kokvrå, stor garderob och rymligt badrum/toalett. Verkligt stilfullt och gediget möblerat. På ett av borden låg ett 10-tal läroböcker i rättskunskap, civilrätt och kommunalrätt o.s.v.
Vi satt ner och tänkte tillbaka på åren som asylsökande i Filipstad, på tiden som gömd och den mardrömslika väntan efter den 15 november 2005 då det kom en ny chans till uppehållstillstånd. Ofelia ser fram emot att få börja läsa om mänskliga rättigheter och kanske få utgöra en skillnad för tusentals förtryckta kvinnor. Ofelia berättade om boken hon håller på att läsa just nu om flickan som blev bortgift med en äldre man i Afghanistan. Dagen som flickan sökte upp sin rike far som inte ville veta av henne hittade hon sin mor hängd när hon återvände till hemmet. Fruktansvärt tragiska människoöden.
Jag vill fortsätta att drömma om juristen Ofelia från Azerbajdzjan som upplevt Jesus i sitt liv och som får vara med att sätta människor fria både fysiskt och andligt. Både de som lever i andligt mörker och de som lever i kvinnoförtryckets mörker skall få se ljuset. Jag tror att du kommer att få vara till en stor välsignelse Ofelia och jag är så glad för pratstunden idag då vi berörde djupa och viktiga frågor. Roligt att Jenny kom förbi och att vi alla tre fick njuta av gott te och härliga mackor. Jag kommer på din examen då du tar juristexamen!
TID ATT LYSSNA
Mötena har präglats av gudsnärvaro i helighet och stillhet. Mycket folk har samlats både från Hällefors och Filipstad, men också från hela Värmland och även andra orter.
Roger hade med sig ett team bestående av Eva-Lotta Blomkvist, Alsione Nyström och Magnus Henriksson. De deltog med vittnesbörd, förbön och information om Evangelistfonden vars syfte är att hjälpa fram unga evangelister i Sverige och Norden som är villiga att gå ut med evangeliet=det glada budskapet om Jesus Kristus.
Här några kort från mötena som hölls i Pingstkyrkan i Filipstad och Betel, Hällefors.
Eva-Lotta berättar hur hon fick förmedla Guds kärlek till en mötesbesökare som kom till "hennes" kyrka för första gången. Eva-Lotta ville med sitt vittnesbörd visa hur viktigt det är att vi lär oss lyssna till Guds röst och vågar agera efter vad vi hör. Eva-Lotta jobbar i en församling inom Svenska Kyrkan. Roger Larsson är medlem i Frälsningsarmén.
Roger Larsson predikar i Betel.
