Bengt Sjöberg

Humanisterna med Christer Sturmark i spetsen har nyligen startat en stor kampanj i Sverige under parollen "Gud finns nog inte". Med stöd av medlemmarnas donationer, bland annat från Abba-medlemmen Björn Ulvaeus, har man gjort stora annonser och ett webbtest som pekar ut att religionen har för stort inflytande i samhället. Roger Arnfjell, tidigare pingstpastor och numera egenföretagare och internetkonsult, läste om kampanjen och har nu startat en positiv kampanj för Gud.
Adressen till Roger Arnfjells blogg är
www.gudfinnsnog.nu

Låt oss sprida kännedom om denna kampanj. Skicka gärna in bönesvar och livsberättelser om gudsingripanden i ditt liv.
Du kan även sända in bidrag till mig, så ska jag förmedla till Roger Arnfjell.
[email protected]

Jag har idag skickat denna motion till kommunfullmäktige i Filipstad

Ceremoni för invånare i Filipstads kommun som fått medborgarskap.

I flera kommuner uppmärksammas invandrare som fått medborgarskap genom en enkel ceremoni i samband med firandet av nationaldagen den 6 juni. I några kommuner gör man en utflykt för att titta på sevärdheter och intressanta kulturmiljöer m.m. Efter information om kommunen bjuds de församlade på en middag. Vid det högtidliga offentliga firandet får invandrarna ta emot ett diplom och välkomnas till kommunen.

Jag föreslår att Filipstads kommun på något sätt skall fira och hälsa nya medborgare välkomna till samhället.

Bilagor:

Ale kommun hälsade svenskar som fått svenskt medborgarskap under år 2006 välkomna till Ale kommun med en medborgarceremoni. Nio nya alebor kom på ceremonin, den yngsta var bara fem månader. Dagen började på Ale gymnasium med smörgås och kaffe. Sedan följde en guidad busstur genom Ale kommun med stopp på Vikingagården. Tillbaka på Ale gymnasium väntade en god middag, underhållning av musikskolan, samt tal och utdelning av diplom.

- Det var mycket lyckat. Vi kommer att ha det här som tradition i fortsättningen, att hälsa nya svenska medborgare välkomna till Sverige med en medborgarceremoni, säger Inga-Lill Andersson, Kommunfullmäktiges ordförande.

Nästa medborgarceremoni blir fredagen den 6 juni 2008, Sveriges nationaldag.

Emmaboda kommun har sedan 1999 uppmärksammat de nya svenskar som valt att bosätta sig i kommunen. Detta har skett inom ramen för nationaldagsfirandet hos vissa av kommunens hembygdsföreningar.

I år bjuder Vissefjärda hembygdsförening och Emmaboda kommun in till nationaldagsfirande och medborgarskapsceremoni i Vissefjärda den 6 juni 2008. Ett diplom och en mindre gåva delas ut till dem som blivit nya svenska medborgare i Emmaboda kommun under 2007 och valt att anmäla sig till ceremonin.

Medborgarskapsceremonin i nationaldagsfirandet äger rum vid Kyrkstallarna i Vissefjärda klockan 16.00.
Hembygdsföreningens nationaldagsfirande börjar vid klockan 15.00.

LÄS HUR MAN GÖR I ANDRA KOMMUNER:

Ale kommun hälsade svenskar som fått svenskt medborgarskap under år 2006 välkomna till Ale kommun med en medborgarceremoni. Nio nya alebor kom på ceremonin, den yngsta var bara fem månader. Dagen började på Ale gymnasium med smörgås och kaffe. Sedan följde en guidad busstur genom Ale kommun med stopp på Vikingagården. Tillbaka på Ale gymnasium väntade en god middag, underhållning av musikskolan, samt tal och utdelning av diplom.

- Det var mycket lyckat. Vi kommer att ha det här som tradition i fortsättningen, att hälsa nya svenska medborgare välkomna till Sverige med en medborgarceremoni, säger Inga-Lill Andersson, Kommunfullmäktiges ordförande.

Nästa medborgarceremoni blir fredagen den 6 juni 2008, Sveriges nationaldag.

Emmaboda kommun har sedan 1999 uppmärksammat de nya svenskar som valt att bosätta sig i kommunen. Detta har skett inom ramen för nationaldagsfirandet hos vissa av kommunens hembygdsföreningar.

I år bjuder Vissefjärda hembygdsförening och Emmaboda kommun in till nationaldagsfirande och medborgarskapsceremoni i Vissefjärda den 6 juni 2008. Ett diplom och en mindre gåva delas ut till dem som blivit nya svenska medborgare i Emmaboda kommun under 2007 och valt att anmäla sig till ceremonin.

Medborgarskapsceremonin i nationaldagsfirandet äger rum vid Kyrkstallarna i Vissefjärda klockan 16.00.
Hembygdsföreningens nationaldagsfirande börjar vid klockan 15.00.

Onsdag 10 juni kl.11.30

på baksidan av butiken

Hjärtligt välkomna!

Erikshjälpen Second Hand

Mitt tal på Nationaldagen vid Stora Torget i Filipstad den 6 juni 2009

Mamma skickade iväg mig till söndagsskolan och kollade att jag hade med mig min 25-öring. Vi var rätt så fattiga, men något skulle jag ha att lägga i sparbössan, till barnet från Afrika, som bockade så snällt varje gång man la i någon slant.

Ibland kom pappa hem och berättade från resor som han gjort i Turkiet, Grekland, Libanon, Pakistan och Bangladesh. Jag minns speciellt dockorna han satte fram på ett bord. De hade så vackra folkdräkter.

Engagemanget för andra länder väcktes tidigt i mitt liv. Ibland hände det också att vi tog emot besök från avlägsna länder. Planer för sykurser och införskaffandet av symaskiner diskuterades, liksom planer för läs- och skrivkurser, rullande dispensärer med sjuksköterskor och mediciner, tramporglar till kyrkor och mycket annat planlades i vårt hem. Där grundlades det internationella engagemanget. Namn som Demetriades, Petro Shimatsi, Slobodan och orter som Pinga, Walikale och Bujumbura kändes så främmande att jag tog dem gång på gång på mina läppar och upprepade dem. Nu har jag träffat invandrare i vår stad från dessa platser.

Jag är tacksam och glad för Sverige och att jag är svensk. Jag tycker absolut vi ska fira vår nationaldag och den svenska flaggan ska vi låta vaja stolt mot dunkla skyar. Jag är tacksam för friheten, freden, yttrandefriheten och våra sociala skyddsnät. Två av mina syskon är födda i Finland under andra världskriget. De växte upp med minnen om krig som fortfarande ibland skär som knivar i deras sinnen.

Jag älskar våra skogar med möjligheter att plocka bär och svamp eller att bara ta lugna promenader på stigar där folk gått och vallat sina kor, får och getter i århundraden. Jag älskar våra sjöar dit jag ofta tar med mig mina barnbarn för att fiska, eller ska jag säga försöka fiska och reda ut ihoptrassslade linor, krokar och flöten som fastnar i tallar och björkar. Jag blir alldeles lugn och fylls av ro och frid när jag någon gång besöker vårt fjällområde och står och tittar ut över milsvida fjäll, snövidder och oändliga skogar.

Visst är det viktigt att slå vakt om våra seder och traditioner, men vi måste också leva med vår tid. Vårt land har förändrats och berikats. Med den trygghet och gemenskap som vår historia och vårt gemensamma arv ger kan vi också med öppenhet, kärlek och värme möta andra människor från andra länder och kulturer. Vi kan vara med och göra en insats för dem som behöver en fristad undan våld, krig och trakasserier. I stället för att blygas och tala illa om den kristna tron, kan vi söka de äkta rötterna och få uppleva att tron på Gud betyder mycket även i vår tid. Allt är inte relativt i det postmoderna samhället. Jag hävdar att det finns absoluta värden och värderingar som ger en trygghet som gör att vi vågar möta andra värderingar och åsikter.

Jag är också glad och stolt för att vi i Sverige gått före övriga Europa när det gäller att visa solidaritet och medmänsklighet med den tredje världen. Uppväxt med det internationella engagemanget tänker jag på hur min mamma städade hos sjuka och gamla för att skicka ut pengar till olika projekt i Pakistan och på Sri Lanka. Där byggde mina bröder i samarbete med Erikshjälpen yrkesskolor och kyrkor och ordnade läs- och skrivkurser för kvinnor som annars aldrig hade en chans att komma ut utanför hemmet och tjäna egna pengar och kunna bli självständiga. Jag gick runt och sålde Erikshjälpens tidning "De sjukas vän" och jag fick träffa den blödarsjuke "farbror" Erik Nilsson som då bara var i 30-årsåldern, men som byggt upp en organisation för att hjälpa och uppmuntra alla svenska barn som var tvungna att besöka ett sjukhus eller en läkarstation.

Inte kunde jag ana att jag skulle få vara med om att starta en second handbutik i Erikshjälpens regi i Filipstad 45 år efteråt.

Vi har under de år som butiken funnits regelbundet delat ut 100 000-tals kronor varje år till barn, unga och äldre i länder som Estland, Lettland, Rumänien, Bolivia, Pakistan, Indien, Bangladesh, Sri Lanka, Nagaland, Urdmurtien samt katastrofhjälp till Cambodja, Kosovo, jordbävningsoffer i Armenien och mycket annat. Erikshjälpens motto är att förändra världen genom att ge liv åt barns drömmar. Vi verkar för att barn och familjer ges förutsättningar att genom egen drivkraft utvecklas under goda levnadsvillkor.

Nu ökar också behovet av att hjälpa och stötta ungdomar i Sverige som hamnat i arbetslöshet, människor som hamnat i utanförskap, skolbarn som inte får det stöd och den hjälp som de borde få. Jag upprörs också när jag hör om äldre som inte får komma ut fastän solen skiner och de ljumma varma vindarna smeker hud och hår i en rodnande kvällssol. Nog borde de äldre få komma ut och glädja sig. Jag förstår naturligtvis kommuner som inte får budgeten att räcka till, men jag undrar om inte några av oss skulle kunna ta ett ansvar. Att besöka någon äldre och ta dem med på en promenad, läsa en bok eller tidning och småprata en stund skulle säkert pigga upp båda parter och livet skulle bli rikare och mer meningsfullt.

Inför detta nationaldagsfirande har jag skrivit några brev till flyktingar som bott i stan ett eller fler år. Jag vill avsluta med några meningar från ett par av dessa flyktingar.

Jag kan säga att min tid som flykting i Filipstad var rolig och jag lärde mig många saker. Trots oro, ovishet och frustration inför besked från migrationsverket hade jag och mina kompisar en fantastisk period.

Vi kände oss bra och har roliga och oförglömliga minne från Filipstad och gemenskapen i kyrkan.

Jag tackar Filipstad för att ni tog emot mig, jag tackar migrationsverket för att ni bemötte mig med respekt, jag tackar Folkets Hus och mina språklärare där som lärde mig svenska med kärlek. Jag tackar vårdcentralen för att jag kunde praktisera där.

Det har gått några år sedan dess, men jag kommer att alltid minnas den här tiden  

Idag jobbar jag som läkare och gör mitt bästa för att vara en positiv individ i mitt nya land.

Tack till Sverige och hjärtliga  gratulationer på Nationaldagen!

Min tid i Filipstad var svår när man inte visste något om morgondagen. Jag är så tacksam till folket som accepterade mig och som hjälpte mig att få ett arbete. Jag kände mig hemma i Filipstad och återvänder då och då till er vackra stad för att hälsa på vänner.

Flera "nysvenskar" deltog i firandet  

I flera år har jag påtalat de människoovärdiga lägenheterna i "Pizzahuset" på Bronellsgatan i Filipstad. Ingenting har hänt tills helt nyligen då Värmlandsnytt ringde mig och frågade om jag visste hur asylboendena i Värmland såg ut. Jag berättade att jag tycker att det är värst i Karlskoga, men att "Pizzahuset" är mycket illa nerslitet. Senare på kvällen samma dag vällde kloakvatten upp ur en diskho när en svensk familj kom på besök för att äta hos en familj. Sen rullade det på och idag kom Migrationsverket och kommunen överens om att huset skall rivas och de asylsökande skall få bättre bostäder. Tänk att Migrationsverket "fattade mod" och vågade påtala husets stora brister när media kopplades in. Annars har det varit rätt så tyst trots att jag tog upp dett i kommunfullmäktige och gick runt mellan Filipstadsbostäder, Migrationsverket och kommunens fastighetsavdelning utan att någon ville ta ansvar. Alla bara skyllde på den andre....
Jag vill ändå framhålla till kommunens fördel att kommunen flyttat ut flera asylsökande till "vanliga" lägenheter och kommunen har renoverat liknande asyllägenheter i andra hus och gjort om till jättefina lägenheter och boenden för ensamkommande flyktingbarn. I det här fallet behövde man dock en stark påverkan från media för att reagera.

Se text från Värmlandsnytts hemsida:



Nu ska flyktingfamiljerna i det kritiserade rivningshuset på Bronellsgatan i Filipstad flytta till lägenheter med bättre standard.

• Se inslaget

• 2/6 Migrationsverket kräver renovering

- Vi flyttar bort våra asylsökande till andra lägenheter i Filipstad. Vi ska lösa problemet och ta vårt ansvar, säger Jan-Olov Morén, enhetschef Migrationsverket Filipstad.
Tidigare i veckan kunde Värmlandsnytt avslöja att nio flyktingfamiljer i Filipstad bor i lägenheter i en fastighet som är i uselt skick och som egentligen skulle rivas.
Trots det hyr kommunen ut fastigheten till Migrationsverket för drygt en halv miljon kronor per år.
I dag kom Filipstadskommun och Migrationsverket överens.
- Vi har pratat om att teckna lite längre kontrakt med Migrationsverket med längre långsiktighet. Jag är nöjd, säger kommunalrådet Per Gruvberger (S).
Han menar att det inte blir några ökade kostnader för kommunen.
Nu ska flyktingarna informeras om planerna och sedan ska flytten ske så snart som möjligt

Idag inleds turnén med Tass Saada (Taysir Aba Saada)
Tisdagen den 9 juni kl.19 kommer han till Pingstkyrkan i Filipstad.

Länk till info. om Tass Saadas bok: http://www.gospelmedia.se/product_info.php?products_id=165

Intervju idag med Världen Idag kommer på fredag.

Dagen intervjuar på torsdag.

Eskilstunakuriren skriver:

http://ekuriren.se/nyheter/flen/1.375163

Ordföranden för Fred i Mellanöstern skriver om mötet i judiska församlingen i Göteborg:

http://fredimellanostern.wordpress.com/2009/06/02/f-d-plo-krypskytt-kommer-till-judiska-forsamlingen-i-goteborg/

Tass Saada från Mellanöstern dödade för Arafat. Idag arbetar han för fred och försoning.   Tass Saada kämpade som gerillasoldat för Arafat. Redan som sjuttonåring utförde han sitt första uppdrag. I kikarsiktet fanns PLO:s fiender. Den unge mannen blev en kallblodig mördare. Han vägrade böja sig för någon. Men en dag tvingades han kapitulera för något han aldrig hade kunnat vänta sig...  

Taysir Aba Saada föddes 1951 under en tältduk i ett flyktingläger utanför Gaza. När staten Israel utropades 1948 vändes hans föräldrars komfortabla liv uppochned. De arabiska myndigheterna gav order om att de måste ge sig av och FN tryckte in deras familj på ett överfullt lastfartyg. De tranporterades till Saudiarabien.   Som sjuttonåring bestämmer sig Tass för att ansluta sig till Arafats organisation. Hans far sympatiserade med beslutet men tyckte det var för tidigt. Tass och några av hans vänner bestämde sig därför för att rymma till Fatahs huvudkvarter i Damaskus. Tass fick en ny identitet och började kallas för Jazzar, "slaktaren" Träningen var stenhård - en föreberedelse för skarp strid. Tass fick snart sitt första uppdrag som krypskytt. Det första i raden av många.   Tass blev senare Arafats personlige chaufför. Men han deltog också i flera räder mot israeliska mål och fungerade som krypskytt. Han tränade andra unga killar för gerillakrigföring och stred tillsammans med dem. På eget initiativ försökte han lönnmörda Jordaniens kronprins och i rent hat kastade han in handgranater i kristna hem.   Han övertygades senare att återvända till sin familj för ett besök. Tass far arrangerade via kontakter så att hans pass beslagtogs. Den unge krigaren kunde inte återvända till Arafats armé. Under tre år försökte Tass få myndigheterna att kasta honom ur landet. Till sist blev situationen ohållbar. Man beslöt att Tass skulle studera i utomlands. Han valde USA där han kunde bo hos en släkting.   Efter många år av hat vändes bitterhet och hat till kärlek och respekt. Det skedde när han öppnade sitt hjärta och tog emot Guds kärlek och förlåtelse genom Jesus. Förvandlingen var påtaglig. Trots att hans familj lovat att döda honom för att han övergett islam återvänder han till Mellanöstern för att möta sin familj. Ett dramatiskt möte som kunde ha slutat mycket illa. Han möter också sin forne ledare - Yassir Arafat och får berätta om sitt nya liv.   Idag jobbar Tass och hans fru för att sprida kärlek och förståelse genom humanitära insatser som förser hopp åt folket i Gaza. Tass känner en stark kärlek till araber och judar - det folk han en gång såg i kikarsiktet.   Saadas bok "Jag stred för Arafat" gavs ut på svenska i december förra året av Gospel Media. Den andra upplagan på svenska har redan tryckts.  

Inför det tal som jag ska hålla på Nationaldagen har jag skrivit till ett 10-tal av de flyktingar som jag hjälpt under tiden som de bodde i Filipstad. Flera har skuickat hälsningar till vårt nationaldagsfirande. Så här skriver Tony som kommer från Afghanaistan och som nu jobbar som läkare.

"Jag kan säga att min tid som flykting i Filipstad var rolig och jag lärde mig många saker. Trots oro, ovishet och frustration inför besked från migrationsverket hade jag och mina kompisar en fantastisk period.

Vi kände oss bra och har roliga och oförglömliga minnen från Filipstad och gemenskapen i Kristen Gemenskap.

Jag tackar Filipstad för att ni tog emot mig, jag tackar migrationsverket för att ni bemötte mig med respekt, jag tackar Folkets Hus och mina språklärare där som lärde mig svenska med kärlek. Jag tackar vårdcentralen för att jag kunde praktisera där.

Det har gått några år sedan dess, men jag kommer alltid att minnas den här tiden  

Idag jobbar jag som läkare och gör mitt bästa för att vara en positiv individ i mitt nya land.

Tack Sverige och gratulationer på Nationaldagen!

 
Foto Ruth Sidblad, Västervik

På pingstdagen år 2005 startade Global day of prayer och kommer sedan att hållas varje pingstdag fram till och med 2010.

En bönevåg skall gå runt hela jorden från nation till nation. Den startar på Nya Zeeland vid solens uppgång för att sedan följa tidszonerna runt jorden.

Varje pingstdag föregås av tio dagar av bön och fasta. Vi skall be Herren om en ny andeutgjutelse över hela jorden så att missionsuppdraget slutförs och Jesus Kristus kommer tillbaka.

Global day of prayer har nu genomförts i Sverige år 2005, 2006, 2007 och 2008. Första året deltog 15 platser i Sverige. Registrerade platser har sedan ökat från år till år och under 2006 deltog 20 platser, 2007 och 2008 deltog 25 platser. Vi vill inbjuda och utmana er att vara med på er plats och sätta upp "Global day of prayer" tillsammans med Guds folk i er region den 31 maj 2009.

De långa tider avvisningshotade tidigare asylsökande kan hållas inlåsta i väntan på transport har kritiserats av FN:s kommitté mot tortyr. Amnesty refererar kritiken i Sverigekapitlet och påpekar särskilt att det inte finns någon absolut tidsgräns för hur länge de drabbade kan hållas inlåsta.

I morgon ska jag träffa Värmlandsnytt TV2. De ska intervjua "folk" (asylsökande och mig m.fl) om de urusla lägenheter som Migrationsverket erbjuder asylsökande i Filipstad. Inget har hänt på flera år sen dessa bilder togs. Nu är det ohyra i en del lägenheter också och det har inte hjälpt med saneringen som Anticimex gjorde för en tid  sedan.

Ska papperslösa, gömda barn i Sverige ha rätt till skolgång? Den frågan vill FN:s barnrättskommitté få svar på från Sveriges rege­ring på onsdagen. Men regeringen svarar inte, utan vill utreda frågan på nytt.

FN:s barnrättskommitté

Barnrättskommittén är ett oberoende expertorgan med arton ledamöter från världens alla hörn. De sammanträder i Genève i Schweiz vart femte år. Staterna som förbundit sig att följa FN:s barnkonvention lämnar in en rapport om vad de gör för att förverkliga barnens rättigheter enligt konventionen. Kommittén samlar även in underlag från andra håll som enskilda organisationer och så vidare. Rapporteringen följs av ett förhör med företrädare för regeringarna. Efter förhöret sammanställer kommittén rekommendationer om hur staten bör agera för att följa barnkonventionen.

Sverige har flera gånger kritiserats av FN:s barnrättskommitté för att inte leva upp till barnkonventionen när det gäller alla barns rätt till utbildning. På onsdagen ska en svensk delegation, med socialminister Göran Hägglunds statssekreterare Karin Johansson i spetsen, upp till förhör hos FN:s barnrättskommitté. 

Läs hela artikeln här:
Läs mer http://www.dn.se/nyheter/sverige/regeringen-tiger-om-gomda-flyktingbarn-1.874023

Nunnorna i Alsike blev räddningen för barn på flykt