Vad hände med flyktingarna som kom 2015-2016
Utvisas pga avsaknad av exakt födelsedatum?
Evangeliets kraft förvandlar
Ännu en konvertit som inte blir trodd
Ny hemsida
https://www.asylradgivning.se/
Min nya hemsida med mycket info i asylärenden
Exodus 2
Det var i Sverige vi blev efterföljare till Jesus
Första gången jag gick in i kyrkan blev jag alldeles varm i hela kroppen och kände Guds kärlek. Jag som hade uppfattat Gud som en sträng och kravfylld Gud, en Gud som bara lyssnade på männens böner.
Det är viktigt att förlåta säger Bibeln. Jag har lärt mig det och tänker alltid på den meningen som säger att ”förlåt dem, för de vet inte vad de gör” och nu har jag förlåtit min familj för de vet inte vad de gör.
Jag är så tacksam för kyrkan. Den är min Faders hem, den Far som alltid funnits där för mig. Nu är vi tillsammans, en församling med våra andra bröder och systrar, vi ber och bekänner tron tillsammans. (Iransk kvinna)
När jag kom i kontakt med kristendomen, förstod jag att människan inte behöver göra en massa saker. Det som behöver göras har Jesus gjort då han dog och uppstod för oss. Han liksom gjorde en väg till Gud. När jag tror på Jesus räcker det för att bli godkänd av Gud. Jesus kom med nåd och kärlek och nu känner jag mig för första gången i mitt liv älskad och värdefull. Nu vill jag försöka göra det som är rätt. (afghansk man)
I kyrkan i Sverige fick jag veta att man kan be till Gud på sitt eget språk. Och jag som hela tiden fått höra att Gud bara förstår arabiska. Nu blev jag så glad när jag såg och hörde mina vänner bedja både på persiska och svenska. (afghansk man)
Jag hade hört om att Gud svarar på våra böner då vi ber i Jesu namn, eller som prästen sa: ”be till Jesus från hjärtat så ska du få det”, så jag ringde till prästen och bad henne att be för min man och tända ett ljus för honom i kyrkan. Den kvällen hade jag en konstig känsla, jag grät mycket samtidigt som jag ropade till Jesus och tänkte ”är det inte du som återupplivar de döda? Eller är du inte den som botar de sjuka?”, jag hade bibeln framme och läste i Matteus evangeliet (kapitel 4 verserna 9–3) i tron om att min man skulle bli frisk igen. Precis dagen efter fick jag höra att han hade blivit av med febern och att han nu kände sig lätt inuti efter en svår tid med hög feber. Nu hade han dessutom fått tillbaka matlusten. Det var ju som om han hade fötts om på nytt igen. (kvinna från Afghanistan)
Avslut efter 35 år
Den här helgen sker det ett slags avslut för mig. Efter 35 år som ledare och pastor i tre olika församlingar i Filipstad och Hällefors lämnar jag över till yngre krafter. Roligt att en av dem är en kvinna från ett land där det för ett antal år sedan inte fanns någon kristen.
Jag satt igår kväll och gjorde en liten summering av dessa år. Mycket positivt har hänt. Under en tid bestod vår ”kyrka” av två kundvagnar som vi fyllde med kaffe, saft och kanelbullar. Alla ungdomar i stan visste vad Bullgerillan var då vi var ute på kvällar och nätter och pratade med ungdomar. Senare fick vi löpa en kyrka för 1 krona. Då jag skrev min första bok blev vinsten en grundplåt till nytt tak på kyrkan.
1997 startade vi i samarbete med Erikshjälpen en stor second handbutik. Åren därefter var fantastiska. I butiken fick många nyanlända lära sig svenska och arbetet där var perfekt integration. Tyvärr brann hela butiken ner i en mordbrand 2015. Kort därefter öppnade kyrkorna ÖPPEN KYRKA med SPRÅKCAFE, utdelning av tonvis med kläder, skor m.m.
Dessa 35 år har inneburit mycket glädje, vänskap och gemenskap, men tyvärr även rätt stora portioner av hot och hat. En av dem som var emot oss blev jag vän med och kunde visa kärlek och omtanke. Senare fick jag döpa honom i vår kyrka i Hällefors. Efter dopet i bilen hem ringde han till en polischef och berättade att han nu lämnat rasistorganisationen och blivit döpt. Polischefen gratulerade honom.
2013 bildade två församlingar Korskyrkan Filipstad-Hällefors. Där har jag varit föreståndare tills nu. I morgon vid årsmötet avgår jag. Redan när jag var 25 år blev jag ledare i en församling i Dala-Järna och nu vid 73 års ålder är det naturligt att trappa ner. Mitt juridiska arbete och rådgivning i flykting- och asylfrågor fortsätter jag med. Varje vecka försöker jag hjälpa församlingar i hela landet och enskilda.
Några bilder från Stora Torget i Filipstad samt en grupp romska barn i Lesjöfors som jag brukade sjunga tillsammans med. På en av bilderna syns Peter Johansson som var pastor i Vasakyrkan då vi öppnade upp för Öppen Kyrka och språkcafé
Att vara 70+-are i Coronapandemin
Lurad av Gränspolisen
”John” som torterats i sitt hemland skulle gå på samtal hos Gränspolisen idag. Min nya ansökan har inte fått avslag, så vi trodde att det skulle bli ett samtal om förberedelser OM han skulle få avslag. En vän från kyrkan skulle få sitta med som stöd. Vi fixade fullmakt och fick löfte att det skulle gå bra.
När den asylsökande mannen och hans vän kom fick inte vännen från kyrkan komma in med motivering: Coronan. I stället kom fyra poliser in i rummet och tog med sig vår vän till arresten. De höll inte avstånd utan drog ut honom ur rummet till arresten. Detta är så UPPRÖRANDE, att bli lurad på detta vis. Mannens "brott" är att han inte ville ange sina kristna vänner i Turkiet till Erdogans hemliga polis. Detta händer idag i Sverige, vårt land som har skrivit på konventioner om att inte skicka tillbaka flyktingar till tortyr.
Polisen har rätt enligt lagen att agera på olika sätt tills Migrationsverket meddelar inhibition=att verkställigheten ställs in, men i liknande ärenden har det alltid gått att föra en dialog och polisen har avvaktat det egentliga beslutet. I detta fall känner vi oss förda bakom ljuset och vi är mycket upprörda.
John är medlem i Timrå pingstförsamling. De anordnar bön i morgon, fredag den 28 augusti och deras pastor skriver så här på sin Facebook:
”Vi behöver be för vår John. Imorgon fredag är kyrkan öppen (självklart med corona-restriktioner) mellan 17 och 19. Kom gärna och be tillsammans för ett Guds ingripande. / Pastor Maria”.
Röra om i "grytan" på Migrationsverket
Ni kommer ihåg den afghanske pojken vars tolk inte ville tolka det han citerade från Bibeln. Jag skrev en överklagan och gjorde en JO-anmälan (och vi har fått ett ärendenummer) men skickade även mail till Migrationsverkets generaldirektör och dess rättschef. Brevet till generaldirektören har besvarats av hans sekreterare och sen ser jag i mailkonversationen, att ärendet gått från den ena avdelningen till den andra med olika kommentarer samt med önskemål om återkoppling. Ser att handläggarna och juristerna även skickat brev till Migrationsdomstolen. Bra att röra om i "grytan" lite.
Sen har jag reagerat och agerat i ett annat akut och viktigt ärende. Sverige får inte utvisa någon till tortyr, men denna vecka är en man som utstått svår tortyr i sitt hemland, kallad till svensk polis för att prata om sin utvisning. Har haft ett flertal samtal med polisen. Vi har skickat in en omfattande ny ansökan. Gränspolisen verkar inte förstå, vilket trauma det är för en person, som torterats av sitt lands polis, att besöka ett svenskt poliskontor. Med de erfarenheter han har blir det som att återuppleva tortyren. Nu hoppas vi på inhibition=att verkställighet ställs in och att man tittar på de nya skäl vi skickat in.
Tack för allt stöd som vi får från människor runt om i Sverige. Det ger mod och uthållighet och glädje i arbetet.
Fråga om liv eller död avgörs på några få timmar
När du kallas till intervju hos Migrationsverket förstår du, att de 2, 3 eller 4 timmar du har på dig att beskriva varför du flydde, kan vara de viktigaste timmarna i ditt liv.
Vid intervjun får du en tolk som inte talar samma dialekt som du och många ord är inte alls lika. Tiden går och till sist ber din advokat om en paus. Advokaten säger till Migrationsverkets utredare, att det hör funkar inte. Då ringer utredaren en telefontolk som hastigt får rycka in den sista timmen. Du får börja om med att förklara varför du var tvungen att fly. När det är dags att avsluta har du inte fått säga allt och nu förstår alla inblandade att det måste hållas ett kompletterande förhör.
En månad senare får du träffa en annan tolk Utredaren gör en sammanfattning av förra intervjun som visar att hon inte alls förstått det du sagt förra gången. Du blir upprörd, men förhöret börjar. Denna tolk förstår inte ord som hör ihop med din kristna tro och tolken sitter och letar efter ord och uttryck. När du citerar ord från Bibeln vägrar tolken att översätta. Utredaren tycker inte du kan förklara bra och du berättar att du är outbildad och inte är van att analysera och reflektera över händelser som inträffat under din tid i Sverige. Utredaren börjar diskutera olika perifera frågor inom religionen och ber dig ge din syn på dem. Du vill berätta om hur ditt liv totalt förändrats från hopplöshet, fruktan och ångest till att känna hopp, förtröstan och kärlek. Du berättar att du blivit "född på nytt" och fått ett helt nytt liv. Då är tiden slut. Efter någon tid kommer ett beslut, att du inte kunnat redogöra för dina asylskäl och därför ska utvisas.
Om du orkat läsa ändå hit, förstår du kanske varför jag överklagat och varför jag tänker göra en JO-anmälan eftersom pojken inte fått en chans att förklara sin situation.
Nu flyr människor från Sverige
VILKET SLÖSERI MED MÄNNISKOLIV OCH MED MÄNSKLIGA RESURSER
Flera gånger i veckan får jag förtvivlade frågor från människor som bott i Sverige i flera år. Några har tagit studenten eller blivit erbjudna arbete. De har lärt sig svenska och fått vänner och nätverk i vårt land. De skulle kunna bli mycket fina exempel på lyckad integration, men något i deras asylprocess har hindrat dem från att få uppehållstillstånd. En siffra i passet saknades eller några hundratals kronor på lönebeskedet.
Konvertiters asylskäl avslås näst intill regelbundet med motiveringen, att den sökande inte kunnat påvisa att konversionen varit genuin. Nu har de varit på återvändarsamtal och några personers ärenden ligger hos Gränspolisen för verkställighet. Några hotas av tortyr, våld, misshandel och död och Sverige får inte utvisa någon som kan komma att torteras eller dödas. Ändå sker det. Det verkar som om fler och fler utvisas till Afghanistan och regeringen trycker på de länder som under många år inte tagit emot sina egna medborgare. De länderna är Eritrea, Somalia, Libanon, Iran och Irak. Genom påtryckningar hoppas den svenska regeringen kunna genomföra många utvisningar.
Det verkar som om många av våra asylsökande börjat ge sig av till andra länder i Europa nu när länderna öppnat upp sina gränser mer och mer. Man vet att risken är stor att skickas tillbaka till Sverige för att sättas i förvar. Ändå tar man risken och flera har berättat om hur de fått en ny asylprocess trots att man hittat dem i den europeiska databasen Eurodac. Några av våra konvertiter har berättat om hur det nya landet sagt att de inte skickar tillbaka dem till Sverige eftersom man inte litar på att Sverige respekterar non refoulement. Principen om non-refoulement är en internationell princip som ska tillämpas av stater i samband med flyktingar. Principen ska skydda flyktingarna mot utvisning eller avvisning när deras liv eller frihet är i fara. Några av våra vänner har fått stanna i Tyskland och Frankrike i ett år, någon längre tid. En kristen familj som vi jobbade mycket med för att hindra att de skulle skickas tillbaka till ett land som tillämpar hädelselag som kan ge dödsstraff om man smädat Koranen eller Mohammed. Den familjen har fått stanna i Italien som enligt familjen sagt att de välkomnar kristna familjer.
Vilket råd ska man ge? Jag kan inte ge råd. Var och en måste själv överväga konsekvenserna och själv fatta sitt beslut.
Medverkar i sommarprogram i Pingstkyrkan i Karlstad
En tolk ska tolka! Inte styras av sina åsikter
Den kristne afghanske pojken berättar varför han blivit så starkt berörd av Jesus och kärleken från Gud. Han citerar Johannes 3:16 där det står, att "så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde son, för att den som tror på honom, inte ska gå förlorad utan ha evigt liv".
Tolken vägrar översätta och säger till utredaren "jag kan inte tolka, det är bibelord".
Ska inte de som jobbar för Migrationsverket vara opartiska?
Utredaren gör också något ovanligt. Hon hugger på pojkens svar och går in i argumentation och påstår att den sökande har fördomar.
Hur ska pojken få en ärlig chans?
Denna helg skriver jag på en ny ansökan. Han måste få en ärlig chans att förklara och motivera sin tro.Har idag läst vidare i pojkens handlingar och ser att det skedde ett kompletterande förhör. Man avbröt den första intervjun därför att man inte förstod varandra, men det står inget i handlingarna att utredaren avbröt pga av tolken vägrade tolka från Bibeln. Det som skedde var helt emot de regler som gäller för tolkning. En tolk får inte blanda in sina åsikter eller känslor. Efter en sån händelse förstår man att pojken måste ha blivit upprörd, osäker och rädd.
Ny bok om flickor på flykt
En tisdagsmorgon kl.3.30 kom Migrationsverket och vakter för att utvisa dem. Sveriges Radio-journalisten Randi Mossige Norheim sov hos familjen de två sista dygnen de var i Sverige för att dokumentera allt.
I hemlandet hade de inget att återvända till utan de fick sova i en busskur innan de drog iväg till ett annat land.
För en tid sedan fick jag kontakt med flickan. Hon bodde då i Italien där hon studerat vidare och hittat ett jobb. Hon hade gift sig och visade mig ett jättefint brudkort. Men nu vill jag inte berätta mer.
Nu ska olika personer läsa igenom manuset och vi ska jobba vidare med redigering m.m.Tänk om vi har en bok lagom till jul. det skulle passa bra.
Volymmål - för en ohållbar, orättvis, inhuman och ineffektiv migrationspolitik
Melody vill hjälpa
Det kom ett brev från en vän som heter Melody Sundberg. Hon hjälper mig och Korskyrkan med hemsidor och Facebooksidan och med mycket annat. Här är hennes brev och uppmaning:
Det har alltid varit svårt för mig att fråga om pengar, men vid ett fåtal tillfällen har det hänt att jag gör en insamling för något jag VERKLIGEN tror på och står för.
För över ett år sedan kom jag i kontakt med Bengt Sjöberg, Flyktingpastorn, och Korskyrkan Filipstad-Hällefors via Facebook. Denna tid var något av den svåraste i mitt liv då en av mina närmaste stod inför utvisning till Afghanistan. Att just då få kontakt med Bengt var något av det bästa som hade kunnat hända. Han tog sig an vårt ärende med otrolig kärlek och engagemang, och lade osjälviskt ned timtals med arbete. Det enda han ville ha som ersättning var ett bidrag till Korskyrkans flyktinghjälp.
Jag kommer aldrig att glömma det oerhörda stöd vi fick från honom, han var ett idelt ljus i en tillvaro annars så full av mörker. Bengt har blivit ett fantastiskt verktyg för Jesu kärlek för alla människor. Jag har sedan dess följt Bengts outsinliga arbete och engagemang för alla flyktingar.
För några dagar sedan bad han på sin Facebook om bidrag till en pojke som blivit torterad av talibaner, och andra är också i stort behov av hjälp.
Så nu ber jag dig om ett bidrag som går direkt till Korskyrkans flyktingarbete med Bengt i spetsen, får då kan jag verkligen skriva under på att era pengar VERKLIGEN kommer gå till en stor hjälp:
Här kan du ge en gåva till Korskyrkan: Bg 891-8302
Swish 123 427 2902
STORT TACK MELODY OCH ALLA SOM VILL GE ETT BIDRAG
Försoning mellan svarta och vita
Min bror Kjell berättar
Protester, demonstrationer och våld sprider sig i amerikanska städer. Sedan videon av hur den obeväpnade svarta mannen George Floyd misshandlas av fyra vita poliser, där den ena trycker sitt knä mot Floyds nacke och pressar honom mot marken, trots att han upprepade gånger säger, att han inte kan andas, började spridas, har den väckt avsky världen över och lett till stora demonstrationer i ett flertal städer.
Jag kom nyligen över en berättelse där min bror Kjell Sjöberg berättar om ett spänt läge mellan svarta och vita i Sydafrika. Min bror Kjell dog för 23 år sedan och det han berättade utspelade sig längre tillbaka.
Så här berättar Kjell:
”I oktober var vi med på metodisternas ”böneberg” (De kristna i Sydkorea brukar samlas uppe på ett berg för att be för sitt land eller för personliga saker) i Sydkorea, och där var många olika nationer med. Vi skulle be för nationen. Så kom en grupp från Sydafrika, det sargade landet. De hade en delegation med hälften svarta och hälften vita. Det var boer, de holländare som varit ansvariga för apartheid - och de som varit utsatta för apartheid. De skulle ha ett förberedelsemöte för att tala en kväll och presentera böneämne, men ni vet hur smärtsamt det är i Sydafrika. De kunde inte komma över motsättningarna. Det var en vit broder som sa: ”Jag vet inte hur det går ikväll, för jag har inget utrymme.” Några svarta bröder kom och sa: ”Jag vet inte hur det går ikväll. Vi är inte enade”.
Men så fanns en kvinna som hette Gerda och som är böneledare i Sydafrika. Hon hade fått en plan från Gud. Den berörde oss alla. Hon ställde upp sin grupp, fem vita på ena sidan och fem svarta på den andra. Så lade hon sig raklång på talarstolen och började gråta och bekänna sin och sin släkts historia och handlingssätt. Det här var väldigt verkligt för henne eftersom hennes morbror hade varit president i Sydafrika och hennes familj var politiska ledare. Hon visste att hon och hennes familj var ansvariga för muren mellan folkgrupperna. Hon började gråta och ropa: ”Gud förlåt min familj som har byggt muren mellan svarta och vita”. Vi berördes allihop, och man började snyfta och gråta över hela lokalen. Det fanns ett draperi bakom talarstolen och där stod en hink med vatten och en handduk. Hon tog fram det och började tvätta de svartas fötter. Hon tvättade en pastor från Harare i Zimbabwe. Han var pastor för en stor församling och böneledare i sitt land. När hon höll på att tvätta hans fötter gick han fram till mikrofonen och sa:
- Jag har haft en sådan bitterhet mot de vita i Sydafrika att jag beslutat mig för att aldrig ta en vit från Sydafrika i hand. Hitintills har jag aldrig gjort det. Jag hälsar på amerikanare och engelsmän, jag hälsar på européer. Men jag har aldrig hälsat på en vit sydafrikan. Gerda – du har nått mitt bittra hjärta via mina fötter, genom att du ödmjukade dig. Du är den första jag tänker ta i hand och hälsa på!
Så möttes de i försoning, och sedan gick de alla och kramade om varandra. Muren blev nedbruten!”
Vilka kan agera för fred, försoning, respekt för allas lika värde i dagens samhälle? I USA och i övriga världen.
Ödmjukhet
Vi har förut läst Galaterbrevet 5 om Andens frukt som är kärlek, glädje och frid. Även tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, mildhet och självkontroll. Är det ute med dessa egenskaper? Nu hånas vi ibland och kallas för godhetsknarkare. Eller kan ödmjukhet vara något för vår tid?
Stora kristna ledare och betydelsefulla personer är ofta ödmjuka, jordnära, erkänner att de inte kan och vet allt utan är villig att lyssna på andra och ta till sig andras synpunkter för att ständigt lära och utvecklas. De är trygga i sig själva och de tål att bli ifrågasatta. De bevakar inte sin position för de vet sin kallelse och sin uppgift. En ödmjuk person bryr sig om andra och blir glad om en medarbetare lyckas i en uppgift. De har en inre styrka för de har byggt sitt liv på den kunskap och erfarenhet de tillägnat sig. De har byggt sitt liv på Klippan Jesus Kristus. De vet vem de är i Kristus och vet att de är älskade och värdefulla i Guds ögon. Erfarenheter av misslyckanden och tider av kamp och svårigheter, då de tagit nya tag och kommit igen. En ödmjuk person kan ge uppskattning och beröm till en annan person. En ödmjuk person behöver inte hävda sin rätt eller vaka över sin position, sina förmåner och armbåga sig fram i livet. De har ett rätt mått av andligt självförtroende eftersom de vet vilka gåvor som Gud gett dem.
I en församling ska vi uppmuntra varandra, lyfta upp varandra, ge utrymme för andra att växa och utvecklas till att bli det som Gud bestämt om oss. Jordmånen för att växa och utvecklas finns därför att alla känner sig trygga och kan lita på att de blir älskade trots att de gör misstag ibland. De vågar erkänna sina misstag och de döljer dem inte genom att försöka visa upp en självsäker och stöddig attityd. Vi ska tillsammans bära frukt, leva i harmoni, kärlek och frid.
Efesierbrevet 4:2 Var alltid ödmjuka och milda, var tålmodiga och överseende med varandra i kärlek. Psalm 25:9 talar om att Gud leder de ödmjuka rätt. Vi behöver hamna rätt i vårt arbete i församlingen och i våra relationer. Det är tid att ödmjuka oss och söka läkedom för vårt land. Högmod och stolthet särar på människor. Det blir en ytlig gemenskap. Men när människor ödmjukar sig banar det väg för innerlig gemenskap. Det blir en gemenskap i den helige Ande.
2 Krönikeboken 7: 14 ”men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land. 15 Mina ögon ska nu vara öppna och mina öron lyssna till vad som bes på denna plats.”
Den som är ödmjuk är inte självupptagen utan är intresserad av andra och tänker på hur hon ska kunna uppmuntra och vara till nytta för andra. Ödmjukhet är INTE att tala illa om dig själv, säga att dina kakor blev misslyckade, att den nya klänningen eller skjortan du köpt inte passar på dig. Sånt prat visar att du egentligen tigger om lite beröm.
En ödmjuk person vill att Gud ska få all ära. En ödmjuk är inte svag, utan är trygg och stark.
Ödmjukhet öppnar upp så vi kan komma under Guds inflytande genom den helige Ande. Utan ödmjukhet kommer vi ingenstans, för då står vi och stampar på samma fläck.
En person som jag tycker är tvärt emot allt vad ödmjukhet står för är väl Donald Trump. Han personifierar skryt, självgodhet och stolthet och gör ofta ner journalister, särskilt kvinnliga och motståndare som han trakasserar och hånar.
Maktmänniskor finns tyvärr också i kristna församlingar. Det är oftast osäkra personer som lider av diverse komplex och mindervärdeskänslor som de försöker kompensera genom att spela extra andliga och märkvärdiga.
Jesus är vårt stora föredöme när det gäller ödmjukhet och att inte behöva hävda sin egen auktoritet.
Fil 2:5-8. Var så till sinnes som Kristus Jesus var. 6 Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden på korset.
Jesus är det ultimata exemplet på ödmjukhet. Han värdesatte inte egen betydelse eller ära, utan gav upp det frivilligt i varje situation, så att Guds vilja kunde bli utförd och Gud förhärligad genom hans liv. Guds ord uppmanar oss, som kristna, att underordna oss varandra i ödmjukhet.
