VF skriver om Ahad
Detta är ett utdrag från Värmlands Folkblad idag onsdagen den 30 januari 2008
Hade Ahad Alizada varit på plats på torget i Karlstad hade han nog blivit rörd över den stora mängden människor som öppet visade honom sitt stöd.
Men med ett hot om utvisning hängande över sig valde han att istället hålla sig gömd.
- Vi vågar inte ta några chanser. Kommer polisen så skickar de ut honom direkt, säger Tom Johansson, klasskamrat till Ahad Alizada på Molkoms folkhögskola och en av dem som höll i manifestationen.
Totalt var det kring 300 personer som kom till Stora Torget under tisdagskvällen. Flera av dem var lärare och elever från Molkoms folkhögskola som i chartrad buss tagit sig in till Karlstad.
Ytterligare drygt 1 150 personer hade skrivit under en namnlista på nätet med krav på att Ahad Alizada ska få stanna i Sverige.
- Det är bra att så många reagerar, för det är verkligen fruktansvärt det som håller på att hända Ahad. Han är 21 år gammal och har inte varit i Afghanistan på elva år, ändå ska han utvisas. Jag trodde inte det fungerade så i Sverige, säger Tom Johansson som hoppas att manifestationen ska kunna få Migrationsverket att ändra sitt utvisningsbeslut.
- Det är förhoppningen, men jag är rädd att det inte kommer hjälpa, säger han.
VF berättade i förra veckan om Ahad Alizadas gripande historia. Men han är inte ensam om att riskera utvisning.
Runt om i landet finns flera afghaner som fått besked om att de inte längre får stanna i Sverige. Reza Javid, ordförande i afghanska föreningen i Örebro län, har kontakt med flera av dem.
- Utvisningarna har redan börjat, berättar han. En person var tidigare i dag på Arlanda, men sedan dess har hans telefon varit avstängd så jag tror att han skickats iväg nu. En annan ligger på sjukhus i Malmö eftersom han svimmat när polisen skulle ta honom, säger han.
Reza Javid är orolig över sina hotade landsmän. Men manifestationen i Karlstad värmer ändå lite.
- Det ger hopp i hopplöshetens tid, säger han.
Thriller i Filipstad
Jag satt sent igår kväll och skrev en överklagan och idag klockan tio följde jag med familjen till MIGAN. Lugnt och sakligt redogjorde jag för vad lagen säger och lämnade in min överklagan till den vänlige och korrekte handläggaren. Han tittade i datorn om det fanns någon reaktion nere i Göteborg angående den skrivelse som jag författat och faxat in igår kväll, men det syntes ingenting.
På eftermiddagen ringde jag till en av cheferna på Migrationsverket i Göteborg och han berättade då att överklagan hade registrerats. Jag argumenterade en del och berättade och kollade fakt.
Några timmar senare när jag står och leker med barnen på ONSDAGSKUL kommer pappan i familjen in i kyrkan. Han såg jätteglad ut och berättade att familjens advokat fått ett fax från MIGAN att de iNTE skall utvisas. De skall få en normal asylprocess.
Jag blev så glad att jag tog glädjeskutt och ropade Halleluja. Alla barnen tittade på mig och undrarde vad det var för en lek som jag börjat leka.
Annars var det väl knappast en halleluja-dag. När jag var ute på stan på eftermiddagen fick jag ett telefonsamtal som berättade om en mamma som blivit svårt sjuk. Hon behövde ambulans och nu var problemet uppe på vårdcentralen vad man skulle göra med hennes andre son. Minsta sonen ammades och måste följa med i ambulansen, men personalen på BVC brydde sina hjärnor var de skulle göra av lille tre-åringen. När jag stegade in på BVC och berättade att en av våra familjer i församlingen skulle kunna ta hand om den lille pojken blev de både glada och en smula förvånade. Efter en stund kunde jag skjutsa pojken till familjen. Tack Christopher och Emilia! Ni är fantastiska!
Thrillern för Ahad från Afghanistan fortsätter. Igår demonstrerade cirka 300 personer i Karlstad för att han och Juma (också han från Afghanistan) skall få stanna i Sverige. Det var en mäktig demonstration och 300 personer är starkt att få ihop. Tack alla hängivna och engagerade ungdomar på folkhögskolan i Molkom. Det var så roligt att träffa er, lära känna er och se hur väl ni organiserade allt. Ahad har flera vänner som ställer upp för sin kompis och jag ska nu samla ihop allt som skrivits och skicka till Migrationsverket, AHAD och JUMA SKA FÅ STANNA UI SVERIGE!!! Juma har också starkt stöd i sin idrottsklubb.
JK vill veta om de döva iranska bröderna
Jag ska nu kopiera en mängd handlingar och JK ville också ha min bok "När världen kom till stan" för att ta del av kapitlet om de iranska bröderna.
Ikväll har jag gjort ett överklagande i ett Dublinärende. Migrationsverket tänker avvisa en familj där tiden gått ut för att Dublinförordningen skall gälla. Den upphör efter sex månader om det inte anges i beslutet att tiden förlängts.
Familjen ska egentligen hämta sin a biljetter i morgon, men vi tror bara inte att Migrationsverket kan välja att inte följa de lagar och regler som lagen slagit fast.
För övrigt var det många som kom till Kristen Gemenskaps samling i Pingstkyrkan ikväll. Vi talade om änglar. Jag tror att både Sassan och Daniel (de iranska bröderna) och den utvisningshotade familjen behöver lite änglahjälp de närmaste dagarna.
Migrationsverket följer inte länsrättens beslut m.m.
När inget hände ringde jag till både polisen och Migrationsverket och fick beskedet att vänta. Nu har det gått månader och ingenting har hänt. Migrationsverket har inte överklagat Länsrätten. Migrationsverket har inte betalat ut några pengar. Migrationsverket har inte informerat mig som juridiskt ombud varför de gjort eller inte gjort någonting. Migrationsverket har inte motiverat för bröderna varför de inte får pengar och inte heller informerat dem om vad som skall ske i deras svåra situation. De verkar ha hamnat i ett låst läge. OM polisen hade varit säker på att de skulle ha kunnat avvisa dem, då skulle de förmodligen ha tagit dem i förvar.
I morgon måste jag söka hjälp högre upp. Jag ska kontakta någon chef på Migrationsverket i Kållered igen och om jag inte får något besked måste jag kontakta JK, Justitiekanslern.
Jag undrar också när Migrationsverkets beslut kommer i ett segslitet ärende med en familj som varit här i sju år. De har haft ett tillfälligt uppehållstillstånd. De har två barn under 15 år. Kuratorn på skolan är chockerad över att Migrationsverket kan låta en familj få vänta så fruktansvärt länge på besked. Dagarna före jul lovades de ett beslut om en eller två dagar. Nu har vi kommit till slutet av januari och INGENTING HAR HÄNT!!!!!
Familjen har lämnat körkort och andra ID-handlingar, dock ej pass. Migrationsverket säger att barnen har stark anknytning till Sverige genom sin skola och skolkamrater. De säger också att familjen INTE SKA UTVISAS, men de kan enligt handläggaren förmodligen enbart få ett tillfälligt uppehållstillstånd eftersom de inte har pass. Nu gäller nya lagar med hårdare krav på pass. Familjen har skrivit till tre olika länder för att höra om länderna kan ge dem pass utan resultat.
Ett tillfälligt uppehållstillstånd skulle knäcka familjen. VARFÖR skall denna stackars familj torteras psykiskt så hårt? När får de svar? Har man ingen medkänsla för dessa barn och föräldrar?
Aktiva gudstjänstbesökare
Efter sång, lovsång och en stund av tacksägelse lämnades ordet fritt. Tomas, Lars-Åke, Heather, Emmanuel, Valentine, Inger och jag var några som berättade sånt som Gud lagt i våra hjärtan. Vi hade i princip alla samma inriktning. Vi vill nå ut till ungdomarna i Filipstad och Hällefors. Vi ser hur fler och fler ungdomar mår dåligt och det händer att ungdomar tar sina liv. Man ser inget hopp och hittar inga vuxna som tycks bry sig och som tar sig tid att lyssna på ungdomarna. Vi behöver ge dem hopp, ideal och visa att man kan leva i en relation till Gud. Vår gudstjänst var som ett starkt rop att få ideer och uppleva Guds ledning hur vi kan nå ut till dagens ungdomsvärld.
På onsdag börjar vi igen med ONSDAGSKUL i Pingstkyrkan. Veckan därpå börjar de i Betel. Genom Onsdagskul når vi ett 50-tal barn och ungdomar. Kanske kan vi göra något under sportlovsveckan? Ja, vi ska samtala om det i morgon då vi har styrelsemöte.
Vi planerar även att ge ut en tidning till de flesta hushåll i Hällefors-Filipstad.
Vi har flera starka vittnesbörd och på lördag ska jag intevjua en kvinna som blivit helad och som haft en nära-döden-upplevelse.
Efter gudstjänsten åt vi mat tillsammans och sen brakade afrikanerna loss i sånger och lovsånger. Hääärligt! Inger fick med sig hela församlingen runt i en dans med afrikanska rytmer och sång.
Jag blir så glad!
Idag hände det ännu en gång.
En av våra nysvenskar ringde och var så glad. Hon hade varit på anställningsintervju och fått jobbet. Hon fick till och med anpassa sin arbetstid så att hon kan slutföra sina studier vid universitetet. Dessutom får hon tid över för att vara med och leda sin iranska kristna grupp. I morgon ska gruppen få besök av några svenskar i kyrkan som de hyr.
Denna kvinna fick uppleva många svårigheter när hon bodde på flyktingförläggningen i Filipstad/Nykroppa. Hon blev också dödssjuk, men blev helad strax innan hon skulle opereras. Nu har hennes tro vuxit och hon vittnar frimodigt om sin tro. Ibland ber hon för människor som är sjuka och de får också uppleva helande.
Jag blir så jätteglad när man får ett sånt telefonsamtal.
Idag är det en artikel i NWT om Juma. Artikeln passar bra inför demonstrationen på tisdag den 29 januari klockan 18 på Stora Torget i KARLSTAD då de utvisningshotade afghanernas svåra situation skall uppmärksammas.
JAG ÄR OCKSÅ SÅ GLAD FÖR MINA BARNBARN. HÄR SER NI EN ÄNGEL SOM ÄR UTE OCH FLYGER MELLAN SRI LANKA OCH SVERIGE. NEJ.....DET ÄR JOEL SOM LEKT MED BILDEN PÅ ANDREA, MEN DET STÄMMER ATT DEN TOGS DÅ DE VAR PÅ SRI LANKA.
Antal besökare på bloggen
Naturligtvis tickar statistiken varje gång som jag går in och skriver och tittar, men siffrorna ger en liten bild av intresset för bloggen.
Helt säkert är i alla fall att det är rätt så många journalister som brukar titta och hämta information, speciellt kring asylärenden och flyktingfrågor.
Kolla gärna dessa internetsidor också
www.farr.se (Flykting och asylkommittéernas riksråd)
www.sak.se (Svenska Afghanistankommitténs hemsida)
Demonstration för afghanerna Ahad och Juma
Sverige skall öppna för arbetskraftsinvandring, men här har vi en kille som kan svenska och känner till hur vårt samhälle fungerar. Han borde definitivt få stanna i Sverige!
Eleverna ska också försöka komma i kontakt med andra nätverk som kämpar för utvisningshotade afghaner i Värmland. Vi har ju redan kontakt med Taekwandoklubben i Karlstad där Juma är engagerad. I morgon ska NWT göra en intervju med dem som står Juma nära. På Molkoms Folkhögskola arbetas det nu intensivt för att få till en kraftfull demonstration i Karlstad någon dag rätt snart.
Efter att vi planerat blev jag bjuden på en rejäl lunch som smakade helt fantastiskt gott. Tack!
Dagens lunch var en enastående god soppa med bland annat fisk. Till efterrätt serverades våffla med hjortronsylt och grädde samt en kopp kaffe. Obs! Jag tog bara liite grädde.
Storpublik i Dala-Järna
Vansbro kommun ska för första gången ta emot kommunplacerade flyktingar och ville på detta sätt förbereda befolkningen på mottagandet. Man ser det som mycket positivt om familjer och enskilda kan vara "fadderfamiljer" för nysvenskarna och hjälpa till med integreringen i samhället.
Jag hade min son Josef med mig och även hans son Nathanael. Vi sålde många böcker och fick även två stora säckar med nya vinterkläder, även barnkläder som vi skall dela ut till flyktingar. En person kom med en dator som vi skall ge till en av våra nysvenskar i Filipstad. Josef hade också med sig två datorer från en affärsman i Örebro som också vill uppmuntra några nysvenskar här i Filipstad.
Det var också mycket roligt att träffa Ayman som fått jobb på Erikshjälpen i Dala-Järna. Han kom med sin familj till Erikshjälpen för tre, fyra år sen och har nu haft jobb i Dalarna i drygt två år. DE VÄNTAR FORTFARANDE PÅ UPPEHÅLLSTILLSTÅND TROTS JOBB OCH TVÅ BARN SOM ÄR FÖDDA I SVERIGE!!!
Det var mycket roligt att få träffa flera familjer och enskilda som vid ett flertal tillfällen ställt upp för att hjälpa oss med flyktingar i nöd, även med att ta emot asylsökande som behöver komma ifrån en period i väntan på att vi skall få fram nya fakta i asylärendet. Roligt att spela tillsammans med svågrarna Aron och Levi som spelar saxofon och dragspel.
Ja, det var mycket inspirerande att få möta alla dessa vänner ikväll. TACK SKA NI HA!
Det enda minus var att både Falu-Kuriren och Dala Demokraten, som lovat att komma och referera samlingen, inte dök upp, men det kanske hände något akut och stort på mediafronten denna kväll. När vi åkte förbi Församlingshemmet såg vi att det var fullsatt med folk och flera bilar var på väg. Jag hade skickat böcker till båda journalisterna och en bok till Göran Greijder på DD. De kommer säkert att följa upp samlingen med en intervju på måndag.
Resan hem gick bra trots en hel del snö och is uppe på bergen vid Kroktorp och innan Tyfors.
Molkoms Folkhögskola vädjar för utvisningshotade Ahad
Massutvisningar till Afghanistan
Nu klämtar klockan för Ahad Alizada från Afghanistan. Sedan snart två år studerar han allmän kurs på Molkoms folkhögskola. Han kom till Sverige för knappt fem år sedan efter att ha flytt från infernot i Afghanistan. Hans pappa är förmodligen fängslad och mamman försvunnen. Före jul kom beskedet från migrationsverket om att Ahad tillsammans med andra afghanska flyktingar som sökt asyl kommer att skickas tillbaka till Afghanistan.
Polisen har nu satt igång med att hämta upp afghanerna och de sitter nu i förvar runt om i Sverige Allt tyder på att det är massarresteringar på gång för att migrationsverket ska kunna massutvisa alla tillsammans i tysthet.
Än så länge har polisen lämnat Ahad i fred. Han är en omtyckt person på folkhögskolan. 200 kurskamrater skrev nyligen på en proteslista mot utvisningsbeslutet. Han har alltid varit glad och positiv och han har sett fram mot att läsa klart på folkhögskolan för att sen på allvar kunna söka jobb. Han har anpassat sig till Sverige och pratar svenska. Han är en baddare på biljard och vann förra året biljardstegen på skolan.
Nu har han blivit alltmer sorgsen och tillbakadragen. Han är rädd och i Afghanistan har han inget att komma tillbaka till. Sex provinser i landet anses så farliga att inga utvisade skickas dit. De kan då skickas till Kabul, en stad där så sent som i förra veckan bomber placerades inne i det mest välbevakade hotellet. En norsk journalist fick sätta livet till. Ahad har ingen anknytning till Kabul.
Det måste vara något fel på den svenska flyktingpolitiken när myndigheterna efter fem år skickar tillbaka människor som börjat anpassa sig till svenska förhållanden. Framför allt när de skickas tillbaka till ett land i kaos och där deras säkerhet aldrig kan garanteras.
I Sverige saknas arbetsraft och diskussionen nu är om vi återigen i stor skala ska ta in människor från andra länder för att täcka behovet. För mig är utvisningsbeslutet ologiskt, omänskligt och ovärdigt ett civiliserat land som Sverige. Jag skäms över den flyktingpolitiken.
Låt Ahad och de andra afghanerna stanna. Vi behöver dem här.
Bo Levin
Journalist och lärare på Molkoms folkhögskola.
Avvisningarna till Grekland fortsätter
"Hej, inget nytt under solen brukar man ju säga och det stämmer dessvärre också in på gårdagens debatt. De fyra regeringspartierna visade med stor tydlighet att man inte är beredd att göra nåt för att stoppa avvisningarna till Grekland.
TV4 gjorde ett inslag igår kl 22, se här: http://tv4nyheterna.se/2.139?videoId=1.247894
Läs debattprotokollet här (sista debatten) http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2007/08:51&guid={DDA957D2-019D-4502-A0D9-BCF59DD13959} "
Jag har skrivit till samtliga ledamöter inom Kristdemokraterna. En svarade på mitt mail och han menade att kd-ledamöterna jobbar på ett annat sätt när de sitter i regeringen, men att de inte alls sitter med armarna i kors och bara gillar läget. Jag tycker ändå att det är mycket beklagligt att Sverige kan fortsätta att utvisa flyktingar till Grekland som behandlar dem på ett inhumnat och förnedrande sätt och till och med hotar dem till livet.
Nu kommer flera av dem som jag kämpat för att avvisas till Grekland och förmodligen med våld föras ut ur landet till Afrika eller Irak. De kommer inte att få sina asylskäl prövade på ett rättssäkert sätt. Under tiden som de är i Grekland kan de även riksera att dödas.
Himmelsk atmosfär i Pingstkyrkan
Vid söndagens gudstjänst i Pingstkyrkan berättar flera personer om hur kyrkan fylldes av en stark andlig atmosfär. samma sak hände ikväll när jag var med på bönekvällen. Plötsligt började alla känna av en närvaro av Gud så stark och så påtaglig. Efter bön på svenska stod några av invandrarna upp för att be för Sveriges barn och ungdomar när plötsligt atmosfären förändrades påtagligt. Vi hade talat om hur svenska familjer och barn mår dåligt mitt i all välfärd. Att då höra människor från krigets Irak och förföljelsernas Eritrea och Burundi stå upp och gråta ut sin nöd för de svenska barnen i skolorna som mår dåligt, det skapade denna atmosfär.
MEN vad är det som syns på Christophers kort? När Inger sjunger med barnen fanns ingen person framför Christopher. Många märkte dock att det var en gudsnärvaro. Är det en ängel eller bara skuggreflexer och i så fall skugga från vem?
Dagarna i Mullhyttan
Här bor familjen Maria och Josef Sjöberg med sina fyra killar.
Emanuel, Nathanael och Samuel utanför Mullhyttan på korvgrillning med farfar.
Felicia är en snäll grannflicka som kom och hjälpte till att passa Daniel.
Samuel lånar farfars dator. En blivande författare? Eller kanske bara lite Bollibompaspel?
Högflygande planer i högsängen. Inte är det väl något bus på gång? Nej! De är så snälla och fina och både farmor Maud och farfar Bengt fick sååå många goa kramar till avsked. TACK FÖR DENNA GÅNG!
Sista dagen med barnbarnen
I bilen hade vi laddat med MUNKEN OCH KULAN på CD. Toppenbra berättelser från Bibeln om hur skönt det är att få leva förlåten och kunna ge förlåtelse till andra. Också en härlig berättelse om hur Jesus hjälper i vardagen.
Jag körde en extra vända på en skogsväg för att vi skulle kunna höra slutet på den spännande berättelsen om hur den lille pojken delade med sig av sina bröd och fiskar och hur Jesus välsignade maten så att den räckte till minst 5000 människor.
När vi åkte till skogen passerade vi Salemkyrkan i Mullhyttan. Församlingens årsmöte började redan klockan 10. Parkeringen var absolut full med bilar. Jag räknade till 25 bilar men sen tappade jag räkningen. Så mycket folk i kyrkan på årsmöte! När vi kom hem vid 13.30 stod alla bilarna kvar. Församlingen hade säkert ett givande och inspirerande årsmöte. Maria och Josef är så glada för den fina församlingen där såväl ung som gammal trivs. Barnen blir väl omhändertagna under gudstjänsterna och församlingen lockar till och med medlemmar och åhörare från Örebro och orterna runt omkring. Under tiden som Maud och jag lagade köttbullar och makaroner tittade jag gång på gång bort mot kyrkan och årsmötet fortsatte.
Hemma i Filipstad var det snart dags för Tomas Foogde att leda gudstjänsten i Pingstkyrkan med Christopher Amalaha och Emmanuel Iwundu som skulle predika. Inger Gustafsson hade tränat på gitarren och Heather Witt hade övat på flygeln.
En grannflicka som heter Felicia kom och hälsade på och hjälpte till att passa pojkarna och speciellt lillprinsen Daniel som fick bada vilket han tyckte mycket om. Tack Felicia! Jag ska lägga ut några kort när vi kommer hem i morn.
På eftermiddagen har vi spelat spel, lekt med en bilbana och nu för en stund sen läst i Barnens Bibel. Jag fick fantastiskt goa godnattkramar och dagen har verkligen varit lyckad. I morn kommer mamma och pappa hem och vi drar hemåt till Filipstad.
Vi hörde från Josef och Maria att de hade sålt många böcker på missionskonferensen i Robertsfors utanför Umeå.
Dag tre med de fyra barnbarnen
Memory, datorspel, sagoberättelser, fiolspel, pianospel, sång och fika. Sen for vi in till Mariberg och gick en hel timme inne på ett jättestort leksaksvaruhus. Vi kom överens om att INTE köpa något utan bara titta och se ut någon leksak som vi skulle köpa till födelsedag eller när vi kommer på besök nästa gång. Det gick bra och killarna fick till och med pröva flera leksaker.
Efter det gick vi till IKEA och åt pasta och köttfärssås och glass till efterrätt. Det var såå mycket folk på IKEA. Det var tydligen fler som bytte ut uteaktiviteter mot shopping.
Efter IKEA for vi till Ofelia där vi möttes av flera unga kvinnor som var nysminkade eftersom Rebecka från Gräs var där och hade sminkkurs. Hos Ofelia träffade vi vår sonhustru Shkurte och deras dotter Andrea. Jätteroligt. Emmanuel jagade Andrea runt soffan så Musa vaknade. Han hade kommit hem klockan två på natten efter en lång resa och var trött. När han vaknade av allt stim blev han mycket förvånad när han såg fem barn springa runt i hans vardagsrum och tjoa, skratta och stimma för fullt.
På eftermiddagen fick jag chans att sova en stund.Nu har vi spelat spel, ätit plättar med jordgubbssylt och äppelmos och sen Oboy och smörgås. Nu ser det ut som om farmor Maud och jag får någon timme för oss själva innan det är dags att sova.
Pappa Josef och mamma Maria har det bra i Umeå på missionskonferensen. De säljer böcker för GOSPEL MEDIA och det går bra.
Nu vaknade Samuel till och jag var in och sövde honom en stund. Jag fick en go kram medan Samuel sa att han tyckte att vi skulle bo hos honom för alltid. kanske ska vi flytta hit och på på torpet på gården? Nej, jag skojade bara. God natt! Jag ska drömma om Bollibompa, Skopis, Långben och hunden Lassie på äventyr.
Mera barnbarn
Eldade i braskaminen. Lekte med Nathanael och Samuel. Vi snickrade, sågade och spikade. Pojkarna har verkligen lärt sig mycket på dagis och i skolan.
Maud handlade serietidningar och lördagsgodis som blev fredagsgodis efter att vi ätit en nyttig lunch med ordentligt med grönsaker.
Familjen har ingen TV så vi kollade på Bollibompa på datorn. Spelade olika bollibompa-spel på husets och min bärbara dator. Somnade på eftermiddagen av utmattning.
Maud gick promenad i blåsten och de stora pojkarna lekte fint själva. Fika och kvällsmat och Maud och jag turades om att läsa i böcker. Aftonbön och nu är det alldeles lugnt i huset.
I morn ska vi åka in till Örebro och gå i Wadköping, äta ute och kanske hälsa på Ofelia om hon inte jobbar eller pluggar.
Nu är klockan 21 och jag skall faktiskt sova!
Fyra små killar...och liiite asylfrågor
Först fick vi bekanta oss med Daniel som är ett år. Han följer oss varje steg vi tar, glad som han är att nyligen lärt sig att gå. Vi tog en promenad och bekantade oss med grannskapet här i Mullhyttan. Nu vet vi var ICA-affären, koreanska pizzerian, kyrkan och hembygdsgården är. Vi lärde oss även att hitta till skolan och dagiset för i morgon bitti skall den som är piggast koka gröt och följa med Emanuel som ska till skolan. Den som är piggast är förmodligen undertecknad, vilket betyder att jag redan klockan 22 är trött. Denna bloggtext blir därför inte så lång.
I morn ska vi såga ved, reparera snökojan (om vi hittar nån snö) och laga mat och leka, leka och leka. Hoppas kunna ta några kort på killarna Sjöberg och visa på bloggen.
Jag har idag pratat med flera personer inom flyktingrörelsen om den debatt som ska vara i riksdagen den 15 januari om avvisningarna till Grekland. Vi hoppas att debatten och de olika inslag i TV, radio och tidningar som föregår debatten skall göra att avvisningarna till Grekland stoppas. Jag hade hoppats att en av cheferna på Migrationsverkets skulle ha ringt mig idag för att meddela ett viktigt beslut, men han sitter tydligen och våndas över vilket beslut han skall fatta. Familjen det gäller är i upplösningstillstånd. Efter snart sju år i Sverige borde deras pina och psykiska terror vara över. Ett av barnen kom hit som tvååring och pratar enbart svenska.
Karl-Alfred och spenaten
Detta är tankar som jag delar från en bok av Bill Hybels som är utgiven på LIBRIS förlag. Jag rekommenderar starkt boken.
I Efesierbrevet 2:10 står det: ?Vi är Hans verk, skapade genom Jesus Kristus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till?.
Det finns alltså uppgifter i världen som det står ditt och mitt namn på. Om inte vi antar utmaningen och gör något åt uppgiften kanske den aldrig blir gjord.
Bibeln uppmanar oss att leva i förnöjsamhet och tacksamhet. Det betyder INTE att sitta med armarna i kors och bara ?gilla läget?. Vi har all rätt att vara missnöjda och frustrerade över tillståndet i världen och i vår omgivning. Frågan är bara om vi pratar vitt och brett om allt elände och trycker ner vår omgivning eller om vårt missnöje föder engagemang och aktivitet att förändra och göra en skillnad. Då kan vi få med oss andra och börja förändra förhållanden.
Sjömannen Karl-Alfred var en rätt så lugn och fridsam man. När hans flickvän Olivia höll på att drabbas av något hemskt blev det fart på Karl-Alfred. Han sa till sig själv att nu kunde han inte tåla mer. ?Nu står jag inte ut längre?, yttrade han medan han stoppade i sig en burk spenat. Plötsligt fick hans armar muskler och han blev stark som en björn. Nu var det farligt för dem som försökte trakassera hans drömtjej, den spinkiga platta Olivia med potatisnäsa, men ack den så kära älskade vännen!
Mose hade det bra som prins i Faraos Egypten, men när han såg hur hans folk blev behandlade som slavar kunde han inte stå ut längre. Så föddes en ledare som sen tog sitt folk ut ur Egypten.
Nehemja levde ett lyxigt liv som munskänk åt kungen i Babel. Han fick smaka på kungens mat och vin. Visserligen kunde det vara förgiftat, men det var nog inte så farligt. När Nehemja fick höra hur muren i Jerusalem låg nedriven och hur folket i hans hemland led nöd kände han samma frustration som Mose. Nehemja bad om ledigt från sitt jobb och for till Jerusalem och byggde upp muren. Han skapade ett enastående nätverk av samarbetande yrkeskategorier, vanlig folk och engagerade familjer.
För Martin Luther King kom också en punkt när han inte längre kunde stå ut längre. Han såg hur de svarta i USA diskriminerades i det amerikanska samhället. Han började agera och medborgarrättsrörelsen föddes. Framförallt var det 1955 som en symbolisk milstolpe inträffade när den svarta busspassageraren Rosa Park vägrade lämna plats åt en vit passagerare i bussen i staden Montgomery i Alabama, en händelse som kom att ge stort eko i massmedia och inledde en våg av bojkotter som fick folk att få upp ögonen för det absurda i rasåtskillnadslagarna. Trots att de svarta kämparna sattes i fängelse och slogs ner av polisen kunde ingen stoppa deras sång. Från fängelser och polisstationer hördes sången We shall overcome och gemenskapen och kampglöden kunde varken vattenkanoner eller tårgas ta bort.
Moder Teresa som fick Nobels fredspris började som lärare i Indien. Varje dag gick hon förbi de fattiga som bodde på gatorna i Calcutta. Till sist kom hon till en punkt där hon inte längre kunde härda ut. Hon bad att få sluta som lärare och startade en nunneorden. Hennes insats är känd av de flesta människor i världen och hon har fått vara ett föredöme för många. Nu efter sin död finns det 10 000 nunnor som jobbar i samma anda som hon.
Bibeln ställer många uppmannande frågor som t.ex
Hur blir det för de fattiga?
Vem ska ta hand om de sjuka och döende?
Kommer någon att besöka fångarna?
Vem ska ge kläder åt de nakna eller ta hand om de föräldralösa barnen?
Eller lyssna på dem som är ledsna eller ge vatten åt de törstiga, mat åt de hungriga och gemenskap åt de utstötta? Vi kan inte blunda för nöden och sitta i våra kyrkor och ha det mysigt.
Det finns fler som kommit till en punkt i livet där de inte kan stå ut längre. Bono i U2 hade varit på en resa i Afrika där han fick se svält, HIV och Aids-sjuka barn och familjer. Efter denna resa hjälpte det inte att han sålt över 130 miljoner skivalbum. Han ville att hans liv skulle få utgöra en ännu större skillnad för människor. På sina konserter samlar han in pengar till nödlidande och han reser land och rike runt och träffar presidenter och politiker och arbetar aktivt för att skriva ner de fattiga ländernas skulder. Det är detta som ger hans liv innehåll, mening och värde.
Jag vill ge dig en utmaning så här i början av år 2008. Ditt mål i livet måste vara större än dig själv!
Koppla ihop med Han som är större i dig! Jesus Kristus ger dig framtidstro, hopp och kraft att göra en skillnad i din omgivning.
Ta reda på vad det är som du inte kan stå ut med.
Kanalisera energin från ditt heliga missnöje i att hjälpa till att skapa förändring, laga det som är trasigt.
Ropa ut till världen: ?Det måste faktiskt inte sluta så här! Titta bara så får ni se?!
När jag ser mig omkring i Filipstad och Hällefors är utmaningen att skapa hopp och framtidstro. Fler måste få jobb och försörjning. Ungdomarna måste få ideal och värderingar och lust att förändra samhället. Du och jag kanske kan ge dem uppmuntran, råd och vara positiva föredömen.
Ladda upp inför året med en extra burk spenat!
I Sveriges väntrum
Lasses bok är mer analyserande och djuplodande med historisk tillbakablick-en bok som ger mycket bra kunskap om asylpolitiken.
Jag återkommer med en utförligare resencion när jag läst klart.
Ikväll har jag suttit och skrivit till Migrationsverket om avvisningar till Grekland. Se längre ner på bloggen.
Trots att en irakisk man lämnat in handlingar i original som visar att han kommit till Sverige direkt från Irak påstår Migrationsverket att han varit i Grekland. De har bett polisen om handräckning att föra honom till förvar för avvisning.
Jag begär i mitt brev ikväll att Migrationsverket MÅSTE BEVISA om de inte tror på mannens berättelse. Nu inväntar vi debatten i riksdagen den 15 januari om avvisningar till Grekland. DE MÅSTE BARA STOPPAS.
Jag har idag också fått nya anvisningar från UNHCR om avvisningar till Afghanistan. Har inte orkat läsa om det idag. Får återkomma om det senare. Avtalet med Afghanistan gick ju ut den 1 januari så jag skall läsa för att ta reda på om presidenten i Kabul kan garantera eventuella återvändande flyktingar säkerhet i Kabul.
Asylsökande i Grekland livrädda
Asylsökande i Grekland riskerar omänsklig behandling
Efter Bo Holmströms uppmärksammade reportage i TV 4 om hur asylsökande behandlas i Grekland har företrädare för de politiska partierna krävt att avvisningarna till Grekland skall stoppas. Trots detta pågår avvisningar enligt Migrationsverket som vanligt. Verket har inte fått några nya direktiv säger en av enhetscheferna i Värmland. Nyhetsinslagen i TV4 visade upprörande bilder hur de asylsökande utsätts för fruktansvärda övergrepp, tortyr och frihetsberövande i Grekland. Flera asylsökande i Värmland vittnar själva om hur de utsatts för övergrepp eller sett andra utsättas för de grekiska tjänstemännens grova våld. Farr (Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd) har hört många berättelser om hur asylsökande spårlöst har försvunnit sedan de kommit till Grekland. En irakisk man berättade om hur medresenärer i båten han kom med dödades av grekisk kustbevakning. Detta är bara ett av många fruktansvärda exempel på de hemska upplevelser som flyktingar bär med sig från Grekland. En irakisk man som riskerar att avvisas enligt Dublinkonventionen, men som kan bevisa att han kommit till Sverige direkt från Irak berättar om hemska upplevelser i Grekland under den tid som han var där för något år sedan. Både polis och allmänhet hotade att döda honom. Polisen lät inte mannen få asylprövning utan tvingade honom tillbaka in i Turkiet där turkisk polis förde honom in i norra Irak.
En ung man var tvungen att först vara inlåst på ett förvar men när han släpptes fick han sova på gatorna. Han fick själv försöka hitta något att äta. På gatan hotades han en gång till livet av en man som pekade mot honom med ett gevär. Mannen sa åt honom att genast återvända till Afrika.
Bara i år har Sverige avvisat ca 450 personer till Grekland på grund av Dublinförordningen, som säger att personer ska söka asyl i det första landet som de anländer till i EU eller landet som gav dem ett visum. Många andra väntar just nu på att avvisas till Grekland och lever i stor skräck inför ett återvändande dit.
Grekland måste ställas till svars och krävas på ansvar inför dessa förfärliga uppgifter som strider fullständigt mot de konventioner de förbundit sig att följa. Även Sverige bryter mot undertecknade konventioner om vi fortsätter att sända personer till ett land där de riskerar att utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling.
FARR kräver att alla avvisningar till Grekland stoppas omgående./ Farr i Värmland/Bengt Sjöberg
Detta är en insändare/uttalande som skickats till flera tidningar, TV och radio
NYÅRSFEST I BETEL-TOPPENKVÄLL
Vi hade en underbar kväll i vår kyrka i Hällefors på nyårsafton.
Vi började med att äta riktigt gott. Tomas Foogde inledde sedan med tankar inför det nya året och Inger Gustafsson, en av våra nya medlemmar, hade valt några lämpliga lekar där vi fick röra på oss och skratta.
Lars-Åke Hugosson lät oss sedan få följa med på några av hans och Kerstins resor både i USA, Kirgizistan, Norge och Sverige. Mycket vackra naturbilder och skön musik i bakgrunden.
Inger ledde sen en jättebra "uppmuntringsaktivitet". Hon delade ut lappar och knappnålar till var och en av oss. Vi fick sätta på en lapp på ryggen. Alla skulle sedan skriva något uppmuntrande ord på allas ryggar. Nu uppstod en enorm aktivitet och många härliga skratt när vi till exempel kunde se fem eller sex personer stå tätt bakom varandra med böjda ryggar för att skriva på varandras lappar. Efter tolvslaget fick alla ta fram sina lappar och gå in i det nya året med cirka 40 uppmuntrande ord som trofast vän, rättvis, segervinnare, medkännande och bra kompis.
Efter sång och musik, lovsång och tillbedjan talade jag om hur viktigt det är att gå in i ett nytt år och lägga bakom sig oförrätter och annat som kan skapa bitterhet i våra liv. Jag tog berättelsen om Josef som blev såld av sina bröder till Egypten som exempel på något ont som Gud kunde förvandla till något positivt. Det onda som bröderna tänkte ut ledde till en hel släkt räddning, ja ett helt folks räddning. Josef ville inte hämnas på sina bröder utan han överraskade dem med att säga att de inte skulle vara rädda eftersom allt som hänt ingick i Guds plan.
Vi skall leva i nuet och se framåt och se på Jesus Kristus och vad han gjort och gör för oss. Bitterhet, hat, hämnd gör bara att vi förstör våra liv.
Vid tolvslaget överlät vi våra liv till tjänst för Gud och sen utbröt ett kramkalas där alla fick känna sig inneslutna i kärlek och omtanke. Därefter gick vi ut och tittade på raketer. I år hade församlingen inte köpt några smällare eftersom vi vill vara sparsamma med pengarna och även tänka på miljön. Det fanns hur många raketer som helst att titta på runt omkring kyrkan och de var helt gratis också.
Här håller Inger på att ta ut ett lag till en lek. Jag försöker tolka till engelska.
