Semestervecka!
Denna vecka vilar jag mig från bloggskrivandet. Jag är i Dalarna och bara är. Det behövs verkligen.
Vi har hälsat på vår palestinska familj i Dala-Järna. Där fick vi god mat, kaffe och glass. Efter maten lekte jag med deras båda barn. Vi skrattade och lekte och när vi skulle gå fick jag en stor kram av deras dotter.
Ayman står i ledningen för Erikshjälpens expanderande butik sedan tre år tillbaka. Om en månad väntar de sitt tredje barn. De två första barnen är födda i Sverige.
Vi hoppas verkligen att de skall få stanna, men efter sex år i Sverige och tre år som anställd inom Erikshjälpen vet de inte hur deras framtid kommer att bli.
Vi hoppas mycket på att den nya lagen om arbetskraftsinvandring skall ge dem en chans men också det faktum att tre barn snart är födda i Sverige.
Jag deltog också i personalmötet på Erikshjälpen i Dala-Järna. Det var så roligt att höra och se hur Ayman till och med kunde förstå min svägerskas järnamål. Han har lärt sig detta dalmål riktigt bra. Jag berättade för Ayman att när jag första gången träffade min svägerska Irene i Dala-Järna trodde jag att hon talade finska eftersom jag då inte förstod ett ord av vad hon sa. Senare lärde jag mig järnamål eftersom eleverna i skolan pratade järnamål, åtminstone på rasterna. På lektionerna var de tvungna att tala svenska.
Vill inte Swedbank ha nysvenskar till kunder?
Igår följde jag med "Anna" från ett land i Afrika till SWEDBANK. Jag har gjort den proceduren vid ett flertal tillfällen och det har alltid gått bra. Min uppgift har bland annat varit att intyga att vederbörande är den som alla handlingar och intyg säger att personer är. Ofta har jag varit juridiskt ombud för personen och känt dem en längre tid.
Anna hade alla papper utom personbeviset i ordning, men denna gång meddelade handläggaren att de slutat utfärda id-kort.
Vi gick då över gatan till HANDELSBANKEN och där fick vi hjälp direkt. Personbevis beställdes på Skattverkets hemsida. Handläggaren frågade om Anna ville öppna konto i Handelsbanken vilket besvarades med ja.
Min fråga till Swedbank är om de inte vill ha några av våra nysvenskar till kunder och i så fall varför?
Länkar till användbara sidor
Jag hoppas kunna rekommendera en del bloggar lite senare.
Greklands ofattbara behandling av asylsökande
Vittnesmål från EU:s gräns - om Greklands flyktingmottagande och om Dublinförordningens tillämplighet, en omskakande läsning
De kommer i bräckliga farkoster, plast- och gummibåtar till de grekiska öarna. Gränspolisen trakasserar dem och ser på hur icke simkunniga flyktingar drunknar utan att de gör någonting för att hjälpa dem. Väl i land slår polis och vakter dem med elbatonger och sparkar dem tills de knäckt ben och fotleder. Även barnfamiljer sätts i fängelse där de får ligga på smutsiga madrasser fulla av ohyra. Insekter biter sönder dem så att de får inflammationer, men ändå får de ingen sjukvård. Polisen snabbutreder deras asylskäl oftast utan tolk på bristfällig engelska.
Migrationsminister Tobias Billström försäkrar i riksdagen att alla EU-länder arbetar efter likartade lagar och att bristerna i det grekiska asylmottagandet håller på att rättas till. Men nu har till och med Migrationsverket reagerat. Migrationsverket har besökt Grekland för att studera asylmottagandet av barn och ungdomar. De fick då se att ungdomarna där är inlåsta. Detta strider mot Sveriges syn på hantering av minderåriga och mot barnets bästa. Migrationsverket har därför tills vidare stoppat avvisningen av ensamkommande barn till Grekland.
Människor som släpps ur fängelserna får en månad på sig att lämna landet och de tvingas leva under inhumana förhållanden utan tillräckliga medel för att klara sin försörjning. De är hänvisade till de ideella organisationernas soppkök för att klara livet. Flera länder återsänder också personer som, om de hade haft tillgång till en rättssäker prövning i Sverige, skulle ha haft goda möjligheter att få sin ansökan om asyl beviljad.
I skriften Vittnesmål från EU:s gräns, utgiven av Sveriges Kristna Råd nyligen, finns intervjuer med ett antal asylsökande om hur de behandlats vid den grekiska gränsen och när de kommit in i landet. Intervjuerna är gjorda av Emelia Frennmark, vikarierande flyktingkonsulent i Västerås stift. Frågan om vilka slutsatser Sverige bör dra av den grekiska situationen tas upp av professorn i folkrätt vid Lunds universitet Gregor Noll och juristen Anna-Pia Beier vid Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, beskriver sina intryck från en resa till Grekland i februari 2008. I förordet av Svenska kyrkans ärkebiskop Anders Wejryd framhålls att denna skrifts vittnesmål visar att Grekland allvarligt kränker den sökandes rättigheter såväl enligt Europakonventionen som konventionen mot tortyr och flyktingkonventionen. Anders Wejryd skriver att om man kan påvisa att Grekland inte uppfyller kraven som skall ställas på asylmottagande ska undantag göras. Han menar att Sverige som rättsstat inte kan acceptera att så inte sker.
I häftet berättar Ayman (fingerat namn) hur en polisstyrka stormar in i en grekisk kyrka och slår flyktingarna på ryggen, huvudet och benen. I fängelset bryr sig vakterna inte om en mans infekterade sår och representanter för Röda Korset släpps inte in i fängelset. När Ayman och hans irakiska vänner senare släpps får de klara sig bäst de kan på gatorna i Aten. Tvåbarnsfadern Hamdi får se hur gränspolisen beskjuter deras farkost med en harpun! Och farkosten sjunker varvid en liten somalisk flicka drunknar utan att någon reagerar.
Grekland har på senare tid kritiserats skarpt av bland annat FN:s flyktingkommissariat över hur landet sköter mottagandet av asylsökande. UNHCR rekommenderade därför samtliga EU-länder att avstå från överföringar till Grekland enligt Dublinförordningen. Den slår fast att flyktingar måste söka asyl i det första EU-land de anlände till.
Flera europeiska länder har lyssnat på kritiken och återsänder inte längre asylsökande till Grekland. Norge är ett av länderna som inte skickar folk tillbaka till Grekland. Dublinförordningen ger enskilda stater rätt att göra undantag genom att utnyttja Artikel 3.2 i Dublinförordningen som ger varje land rätt att göra undantag från reglerna om överföringar. Sverige bryter medvetet mot den s.k. "non-refoulement-principen, det vill säga förbudet att skicka en person dit han eller hon riskerar att utsättas för förföljelse. Efter att ha läst de gripande vittnesmålen i detta häfte är jag helt övertygad om att ingen ska behöva skickas tillbaka till Grekland så länge förhållandena ser ut som de gör!
Positivt omdöme i Vermlandiana om min bok
Där finns en recension om min bok "När världen kom till stan".
Jag citerar: "Stan" i boktiteln är Filipstad men någon vanlig hembygdsbok är detta sannerligen inte.......det är gripande berättelser om en verklighet fjärran från den vi #infödingar" lver i och nås bara sporadiskt, när något utvisningsbeslut verkar extra orimligt och uppmärksammas av värmländska media.....
.............Bengt Sjöberg och hans medhjälpare är förstås värda all heder för sina humanitära insatser. Tack vare dem blir boken ingen helt deprimerande läsning. Byråkrati måste vi oss förstås ha men utan den humanism och människokärlek, som Bengt Sjöberg och hans medhjälpare ständigt visar prov på så levde vi i ett omänskligt samhäll-och det vill vi ju inte göra?"
Jag har citerat valda delar av denna recension som är skriven av Bengt Åkerblom. Kolla deras hemsida www.varmlandslitteratur.se
Föreningen har som mål
- att främja kvalitén i värmlandslitteraturen,
- att förmå så många som möjligt att köpa värmlandslitteratur
- att förmå så många som möjligt att läsa värmlandslitteratur
På vårt program har vi bl.a. litteratur- och kulturhistoriska föredrag för våra medlemmar samt utflykter till litterära och historiskt intressanta miljöer i Värmland.
Något nytt på bloggen varje vecka eller dag?
Så var jag på vår samling i kyrkan ikväll och trodde först att det kanske inte skulle komma så många en sån här ruggig kväll. Men när klockan var fem över sju var vi en rätt så stor grupp människor från sju länder samlade. Vi läser i bibeln, sjunger och delar vad som hänt under veckan. VARJE TISDAG, utan undantag, har jag gått hem så styrkt och upplyft och glad. Den kristna gemenskapen betyder så oyroligt mycket. Bönen och förbönen med och för varandra gör att man orkar gå vidare.
Nästa vecka kommer jag att vra bortrest, men det skall kanske gå att skriva något på bloggen ändå.
Jag ska ägna en hel del tid åt min nya bok och sen plocka hallon och blåbär. Jag hörde från min svåger i dalarna att det fanns minst 30 liter hallon på gården! Välsignat!
Miraklernas mirakel!!!!
En kvinna från Eritrea bor i Filipstad. Hon har blivit mycket sjuk. Hennes enda barn är en son som sedan en tid lyckats fly till Sudan där han suttit i ett flyktingläger. Under några månader har vi försökt hjälpa honom att få komma till Sverige för att besöka sin mor. Vi har ringt ambassaden i Sudan och vi har ringt handläggare på Migrationsverket och så vidare.
Alla papper har fyllts i om att inte bara få komma till Sverige och hälsa på sin sjuka mor utan även att få permanent uppehållstillstånd i Sverige. När mina vänner i församlingen Kristen Gemenskap berättade att det var så de fyllde i papperen blev jag ytterst tveksam. Kanske hade det varit bättre med besöksvisum trodde jag. Jag kunde aldrig tro att en person som fyller i alla handlingar i Afrika skulle få beslut om att få komma till Sverige och dessutom få stanna i Sverige, MEN DET ÄR PRECIS VAD SOM HÄNT IDAG!!!!! Sonen fick permanet uppehållstillstånd och passhandlingar. Det går inte att berätta alla detaljer i detta, men jag kan försäkra att jag ALDRIG VARIT MED OM NÅGOT LIKNANDE. De flesta asylsökande finner sig nödsakade, för att ha en chans att komma till Europa, att komma hit via smugglare eller på falska handlingar.
Men vi tror ju på Gud och vill göra allt I LJUSET och vara ärliga. Tyvärr brukar detta inte alltid löna sig, men mer och mer har jag sett hur de som uppträder öppet, ärligt och rakt och som ber till Gud i Jesu namn får bönesvar. Denna mamma är så glad och trygg i sin tro trots sin svåra sjukdom. Hon är alltid så nöjd, förnöjd och förtröstansfull och sprider en sån glädje, kärlek och trygghet till andra. Jag är så glad att hennes son ska få komma till henne.
Nu hoppas och ber vi att ingenting skall sätta käppar i hjulet utan att sonen ska få ihop pengar till biljetten "hem" till Sverige.
I Eritrea förföljs de evangeliskt kristna fruktansvärt. Många sitter i containrar i 40 graders värme. De sitter där tills de svimmar då man tar ut dem och ger dem lite vatten och nåt att äta så att de inte dör. Sen fortsätter man att plåga dem.
Ikväll då vi hade samling i Pingstkyrkan tackade vi verkligen Gud för detta enormt stora och fantastiska bönesvar.
Erikshjälpen Second Hand juli månad
Det är påfallande många turister och nya kunder som kommer till butiken. Många trevliga kontakter och tacksamma människor.
Jag drar mig till minnes alla olycksprofeter som sa att detta med vår second handbutik inte skulle kunna räcka mer än något år. Kundunderlaget i lilla Filipstad ansåg de vara för litet. I stället är det så att kunderna ökar hela tiden så länge vi kan plocka ut nya saker och hålla butiken intressant.
Det är också så roligt att se hur flera nya medarbetare växer in i arbetet.
Idag kom också en som inte varit hos oss på länge nämligen Ofelia från Örebro. Roligt och trevligt! Ofelia sprider alltid en sån glädje omkring sig.
Gammal bild på glasgondolen på Erikshjälpen
Romsk man "dumpad" i främmande land
Den romske mannen som suttit i fängsligt förvar en tid och ringt till mig och undrat över sin framtid utvisades förra veckan till Montenegro. Han är född i Kosovo och uppväxt i Serbien i en stad som heter Lescovac. Den staden har en stor romsk befolkning och där finns en stor romsk kristen församling som kämpar mot myndigheternas paragrafrytteri när myndigheterna på olika sätt försöker begränsa församlingens möjligheter att verka.
Den romske mannen utvisades dock till Montenegro där han inte har någon som helst anknytning. Förmodligen har polisen bara dumpat av honom i hopp om att han ska klara sig på något sätt. Jag fattar inte hur man kan vara så hjärtlös och grym. Jag kommer att begära en rapport från polisen och Migrationsverket. Polisen måste skriva ett protokoll hur allt gått till.
Jag har inte hört av mannen, men hoppas få reda på hur det går för honom.
Emmanuel fiskar
Barnbarnet Emmanuel och jag har fiskat i sjön Daglösen.
När vi kom hem stekte jag några fiskar åt honom. Ett av huvudena använde Emmanuel till att skapa detta konstverk. På bilden ser man hur någon dvs Emmanuel metar upp denna "jättefisk". Efter att jag tagit kortet strödde han ut sand och målade mer vatten. Konsstverket ligger på verandan för att torka och tas hem till pappa och mamma!! Getingar har ätit upp köttet som var kvar så nu är det bara skinn och "skal" kvar. Det kan vä aldrig börja lukta fisk hos Sjöbergs i Mullhyttan?
Inte bara "en kopp kaffe i Säffle"
Idag blev det mer än så.
Hikmat Mustafa driver Pizzerian BAKFICKAN
Där serveras utsökt god mat och det är mycket fin service och gästvänligt. Under några timmar i Säffle hann jag höra talas mycket gott om Hikmat. Därför kan jag verkligen rekommendera hans pizzeria!
Hikmat har också en kusin som har frisörsalong på samma gata som Bakfickan. Där passade jag på att bli sommarklippt. Nedan en bild på Hikmat med sonen Delzar.
Erikshjälpen har en butik i Säffle som heter Kvarnhjulet. De får in så mycket saker på sommaren att de måste ha extra försäljning i ett källarförråd. Jag passade på att ta ett kort på förrådet.
Begravning i Säffle
Idag fylldes hela Pingstkyrkan av släkt, vänner och arbetskamrater. Att se så många hedra Hasses minne var enormt starkt mitt i denna stekheta sommar hade så många bestämt sig för att minnas honom.
Hans fick flytta hem i en ålder av endast 56 år. Döden kom, med vårt sätt att se och tänka, alldeles för fort. Hans hade ju så mycket att göra och förverkliga. Hans hjärta klappade för familjen, för Guds församling och för alla dem som inte fått möta Jesus i sina liv. Hans ville förmedla den tro som en gång förvandlade hans liv till arbetskamrater, vänner och släktingar. Den tro som skänkte den oroliga själen frid och harmoni och som också visade sig vara så stark att den besegrade de tunga drogerna som han börjat använda när han drogs med ut i ungdomsgängen, på båtar och i sitt sökande efter livets mening.
Han mötte Gud i Smyrnakyrkan i Göteborg, träffade goda kristna vänner som hjälpte honom på vägen vidare. Började jobba som skomakare, men funderade på att gå på bibelskola. En dag när han är i valet och kvalet över sin livsväg får han lift med den kristne mycket kände affärsmannen Gunnar E Olsson som startat den Kristna Handelskammaren och som ofta fått vara med om dramatiska möten med människor. Hans hade nyligen lyssnat på en kassett med just denne Gunnar E Olsson. I bilen fick Gunnar ge en hälsning direkt från Gud till Hans: Budskapet var: sök svaret och gå sen på det som du fått från Gud.
Hans hade en konstnärlig gåva. Han målade i olja och akryl och hade vernissage och hans gåva utvecklades. Hans hade kunnat gå ännu längre i sitt konstnärskap. Hans absoluta gehör hjälpte honom även att bli pianostämmare.
Hans var världens bästa pappa, god make, webbfixare, busschaufför och engagerad att vittna om sin tro på olika sätt. Själv minns jag när Hasse bodde i Filipstad i veckorna hur han deltog i förbön för vår stad en morgon i veckan då vi samlades på Folkets Hus och bad om framtidstro, företagande och frälsning för invånarna i Filipstad.
Hans och Inga-Lill med barnen köpte hus på Jungfrugatan och ville göra en nystart i sina liv. Hans hade ofta velat flytta, men nu kände han frid och lugn. Sommaren stod för dörren med sol, bad och tavlor och staffli, men så kom uppbrottets timme och slet sönder semesterdrömmen. Nu har hans flyttat till den absolut mest fridfulla plats som tänkas kan. Kanske sitter han vid en sjöstrand och målar en underbar tavla. Regnbågens alla färger smälter ihop, men guldfärgen glänser starkast. Hans vinkar inbjudande till oss alla. Välkomna efter, vägen hit vet ni väl? Den går genom Jesus Kristus. Han är vägen, sanningen och livet.
En dikt av Nils Bolander läste jag vid Hasses begravning. Den heterTÄLT
Människan lever i tält
Vandringsman och nomad
Har ingen varaktig stad
På dessa jordiska fält.
Lämna din stenhusvärld!
Bara en lägerelds glöd
Vittnar, när kvällen står röd
Här var en människas härd.
Fäst dina tältpluggars kil
Löst i den mark, där du bor.
Förrän du någonsin tror
Flyttar du tusen mil.
Bind dig ej alltför fast
Vid det som mott förstör.
Plötsligt en röst du hör
Kalla dig bort med hast.
Uppbrott är livets lag.
Här är ej människans hem.
Minns att du hör till dem
Som saknar morgondag.
Gud är vår utgångspunkt
Gud är vår sista hamn.
Först den som funnit hans famn
Känner det hemmalugnt.
Kyrkornas "Filibjursöndag"- en TOPPENDAG!!!
Peter Johansson predikade mycket engagerat och bra om vad det innebär att följa Jesus. Det handlar inte om en massa regler och lagar utan om ett liv. Peter jämförde med att ro i motvind. Då gäller det att ta ut färdriktningen och ro med båda årorna.
Predikan omramades av mycket vacker sång av Daniel Viklund som återkom flera gånger med sång och musik under eftermiddagens olika konserter.
På eftermiddagen körde både hoppborgen och minimotorcyklarna igång. Även den kokosbollskastande elefanten kastade kokosbollar så det stod härliga till. Maribel, David och Santiago laddade och tog betalt . pengarna cirka 1110 skickas till Världens Barn.
_Denna söndag var den bästa söndagen på hela Filibjur, sa en mamma medan hon ännu en gång betalade för att hennes pojke skulle få köra minimotorcykel.
-Får mina barn gå i er kyrkas barnverksamhet? fågade hon och fick naturligtvis ett positivt och glatt svar.
Daniel Viklund sjöng flera sånger och Elisabeth Bornlöf med barn och komp spelade och sjöng. Elisabeth har inte varit kristen i så många år. När hon såg att det satt en affisch om Ewert Ljusberg på scen berättade hon att hon förut turnerat med honom.
Ulrika och Åke Johansson hade också en timmes program med mycket finstämda visor, psalemr och sånger. Per och Robert accompanjerade på elbas och diverse rytminstrument.
Vid halv nio drog rockbandet Nobrakes igång sin konsert.
Hela eftermiddagen serverades det dunkvis med saft (jag fick gå extra två gånger och handla fyra dunkar saft trots att bengt Pettersson hade handlat mycket i fredags) och flera hundra bullar. Alla barn under 85 år lovades saft och bullar och det fanns de som under eftermiddagen kom både tre, fyra och fem gånger, men Bengt Pettersson och Ulla Vainikainen såg lika glada ut för det.
Många som vanligtvis inte bruklar gå på gudstjänster och kyrkliga arrangemang trivdes och deltog med glädje och nyfikenhet. Helena på Filipstads Tidning konstaterade att vi i kyrkorna hade lyckats integrera invandrarna i våra samlingar.
-Det slog mig direkt att hit vågade invandrarna komma och vara med, sa hon.
Mycket folk deltog, men ändå måste man konstatera att vi skulle ha kunnat vara bra många fler om man tänker på att vi var fyra församlingar, men denna dag var ju tänkt att i första hand nå ut till nya människor. Att fixa kaffe, saft, ladda kokosbollsmaskinen, serva minimotorcyklarna, ta betalt på de olika ställena, bära instrument, stolar, skaffa mat och vatten, vatten, vatten till de medverkande och mycket mycket mer ordnade sig. Vi är också mycket, mycket tacksamma för Filipstadsföretag i Samverkan och Filibjurkommittén som servade oss hela dagen på olika sätt. EN STOR ROS TILL ER HÄNGIVNA IDEELLA KRAFTER. Roligt också att ni var med på gudstjänsten, det värdesätter vi i kyrkorna mycket!!!
helt klart är att vi även nästa sommar kommer att sats stort och vi tycker att detta är den största händelsen under hela året då vi får göra detta tillsammans. Till nästa år hoppas vi att fler och fler skall delta.
Författarfestival i Filipstad igår i stekande värme
Vi var 10 författare som deltog i Författarfestivalen i Filipstad igår. En salig blandning uttryckte Ewa Persson, avgående ambassadör för Filipstad och syftade på att detta år deltar både en pastor och en biskop.
Först träffades vi alla tillsammans med Filipstadsföretag i samverkan, bokhandeln m.fl till enn lunch på Hertig Karls hotell. Efter lunchen fick vi träffa pressen och därefter bar det iväg till de olika författartälten och presentationen på scenen.
Här några bilder från igår.
Åhörarna hade spritt ut sig ordentligt för att försöka hitta skugga. En del satt med Nils Ferlin vid Skillerälvens kant och lät sig svalkas.
Eva Persson intervjuar författarna.
Böcker dukas upp.
Jag hade skugga under min tältduk. Dit kom en hel del folk för att prata.
Esbjörn Hagberg.
Aino Trosell. Foto: Ulla Montan
Lena Sewall. Foto: NWT-arkiv
Bengt Sjöberg. Foto: FT-arkiv
Annika N Lindqvist. Foto: NWT-arkiv
Henry Nilsson. Foto: NWT-arkiv
Bo Thunberg. Foto: NWT-arkiv
Inger och Lasse Sandberg, barnboksförfattare.
Här har jag kopierat en text från NWT och FT som de skrev i våras:
Inger och Lasse Sandberg är två av författarna som tackat ja till att medverka i Filipstads författarfestival. Foto: NWT-arkiv
Fredagen den 25 juli är det författarfestival i Filipstad.
Här är de författare som tackat ja hittills:
Inger och Lasse Sandberg behöver väl ingen närmare presentation: de har skrivit barnböcker i flera decennier och har bland annat givit barnen sagofigurer som Lilla Anna och långa farbrorn, Spöket Laban, Rundhunden och Tummen.
- Det känns bra att vi får med också barnboksförfattare, säger Per-Olof Örtlund i festivalkommittén.
Esbjörn Hagberg är biskop i Karlstads stift, men också författare till "Själavård vid köksbordet" och "Leva i försoning".
Henry Nilsson är mordutredaren som efter 40 år som polis debuterade som författare i fjol med boken Pass 23.
Bengt Sjöberg är kommunpolitiker för kristdemokraterna i Filipstad, aktiv i församlingen Kristen Gemenskap i Filipstad och Hällefors och har också agerat juridiskt ombud för många asylsökande. Arbetet med flyktingar gav honom inspiration till boken "När världen kom till stan". Boken kom ut i fjol och i den berättar han med alldeles vanliga ord och utan stora åthävor om många av de människoöden vi andra snuddat vid i nyhetsbruset, medan han helhjärtat engagerat sig med en intensitet som väckt både undran och beundran genom åren.
Bo Thunberg är författare med specialinriktning på miljö. Han har bland annat skrivit en bok om hur man handlar miljövänligt, och han kommer att lyfta fram detta högaktuella tema även på författarfestivalen:
- Han har sagt att han ska göra en ekologisk hörna, berättar Per-Olof Örtlund.
Henry Nilsson är polis och deckarförfattare.
Annika N Lindqvist är journalist och upphovsman till flera böcker, däribland en som handlar om Frykenstrand där utarbetade husmödrar fick vila.
Lena Sewall skötte i många år den mer eller mindre världsberömda Värmlandsmontern på bokmässan i Göteborg, men har även skrivit böcker om Rackenmålarna och Skagenmålarna samt skriver återkommande om mat i Nya Wermlands-Tidningen.
Aino Trosell är för den breda publiken numera mest känd som kriminalförfattare, med titlar som Ytspänning och Om hjärtat ännu slår på sitt samvete. Men hon har skrivit även andra typer av böcker, bland annat barnboken Lita på Mary och generationsromanen En gränslös kärlekshistoria. Hon har också skrivit dramatik och i Filipstadsbygden är hon framförallt bekant som författaren till folkspelet Eld i berget, som spelades i Långban under flera somrar.
OAS-mötet i Borås
OAS-rörelsens vision är att förmedla hopp och inspiration till svensk kristenhet. Man framhåller att den helige Ande är verksam i våra liv som kristna och hjälper och leder oss i vår vardag. Man sätter stor vikt vid de karismatiska gåvorna, alltså nådegåvorna som kommer från den helige Ande.
På OAS-gudstjänsterna får man vara precis som man är, det finns i9nget rätt eller fel sät. Många står upp i lovsången och ger sig hän med hela sin kropp i lovsången genom att sträcka sina händer mot himlen, dansa och kanske vifta med en sidenflagga i regnbågens alla vackra färger. Varje färg har sin speciella betydelse som pekar på olika sidor i den kristna tron.
Tusentals människor samlades till de olika gudstjänsterna. Hundratals barn och ungdomar deltog. I början av gudstjänsterna fick barnen gå fram och sjunga. En kväll vände sig alla de 200 barnen mot publiken och välsignade och bad för oss "gamla". Det blev en mycket stark upplevelse för mig.
På torsdagskvällen när jag precis gick ut från BORÅSHALLEN där mötena hölls, kom det emot mig ett gäng äldre ungdomar från en grannfastighet till sporthallen. De hade vinglas i sina händer. Ungdomarna undrade vad som pågick i sporthallen. När jag berättade och även nämnde om den helige Ande och gåvan att hela de sjuka frågade en kille om jag ville be för honom eftersom han hade så ont i ryggen. Jag frågade om han ville att jag skulle göra det nu direkt. "Ja", svarade han.
Jag la min hand på hans rygg. Han tog tag i handen och förde den lite mer till vänster. "Där har jag så ont", sa han. När jag bad kände jag att värme strålade ut från min hand. Killen tackade och sa: "I morn ska jag spela golf"! "Bra, hej då" svarade jag och gick glad iväg och hämtade min bil för att skjutsa Tara hem till Göteborg. Tara hade varit med och medverkat i ett av mina seminarier om att se främlingen mitt ibland oss. Hennes vittnesbörd satte igång publiken och det kom flera frågor hur det var att komma från Iran och anpassa sig till Sverige samt frågor om muslimsk och kristen tro.
Tara är kvinna från Iran som jag skrivit om i min bok "När världen kom till stan". Vi har inte träffats på 15 år. Nu fick jag komma hem till henne och hennes två döttrar. Vi åt mycket, mycket god iransk mat med influenser från även andra matkulturer och Tara berättade om hur hennes inre andliga resa fortsatt. Det är såå spännande och intressant att ta del av hur Gud talar till henne genom drömmar, visioner och andliga tilltal. Ofta har Tara väckts klockan tre på natten då Gud velat förmedla något viktigt. Tara är ivrig att berätta för andra om sin tro och hon får vara med och be för sjuka och de blir helade.
Taras flickor spelade keyboard för mig och berättade att de även spelar fiol. Jättesöta och duktiga flickor!
Hela Borås präglades av OAS-mötet. På stan träffade jag på ungdomsgrupper med gitarr och traktater och biblar. En ung tjej gav ett Nya Testamentet till en tjej på stan. Tjejen som fick Nya Testamentet tackade och ropade glatt till sina kompisar: "Titta, jag fick en bibel! Och sen tog hon ett hoppsteg och lyfte händerna medan man såg ett brett leende på hennes läppar. En bit längre bort på en parkbänk var det några äldre män som tacksamt tog emot Nya Testamentet. Jag pratade med en av killarna i ett av teamen. Han var säkert inte äldre än 15 år. Han ville ha tips på hur man tog kontakt med människor på stan. Han och hans kompisar var så ivriga att få berätta för fler och fler om att den kristna tron fungerar och är aktuell idag för Sverige och inte minst för våra sökande ungdomar som växt upp utan någon tro.
En ung kille fick en hälsning från Gud i ett av OAS-mötena. Han berättade hur han sett en syn över Borås. Han såg hur Guds härlighet svepte in över staden och det var som om en vind blåste från den ena gatan till den andra.
Mina intryck från OAS var starka och jag bär med mig bilden från ett möte då ett 25-tal präster med oljeflaskor stod framme vid podiet. På uppmaning från inspiratör Berit Simonsson om det fanns några som ville få förbön av prästerna strömmade cirka 1000 personer fram som på en given signal och bildade kö. En bild på den andliga hunger och längtan som finns i Sverige idag.
Nedan två kort från Borås tagna från hotellets parkeringsplats.
Seminarier på OAS-konferens och Författarfestival i Filipstad d.v
OAS-rörelsen är en förnyelse inom Svenska Kyrkan där man inbjudit kristna från många olika traditioner såsom till exempel Katolska Kyrkan, Pingströrelsen och flera andra samfund.
Det ska bli mycket spännande och intressant. Jag kommer säkert att få träffa flera engagerade människor som jobbar med asylsökande och flyktingar på mina seminarier. Det ska även bli intressant att delta i stora möten som samlar tusentals kristna. Att också få träffa kristna ledare som får vara med och tända en ny väckelse i Sverige. Jag hörde till exempel att prästen Bo Branders två böckler som han skrivit tillsammans med Göran Skytte nu snart är uppe i 20 000 sålda böcker, vilket är enastående när man betänker att det handlar om predikningar!!!
På fredag klockan 12 skall jag vara tillbaka i Filipstad för då ska vi vara ett 10-tal författare som ska äta mat på Hertig Karls hotell. Sen ska vi möta pressen klockan 13 och därefter ska vi gåt till Stora Torget där varje författare får 15 minuter att presentera sin senaste bok och berätta om ev. nya böcker som är på gång.
Jag håller faktiskt på med en bok, men jag vill inte avslöja för mycket. Jag har länge velat skriva mer fritt och fantisera. En dag var jag på väg till Årjäng i bilen och hade med mig en kvinna. Hon började berätta om sitt liv. Snart fann jag att verkligeheten ibland kan överträffa fantasin. Nu träffar jag denna kvinna och vi spelar in hennes berättelse på minikassetter. Kvinnan har verkligen upplevt otroligt mycket. I dagarna ska hon åka tillbaka till sitt hemland för att uträtta en del viktiga saker samt göra research för boken. Arbetsnamnet på boken är "När tårar blir till diamanter". Mer avslöjas INTE!
På söndag firas KYRKORNAS DAG i Filibjurveckan här i Filipstad. Då blir det ett gediget program hela dagen.
Söndagen den 27 juli
Kyrkornas dag i FILIBJUR
Kl.10 Gudstjänst på Stora Torget med Peter Johansson och sångaren Daniel Viklund
Kl.16 Konsert med Daniel Viklund och delar av kören Audiens samt countrysångerskan Elisabeth Bornlöf
Kl. 18 Konsert med sångarparet Ulrika och Åke Johansson
Kl.20.30 Rock-konsert med NOBRAKES
Hela eftermiddagen är det FAMILJEFEST med hoppborg, minimotorcyklar, kokosbollskastande elefant m.m.
VÄLKOMMEN önskar Svenska Kyrkan, Vasakyrkan, Pingstkyrkan, Kristen Gemenskap och studieförbundet BILDA
Till sist ett citat från ett litet häfte utgivet av KM-förlaget med titeln BEJAKA
"Förnöjsamhet betyder ej att få allt, utan att vara glad för det man har. Skjut inte glädjen på framtiden!"
Flykting ringer från förvaret
Jag lyfter luren och i andra änden är det en svag och rädd röst som tar till orda.
-Hur kommer det att bli Bengt?
-Vad kommer att hända med mig?
-Polisen har sagt att de skall försöka avvisa mig en gång till. De har bestämt ett nytt datum denna vecka. Vad ska vi göra?
-Det gick ju inte att avvisa mig förra gången, hur ska det gå nu?
Vad kan du Bengt göra för mig? Kan du ringa polisen? Kan du skriva något mer? Kan du kontakta advokaten? Han har visst semester, alla har visst semester nu.
Frågorna är många men svaren blir korta och fåordiga.
Jag är upprörd över att mannens nya skäl knappast har kommenterats av Migrationsverket och Migrationsdomstolen. Trots att lagen säger att de skäl som han angett skall utgöra grund för asyl har de inte ens kommenterat dem. Har de läst handlingarna? Har de förstått? Har de sin åsikt färdig om mannen långt innan de läst handlingarna? Det kan väl ändå inet vara fallet?
Han är uppväxt i ett land som numera består av flera länder. Han hade oturen att befinna sig på fel sida om den nuvarande gränsen.
Jag känner en pastor som jobbar i mannens stad. Kan han hjälpa till om utvisningen lyckas? Hur kan vi hjälpa om han måste gömma sig i landet som han ska utvisas till?
Ett telefonsamtal på fredag kväll kan göra att tankarna och frågorna dröjer kvar hela helgen. På måndag morgon ska jag ringa polisen. Kanske kan de skjuta upp utvisningen tills vi fått svar från den högsta instansen. Nog borde väl Kammarrätten i Stockholm kunna bevilja mannen en muntlig förhandling så att han får en chans att kolla att de läst alla handlingar och få fråga hur de ställer sig till hans asylskäl. Inte kan de väl avfärda allt med att han borde ha tagit upp allt vid den första intervjun.
Det kan inte vara lätt att komma till Sverige helt slut. Trött efter många dagars bilresa i trånga utrymmen i någon lastbil. Förföljd och trakasserad, förvirrad och en gnutta förhoppningsfull. Ha kolla på alla handlingar, argument och juridiska spetsfundigheter. Det är inte lätt att passa in ramarna.
Vad kommer att hända? När får han besked?
Jag ska ut och resa och det kan vara svårt att svara i telefon. Vi har kommit överens om att hålla kontakt via sms. Hoppas att han kan vara lugn i sitt fängelse. Många av killarna på förvaret är förvirrade, frustrerade och fyllda av ilska och flera har tappat all tro på livet.
Det är sällan någon kommer och besöker dem i fövaret, men de får ringa och hålla kontakt med sitt juridiska ombud, något som kan vara en säkerhetsventil mitt i allt lidande med huvudet fullt av frågor och frågor och frågor.....
Vigsel på Uddeholms Brukshotell
Det var Sigrid Lundmark och Börje Vestlund som gifte sig.
Vi har lärt känna varandra genom min son Johannes som är ordförande i EKORREN, en second handbutik och verksamhet som Sigrid förestår i Hagfors.
Här är Johanna Linder och Fredrik Söderlund som stod för sången och musiken på brölloppet
Barnbarn från Huskvarna på besök
Här är Madeleine och Johannes när vi skulle fiska i Daglösen. Madeleine fick låna en tröja av sin mamma eftersom det blåste så mycket.
Här kör Madeleine trambil och poppi får åka.
Poppi tycker om att åka trampbil. Hon sitter tillbakalutad lugn, trygg och glad.
-Nu kör jag jättefort farfar!
-Jag är stark i benen förstår du.
Farrs goda råd uppdaterade
Här kan du få en mängd goda fråd från Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd.
Hur fungera asylprocessen?
Hur kan jag som stödperson hjälpa till på bästa sätt?
Hur samarbetar jag med advokaten och inte minst hur viktigt det är att stödja den asylsökande, men aldrig ta över ansvaret.
