Monas café i Filipstad
Vi har ofta handlat där och tnjutit av deras goda bakverk och smörgåstårtor m.m. Mona arbetar otroligt mycket. Den senaste tiden har de haft mycketr svåra problem med fastighetsägaren som inte reparerar huset där Caféhuset är inrymt. Just nu som ni ser på bilderna nedan är det mögligt, trasigt, elskåp står öppna för vem som helst och varmvatten kommer i slangar UTANPÅ huset. (Tänk om en slang springer läck och det sprutar varmvatten på folk!) Kommunen har svårt att ingripa mot fastighetsägaren, men regeringen aviserar ändrade krav mot fastighetsägare. detta hjälper dock inte i den akuta situationen. Vid Miljö och Bygg-nämndens senaste sammnaträde behandlades tydligen inte frågan alls.
Min vän peter Johansson och jag tänker ta upp detta vid nästa möte i nämnden eller i kommunfullmäktige om inget gjorts innan dess. Kanske statsarkitekten har något att säga i frågan?
Titta här på bilderna och bedöm själva om ni skulle kunna driva ett café i dessa sidoutrymmen och bland annat få varmvatten till disk i plastslngar som klänger längs väggarna.
NU PLANERAR MONA ATT FLYTTA TILL ANDRA LOKALER I APOTEKSHUSET, MEN DET TAR TID INNAN FLYTTEN BLIR AV.
När verkligheten inte stämmer med "kartan"
Det var inbördeskrig i ett land i Afrika. 100 000-tals människor dog. Barn lämnades ensamma då far, mor och syskon dog. Familjer splittrades. Barn i tusentals satt apatiska vid vägkanterna och väntade på att någon skulle förbarma sig över dem.
En kvinna lyckades fly till Sverige. Hon visste att hennes föräldrar dödats eftersom hon såg när de höggs ihjäl. Några syskon dödades också, men kvar var en lillebror. Kvinnan sökte och sökte och efter något år fick hon reda på att en snäll kvinna tagit hand om lillebror. Den snälla kvinnan hade redan egna barn och några "hittebarn", men den nya pojken fick en sovplats och lite mat.
Kvinnan i Sverige fick kontakt med den snälla kvinnan som skrev att maten blivit dyrare och att hon inte hade någon inkomst och därför först och främst måste tänka på sina egna barn. Ibland var de utan pengar och mat. Kunde inte storasyster i Sverige nu ta hand om sin lillebror? Jo, visst ville hon det. Frågan var bara hur det skulle gå till. Under tiden skickade hon pengar för mat och husrum. Storasyster i Sverige lät bli att köpa dyra möbler och god mat och kunde på så sätt hålla liv i sin lillebror i det afrikanska landet.
Lillebror ansökte om att få flytta till Sverige på grund av familjeanknytning. Enligt lagen borde han ha rätt till det. Det blev nej eftersom hans fullmakt inte godkändes. Den snälla kvinnans fullmakt godkändes inte heller. Det saknades ett formellt beslut från socialnämnden i den afrikanska kommunen om övertagande av vårdnaden.
Jag frågade storasyster om hur de brukade göra i hennes land.
-Du förstår Bengt, det funkar inte som i Sverige. Det finns över huvud taget inte någon socialnämnd och ingen skriver avtal om vårdnaden i såna här fall. Ett intyg från borgmästaren kanske borde räcka?
Vi skickade in en ny skrivelse till Migrationsverket, men den avslogs. Man måste ha ett intyg om vem som har vårdnaden. pappa och mamma döda. Familjen utplånad. Att kommunen eller domstolen inte tagit beslut om vårdnaden hindrade inte den snälla kvinnan att bli som en mor för den lilla pojken.
Idag fick jag brev från Migrationsverket. De menar att hela processen måste börja om från början, MEN INNAN PROCESSEN KAN BÖRJA MÅSTE DE HA ETT INTYG OM VEM SOM HAR VÅRDANDEN. BORGMÄSTARENS BREV PÅSKRIVET AV NOATIUS PUBLICUS RÄCKTE INTE. VAD GÖR VI? DEN LILLA POJKEN ÄR SÅ GLAD ATT HANS STORASYSTER LEVER I SVERIGE OCH HAN VILL SÅ GÄRNA TRÄFFA SIN SYTER. SYSTERN VILL INFÖRLIVA HONOM I SIN NYA FAMILJ, MEN VERKLIGHETEN STÄMMER INTE MED BYRÅKRATERNAS LAGPARAGRAFER.
Kanske det afrikanska landet måste införa svenska lagar om vårdnad för att pojken skall få komma hit. Det kan ta tid eftersom landet har bekymmer att bygga upp samhällena igen efter kriget. De har andra saker som de finner mer angelägna än att införa socialnämnder som skriver in vem som tar hand om och visar medmänsklighet mot barn vars föräldrar dödats.
Att göra det omöjliga......
I Storfors bodde en flicka från Eritrea som ofta kom på mötena i Filipstad, speciellt på tisdagskvällarna. En av de första gångerna som hon var med på möte blev hon helad från svår huvudvärk. När jag la min hand på hennes huvud blev handen varm och hon kände en stark värme i sitt huvud. En knöl på huvudet försvann och värken kom inte tillbaka. Det var ett helande och mirakel från Gud.
Azib fick uppehållstillstånd och kom i veckan för att fråga om jag kunde skjutsa henne och hennes väskor till Kristinehamn. Där skulle hon ta ett tåg eller buss till Göteborg dit hon skulle flytta. Några i Storfors hade erbjudit henne att skjuitsa henne om de fick 2500 kronor!!!! Migrationsverket sa att de inte kunde hjälpa henne. Om man skaffar lägenhet själv får man ingen hjälp av Migan.
Min fru och jag förstod på Azib att hennes väskor nog inte skulle få plats i vår lilla bil så vi tog Erikshjälpens lastbil. Mycket riktigt när vi kom fram till Storfors möttes vi av Alice och Azib. De visade oss sju stora väskor, kartonger och säckar så vår bedömning var helt korrekt.
När vi kom till Resecentrum i Kristinehamn skulle vi köpa biljett och passade på att fråga om man fick ta med bagage på Säfflebussen. Jo, två väskor per passagerare. Det fanns ett aber dessutom. Säfflebussen skulle byta chaufför och buss och det fick inte ta mer än fem minuter. Om hon fick ta med alla saker på bussen återstod ett problem. Hur skulle hon orka och hinna förflytta alla saker till den nya bussen?
Det var nervöst och vi knäppte våra händer och bad till Gud. Snart skulle bussen komma. Kanske någon medpassagerare skulle kunna hjälpa. Jag tog fram 100 kronor och frågade en man om han ville hjälpa Azib. Han gick ett par steg och tog fram en krycka för att visa att han inte kunde. Nu kom bussen. Gode Gud. Hoppas det är en chaufför som förstår och kan hjälpa.
Ut klev chauffören och han rynkade på pannan och undrade hur det skulle gå i Karlstad om han lät oss lasta på alla väskor och kartonger. Den andre chauffören kanske inte skulle hinna hjälpa till. Nu var det bara en minut innan bussen skulle gå. Chauffören öppnade en sidodörr och pekade att vi kunde lägga in allt där. Dator, säcken, en kartong. Maud tog en stor väska. Azib tog två. Handväska och mindre väska under armen och en kartong i lastutrymmet. Vi hjälptes åt med den största väskan. Puh! Men Karlstad då?
Jag ringde några vänner i Karlstad för att höra om de kunde gå ner till stationen och hjälpa Azib. Inget svar hos Nadira, inget svar hos Ahmed och ingen som svarade hos den irakiska familjen. Harald eller Bosse. Nej, de var nog inte i Karlstad.
Nu åkte bussen iväg.
När vi åkte hemåt mot Filipstad bad vi ännu mer till Gud. Klockan tio minuter i fem fick vi sms från Azib. Allt Okey. Jag ringde upp och frågade hur det gått. "Jo, jag bar alla saker själv. Chauffören hjälpte mig med den största väskan".
Nu var det bara att hoppas att allt skulle funka i Göteborg.
Jag ringde i onsdags till en etiopisk pastor i den internationella gruppen i Smyrnakyrkan i Göteborg. Hans fru är från Eritrea och han lovade att möta upp vid stationen. "Undrar hur stor bil han har", tänkte jag, allt medan jag bad ytterligare en bön.
Nu strax efter klockan 21.10 fick jag ett nytt sms. Där stod det att allt gått bra i Göteborg och att Azib nu var hemma i sin nya lägenhet.
Tårarna rann när hon sa farväl till sina vänner i Storfors. Alice och Azib kramades länge. De som var tvungna att lära sig svenska snabbt för att kunna förstå varandra. De har bott tillsammans i nästan två år tror jag. Delat förhoppningar, besvikelser och upplevt härlig gemenskap både bland svenskar och invandrare i Baptistkyrkan i Storfors och i Kristen Gemenskap Filipstad-Hällefors.
Maud och jag fick var sin kram. Mötas och skiljas är livets gång. Azib kommer snart och hälsar på. Välkommen! Tack Gud för att vi klarade det som verkade så omöjligt även denna gång.
Just nu när jag skriver detta ringde Tina från Iran. Hon har bott i ett land i Afrika under några år. Nu ville hon komma och hälsa på nästa vecka. Hon var i Karlstad.
Tina och hennes flickor fick kämpa i många år för att få uppehållstillstånd. Deras situation såg också helt omöjlig ut, men Gud och engagerade människor hjälpte dem på många olika sätt. 
Azib och Maud med en del av bagaget som lyckligt och väl kom med på Säfflebussen mellan Kristinehamn och Göteborg.
Kristen Gemenskap i Ställdalen
Igår var jag i Ställdalen. Där har våra medlemmar Sten-Olov och Elly Arnesson tillsammamns med vänner startat missionsföreningen Kristen Gemenskap i Ställdalen. Sten-Olov kommer från dessa bygder och han känner starkt för att starta en kristen verksamhet i sin hembygd speciellt sedan pingstförsamlingen sålde sitt kapell i Ställdalen för en tid sedan. Verksamheten och gemenskapen är öppen för alla människor och det var mycket tydligt igår. Folk från det lilla samhället hade mött upp såväl som gäster både från Grängesberg, Kopparberg och Stråssa m.fl orter. Jag fick några ord med förre ICA-handlaren i Ställdalen som nyligen måst stänga butiken. I veckan stängdes även ett litet café närmaste granne till lokalen där Kristen Gemenskap håller till. Folk i bygden är mycket glada att det startar en ny verksamhet och de får ett ställe att träffas på. I varje möte tas god tid till fika och gemenskap kring fikaborden.
Själva gudstjänsten igår var något utav det härligaste och mest underbara man kan vara med om. Härlig musik och lovsång. Två duktiga dragspelare och gitarrister samt en man med ett helt batteri munspel. Bön, predikan och spontana vittnesbörd och tillbedjan och lovsång som aldrig tycktes ta slut. Något av den gamla tidens härliga "väckelsemötesatmosfär". Jag stortrivdes. Vännerna hade också samlat in 1500 kronor till Kristen Gemenskaps i Filipstad-Hällefors missionsarbete.
Nerikes Allehanda skulle komma och göra en intervju, men de dök aldrig upp. Kanske ett missförstånd eller någon stor annan nyhet på gång i Kopparberg-Ställdalen. Hur som helst ringde vi till redaktionen i Örebro, men de fick inte tag på journalisten på någon av hennes telefoner.
Här är det Willis som avslutade gudstjänstdelen. Willis är med i Pingstkyrkan i Kopparberg. Han har ett hjärta för alla kristna och trivdes i gemenskapen igår. En man som jag lärt känna och respektera. han ställer också verkligen upp när det gäller att hjälpa folk i nöd, även om det skulle innebära uppoffringar och långa bilresor! Tack!
När vi i Kristen Gemenskap Filipstad-Hällefors startade vår församling uttryckte vi en önskan att få vara en andlig kraftcentral för hela Bergslagen. Vår vison som du kan hitta på vår hemsida www.kristengemenskap.nu gäller hela Bergslagen och i mån av ork, tid och kraft vill vi stödja och samarbeta med andra som delar den visionen att få se hur vår del av Sverige blir PÅKRISTNAT (ett nytt ord som snart kanske godkänns av Svenska Akademin)
Krav på ny flyktingamnesti
Krav på amnesti för flyktingar
Sveriges Radio har i flera nyhetsinslag igår berättat om att antalet flyktingar som gömmer sig ökar. Nu kommer krav på en ny flyktingamnesti.
När Utlänningsnämnden las ner trodde vi att det skulle bli en bättre ordning när ärendena skulle avgöras i migrationsdomstolar. Tyvärr verkar det som om domstolarna vridit lagen ett varv hårdare genom att tolka lagen mycket hårt. En ny praxis verkar ha vuxit fram. I några fall, saknas en ny praxis. Det gäller synen på konvertiter. Se artikel nedan.
Som det är nu finns det tusentals MÄNNISKOR som går år ut och år in och ingenting händer. De varken utvisas eller får komma in i samhället. Inte ens de som har jobb skall få stanna när den nya lagen om arbetskraftsinvandring träder i kraft den 15 december OM DE HAR ETT LAGA KRAFTVUNNET AVSLAGSBESLUT. Jag kan förstå att kraven kommer om att införa en amnesti, men det är nog knappast troligt i dagens läge. Att något måste hända är däremot helt klart. Människor ska inte behöva "ruttna" och brytas ner psykiskt när de känner en uppenbar fruktan att återvända och i vissa fall till och med polisen säger att de inte tänker göra något för att försöka avvisa den asylsökande.
Så här står det på Dagens Ekos hemsida:
"Ökningen av antalet försvunna flyktingar i Sverige oroar politikerna. Vänstern och miljöpartiet, som drev på lagen som gav de försvunna en ny chans för tre år sedan, kräver en generell amnesti
- Vi anser att man faktiskt ska, om man är gömd idag i Sverige, få rätten att leva ett vanligt liv, alltså en typ av ny amnesti, säger Yvonne Ruwaida i miljöpartiets styrelse.
I dag är nästan 8 000 personer efterlysta för avvisning. Och varje dag försvinner cirka 20 nya.
När man införde en ny asylprocess 2006 trodde man att en större rättssäkerhet skulle få ned antalet som försvinner. Flyktingar som fick nej skulle ha lättare att acceptera avvisningen om beslutet kom från en domstol.
Mycket riktigt försvinner nu bara en tredjedel av dem som får avvisning idag, jämfört med varannan för ett par år sen.
Men eftersom avslagen i år kan bli dubbelt så många i år som i fjol leder det till att det ändå är fler som går under jorden för att slippa bli hemskickade.
En av dem är afghanen Waheed, som gick under jorden i juli. Han förklarar varför han gömt sig.
- Om jag blir hemskickad är det klart att de ska komma och döda mig för att de har dödat en av mina kompisar som jag var fängslad tillsammans med, säger Waheed.
Förutom miljöpartiet vill också vänsterpartiet ha en generell flyktingamnesti. Men frågan är om man ska ha en amnesti vart femte år. Nej, säger Kalle Larsson, vänsterpartiets talesman i asylfrågor, det behövs inte om man driver en mer generös flyktingpolitik.
- Gör man inte det riskerar man att få en situation där man bygger upp fler grupper av gömda inför framtiden, säger Kalle Larsson.
Varken socialdemokraterna eller regeringen vill ha fler amnestier. Ulf Nilsson är riksdagsledamot från folkpartiet, ett parti som krävde allmän amnesti för tre år sedan.
- Då hade vi en exceptionell situation. På grund av att systemet hade fungerat så dåligt hade vi fått en mängd människor som hade fått överklaga massor av gånger och blivit kvar i systemet. Att nu igen, efter två-tre år, införa en generell amnesti skulle ge budskapet att om man lyckas gömma sig olagligt, då får man ännu stanna, säger folkpartisten Ulf Nilsson."
Ivan Garcia
Alla dessa fantastiska människor
Hos varje individ finns så mycket gott.
En av våra kunder på Erikshjälpen kom och frågade o0m vi kunde hjälpa honom med att betala en operation för en vän i ett främmande land. jag gav en del telefonnummer och upplysningar hur han kanske skulle kunna få hjälp genom Mercy Shiop eller Erikshjälpen eller.....
Nu kom han och berättade att han sålt sin motorcykel och skickat pengarna för operationen. Snacka om offer! Mannen var så glad för att han tagit detta stora steg. Vilket generöst hjärta!
En av våra nysvenska familjer med uppehållstillstånd kom för andra gången och köpte möbler, mattor och husgeråd på Erikshjälpen. När de tittade på en soffa ville de pruta. Jag förklarade att vi jobbar gratis och skickar pengar till barn i andra länder.
När de kom till kassan med sin lapp där det stod allt som de skulle betala vecklade kvinnan fram en plusgiroblankett för Erikshjälpen. Hon undrade om hon kunde betala 100 kronor! Det hade hon förberett innan hon kom till butiken. Att pruta var dock något som ingår i kulturen och som man borde få göra. I början när vi startade Erikshjälpen Second Hand hade vi skrivit på flera olika språk att vi inte prutar här och varför. Nu har det gått in hos de flesta.
Så har vi fått flera nya medarbetare som kommer och jobbar ideellt i butiken. Jag blir så gripen och glad när folk offrar inte bara några timmar av sin fritid utan ibland hela dagar trots att de ska på kurs eller annat jobb senare under dagen. När de får höra om verksamheten och om "farbror" Erik som startade Erikshjälpen blir de oftast så ivriga att hjälpa till.
Nu har vi en kille som heter Erik också som kommer och jobbar med vinylplattor och CD-skivor m.m. Han platser verkligen på Erikshjälpen och gör en jättefin insats.
En kvinna som skänkt många möbler ringde idag och frågade om Erikshjälpen ville komma och köra bort resterande skräp. Vi skulle få 2000:- om vi hämtade det som blivit över. Generöst erbjudande som vi direkt tackade ja till.
I fredags var jag till Arbetsförmedlingen för att fråga om vi kan få fler medarbetare genom olika åtgärder. Chefen väntade på statliga pengar, men visste inte när och hur det skulle ske. På kvällens Rapport var nyheten om att staten satsar 50 miljarder i olika arbetsmarknadsåtgärder. Bra tajmning. Nu ska jag på ett nytt besök till Af och prata med några av handläggarna. Vi behöver verkligen fler händer. Det strömmar in varor för varje dag. Det är en välsignad verksamhet!
24/7 bön i Örebro
Kolla denna länk till Örebrokyrkans nya satsning på bön 24 timmar dygnet året runt.
Vi tror och förväntar att stora saker kommer att ske i Örebro denna höst.
Örebrokyrkan är en nystartad församling som du kan läsa om på min blogg längre ner.
Under hösten kommer flera från kristen Gemenskap att delta i Örebrokyrkans möten med sång, vittnebörd och predikan. Vi i Filipstad och Hällefors har många vänner från olika länder som vi har kontakt med i Örebro. Flera av dem har bott här i våra bygder så vi hoppas att de skall inlemmas i Örebrokyrkans gemenskap.
Ska jag bry mig om min broder och syster?
Asylsökande konvertiter uppmanas hålla tyst om sin tro
Kyrkorna i Sverige bör ge mer samlat stöd till de muslimer som konverterat till kristen tro. Vi uppmanas enligt Guds ord att ta ansvar för vår broder och syster. När man gång på gång får vara med om att Migrationsverket och Migrationsdomstolarna uppmanar asylsökande att ligga lågt och hålla tyst om sin nyfunna kristna tro måste vi reagera och påtala att detta synsätt strider helt emot själva kärnan i den kristna tron.
Jag är med i ett kristet nätverk som uppvaktat Migrationsverket och som även fått starkt gehör för att medverka vid fortbildning för personalen. Ändå verkar det som om det händer alldeles för lite inom detta område och vi upplever i nätverket att vi står och stampar på samma plats.
Även en grupp inom Sveriges Kristna Råd träffade Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson i mars. Då framförde man önskemål om att det borde finnas en samrådsgrupp kring asyl och religion. Hittills har ingenting hänt. När jag i torsdags deltog i SKR: s migrationsgrupp och tog upp frågan om konvertiter, beslöt gruppen att bjuda in de båda nätverken och de experter som jobbat med dessa frågor inom verket för att bilda en samrådsgrupp.
Kristna församlingar och samfund bör jobba vidare med de frågor som hör ihop med konvertering. Skäl kan ha uppstått i Sverige eller så hade man redan ett skäl i sitt hemland. Vi bör upprätta riktlinjer för hur en seriös konvertering bör gå till och säkerställa att den asylsökande inte tar till konvertering som ett sista försök att få uppehållstillstånd. Här finns ett flertal konkreta förslag till riktlinjer och kvalitetssäkring.
Migrationsverket har nyligen på sin hemsida berättat om att de startat ett nätverk för att uppmärksamma HBT-frågorna.
Migrationsverket skriver på sin hemsida att "sexuell läggning kan vara betydelsefullt när verket tar beslut om uppehållstillstånd". Enligt den nya utlänningslagen ska asylsökande HBT-personer ges större skydd mot förföljelse på grund av sexuell läggning och könsidentiet än i tidigare lagstiftning.
Nätverket kommer att arbeta med att få en samlad bild av hur HBT-relaterade frågor uppmärksammas på verket och hur kunskapsläget ser ut.
När jag läste detta tänkte jag att vi kristna ännu mer borde stödja våra vänner som upplevt frälsningen och Jesus Kristus i sina liv.
Den brittiska religionsfrihetsorganisationen Barnabas Fund bekräftar att det är ytterst farligt för konvertiter att tvingas återvända till sina forna hemländer. Riksdagsledamoten Annelie Enocksson har i riksdagen motionerat om ökat skydd för konvertiter. Hon skriver att en ny praxis från 1996 har fört med sig orimliga konsekvenser och mänskliga tragedier. Migrationsverket påstår att flera asylsökande bluffat om sin konvertering. Därför har man blivit hårdare i sin bedömning.
För en muslim som vet att Sharia-lagen enligt § 368 dömer den som konverterat till döden kan ett så stort steg absolut inte vara lätt att fatta. Ofta avsäger man sig samtidigt den viktiga gemenskapen med släkt och vänner. Även här i Sverige finns rädslan för att man kan riskera förföljelse av rättrogna landsmän.
Det är inte alltid så lätt att hänvisa till officiell förföljelse då det i flera länder inte längre sker officiella avrättningar av konvertiter. Många dör "anonymt" i någon arrangerad trafikolycka eller genom arrangerade "självmord" eller tortyr i fängelse.
För att både församlingar och myndigheter skall få en klar bild av hur seriös en konvertering är skulle man kunna besvara ett antal frågor som till exempel:
Vilka skäl angav konvertiten till att bli kristen och vilka upplevelser ledde fram till konverteringen? Vilken undervisning har meddelats och av vilka? Hur gick dopet till och vilka var närvarande vid dopet? Hur utövar personen sin kristna tro? Hur kan församlingen fortsätta att stödja och hålla kontakten med den nykristne? Finns några i församlingen som tar ett personligt ansvar för att stödja den som konverterat? Hur lång tid har förflutit sedan omvändelsen, dopet och församlingstillhörigheten? Vad talar enligt församlingen för att konverteringen skett av övertygelse och personlig upplevelse av Gud?
Att hålla sin kristna tro hemlig, för dem som konverterat från islam, är helt orimligt! Vid ansökningar till skolor, statliga förvaltningar, armé, såväl som för privata näringstillstånd fordras att man anger sin religiösa tillhörighet. Att sitta ner med vänner och äta avslöjar på en gång om man är kristen eller muslim.
Migrationsverket har bland annat frågat armeniska kyrkor i Iran om deras syn på att leva som kristen i Iran. De äldre historiska kyrkorna har accepterats och lärt sig att vara icke evangeliserande. "Vi för vår del kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört", sjunger man i en del av de evangeliskt kristna församlingarna som har stark tillväxt. Detta är något som ett kristet nätverk skulle kunna förmedla till handläggare och utredare inom Migrationsverket.
Somliga debattörer menar att de kristna samfunden i Sverige inte skall särbehandla konvertiter utan verka generellt för flyktingars skyddsbehov. Jag tycker att det är viktigt att vi bryr oss om och värnar våra trossyskon.
Möte med Sveriges Kristna Råds migrationsgrupp
Jag kom till Centralstationen i god tid för att hinna sträcka på benen och gå och äta lunch.
När jag kom utanför NK och satte mig i gallerian och åt fick jag höra delar av samtal som definitivt inte är så vanligt på Torggrillen i Filipstad. Kostymnissar i kostymer med grälla slipsar i alla tänkbara kulörer samtalade om P75, senaste halvårsrapporten, aktiebörsen och index allt medan mobiltelefonerna ringde eller pep för mottaget sms.
Själva mötet behandlade vi frågor som
1. Familjeåterförening och egenansvar
2. Irakfrågan
3. EU-orförandeskapet och de frågor som SKR (Sveriges Kristna Råd) beslutat att driva under detta halvår. Det skall vara prioriterade områden som regeringen också kommer att arbeta med. Vi skall bland annat arbeta med migrationsfrågor och trafficking samt vapenhandeln kontra etik och producentansvar
4. Försörjningskravet som kan slå hårt mot familjens bästa och som kan disskriminera barn vars föräldrar inte har f¨tt skyddsstatus. De kan få vänta i 4 år på att få träffa sin pappa!
5. Konvertiter. (Det var den fråga som jag väckte. Jag ska ikväll försöka hinna skriva en artikel om detta) Vi hade ett långt samtal kring denna fråga som inte var så självklar som jag trodde att SKR skulle engagera sig i. Jag argumenterade att vi skall bry oss om våra kristna bröder och systrar, medan andra menade att vi enbart skall arbeta generellt med skyddsbehov och asylskäl av allmängiltig karaktär.
6. Något som kallas Keep them safe
7. Projektgrupp
Michael Williams som arbetar för Farr och Svenska Kyrkan menade att Migrationsöverdomstolen "skruvat lagen hårdare" än vad som gällde förut.
Vi samtalade om vad som händer med flyktingar från Cuba, Mongoliet och Iran dit Sverige inte kan tvinga iväg dem eftersom dessa länder inte tar emot flyktingar som ej själva vill flytta tillbaka. De riskerar att för lång tid måsta bo i ett Ingenmansland. Deras enda chans tycks vara att bli "tillräckligt sjuka" för att få stanna på humanitära grunder.
Många av besluten i domstolarna vittnar om Sveriges inställning "KOM INTE HIT"!
Vår grupp kommer att arrangera en hearing kring frågan om familjeåterförening. Det förslag som ligger är inte bra för integrationen. Att sitta och oroa sig för sin familj när man sitter på SFI_undervisningen gör att studierna inte kommer att gå så jättebra.
Min blogg godkänd på Blogwalk
http://www.blogwalk.se/
20 Aug 2008 Välkommen till Sveriges bloggkatalog! » Religion och filosofi » Mer information
|
And the story never ends????
Blanketterna beställdes i måndags via post. Jag frågade i måndags om det inte gick att beställa eller hämta ut via internet, men fick nekande svar.
Vi får kolla in på Handelsbanken senare idag. I morgon är jag i Stockholm och jag måste vara fysikt närvarande då Alice ska få sitt id-kort för att bekräfta att det är Alice som är Alice. När vi gick ut från banken mötte vi en kund som sett Alice på TV. Han tyckte det var ett krångligt moment 22-fall, men skrattade uppmuntrande att det nog skulle ordna sig.
Vi HOPPAS att det ska gå vägen på fredag klockan 10.
Fortsättning lär följa......
"Författarbuketten" står sig än
Den 25 juli var en het sommardag. När jag medverkade på författarfestivalen i Filipstad fick jag denna vackra bukett. Idag har vi den 20 augusti och blommorna är lika fina som den 25 juli. De står ute på vår altan så de kanske småfryser lite på nätterna nu, men visst är de fina?
ID-kort på bank igen...
Men hur går det för andra då? Om det nu inte finns nån "Bengt" i Kristinehamn eller nån "Bengt" i Torsby, hur ska det gå för dem där som behöver ett id-kort.
Det sämsta idag var väl när en av cheferna på en bank i Karlstad yttrade i TV att det "handlar om en känsla" mellan kunden och handläggaren. Nej, fy så orättvist!!! Skall godtycket råda?
När Migrationsverket ger permanent uppehållstillstånd har de kollat identiteten noga. Om den är oklar får man tillfälligt uppehållstillstånd för att få tid på sig att klargöra sin identitet. Alice har permanent uppehållstillstånd och Skatteverket har även gett henne personbevis. Då fattar jag inte hur banker kan vägra ge id-kort som de tar bra betalt för och gör reklam på Internet att de utför denna tjänst.
Får se nu hur det går på Handelsbanken i morn klockan 10.
Jag tänker ändå ta upp detta med politiker och andra organisationer för att se till att enhetliga regler införs och att svenska staten utfärdar id-kort till dem som styrkt sin identitet.
Idag mötte vi en EU-medborgare som har köpt hus i Filipstad och som har ett företag. Han är välkommen att betala sina räkningar på bankerna, men han har i ETT ÅR försökt få ett id-kort.
Nekad Id-kort
Gå in på denna länk och läs om en kvinna som nekades id-kort trots att hon har uppehållstillstånd och lever med en svensk man.
ID-kort på bank igen
Min vän Jessicka Haugback har lyckats hjälpa en kille som invandrat till Sverige att få ID-kort i Arvika på Westra Wermlands Sparbank. I tre veckor har jag nu försökt att hjälpa en kvinna från Afrika, som fått uppehållstillstånd för någon månad sedan, att få ID-kort i Filipstad. Jag tycker att det är för långt att åka till Arvika!
Nu verkar det dock som om det är totalt omöjligt att få ID-kort i Filipstad. Handelsbanken som lovat hjälpa oss om vi bara hade ett personbevis ändrade sig idag när vi kom med personbeviset.
Efter att ha besökt alla banker gick vi till polisen. Där fick vi veta att det tar fem år !!!!!!!att få ett Id-kort eftersom man måste vara svensk medborgare och det tar fem år efter det att man fått sitt PUT.
För att få ID-kort på banken måste man vara kund, MEN FÖR ATT BLI KUND MÅSTE MAN HA ETT ID-KORT. HUR I HELA VÄRLDEN SKA MAN DÅ ÖVER HUVUD TAGET KUNNA BLI BANKKUND?
Varför räcker det inte att både Skatteverket och Migrationsverket gjort utredning om personens identitet? Migrationsverket utfärdar inte PUT om man inte styrkt sin identitet. Då får man i stället ett TUT = tillfälligt uppehållstillstånd.
Det görs reklam på bland annat SWEDBANKS hemsida att de utfärdar ID-kort om man har personbevis och om någon följer med som som kan intyga att personen är den som medförda handlingar påstår.
Kollade lite på Internet vad som skrivits om detta. Det har varit inslag i TV och radio och här är några kommentarer:
Invandrare*, cirka en halv miljon människor, har i dag svårt att skaffa ID-kort, sedan Svensk Kassatjänst upphört. De är utelämnade till bankernas högst godtyckliga hantering. Frågan sägs beredas på regeringskansliet, men ingen vet av vem. Något förslag om att invandrare ska kunna få ID-kort finns inte i riksdag eller regering.
2007-03-02
Nya regler gör det svårare för flyktingar att få ut id-kort
SESAM
Svensk Kassaservice har ändrat sina regler för id-kort. De nya reglerna gör att många flyktingar har fått problem med id-kort. Nu måste den som intygar identiteten vara en nära släkting. Tidigare kunde vem som helst intyga.
*** Local Caption *** @bildtext: frŒn en bank eller Svensk Kassaservice behšver man ett EU-pass eller annan godkŠnd legitimation. Om man inte har det kan en nŠra slŠkting intyga identiteten. Men den nŠra slŠktingen mŒste vara folkbokfšrd i Sverige. MŒnga Kerstin Loenberg *** Local Caption *** @bildtext: som utfŠrdar id-handlingar till flyktingar, tycker Eva-Lena Jansson, socialdemokratisk politiker i ...rebro. Hon fšreslŒr Migrationsverket. Bertil Ericson/SCANPIX Svensk Kassaservice har ändrat reglerna för hur man får bevisa sin identitet när man hämtar ut sitt id-kort. De har ändrat reglerna för att de hade problem med falska id-handlingar tidigare.
- Det har blivit större risker med att utfärda id-kort. Det blir fler och fler falska id-kort, säger Annette Rihagen, vd för Svensk Kassaservice.
Hur har ni ändrat reglerna?
- Vi har ändrat reglerna om vem som får intyga identiteten på den person som vill ha ett Postens id-kort. Nu måste det vara en nära släkting. Tidigare kunde nästan vem som helst intyga identiteten, säger Charlotta Malm, vid Svenska Kassaservice.
De nya reglerna drabbar många flyktingar.
- Vi visste ha de nya reglerna kunde drabba flyktingar, men det var en risk vi fick ta. Vi måste vara säkra på att vi inte utfärdar några falska id-kort, säger Charlotta Malm vid Svensk Kassaservice till Sveriges Radio.
Den som inte har ett godkänt id-kort kan inte öppna ett bankkonto i en svensk bank eller använda bankernas tjänster. Socialkontoren kan inte betala ut pengar till en person utan bankkonto. Många flyktingar får problem eftersom de inte har godkända id-kort. Godkända id-kort är EU-pass, svenskt körkort eller ett id-kort från en svensk bank eller Posten.
- Varje dag kommer tre, fyra personer hit och vill ha hjälp. Men vi kan inte hjälpa dem, säger Barbara Asplund vid Invandrarservice i Malmö stad till Sveriges Radio.
Gäller inte andra id-handlingar på svenska banker?
Johan Lagerström på Handelsbanken säger att andra id-handlingar kan gälla ibland.
- Lagarna säger att banken måste känna sin kund. Man måste veta kundens identitet. Bankerna säger ja ibland ja till andra id-handlingar än svenska. Men om personalen inte känner igen id-handlingen eller inte förstår språket, kan det vara svårt.
Hur kan man göra om man vill hämta ut sitt id-kort men inte har en legitimation som fungerar?
Man kan ta med sig en person som kan intyga identiteten. Men det måste vara en nära släkting som är folkbokförd i Sverige och som har en godkänd legitimation. Det kan vara en förälder, en make eller maka, ett myndigt barn eller en registrerad partner. Det räcker inte med en sambo. Man måste kunna bevisa att man är släkt. Skatteverket skriver ut sådana intyg.
Men om man inte har någon släkting som kan intyga identiteten? Då kan man inte få något id-kort hos Svenska Kassaservice.
Svensk Kassaservice och bankerna försöker hitta en lösning. De har föreslagit att personal från Migrationsverket eller kommunen kan följa med till postkontoret, så ska man kunna få ut ett id-kort. Men Migrationsverket säger nej. De kan inte intyga identiteter. Personen måste själv kunna intyga sin identitet, säger Migrationsverket.
Kerstin Loenberg
Svårt att få id-kort i Sverige FRÅN GP Göteborgsposten
Svamputflykt
Ikväll kom plötsligt vår son Johannes hem. Han bor i Huskvarna men hade varit i Hagfors och demonstrerat ryggbänkar och även plockat upp en bänk som han sålt. Det var ett oväntat och trevligt besök. Vi åkte till skogen en stund och letade efter svamp. Vi hittade kantareller, Karl-Johan, Rynkad Tofsskivling, Trattkantarell och en björksopp.
När vi kom hem hjälpte Maud till att rensa och vi stekte ägg och svamp och lät oss väl smaka. Johannes får med sig ett par liter svamp hem när han åker i morn.
Hemma igen
Hade 82 mail att kolla igenom. En del behöver besvaras andra blir deletade omedelbart.
Har ordnat med att inställa vår utflykt till Högbergsfältet på söndag eftermiddag. Det kommer förmodligen att regna hela söndagen så vi får grilla en annan gång. Det hade säkert också blivit för kallt att ha dop i sjön Yngen. Vi kommer att ha en gudstjänst i Pingstkyrkan på söndag klockan 16 med fika och varm och go gemenskap.
På torsdag ska jag vara med på Sveriges Kristnas Råds möte i Stockholm om integration och flyktingfrågor. Vi ska bland annat få träffa författaren och journalisten Lasse Granestrand som skrivit boken "I Sveriges väntrum". Mötet är i Stockholm. Tillsammans med Marcus Sand är vi Evangeliska Frikyrkans representanter i denna grupp. Det ska verkligen bli intressant och se hur vi kan påverka migrationsfrågorna i en högre grad genom genom denna grupp. Lasse önskade få reda på hur kyrkorna jobbar med flyktingar.
Samfundsledare, advokater och politiker och samhällsdebattörer möts i denna grupp och vi får tillfällen att påverka makthavarna på ett annat sätt än att bara sitta här i Värmland och skriva och tycka till. Nu kanske vi får göra uppvaktningar hos migrationsmionistern och generaldirektören för Migrationsverket och kanske träffa domare i Migrationsdomstolarna.
Idag var min artikel om den grymma asylhanteringen i Grekland publicerad i tidningen DAGEN. Man hade gett artikeln bra utrymme.
Flera har bett mig berätta hur det går för de döva iranska bröderna. Jag ska skriva utförligt och berätta, men jag väntar på ett brev från dem.
Utvisningar till Kabul
UNHCR ber att Sverige skall stoppa utvisningar till Kabul i Afghanistan om man saknar släktingar och nätverk i Kabul. I Värmland finns ett 15-tal unga pojkar som riskerar avvisning till Kabul. I många fall har deras föräldrar blivit dödade och de menar att de inte har en chans att klara livet i Afghanistan. Idag får de rätt av UNHCR och ett inslag i Radions P1.
I Radions P1 idag berättas det om en ung man som Sverige avvisat och som klarar sig tack vare snälla kvinnor på svenska ambassaden som gett honom pengar till mat.
Idag blev jag intervjuad av Nya Wermlandstidningen om UNHCR:s rekommendation. Jag sa att många gånger har handläggare på migrationsverket sagt till mig att "det är varken FN:s lagar eller Europakonventionens paragrafer som gäller i Sverige". Deras hårda attityd skrämmer mig.
Jag hoppas verkligen att Sveriges riksdag och regering tar till sig kritiken och stoppar utvisningarna av de afghaner som befinner sig i Sverige varav de flesta har varit här i fyra eller fem år och till och med haft ett tillfälligt uppehållstillstånd (TUT) och flera även haft arbete. De borde verkligen få stanna i Sverige.
Detta klipp är från P1:s hemsida. Här kan du även lyssna till vad politiker och domare säger om läget i kabul och avvisningarna dit.
www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=2250390
FN ber Sverige stoppa utvisningar
Svårt att klara sig om man är ensam. Foto: Rafiq Maqbool/ Scanpix.
FN:s flyktingorgan UNHCR vädjar nu till Migrationsöverdomstolen att stoppa utvisningar av afghanska asylsökande till Kabul om de saknar familjeanknytning där. Utan släkt och vänner kan man inte försörja sig i Afghanistan, skriver UNHCR i ett brev
Wahid Rahimi utvisades från Sverige i våras och han har klarat sig bara tack vare svensk ambassadpersonal i Kabul som har gett honom pengar.
- Det finns inga jobb, jag känner ingen här och det finns inget mer att göra här, säger Wahid Rahimi.
Efter fem månader i Afghanistans huvudstad Kabul har Wahid Rahimi ännu inte lyckats hitta något jobb. Han känner ingen i Kabul och det är bara tack vare stödet från några av de anställda på den svenska ambassaden som han har överlevt. Agneta Lejdström är andre sekreterare.
- Det är jag och en annan här på ambassaden som har hjälpt Wahid Rahimi privat för vi tycker väldigt synd om honom. Han har inget nätverk här, samhället bygger på att man har familjebakgrund och stöd, det är väldigt svårt annars, säger Agneta Lejdström.
I somras fattade Migrationsöverdomstolen ett vägledande beslut som innebär att asylsökande som har fått avslag men som på grund av kriget inte kan skickas tillbaka till sin hemprovins i stället ska utvisas till Kabul eller andra större städer även om de saknar socialt nätverk där.
Ytterligare fem ärenden ligger nu hos Migrationsöverdomstolen för avgörande. FN:s flyktingorgan UNHCR vädjar nu i ett brev Migrationsöverdomstolen att ändra praxis. Hans ten Feld är UNHCR:s representant i Norden.
- Det går inte att överleva som internflykting i en stad som Kabul om man inte har familj eller släkt där, säger Hans ten Feld.
Hittills i år har tio afghaner utvisats från Sverige, på onsdagskvällen avgick ett flyg från Arlanda, och cirka 500 väntar på att lämna landet. Enligt Hans ten Feld är Sverige i dag det enda land inom EU som inte följer UNHCR:s riktlinjer.
- Det rör sig om ett fåtal personer, nog borde Sverige kunna låta dem stanna, säger Hans ten Feld.
Susanne Palme
Westra Wermlands Sparbank
Hon besökte tillsammans med en kille Arvika. Där fick de hjälp och vänligt bemötande och löfte om att få ID-kort UTAN ATT DE KRÄVDE ATT KILLEN SKULLE ÖPPNA KONTO I BANKEN.
Bra! Ni är ett föredöme!
Biblar populära i Kina
Jag har lagft in två artiklar här från Svenska Bibellällskapet.
Jag är imponerad över utvecklingen i Kina när det gäller den kristna tron. Tänk att man nu kan trycka biblar i detta kommunistiska land. Så fantatstiskt att den kristna tron går fram så enormt i Kina.
De kristna har ju också sått med mycket tårar och lidande. Vi har sett en film från LJUS I ÖSTER som berättar om hur de kristna i Kina lidit under många år. Tusentals har suttit i fängelser och tusentals har misshandlats, förlorat sina jobb och jagats från by till by när de levt ut sin tro och vittnat om Jesus.
Biblar till Kina under sommar-OS
2008 är ett mycket speciellt år för Kina. I augusti äger sommar-OS rum i Beijing och i september arrangeras även de Paralympiska spelen, för handikappidrottare, där.
Bibelsällskapet är med och ger stöd till kyrkan i Kina för tryckning av biblar inför OS. Man beräknar att nästan 100 000 biblar och bibeldelar trycks vid bibeltryckeriet i Nanjing för att finnas tillgängliga för deltagare och besökare av OS-evenemangen. Det berättar Kua Wee Seng, som arbetar med Bibelsällskapens verksamhet i Kina.
Det finns en särskild OS-utgåva som innehåller de fyra evangelierna på både kinesiska och engelska. Utanpå den kan man se det officiella OS-emblemet. Även hela biblar med både kinesiska och engelska samt andra bibelutgåvor kommer att tryckas och delas ut. Inte minst gäller det biblar och bibeldelar på kinesiska för de många besökare som beräknas komma från hela Kina.
Det som sker i Kina är ett under
Det som har hänt med Bibeln i Kina är ett under. Från att vara förbjuden - och en stor bristvara - trycks det idag biblar som aldrig förr, konstaterar Kua Wee Seng, ansvarig för Bibelsällskapets arbete i Kina.
Det är officiellt bekräftat att Bibeln idag är den bok som säljer allra bäst. Det finns fler biblar i Kina än någon annan bok. Det ser jag som ett under. För 40 år sedan blev Bibeln beslagtagen, konfiskerad och bränd. Nu är Bibeln en bästsäljare. Bara Gud kan göra något sådant. Gud verkar genom myndigheterna, genom bibelsällskapen, genom alla givare. Det är ett under.
Det finns idag 70 distributionscentra, men vi behöver fler. Kina är ett stort land, och det krävs stor planering för att nå ut till församlingarna.
Över 1,3 miljarder kineser saknar fortfarande en bibel
Varje år trycks biblar i Kina, betalda genom gåvor från Sverige. Tillsammans med gåvor från andra länder gör pengarna från Sverige det möjligt att trycka närmare fyra miljoner biblar. Dessa sänds till församlingar över hela Kina.
Den 18 maj i år öppnade världens största bibeltryckeri. Det gamla blev för litet. Det nya hypermoderna tryckeriet kan producera över en miljon biblar i månaden och fördubblar kapaciteten jämfört med det gamla tryckeriet. För trots stor produktion är det fortfarande brist på biblar i Kina. Vi hör om troende som inte
