Saffransbröd och julens innersta budskap
Idag har jag bakat dessa saffranslängder samt andra saffarnsbullar. Det var roligt.
Jag läste i Filipstads Tidning att julen vann. Det var apropå den debatt som vi haft här i stan kring änglar, julkrubba och skolavslutningar i kyrkan.
Vi kan konstatera att julen vann. Julsångerna strömmar ut från högtalarna i affärshusen och i TV och radio avlöses det ena julprogrammet efter det andra.
Nu hoppas jag att vi skall kunna gå ett steg närmare julens verkliga innebörd, nämligen Jesus Kristus själv. Traditioner KAN vara bra, men om det endast handlar om religion och traditioner och inte alls om den relation som man kan få ha med Gud genom Jesus Kristus då går människorna miste om det absolut viktigaste i livet. Jesus ger mitt liv innehåll och mening och att få leva i en nära gemenskap med Jesus är en upplevelse så stark och underbar att det är något som jag vill önska varenda person.
Hoppas att ni alla får uppleva julens glädje, frid och djupa innehåll.
Julfrid?
Listan med anteckningar på sånt som måste göras innan julen var nästan tom. Frugan och jag åkte och handlade. Nu skulle vi bara ägna oss åt hemmet och familjen. Den ihärdiga huvudvärken ville dock inte släppa trots Alvedon forte och en starkare tablett. Det verkade som om värken kom från en tand också. Hade jag slarvat med mellanrumsborstarna nu igen? Jag filade och filade, men där fanns inga matrester. Värken tilltog och det började dunka i tanden trots ytterligare värktabletter.
Nu ringde de från Erikshjälpen. En av våra asylsökande hade fått mycket ont i ryggen. Värken hade kommit smygande och nu låg han på en soffa utan att kunna ta sig någon annan stans. Där hade han legat nu i ett dygn!På vårdcentralen hade man sagt att personalen på Erikshjälpen skulle åka till apoteket och köpa värktabletter. Eftersom det rörde sig om en asylsökande skulle han bara ta tabletter och röra på sig så skulle det gå över. När jag fick höra detta blev jag minst sagt upprörd. Jag glömde min egen värk för en stund och åkte ner till butiken och försökte hjälpa M upp från soffan. Van av min egen ryggvärk visste jag hur svårt han hade att få på sig sina skor och knyta skosnörena. Jag gick ner på knäna och satte på M hans skor. Fick in honom i bilen och vi åkte upp till vårdcentralen. Där överlämnade jag ett brev och sa att jag absolut måste hem. I brevet skrev jag att jag ansåg det anmärkningsvärt att en sjuksköterska kunde avgöra om en hjälpsökande med svår värk i ryggen bara har ett ryggskott och per telefon kan avgöra att det inte rör sig om en tumör, diskprolaps eller njurfel.
Någon timme senare fick jag sms från M och han berättade att han fått tid hos läkaren. I skrivande stund vet jag inte vilken diagnos han fick, men jag är glad att de inte bara skickade iväg honom. Tack, vårdcentralen! Jag VET att ni har mycket att göra.
Tillbaka hem igen med olidlig dunkande värk. Nu hade alla tandkliniker stängt, men vid sjutiden på kvällen fick jag hjälp att dra ut tanden hos en tandläkare som fick rycka ut som en räddande ängel. Tandläkaren fick slita och dra, borra och dela den stora tuggtanden och borra i ben och lirka och dra i hela två timmar! TACK, TACK SNÄLLA ÄNGEL! Änglar, visst finns de! Åter hemma stoppade jag den ena tussen efter den andra i det stora hålet för att stoppa blodflödet. Idag på morgonen har det stannat av och jag kunde försiktigt få i mig två koppar kaffe och en ostmacka som jag skurit i femton små, små bitar. Jag har ju privat tandsköterska dygnet runt i hemmet (min fru är tandsköterska!) så jag ska nog klara mig. Men vi karlar har ju alltid så hemskt ont. Maud säger att det brukar göra ont i flera dagar efter ett så stort ingrepp, så det verkar som om hon tycker liiite synd om mig i alla fall.
God jul på er alla och se upp med knäcken. Den kan förorsaka tandvärk. Jag vet-av egen erfarenhet.
Gömda i en kloakbrunn i Sverige???
Vi spelade musik i bilen med den fina anläggningen som jag fick i samband med min 60-årsdag. Jag försökte berätta om olika saker och försäkra flickorna om att allt säkert skulle gå bra. När vi kom fram till gömstället och jag visade dem in till familjen som skulle ta hand om dem tittade de sig förskräckt omkring. Värdfamiljen visade dem till en gäststuga på gården. Vi gick in och bekantade oss med stugan. I köket fanns frukt och kylskåpet var laddat med fil, yogurt, ost, smör, skinka och ägg. Flickorna började gråta. Vi satte oss ner kring köksbordet för att prata.
-Hur är det? frågade jag.
-Jo, vi trodde att vi skulle sitta i en kloakbrunn som Saddam Hussein, svarade flickorna. Att vara gömd trodde vi innebar att vi skulle sitta hela dagarna i en håla i jorden. Att få ett så fint rum med sängar, mat och TV och Internet, det hade vi aldrig kunnat tänka oss. Oh, vad vi är tacksamma. Hälsa till pappa och mamma när du åker tillbaka.
Mitt i allt elände kunde jag inte låta bli att skratta åt flickornas uppfattning om hur det är att vara gömd i Sverige.
Visst är det psykiskt påfrestande. Visst finns ångesten för vad som skulle kunna hända om de skulle bli tagna och skickade tillbaka till sitt land. Till krig, våld och trakasserier. Till diskriminering och förnedring.
Skönt i alla fall att det finns vänner och människor som vågar visa civil olydnad och har medkänsla.
Tack vänner i XXX och deras nätverk.
Jag hoppas flickorna och ni får en så bra jul som det nu går. Vet att ni till och med skall gå till midnattsmässan i den gamla kyrkan på orten. Det är långt från Saddam Husseins kloakbrunn, men ändå traumatsikt för flickorna.
Positivt att skriva om
Idag har vi haft en julfest för alla anställda och alla frivilligarbetare inom Erikshjälpen Second Hand i Filipstad. Vi drack glögg, åt risgrynsgröt, skinksmörgåsar och en utsökt god toscakaka som Agneta Folkesson bakat. Vi sjöng julsånger och umgicks. Vi var cirka 35 personer. det är mycket glädjande med alla som kommer och gör en fantastiskt bra insats. Vi är också tacksamma för vår föreståndare Kenth Johansson.
Idag sålde man för cirka 12 000 kronor.
Jag läser i Filipstads Tidning om att stans ungdomar ser mer positivt på framtiden. Flera ungdomar, främst tjejer har startat nya företag. Det är verkligen glädjande och något som vi bör uppmuntra.
Min son Joel berättar att boken "När världen kom till stan" går bra. Han har också gett ut en bok om en ung konstnär, AKIANE. Den boken går mycket bra. Han har sålt 1200 ex och det är väldigt bra på bara några veckor.
Så visst finns det mycket positiovt att skriva om. Man får vara tacksam att man får leva, att vi har mat, husrum och varma kläder. Ute är det 15 grader kallt och nu ska jag krypa ner i en varm säng. Ska bara dricka en kopp choklad.
Jag ser också av statistiken på denna blogg att fler och fler besöker bloggen. Hoppas att ni tycker att det äår intressant att läsa. Skicka gärna kommentarer så ska jag lägga ut dem också.
Asylsökande hotade till livet i Grekland
Det är vanligt att asylsökande i Grekland sätts i fängsligt förvar. Mannen levde på gatorna, men en natt när han låg och sov kom en grek och hotade honom till livet. Han sa att han skulle skjuta honom om han inte for tillbaka till Afrika din svarta .........
Man tror inte att det är sant att EU-landet Grekland kan behandla människor på detta sätt. Har jag fel? Har de tre personer som jag talat med upplevt unika händelser?
Jag tror inte det eftersom TV 4 gjort reportage om liknande behandling. Kalle Larsson (v) har idag, eller ska i morgon i riksdagen, ställa en fråga till migrationsministern om behandlingen av asylsökande i Grekland. Samtliga riksdagspartiers företrädare inom asylpolitgiken avråder från att Sverige skickar folk till Grekland.
Visst förstår jag att Grekland får ta en stor andel av asylsökande och jag inser att övriga EU-länder måste ta sitt ansvar, men nog borde väl respekten för människorna vara bättre än så här.
Jag väntar på mail från kalle Larsson och på ett reportage från TV4. Jag har idag och igår varit i kontakt med en reporter på TV4.
Utskälld av Migrationsverket
Kanske mitt brev tog på en öm punkt för det är inte vanligt att statens tjänstemän svär och skäller på ideellt arbetande människor inom kyrkan.
Tankar inför 2008
Den kristna tidningen HEMMETS VÄN har bett några personer förmedla några tankar inför det nya året inom det område som de är verksamma i. Det jag skriver handlar alltså om kristna församlingar och nysvenskarna.
I min vision ser jag:
Smirnov, Abdullah och Svensson behöver alla få möta Jesus i den kommande väckelsen.
Sveriges kristna inser vilken resurs våra kristna invandrare är. Kyrkorna avspeglar vårt samhälle.
Vi är en resurs i det viktiga integrationsarbetet. Syftet är inte likriktning. Olika kulturer berikar oss.
Kristna går i bräschen för en mer human och rättssäker asylprocess. Värdigt asylmottagande med respekt för människan och barnkonventionen.
Vi skapar mötesplatser mellan olika folkgrupper och förebygger konflikter och våld i samhället. Fler blir stödpersoner och guider för våra nysvenskar.
Vi tar vårt ansvar för att evangelisera bland våra invandrare. Jag ser med iver fram emot Jesusmanifestationen i Stockholm då araber, afrikaner, sydamerikaner, asiater och svenskar marscherar för Jesus. Ofta finns en ny pionjäranda i församlingar som befruktats av invandrare som gått genom luttringens eld tillsammans med Jesus. Människor som offrat allt och som nu kvalificerats för uppdraget att hålla upp Jesus och Guds ord för ett avkristnat och avståndstagande folk.
Jag tror på väckelse 2008!
Iranska bröderna igen
Familjen i en kommun i Värmland som väntat i sex år på uppehållstillstånd och som enligt handläggare på MIG är berättigad till att få stanna i Sverige har ännu inte blivit kallade till samtal om ID-handlingar. JULEN NÄRMAR SIG. FAMILJENS BARN MÅR DÅLIGT AV SEX ÅRS VÄNTAN!!!!!!!! SNÄLLA MIGAN KAN NI INTE GÖRA NÅGOT!!!
En kvinna med skolbarn i familjen som varit på flykt i 16 år!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!väntar på att få komma till psykolog och få ett intyg. Snälla myndigheter i rättsstaten Sverige-hjälp henne.
Ibland är det inte konstigt att man blir frustrerad och tycker att BARNKONVENTIONEN BORDE EFTERLEVAS I SVERIGE.
Migrationsverket omänskliga behandling av handikappad kvinna
Idag måste hon åka till länssjukhuset igen. Det är snö och halt på gatorna och jag tänkte att NU måste hon väl ändå få åka sjuktransport med taxi, men nej.
Jag ordnade ändå taxi åt henne och åkte ner med pengar för resan, pengar som jag fått när jag sålde en bok. Jag kan bara inte fatta hur hård, omänsklig och kall man kan vara. Jag är säker på att när personalen på Migrationsverket själva blir sjuka tar de sin bil och åker till sjukhuset. Att mena att denna kvinna skall GÅ TILL BUSSTATIONEN, en promenad på två kilometer och sedan kliva upp på bussen och byta i den stora staden och gå till nästa buss och gå upp för trapporna i den bussen och sen gå ner och gå från hållplatsen till sjukhuset, DET ÄR BARA HELT INHUMANT!!!!! Jag blir upprörd och arg.
Tack snälla doktorn på sjukhuset som visar en sådan medkänsla! Tack övrig personal på sjukhuset för att ni bryr er om kvinnan och hjälper henne så bra! Tack vänliga SJUKRESOR och tack TAXI som behandlar kvinnan med respekt och värdighet!
JULFEST med 50 barn och föräldrar
Idag hade vi ONSDAGSKULS JULFEST i Pingstkyrkan. Maribel och jag hade gjort i ordning 30 paket och godispåsar. Det räckte nästan. Som tur var hade vi tagit med extra chipspåsar, gosedjur och böcker och några andra saker så alla barn fick ta med sig något i julklapp. Det kom också många föräldrar och kaffe, te och saft hade en strykande åtgång.
Först sjöng barnen flera sånger och Maribel hälsade välkommen och tackade alla föräldrar för att vi fått lära känna dessa barn. Jag visade en liten film från Kristen Gemenskaps hjälparbete i Pakistan bland annat från ett barnhem där flera av flickorna förlorat sina föräldrar. Sen spelade barnen en pjäs om den första julen då Maria och Josef reste till Betlemhem för att låta skattskriva sig. Änglarna, herdarna och de vise männen gladdes alla över att Jesusbarnet fötts. Vi tackade alla Gud för den största julklappen-JESUS KRISTUS. Efter fika och mer sång fick barnen komma fram och hämta sina julpaket. Barnen var så tacksamma och Maribel och jag fick många kramar. I bilen hem sjöng barnen och skrattade och lekte med sakerna som de fått.
LYCKAD BOKKVÄLL I FILIPSTAD
Det kom 38 personer till BOKKVÄLLEN som Gospel Media arrangerade.
Jag blev mycket uppmuntrad och glad.
I publiken fanns flera i det lösa nätverk vi har i Filipstad som många gånger gjort enastående insatser för att hjälpa flyktingar i nöd. Flera av dem som fått hjälp var också med denna kväll. Det var otroligt gripande för mig att träffa några av dessa människor som gått igenom sååå mycket i livet. I publiken fanns bland annat en kvinna som varit på flykt i 16 år!!!
Joel på Gospel Media visade även en liten film om underbarnet AKIANE som målar, skriver dikter och komponerar musik. Gospel Media kommer ut med en fantastiskt vacker bok om och med hennes konst. AKIANE har mött Gud och målar och skriver utifrån en himmelsk vision. Kolla in hennes verk på www.gospelmedia.se
Senaste nytt om iranska bröderna
När MIGAN gjorde sin resa till Iran valde de att inte ha med tolk från Sverige utan man reste till olika platser där man var beroende av den iranska statens tolkar. Det har berättats för mig att en av ledamöterna i gruppen från MIGAN blev mycket upprörd eftersom handläggaren ansåg att man inte gick på djupet i sina undersökningar av situationen för konvertiter och hur de kristna hade det i Iran. Man frågade endast armenier, ortodoxa och kaldeiska kristna som alla levt lång tid i någon slags samexistens med muslimerna. Man tog aldrig reda på hur situationen var för de evangeliskt kristna och hur situationen var för de nyare kyrkorna som ofta är evangeliserande och som inte kan hålla tyst om sin tro utan låter tron prägla livet.
Jag fick telefon idag från Aida Ghardagian (som sitter med i styrelsen för FARR och som också är aktiv inom Ingen människa är illegal) Hon hade följt med Sassan och Daniel till Gränspolisen. De hänvisade dem till Migrationsverket. Tydligen gick det att utföra det som jag försökte i Filipstad för någon tid sedan, men som inte gick här i stan, nämligen att på nytt bli inskriven i Migrationsverket och få LMA-kort och dagersättning. (Enligt Aida visserligen nedsatt dagersättning) Jag har dock ett beslut från Länsrätten i Karlstad som säger att MIGAN gjort fel när de drog ner deras dagersättning. Migrationsverket överklagade inte Länsrättens beslut utan lovade t.o.m. att bröderna skulle få retroaktiv ersättning bara de gick till polisen och sa att de nu ville återvända till Iran. Det är något som bröderna absolut INTE tänker säga eller göra. Vad händer nu? Jag ska i samråd med Aida skriva en ansökan om att bröderna får en advokat som lotsar dem vidare i denna process. Så länge fungerar jag som deras juridiska ombud. Vi skall då förhoppningsvis kunna presentera uppgifter som gör gällande att konvertiter måste få skydd i Sverige.
Jag skulle tro att historrien om Sassan och Daniel kommer att växa och fler och fler i hela Sverige, Europa och utanför Europas grränser kommer att kräva att dessa bröder skall beviljas asyl och skydd i Sverige. Tänk själva-två döva iranska konvertiter som är offer för en föråldrad praxis. Tänk er att Sveriges migrationsminister som verkar så vettig många gånger, hur han kan tillåta sitt ämbetsverk att arbeta efter en så föråldrad praxis.
Nej nu är dags att ministern ger MIGAN ett uppdrag att utarbeta en ny praxis. Konvertiter måste få skydd. Det är dödsstraff enligt islam att konvertera.
Sverige kan inte med berått mod avvisa dessa bröder till en säker död.
LÅT AHAD FRÅN AFGHANISTAN STANNA!
VI KRÄVER ATT AHAD ALIZADA SKALL FÅ STANNA I SVERIGE!
Många av oss som deltog i BOKKVÄLLEN på Folkets Hus ikväll vädjar med all kraft att Ahad Alizada född 860321 skall beviljas uppehållstillstånd i Sverige och att utvisningen av de afghaner som varit här länge stoppas och att de också får stanna i Sverige.
Ahad Alizada har haft ett års TUT. Han fick det eftersom Migrationsverket ansåg att han varit här lång tid. Det är uppenbart att nu har tiden gått ytterligare och för en ung människa som dessutom levt skild från sin familj i mer än hälften av sitt liv är fyra års vistelse i Sverige lång, ja mycket lång tid.
Ahad har fått stark anknytning till Sverige. Under tre års tid har han haft en svensk familj.
Ahad går på Molkoms Folkhögskola. Där har han fått många kompisar och god kontakt med lärare och övrig personal. Den första terminen som han gick på skolan hade han inriktning på drama och teater. Nu går han andra året och läser in gymnasiekompetens och har idrott och friskvård som speciell inriktning. Hans mål är att få fortsätta nästa år och utbilda sig inom drama och film.
Migrationsverket har vid bedömningen av den tillfälliga asyllagen beslutat att "det inte rimligen kan krävas att du skall kunna klargöra din identitet". För att få PUT brukar Migrationsverket fordra handlingar som styrker identiteten. För Ahads del har detta varit svårt eftersom han inte vet något om sin familj och inte heller kan ta kontakt med dem om de skulle vara i livet. Det område där han bott står under klanledarens vakande inflytande och klanledaren är dessutom allierad med talibanerna. Ahads far har dödats av dem och därför är Ahads liv också i fara. Det är omöjligt för Ahad att återvända till Afghanistan och till området kring hans födelseort, Ghazni. Ahad kommer med all sannolikhet att möta samma öde som sin far som blev dödad av dem. I Afghanistan fungerar det inte heller som i Sverige att man kan flytta och bosätta sig var man vill i landet. Varje område står under kontroll av klanen och för att få tillstånd att bygga en bostad krävs det att man betalar. Ahad har inga sådana möjligheter och skulle inte accepteras av andra klaner i andra delar av Afghanistan.
Jag hävdar med bestämdhet att det strider mot humaniteten att avvisa Ahad. Det var därför han fick TUT och nu har den 16-årige pojke som kom till Sverige vuxit upp här och fått stark anknytning. Det skulle definitivt skada hans psykosociala utveckling om han måste avvisas till Afghanistan.
Ahad saknar id-handlingar vilket gör att det kan antas att det kommer att ta lång tid att upprätta resehandlingar för honom. Det kan ta år. Då har han fått ytterligare anknytning och hela hans livssituation är i fara. Jag yrkar därför att Ahad Alizada beviljas permanent uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande humanitära skäl.
Det handlar om en framåt ung man som är intelligent och målinriktad och som behärskar det svenska språket mycket bra. Han kommer att göra rätt för sig. Han är ordentlig och skötsam och kommer inte att vara samhället till last. På Molkoms Folkhögskola är han känd som en av de drivande och en ledargestalt. Jag är övertygad om att Sverige behöver denne unge man. Det är också vår skyldighet att ge honom skydd i vårt land.
Sverige ropar idag efter arbetskraft och vi öppnar nya dörrar för arbetskraftsinvandring. Då finner jag det ologiskt att Sverige skall skicka tillbaka människor som bott här länge, som lärt sig svenska språket, som anpassat sig bra, som känner till svenska förhållanden och fått ett brett kontaktnät och som redan befinner sig i landet. Personer som har möjlighet att börja arbeta så fort som de får arbetstillstånd och uppehållstillstånd.
Situationen i Afghanistan har under den senaste tiden förvärrats. Enligt Svenska Afghanistankommittén, SAK, har fler än 5000 personer dödats i flygbombningar, bombattentat och markstrider under de första nio månaderna i år. Det är lika många som förra året.
Utanför Kabul lever återvändande afghaner i ruinstäder. Ju fler flyktingar som tvingas tillbaka desto svårare blir det för den afghanska regeringen att ge dem säkerhet. Befolkningstillväxten i Kabul är så enorm att myndigheterna tappat greppet om utvecklingen.
Den afghanska regeringen har inte kontroll över stora delar av landet och kan därför inte garantera medborgarnas säkerhet. Enligt UNHCR ska varje återvändande ske under säkra förhållanden. Inget land bör utvisa någon med tvång till områden som inte anses säkra och där den utvisade varken har familj eller klantillhörighet.
Svenska Afghanistankommittén har fått kännedom om en ung man som skickats tillbaka via England för ca 4 månader sedan. De känner även till en familj mamma, pappa och två barn plus tre barn som är i Iran. Familjen var mycket bekymrade över de tre barnen som är i Iran. Därför beslutade pappan för en månad sedan att han skulle åka till Kabul. Frun och de andra två barnen är kvar i Kabul. Pappan har inte lyckats få visum för att åka till Iran och är därför kvar i Kabul. Nu kan han inte gå ut eftersom han jagas av okända män. För några dagar sedan blev han jagad av några män i bil. De fick tag i honom och knivskar honom i magen. Han vårdades på sjukhus men är nu hemma. Han mår dåligt och har vissa svårigheter att tala i telefon pga. skadan. Även den andra mannen har blivit jagad och gömmer sig därför i en by i närheten av Kabul.
Båda dessa personer säger att Kabul är mycket farligt för återvändare.
SAK:s personal eller annan svensk personal planerar att träffa dem i Kabul för att verifiera deras förhållande. De skall även försöka få verifiering av knivskärningen från sjukhuset.
Jag anser att det är av yttersta vikt att det kommer till Migrationsverkets kännedom om vad som händer med dem som sänds tillbaka.
Afghanerna i Stockholm talar även om en återvänd ung man som blev mördad i hembyn när han kom dit. SAK kollar just nu den uppgiften. Det är dock helt uppenbart att säkerheten för dem som tvingas återvända absolut inte kan garanteras. Därför måste Sverige ge dessa personer skydd i Sverige.
Jag citerar nedan och vill även skriva under på ett uttalande från Svenska Afghanistankommittén som är författat av dess ordförande Lena Hjelm-Wallén.Migrationsverket har fattat ett vägledande beslut med konsekvens att afghaner från södra Afghanistan kan avvisas till Kabul. Men många hundratusen flyktingar lever redan där under förhållanden som närmar sig en humanitär katastrof. Jag vill protestera mot beslutet som innebär att Sverige, trots internationella och afghanska vädjanden, medverkar till att förvärra flyktingsituationen ytterligare.
Avvisningsbeslut för flera hundra afghanska män i Sverige har under en period inte verkställts. Migrationsverket har nu fattat ett beslut som innebär att de kan avvisas till Afghanistan. Detta vägledande beslut innebär att det slås fast att det råder "inre väpnad konflikt" i delar av södra och sydöstra Afghansistan, varmed avses sex provinser, till vilka inga avvisningar kommer att ske. Verket har istället undersökt om det finns ett "inre flyktingalternativ" d v s någon del av landet dit en avvisad person kan hänvisas att leva som flykting. Kabul har av Migrationsverket befunnits vara en lämplig sådan plats.
Svenska Afghanistankommittén protesterar mot detta beslut. Det innebär i praktiken inget annat än att flyktingar kommer att tvingas tillbaka till de områden där väpnad konflikt råder, men via Kabul som omväg. Antingen är migrationsverkets beslut rätt och slätt cyniskt, eller så saknar verket tillräcklig kompetens för att analysera situationen i Afghanistan. Flyktingsituationen i Kabul är i det närmaste en humanitär katastrof. Under senaste decenniet har befolkningen åttadubblats och bara på fyra år ökat från 2 till 3,5 miljoner. Vintern har kommit, det råder stor brist på bostäder, arbete, mat och vatten. Trångboddheten är enorm, slumtillväxten, kriminalitet växer lavinartat. Och rättsskipningen fungerar inte ens i huvudstaden. Möjligheten till försörjning för en nyanländ är obefintlig och säkerheten för den egna personen är, liksom rättssäkerheten, mycket dålig. Allt detta gör det extremt svårt för någon utan befintlig familj eller annat socialt nätverk att etablera sig i Kabul. En sådan person tvingas för sin överlevnad vidare till hemtrakterna - alltså till den väpnade konfliktens område.
Den afghanska regeringen och UNHCR har liksom Svenska Afghanistankommittén vädjat att inte ytterligare förvärra den humanitära katastrof som redan är ett faktum till följd av den pågående tvångsrepatrieringen av flyktingar från Iran och Pakistan. Förutom att vara personliga tragedier för de avvisade männen innebär det också att Sveriges handlande bidrar till ett försvårande av en lösning på den långvariga konflikten i Afghanistan. Om man skickar tillbaka flyktingar till andra ställen i landet än där de kommer från, d v s man skapar internflyktingar, ökar risken för destabilisering ytterligare. Rekryteringsunderlaget till talibaner och andra militanta grupper blir bara större, och detta, i så fall, med svensk hjälp.
Lena Hjelm-Wallén
Ordförande SAK
I detta uttalande instämmer vi.
Filipstad den 6 december 2007
Bengt Sjöberg
Brevet är undertecknat av många av deltagarna i BOKKVÄLLEN PÅ FOLKETS HUS
De döva iranska bröderna får inte hjälp av EU-domstolen
EU-rätten hjälper inte avvisade konvertiter
Bröderna Daniel och Sassan Farkondeh tvingas återvända till Iran - trots dödshot Den här veckan fick två avvisade iranska konvertiter beskedet att EU-domstolen inte vill hantera deras ärende. Trots att konvertering från islam är belagt med dödsstraff i deras hemland. Svenska myndigheter har redan sagt sitt. Och det var för elva år sedan.
För det var i slutet av 1996 som det viktigaste underlaget för hur iranska konvertiter ska hanteras togs. Migrationsverkets agerande i dag är baserat på ett avvisningsbeslut av en iransk kvinna som kommit till tro och döptes i Sverige.
Svenska myndigheter bedömde då att en iranier som konverterat från islam "och som låter konversionen förbli en personlig angelägenhet riskerar inte att bli föremål för myndigheternas intresse". Utöver detta så ifrågasatte myndigheten om kvinnan verkligen hade konverterat, eller om hennes dop i Svenska kyrkan bara var ett sätt att få asyl i Sverige.
Fortfarande vägledandeBeslutet som togs i det här fallet lyftes upp till praxis och har varit vägledande sedan dess. Och det är bland annat därför som de två bröderna Daniel och Sassan Farkondeh blivit avvisade från Sverige.
Efter avvisningsbeslutet har de försökt få upp ärendet till Migrationsöverdomstolen, som är den instans som kan ändra den rådande praxisen. Domstolen ville inte ta sig an ärendet.
I stället vände sig de iranska bröderna till EU-domstolen, tillsammans med flyktingpastor Bengt Sjöberg. Den här veckan kom beskedet att inte heller EU-domstolen tänker behandla ärendet.
- Under de 17 år jag har engagerat mig för flyktingar har jag bara vänt mig till EU-nivå tre gånger. En del advokater jag pratat med har aldrig gjort det. Man gör bara det när det är något principiellt ärende som är viktigt, berättar Bengt Sjöberg.
Välkänt i IranHan känner de båda bröderna väl, och berättar att han varit med och gråtit vid deras sida när de negativa besluten ramlat ner. Han har också varit med i glädjestunder, bland annat som dopförrättare vid Sassans dop.
Att de båda iranierna konverterat är väl känt, både i Sverige och i Iran. För sitt engagemangs skull har Bengt Sjöberg blivit hotad via mejl, där bilder på avhuggna djurhuvuden skickats till honom tillsammans med budskapet att han tillsammans med konvertiterna ska brinna i helvetet.
Ett av många bevis på att iranier som konverterar lever under en hotbild. Och det är bland annat därför som Bengt Sjöberg med flera vill ändra på den elva år gamla praxisen som innebär att konverterade iranier inte har några asylskäl.
Han menar också att det ska vara en mänsklig rättighet att kunna leva ut sin tro, inte som Migrationsverkets praxis säger, att tron ska vara gömd och privat ifall man blir utvisad till Iran.
- Om det är en livsavgörande och stark tro, så måste konvertiten ha rätt att leva ut den i sitt dagliga liv. Jag vill att regeringen ger Migrationsverket i uppdrag att ta fram en ny praxis som ger seriösa konvertiter möjlighet att få sitt skyddsbehov tillgodosett i Sverige, säger Bengt Sjöberg.
Anders Rydén på Migrationsverket ansvarar för att hålla svenska myndigheter underrättade om vad som händer i Iran. Han ser ingen anledning till att ändra på den rådande praxisen.
- Nej, det finns ingen anledning att generellt ändra denna grundinställning. Min uppfattning är att det i sak inte är någon avgörande skillnad jämfört med situationen för elva år sedan.
Går det att leva som konvertit i Iran i dag?- Det är klart man kan. Absolut. Generellt sett är risken relativt låg.
Har levt gömdaMen han säger att alla ärenden är individuella, och om det är en välkänd person som konverterar så höjs riskbilden. Han är tydlig med att Migrationsverket alltid gör individuella bedömningar. Och även om den rådande praxis är det första instrument att använda sig av säger Anders Rydén att det finns exempel på personer som fått stanna i Sverige för att de konverterat.
De båda avvisade iranierna som i veckan fick beskedet att EU-domstolen inte tar upp deras fall har levat gömda sedan i somras. Efter det här beskedet kommer de troligtvis att anmäla sig hos polisen.
IKVÄLL PÅ BOKKVÄLLEN PÅ FOLKETS HUS I FILIPSTAD KL 19SKA JAG BERÄTTA MER OM VAD SOM HÄNDE DÅ BRÖDERNA ANMÄLDE SIG HOS POLISEN. VI SKA ÄVEN UPPMÄRKSAMMA AFGHANSKA UNGA MÄN SOM VARIT LÄNGE I SVERIGE OCH SOM RISKERAR ATT SKICKAS TILLBAKA TILL KRIGETS AFGHANSITAN.
VÄLKOMNA IKVÄLL. VI BJUDER PÅ KAFFE/TE OCH LUSSEBULLE MED PEPPEARKAKOR
Svensson på Arbetsförmedlingen gick bra, men inte.......
Vi satte oss vid datorn och började fylla i en massa uppgifter och sen skulle vi skaffa inloggningskonto och lösenord. Gång på gång fick vi svar att det namn som vi angivit inte var unikt! Vi prövade med både kvinnan och mannens namn och sen med deras barns namn som om jag får säga det själv visst är unika för att vara i Sverige. När ingenting hjälpte sa jag till kvinnan att hon skulle skriva sitt förnamn och sen skriva Svensson som efternamn. Mitt förnamn och några siffror fick duga som lösenord. Då började det helt plötsligt att surra och knäppa i datorn och sen öppnade sig allt. Det var bara att fylla i grundskola, andra utbildningar, var i Sverige de ville söka jobb samt inom vilka områden och så vidare.
När de sen skulle in på andra områden på Af:s hemsida fick de på nytt fylla i XXY Svensson och det gick hur bra som helst.
Inte visste jag att Svensson är mer unikt än Krijaliknevic eller Mndobigodi Abdoma!!!
För övrigt verkar det som om det kommer mycket folk på BOKKVÄLLEN på Folkets Hus i Filipstad på torsdag. Jag kommer att berätta det senaste som hänt de döva iranska bröderna. Det är rätt så dramatiska händelser. Vi ska också presentera en ung man från Afghanistan som riskerar avvisning trots att han bott mycket länge i Sverige och haft tillfälligt uppehållstillstånd och bott hos en svensk familj som deras eget barn i flera år. Killen kom till Sverige som minderårig. Jag ska göra ett uttalande och bjuda in flera tidningar till kvällen.
BOKKVÄLL I FILIPSTAD
Vi bjuder på kaffe/te och lussebulle med pepparkakor.
HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!
Källskolans rektor och personal
Min bror Kjell startade församlingen Kristna Gemenskapen i Bro på 80-talet tillsammans med bland annat rektorn. Församlingen var banbrytare inom olika områden och jag minns en samling innan de ordnat med kyrkolokal. De höll till i en lägenhet som var så fullsatt att man knappt kunde sitta. Idag samarbetar församlingen med Skogakyrkan som är ansluten till Baptistsamfundet.
De kristna friskolor som jag känner till är mycket omtyckta. Elverna kommer både från kristna och icke kristna hem och påfallande många elever kommer även från muslimska familjer. Man uppskattar ordning, arbetsro och den kärleksfulla atmosfären där elever med handikapp, behov av extra stöd och elever som varit mobbade får växa och mogna och känna sig värdefulla.
Jag hoppas att alla på Källskolan skall få må bra och att rektorn skall kunna bli återställd, även om han får men för hela livet. Hoppas verkligen att han skall kunna återvända till sitt betydelsefulla arbete.
ONSDAGSKUL
Maribel och jag ska försöka ge alla barn en liten julklapp. Ungefär två tredjedelar av barnen är asylsökande. Kanske medlemmar i församlingen Kristen Gemenskap kan göra ett litet paket var till de 30 barnen? Kanske andra också som läser bloggen kunde göra några paket och lämna in på Erikshjälpen. Berätta att det gäller barnen som går på Onsdagskul. Om du inte kan lämna ett paket kanske du kan skicka en slant till Kristen Gemenskaps bankgiro 5489-1536
TACK!
Mer från Bokmässan i Örebro.
Här är det Ola Larsmo och jag som blir utfrågade av Cecilia från Bokmässan
Från Bokmässan på Örebro slott 22-24 november
GOSPEL MEDIA hade en mycket fin plats på Bokmässan i Örebro. Jag var där under fredagen och lördagen. Jag fick samtala med många människor och även signera boken som jag skrivit. Vid en föreläsning i Bernadottesalen fick jag även träffa några av de invandrare som jag hjälpt under åren och även några svenskar som hjälpt mig med fakta och uppgifter om asylprocessen.
I rummet där vi hade vår monter pågick intervjuer med ett flertal författare, kända såväl som okända för mig. Albert Bonniers Förlag ordnade ett samtal i soffan där jag fick samtala med författaren Ola Larsmo som skrivit en bok om rasismen på 30- och 40-talet där han skildrar ett möte med studenterna i Uppsala. Där uttalade sig studenterna mot att Sverige skulle ta emot sex judiska läkare. Vad som senare hände med dessa läkare är det ingen som vet. Tragiskt. Vi konstaterade att rasismen uppträder på olika platser och sätt, men att vissa rötter finns sen lång tid tillbaka, inte minst i Värmland och då och då dyker olika rasistiska företeelser upp ur dessa rötter.
