Med gitarren i bagaget från Irak
Idag hade vi ONSDAGSKUL i Pingstkyrkans lokaler i Filipstad igen. Flera nya barn, ungdomar och föräldrar var med. Vi sjöng, såg på film om profeten Jona, bakade pepperkakor, målade gipsänglar och lekte. Några spelade pingis och biljard. De flesta barnen är asylsökande. Några mår säkert mycket dåligt, men de är så glada och tacksamma och har en sån fantastisk sammanhållning. När vi ber till Gud tar de det med sånt allvar och vördnad. Det är så självklart för många av dem att Gud bryr sig om dem och har makt att hjälpa dem i varje situation.
En tonårskille var med för första gången tillsammans med sin mamma. Han hade med sig en fin gitarr. Den hade han haft med sig på sin flykt från Irak. Han kunde spela lite, men var så glad när jag lärde honom några enkla ackord. Vi spelade tillsammans. Han fick med sig en lapp som jag skrivit med ackord.
En liten kille från Kosovo pratade i bilen hem om julen. Han tyckte det skulle bli så roligt om jag klädde ut mig till tomte och kom till flyktingförläggningen med leksaker! Sen undrade han hur tomtens renar kunde flyga.
Idag hade jag med mig nya kläder som vi fått från Bössfalls affär i Dala-Järna. Varje vår och sommar skänker de massor med kläder som vi får dela ut till de asylsökande. Igår på bönesamlingen var det många som fick med sig två plagg var. Kläderna räckte idag både till några familjer som gömmer sig och till mammorna som kom med sina barn till Onsdagskul. Det är så roligt att kunna hjälpa och ge uppmuntran och stöd.
Jag har ont i halsen och snorar, så det blev inte så mycket sjunga av idag. Jag måste spara rösten till fredag och lördag då jag ska medverka på bokmässan i Örebro.
Min son Josef ringde precis. Han kom hem idag från Albanien där han varit i nio dagar. Han har bland annat besökt en familj som varit belägrade av fiender dag och natt i ett helt år. Josef hade frusit mycket eftersom strömmen går flera timmar varje dag. Han hade haft dubbla tröjor och jackor. På landsbygden har man ström bara någon timme per dag så dieselaggregaten står på och motorljudet överröstar varje försök till samtal, sa Josef. I staden Tirana finns ett 30-tal kristna församlingar. För bara tjugo år sedan fanns det knappast några kristna alls i landet som var starkt kommunistiskt och ateistiskt.
En tonårskille var med för första gången tillsammans med sin mamma. Han hade med sig en fin gitarr. Den hade han haft med sig på sin flykt från Irak. Han kunde spela lite, men var så glad när jag lärde honom några enkla ackord. Vi spelade tillsammans. Han fick med sig en lapp som jag skrivit med ackord.
En liten kille från Kosovo pratade i bilen hem om julen. Han tyckte det skulle bli så roligt om jag klädde ut mig till tomte och kom till flyktingförläggningen med leksaker! Sen undrade han hur tomtens renar kunde flyga.
Idag hade jag med mig nya kläder som vi fått från Bössfalls affär i Dala-Järna. Varje vår och sommar skänker de massor med kläder som vi får dela ut till de asylsökande. Igår på bönesamlingen var det många som fick med sig två plagg var. Kläderna räckte idag både till några familjer som gömmer sig och till mammorna som kom med sina barn till Onsdagskul. Det är så roligt att kunna hjälpa och ge uppmuntran och stöd.
Jag har ont i halsen och snorar, så det blev inte så mycket sjunga av idag. Jag måste spara rösten till fredag och lördag då jag ska medverka på bokmässan i Örebro.
Min son Josef ringde precis. Han kom hem idag från Albanien där han varit i nio dagar. Han har bland annat besökt en familj som varit belägrade av fiender dag och natt i ett helt år. Josef hade frusit mycket eftersom strömmen går flera timmar varje dag. Han hade haft dubbla tröjor och jackor. På landsbygden har man ström bara någon timme per dag så dieselaggregaten står på och motorljudet överröstar varje försök till samtal, sa Josef. I staden Tirana finns ett 30-tal kristna församlingar. För bara tjugo år sedan fanns det knappast några kristna alls i landet som var starkt kommunistiskt och ateistiskt.
Sång och musikcafé i BETEL, Hällefors
ULRIKA OCH ÅKE Johansson från Dala-Järna är ett intressant och musikbegåvat ungt par. De kommer till vår kyrka i Hällefors som ligger på Pihlvägen 2 (nära järnvägen) söndagen den 25 november klockan 16.
Smakprov ur programmet:
Håll mitt hjärta-Björn Skift
Like a bridge over troubled water-Simon/Garfunkel
What a wonderful world-Louis Armstrong
Det finns djup i Herrens godhet-Britt G Hallqvist
Körig vecka
Jag har inte skrivit på bloggen på hela veckan, men jag har inte precis legat och latat mig hela dagarna.
I början av veckan spelade vi in en film för SVT2 Värmlandsnytt och sen har jag gjort intervjuer med Värmlands Folkblad, Nya Wermlandstidningen, Filipstads Tidning och TV4 samt suttit i direktsänding i radio Värmland idag. Även Gospel Media har spelat in tre filmer som ligger på deras hemsida där jag berättar om boken. Idag har Jocke som har bloggen filipstad i folkmun gjort en film. Han har lagt ut delar av den och skall lägga ut mer i helgen.
Efter all denna uppståndelse kring boken När världen kom till stan känns det som att jag behöver vila i helgen.
Ska skriva mer nästa vecka. Då kommer jag också att vara med på Bokmässan i Örebo och göra några intervjuer med riksmedier.
Kristen Gemenskaps hemsida har legat nere ett tag. Det är dock inget sabotage utan beror på att vi byter domän.
Igår åkte jag och hämtade två lådor med böcker. Att få hålla i boken som jag jobbat med så lång tid kändes underbart. Jag har ju aldrig fött barn, men jag kan tänka mig att det kan vara ungefär samma lyckokänsla som en mor upplever. Att se den färdiga boken som man gått och burit, först i sina tankar och sedan kämpat med på datorn och kollegieblocket, det är en härlig känsla. Jag har ringt till dem som jag skriver om och frågat om detaljer och vad man kan ta med och vad som inte lämpar sig att skriva om-det har varit en lång och ibland grannlaga uppgift.
Det har redan kommit jättefina blommor och lyckönskningar och jag känner mig otroligt glad och nöjd.
Boken kommer att finnas hos de flesta bokhandlarna i Värmland samt på olika bokhandlare i Sverige, samt på Gospel Media 019-18 60 10 www.gospelmedia.se
Vi kommer även att sälja den på Erikshjälpen Second Hand i Filipstad.
Vill du beställa boken genom mig kan du skriva till [email protected]
BOKEN KOSTAR 150:- men går du med i Gospel Medias bokklubb kostar den bara 119:-
I början av veckan spelade vi in en film för SVT2 Värmlandsnytt och sen har jag gjort intervjuer med Värmlands Folkblad, Nya Wermlandstidningen, Filipstads Tidning och TV4 samt suttit i direktsänding i radio Värmland idag. Även Gospel Media har spelat in tre filmer som ligger på deras hemsida där jag berättar om boken. Idag har Jocke som har bloggen filipstad i folkmun gjort en film. Han har lagt ut delar av den och skall lägga ut mer i helgen.
Efter all denna uppståndelse kring boken När världen kom till stan känns det som att jag behöver vila i helgen.
Ska skriva mer nästa vecka. Då kommer jag också att vara med på Bokmässan i Örebo och göra några intervjuer med riksmedier.
Kristen Gemenskaps hemsida har legat nere ett tag. Det är dock inget sabotage utan beror på att vi byter domän.
Igår åkte jag och hämtade två lådor med böcker. Att få hålla i boken som jag jobbat med så lång tid kändes underbart. Jag har ju aldrig fött barn, men jag kan tänka mig att det kan vara ungefär samma lyckokänsla som en mor upplever. Att se den färdiga boken som man gått och burit, först i sina tankar och sedan kämpat med på datorn och kollegieblocket, det är en härlig känsla. Jag har ringt till dem som jag skriver om och frågat om detaljer och vad man kan ta med och vad som inte lämpar sig att skriva om-det har varit en lång och ibland grannlaga uppgift.
Det har redan kommit jättefina blommor och lyckönskningar och jag känner mig otroligt glad och nöjd.
Boken kommer att finnas hos de flesta bokhandlarna i Värmland samt på olika bokhandlare i Sverige, samt på Gospel Media 019-18 60 10 www.gospelmedia.se
Vi kommer även att sälja den på Erikshjälpen Second Hand i Filipstad.
Vill du beställa boken genom mig kan du skriva till [email protected]
BOKEN KOSTAR 150:- men går du med i Gospel Medias bokklubb kostar den bara 119:-
Bokomslaget
Den 23 november släpps boken När världen kom till stan av Bengt Sjöberg på Örebro slott. I drygt sjutton år har författaren kämpat en intensiv kamp för att hjälpa utsatta flyktingar. Det har inneburit konfrontationer, diskussioner och debatter med tjänstemän, politiker och ministrar; bland annat förra migrationsministern Barbro Holmberg och förre statsministern Göran Persson. Bengt Sjöbergs ögon har bevittnat självmordsförsök, apatiska barn, polismisshandel, diskriminerande läkare och inte minst kyliga tjänstemän på Migrationsverket. När världen kom till stan tar läsaren bakom medias rubriker, rakt in i flyktingars ofta desperata vardag. Där får vi ta del av många fängslande människoöden. Här blandas glädje och sorg, hopplöshet och hopp och till och med kamp mellan liv och död. Den 23 november kl 14:30 håller Bengt Sjöberg ett föredrag på 20 minuter i Bernadottesalen på Örebro slott i samband med att boken släpps. För att boka intervju, kontakta författaren direkt på: 070-31 26 694 Bengt Sjöberg har bland annat medverkat i Uppdrag Granskning (SVT), TV4 Värmland, SVT Värmland, Konflikt (P1), Efter tolv (P4) och Perspektiv (SVT), och i en mängd tidningar. Mer information om bokmässan i Örebro. http://www.bokmassan.net/ Gospel Media, Argongatan 54, 703 74 ÖREBRO Tfn 019-18 60 10, Mobil: 070-46 18 459 http://www.gospelmedia.se/
Andlig nyfödelse gav trygghet
Det händer att jag följer med asylsökande till Migrationsverket för att de skall bli delgivna olika beslut. Ibland kan det vara mycket oro, ångest och frustrerande situationer. Häromdagen följde jag med en man som har ett avvisningsbeslut. Nu handlade samtalet om möjligheten av att få fram resehandlingar.
Plötsligt tittar handläggaren på Migrationsverket på min vän och frågar hur han mår. "Visst har du gått upp i vikt?"
"Jo, jag mår bättre nu" svarar min vän. "Du förstår, sen jag blev född på nytt ser jag allt på ett helt annat sätt. Vad som händer mig här i livet är viktigt, men det viktigaste är min relation till Gud genom Jesus och jag reagerar och tänker på ett helt annat sätt nu än tidigare. Jag vet att mitt liv vilar i Guds hand och jag känner mig trygg".
Med tanke på allt vad min vän gått igenom både i sitt hemland och i Sverige har det skett en stor förändring på insidan av denne man. Tänk vilken kraft det finns i tron på Gud. Vilken styrka och vilken trygghet. Tron håller i vardagslivet och i tuffa situationer.
Denne man vill i framtiden återvända till sitt land för att vara med och bygga upp ett demokratiskt styre. Just nu är det inbördes strider och svåra konflikter. Skulle han utvisas kan han bli dödad. Jag hoppas att han ska få stanna tills det lugnar ner sig och att han ska få studiero så han kan tillgodogöra sig den undervisning han får om det svenska samhällsskicket.
Plötsligt tittar handläggaren på Migrationsverket på min vän och frågar hur han mår. "Visst har du gått upp i vikt?"
"Jo, jag mår bättre nu" svarar min vän. "Du förstår, sen jag blev född på nytt ser jag allt på ett helt annat sätt. Vad som händer mig här i livet är viktigt, men det viktigaste är min relation till Gud genom Jesus och jag reagerar och tänker på ett helt annat sätt nu än tidigare. Jag vet att mitt liv vilar i Guds hand och jag känner mig trygg".
Med tanke på allt vad min vän gått igenom både i sitt hemland och i Sverige har det skett en stor förändring på insidan av denne man. Tänk vilken kraft det finns i tron på Gud. Vilken styrka och vilken trygghet. Tron håller i vardagslivet och i tuffa situationer.
Denne man vill i framtiden återvända till sitt land för att vara med och bygga upp ett demokratiskt styre. Just nu är det inbördes strider och svåra konflikter. Skulle han utvisas kan han bli dödad. Jag hoppas att han ska få stanna tills det lugnar ner sig och att han ska få studiero så han kan tillgodogöra sig den undervisning han får om det svenska samhällsskicket.
SVT EFTERSNACK
I tisdags var jag med i SVT 2 Värmlands talkshow, Eftersnack. Det var en trevlig kväll som började med att jag blev sminkad och fick träffa journalister och övriga medverkande över en kopp te/kaffe. Vi testade olika ingångar i programmet och gjorde några soundcheck, men övade inte på frågor och svar. Det blir bäst när det är spontant.
När jag tidigare medverkat i TV har det oftast handlat om cirka två minuter och då måste man fatta sig kort. Nu hade vi cirka sju minuter på oss. Ändå gick tiden mycket fort. Trubaduren och underhållaren Nyåker sjöng en egen visa som var helt suverän och passade perfekt som inledning till kvällens samtal om flyktingar. SVT hade även gjort intervjuer i Filipstad och frågat om folks inställning till att gömma flyktingar. Alla tillfrågade ansåg att det är något som endast kan tillgripas i yttersta undantagsfall. Jag håller helt med eftersom jag sett hur människor brutits ner under den tid som de levt gömda. Ibland är dock riskerna med att återvända så oerhört stora. Flyktingen bedömmer att han/hon skall dödas vid ankomsten till sitt hemland. Efter att ha pratat igenom deras ärende har det enda alternativet varit att försöka gömma sig en tid tills nya fakta hunnit komma fram eller att någon ny lag eller omständighet framkommer som kan ge uppehållstillstånd.
I min bok "När världen kom till stan" berättar jag om flera familjer som vi gömt vars ärenden fick lyckliga slut. Även om kampen var lång och hård fanns inget annat alternativ. Nu är de jätteglada och mår riktigt bra.
Efter programmet blev jag uppringd av en gömd familj där femton! personer bor i en trerummare. Några av barnen kan gå i skolan, men en ung grabb tillbringar hela sin vakna tid i vardagsrummet tillsammans med elva vuxna. Nu hade han börjat må mycket dåligt och de vuxna gick varandra på nerverna. Familjen övervägde att gå till Migrationsverket och berätta om de nya skäl som tillkommit under de månader som de varit gömda.
Efter att ha lyssnat till deras skäl uppmuntrade jag dem att komma fram och hoppas på en positiv ny bedömning.
När jag tidigare medverkat i TV har det oftast handlat om cirka två minuter och då måste man fatta sig kort. Nu hade vi cirka sju minuter på oss. Ändå gick tiden mycket fort. Trubaduren och underhållaren Nyåker sjöng en egen visa som var helt suverän och passade perfekt som inledning till kvällens samtal om flyktingar. SVT hade även gjort intervjuer i Filipstad och frågat om folks inställning till att gömma flyktingar. Alla tillfrågade ansåg att det är något som endast kan tillgripas i yttersta undantagsfall. Jag håller helt med eftersom jag sett hur människor brutits ner under den tid som de levt gömda. Ibland är dock riskerna med att återvända så oerhört stora. Flyktingen bedömmer att han/hon skall dödas vid ankomsten till sitt hemland. Efter att ha pratat igenom deras ärende har det enda alternativet varit att försöka gömma sig en tid tills nya fakta hunnit komma fram eller att någon ny lag eller omständighet framkommer som kan ge uppehållstillstånd.
I min bok "När världen kom till stan" berättar jag om flera familjer som vi gömt vars ärenden fick lyckliga slut. Även om kampen var lång och hård fanns inget annat alternativ. Nu är de jätteglada och mår riktigt bra.
Efter programmet blev jag uppringd av en gömd familj där femton! personer bor i en trerummare. Några av barnen kan gå i skolan, men en ung grabb tillbringar hela sin vakna tid i vardagsrummet tillsammans med elva vuxna. Nu hade han börjat må mycket dåligt och de vuxna gick varandra på nerverna. Familjen övervägde att gå till Migrationsverket och berätta om de nya skäl som tillkommit under de månader som de varit gömda.
Efter att ha lyssnat till deras skäl uppmuntrade jag dem att komma fram och hoppas på en positiv ny bedömning.
Migrationsverket överklagar
MIGRATIONSVERKET ÖVERKLAGAR LÄNSRÄTTENS BESLUT OM DE DÖVA IRANSKA BRÖDERNAS RÄTT TILL ID-KORT OCH DAGERSÄTTNING TILL KAMMARRÄTTEN
Idag fick jag reda på att Migrationsverket överklagat Länsrättens beslut av den 5/10-07 då Länsrätten ansåg att Migrationsverket inte hade rätt att sänka dagersättningen för de båda iranska bröderna Sassan och Daniel. Nu kommer detta ärende upp i kammarrätten. Jag får möjlighet att yttra mig över deras överklagan. Ännu7 har jag inte fått några handlingar.
I dagarna har jag fått en statistik över hur många iranier som mot sin vilja skickats tillbaka till Iran. Det är endast ett fåtal personer. Av dem som frivilligt velat återvända är antalet större.
Gå in på http://www.mfo.nu/ och läs dokumentet från RUT (riksdagens utredningstjänst) med titeln Om avvisningar till Iran.
Bland dem som inte kunnat avvisas finns enligt uppgift från Svenska Kyrkan och Röda Korset ett 60-tal personer som fått nya ID-kort och som fått pengar till sitt uppehälle. Eftersom de inte kan avvisas och inte heller får uppehållstillstånd måste de ju ändå kunna få pengar till mat så att de inte svälter ihjäl. Det är därför som jag agerat för att Sassan och Daniel skall få sina LMA-kort som de kan använda att handla mat för.
Ärendet rullar på allt medan bröderna sitter i sitt gömställe och mår allt sämre.
Idag fick jag reda på att Migrationsverket överklagat Länsrättens beslut av den 5/10-07 då Länsrätten ansåg att Migrationsverket inte hade rätt att sänka dagersättningen för de båda iranska bröderna Sassan och Daniel. Nu kommer detta ärende upp i kammarrätten. Jag får möjlighet att yttra mig över deras överklagan. Ännu7 har jag inte fått några handlingar.
I dagarna har jag fått en statistik över hur många iranier som mot sin vilja skickats tillbaka till Iran. Det är endast ett fåtal personer. Av dem som frivilligt velat återvända är antalet större.
Gå in på http://www.mfo.nu/ och läs dokumentet från RUT (riksdagens utredningstjänst) med titeln Om avvisningar till Iran.
Bland dem som inte kunnat avvisas finns enligt uppgift från Svenska Kyrkan och Röda Korset ett 60-tal personer som fått nya ID-kort och som fått pengar till sitt uppehälle. Eftersom de inte kan avvisas och inte heller får uppehållstillstånd måste de ju ändå kunna få pengar till mat så att de inte svälter ihjäl. Det är därför som jag agerat för att Sassan och Daniel skall få sina LMA-kort som de kan använda att handla mat för.
Ärendet rullar på allt medan bröderna sitter i sitt gömställe och mår allt sämre.
Skolministern kommenterar debatt i Filipstad
I tisdags deltog jag i Barn och Utbildningsnämndens ordinarie möte. Frågan om skolans förhållande till religion och kyrkobesök kom upp som ett hett ämne. Jag hade med mig boken "Den blomstertid nu kommer" som getts ut av Sveriges Kristna Råd där även muslimerna ingår. Boken behandlar vad man får göra och hur skolan och de religiösa samfunden kan samverka kring värdegrunden. Jag läste högt ur boken och menade att rektorerna tolkat Skolverkets skrivelse på ett ensidigt sätt. En av ledarna för muslimerna i Sverige uttalar sig i boken och säger att de har inga problem med att gå till kyrkan.
En av rektorerna berättade att han fått arga telefonsamtal från föräldrar efter förra årets skolavslutning i Svenska Kyrkan. Jag frågade om det var invandrarföräldrar eller svenska föräldrar som klagat. Svaret var att inte en enda invandrare hade klagat.
Skolchefen menade att vi inför advent skulle ta bort allt religiöst i skolan. Jag berättade att advent betyder ankomst. Om vi ska fira advent utan något religiöst inslag, vad är det då som vi ska fira? Ska vi fira julkommersens ankomst? frågade jag. Jag fick inget svar.
Jag poängterade att värdegrunden vilar på den kristna etiken och att skola och kyrka gemensamt måste stå upp för de gemensamma värderingarna i en tid då bland annat mobbning är ett svårt problem i många skolor. BUN fattade inget beslut, men flera av ledamöterna, även från socialdemokratiskt håll var mycket tveksamma till rektorns rekommendationer till förskolorna. Rektorn poängterade att hon inte utfärdat något dekret utan endast velat att personalen skulle tänka sig för.
Under gårdagen fick jag ett telefonsamtal från en filipstadsbo. Hon hade läst Kyrkans Tidning där skolministern uttalar sig. Jag citerar:
"När rektor säger att förskolebarn inte får gå till kyrkan och titta på julkrubban, tolkar hon Skolverket fel, anser Jan Björklund. I sak har hon fel. Självklart får vi ha sådana religiösa inslag. Jag blir upprörd när man säger att man inte får ha skolavslutning i kyrkan, det är en del av vårt kulturarv".
I dagens Filipstads Tidning finns detta uttalande med liksom en intervju med BUN:s ordförande.
En av rektorerna berättade att han fått arga telefonsamtal från föräldrar efter förra årets skolavslutning i Svenska Kyrkan. Jag frågade om det var invandrarföräldrar eller svenska föräldrar som klagat. Svaret var att inte en enda invandrare hade klagat.
Skolchefen menade att vi inför advent skulle ta bort allt religiöst i skolan. Jag berättade att advent betyder ankomst. Om vi ska fira advent utan något religiöst inslag, vad är det då som vi ska fira? Ska vi fira julkommersens ankomst? frågade jag. Jag fick inget svar.
Jag poängterade att värdegrunden vilar på den kristna etiken och att skola och kyrka gemensamt måste stå upp för de gemensamma värderingarna i en tid då bland annat mobbning är ett svårt problem i många skolor. BUN fattade inget beslut, men flera av ledamöterna, även från socialdemokratiskt håll var mycket tveksamma till rektorns rekommendationer till förskolorna. Rektorn poängterade att hon inte utfärdat något dekret utan endast velat att personalen skulle tänka sig för.
Under gårdagen fick jag ett telefonsamtal från en filipstadsbo. Hon hade läst Kyrkans Tidning där skolministern uttalar sig. Jag citerar:
"När rektor säger att förskolebarn inte får gå till kyrkan och titta på julkrubban, tolkar hon Skolverket fel, anser Jan Björklund. I sak har hon fel. Självklart får vi ha sådana religiösa inslag. Jag blir upprörd när man säger att man inte får ha skolavslutning i kyrkan, det är en del av vårt kulturarv".
I dagens Filipstads Tidning finns detta uttalande med liksom en intervju med BUN:s ordförande.
Intervjuer i TV
I morgon, fredag den 26 oktober klockan 9.15 ska jag vara med i ett litet inslag i "soffan" på TV4 i Värmland. Det kommer att handla om flyktingar och nollvisonen mot rasism. Jag ska berätta lite om boken "När världen kom till stan" som jag skrivit och som släpps den 24 november. Den 6 november (OBS! Ändring!) ska jag vara med i programmet EFTERSNACK i SVT2. Det programmet sänds sent på tisdagskvällen.
Jag hoppas att inslagen i TV ska få vara med att sätta fokus på alla de flyktingbarn som har det svårt och som ibland också utsätts för diskriminering och en hård asylprövning där inte alltid BARNENS BÄSTA står i centrum.
Jag märker av att fler och fler får avslag i asylprocessen. Det ringer gång på gång människor som vill ha råd och hjälp hur de skall kunna överklaga, skriva ny ansökan eller hitta något gömställe.
Uppdrag Granskning igår
Det var spännande och intressant att se Uppdrag Gransknings Kepa Arizala på TV igår och idag i Morgonsoffan. Jag har träffat Kepa vid två tillfällen då han varit i Filipstad för att göra program om asylsökande. Han fick ett journalistpris för programmet om Richard från Sierra Leone där jag också fanns med.
I gårdagens program var han utrustad med dold filmkamera och mikrofon när han jobbade som städare på en hamburgerkedja. Programmet tog upp till debatt det slavarbete som många papperslösa och invandrare hamnat i. Sju dagar i veckan med urusel lön får de arbeta utan skyddskläder med heta oljor och varma ugnar. Hamburgerkedjorna tar inget ansvar eftersom de lagt ut städningen på entreprenad till ett städföretag. Nu har de pressats till förändringar och några anställda har fått avtalsenliga löner.
Jag hoppas att inslagen i TV ska få vara med att sätta fokus på alla de flyktingbarn som har det svårt och som ibland också utsätts för diskriminering och en hård asylprövning där inte alltid BARNENS BÄSTA står i centrum.
Jag märker av att fler och fler får avslag i asylprocessen. Det ringer gång på gång människor som vill ha råd och hjälp hur de skall kunna överklaga, skriva ny ansökan eller hitta något gömställe.
Uppdrag Granskning igår
Det var spännande och intressant att se Uppdrag Gransknings Kepa Arizala på TV igår och idag i Morgonsoffan. Jag har träffat Kepa vid två tillfällen då han varit i Filipstad för att göra program om asylsökande. Han fick ett journalistpris för programmet om Richard från Sierra Leone där jag också fanns med.
I gårdagens program var han utrustad med dold filmkamera och mikrofon när han jobbade som städare på en hamburgerkedja. Programmet tog upp till debatt det slavarbete som många papperslösa och invandrare hamnat i. Sju dagar i veckan med urusel lön får de arbeta utan skyddskläder med heta oljor och varma ugnar. Hamburgerkedjorna tar inget ansvar eftersom de lagt ut städningen på entreprenad till ett städföretag. Nu har de pressats till förändringar och några anställda har fått avtalsenliga löner.
Asylsökande barn håller ihop
Igår var jag på Kristen Gemenskaps ONSDAGSKUL som vi har både i Pingstkyrkan Filipstad och i Betel i Hällefors Jag var med i Filipstad. Vi var cirka 30 barn och sju vuxna. Många av barnen kommer från flyktingförläggningen vid Bergslagsgatan-Blombackavägen.
Vilken sång det blir när barnen klämmer i! De är verkligen engagerade och tar i och klappar takten med händerna. Vi lekte några lekar och berättade från bibeln. Jag föreslog att vi skulle be bönen "Gud som haver barnen kär". Alla deltog i bönen med hög röst. Jag blev förvånad att alla asylsökande barn, även de med annan religion bad med så starkt. Jag frågade vem som lärt dem bönen och alla pekade på några av de äldre flickorna som brukar gå till Kyrkans Hus. De hade lärt sina kamrater bönen. Jag tyckte det var gripande.
Dessa barn på flyktingförläggningen har inte så mycket att göra på sin fritid. Flera av dem är sjuka och några mår psykiskt mycket dåligt. De lever under hot om avvisning från landet och de har en oviss och otrygg framtid. Nu hade några flickor lärt alla barnen att be "Gud som haver barnen kär". Jag har träffat barnen på gården i sommar. De leker ofta med varandra, men de har inte så fina och dyrbara leksaker som de svenska barnen. De har något som kanske inte andra barn har-en oerhört stark sammanhållning och de bryr sig verkligen om varandra.
När någon är sjuk eller när någon fått besked om att de måste lämna landet försöker de alla stötta och bry sig om varandra.
Nästa onsdag ska en av mammorna baka muffins och bjuda på och vi ska också fira med tårta att några av barnen fyllt år.
Vilken sång det blir när barnen klämmer i! De är verkligen engagerade och tar i och klappar takten med händerna. Vi lekte några lekar och berättade från bibeln. Jag föreslog att vi skulle be bönen "Gud som haver barnen kär". Alla deltog i bönen med hög röst. Jag blev förvånad att alla asylsökande barn, även de med annan religion bad med så starkt. Jag frågade vem som lärt dem bönen och alla pekade på några av de äldre flickorna som brukar gå till Kyrkans Hus. De hade lärt sina kamrater bönen. Jag tyckte det var gripande.
Dessa barn på flyktingförläggningen har inte så mycket att göra på sin fritid. Flera av dem är sjuka och några mår psykiskt mycket dåligt. De lever under hot om avvisning från landet och de har en oviss och otrygg framtid. Nu hade några flickor lärt alla barnen att be "Gud som haver barnen kär". Jag har träffat barnen på gården i sommar. De leker ofta med varandra, men de har inte så fina och dyrbara leksaker som de svenska barnen. De har något som kanske inte andra barn har-en oerhört stark sammanhållning och de bryr sig verkligen om varandra.
När någon är sjuk eller när någon fått besked om att de måste lämna landet försöker de alla stötta och bry sig om varandra.
Nästa onsdag ska en av mammorna baka muffins och bjuda på och vi ska också fira med tårta att några av barnen fyllt år.
Mina bästa år
Jag träffade en asylsökande ung romsk man igår. Han är 27 år och har varit asylsökande i sex år i Sverige. Han kommer från Kosovo. I Kosovo har han sett död, våld och mycket fattigdom. Vintrarna har varit hårda eftersom familjen nästan saknat tak över huvudet.
I Sverige har han skött sina sjuka föräldrar och levt i ständig skräck för att sändas tillbaka till Kosovo eller Serbien. Familjen har fått många avslagsbeslut på sina ansökningar. Huset de bor i är nedslitet. Min romske vän har inte fått gå i skolan mer än några månader här i Sverige. Han brukar ibland åka till sin bror i södra Sverige som har familj och uppehållstillstånd. Annars har han inte så mycket att göra. Han har inte så många vänner. De vänner som han haft har antingen utvisats eller fått beslut om att de får stanna i Sverige och då har de flyttat till andra orter i Sverige.
När jag sitter med min vän på väg till soptippen utanför Filipstad säger han något som rörde mig djupt. "Åren som asylsökande i Sverige har varit mina bästa år i livet!"
I Kosovo höll han på att bli dödad när han var i bilverkstaden och arbetade. Några av hans arbetskamrater skulle gå och äta lunch, en var hemma och var förkyld och de andra var kvar och jobbade i verkstaden. Min vän var med dem som jobbade. De som gick för att hämta sin mat blev dödade av en bomb. Nu väntar Z på att få uppehållstillstånd. Hans högsta önskan i livet är att få börja jobba och hitta en fru. Jag hoppas att hans lidande snart skall vara över.
I Sverige har han skött sina sjuka föräldrar och levt i ständig skräck för att sändas tillbaka till Kosovo eller Serbien. Familjen har fått många avslagsbeslut på sina ansökningar. Huset de bor i är nedslitet. Min romske vän har inte fått gå i skolan mer än några månader här i Sverige. Han brukar ibland åka till sin bror i södra Sverige som har familj och uppehållstillstånd. Annars har han inte så mycket att göra. Han har inte så många vänner. De vänner som han haft har antingen utvisats eller fått beslut om att de får stanna i Sverige och då har de flyttat till andra orter i Sverige.
När jag sitter med min vän på väg till soptippen utanför Filipstad säger han något som rörde mig djupt. "Åren som asylsökande i Sverige har varit mina bästa år i livet!"
I Kosovo höll han på att bli dödad när han var i bilverkstaden och arbetade. Några av hans arbetskamrater skulle gå och äta lunch, en var hemma och var förkyld och de andra var kvar och jobbade i verkstaden. Min vän var med dem som jobbade. De som gick för att hämta sin mat blev dödade av en bomb. Nu väntar Z på att få uppehållstillstånd. Hans högsta önskan i livet är att få börja jobba och hitta en fru. Jag hoppas att hans lidande snart skall vara över.
Har döva bröderna fått sina pengar?
Flera frågar mig om de döva bröderna fått sina pengar nu när Länsrätten bifallit vår överklagan. Tyvärr har det inte hänt något ännu. Någon uttryckte att Migrationsverket förmodligen inte kommer att bry sig om utslaget i domstolen, men det tror inte jag. Vi får vänta och ha tålamod.
I samband med att jag släpper min bok NÄR VÄRLDEN KOM TILL STAN den 24 november på bokmässan på Örebro slott skall jag ha ett föredrag om flyktingfrågorna. Då kommer jag att redovisa vad som hänt med bröderna.
I samband med att jag släpper min bok NÄR VÄRLDEN KOM TILL STAN den 24 november på bokmässan på Örebro slott skall jag ha ett föredrag om flyktingfrågorna. Då kommer jag att redovisa vad som hänt med bröderna.
Skola-religion-ett konfliktämne
Idag har jag mött flera personer som tackat för mina insändare om förskoledebatten i Lesjöfors. En lärare i grundskolan berättade att de fått direktiv om att det är upp till lärarna att bestämma om de skall gå till kyrkan vid jul och på skolavslutningar. Läraren trodde att de flesta vill ha kvar denna tradition. Det verkar som om skolledningen går i otakt med folkviljan.
Jag fick en intressant kommentar från en person som kallar sig troende ateist. Ett uttryck som inte är så vanligt, men som faktiskt är en mycket korrekt beskrivning. Så här skrev personen:
Jag har följt din blogg på sistone.
Det finns en inbyggd "konflikt" i att skolor ska vara icke-
konfessionella, samtidigt som som att de ska verka efter
kristen tradition och värdegrund o.s.v. m e n, flera av våra
stora religioner har ju faktiskt gemensamma beröringspunkter.
Min erfarenhet som pedagog (jag har genom mitt yrke
kommit i kontakt med många barn från världens alla hörn) är att
de flesta utländska barnen och deras föräldrar inte har något
emot att gå till kyrkan om man inte försöker att omvända dem i
detta sammanhang. Barn kommer säkerligen inte till skada för
att de gör ett eller några besök i kyrkan. I dessa tider med
mycket misshandel, övergrepp på barn os.v. kan det inte skada
med kärleksbudet; Allt vad ni vill att människorna skall göra
mot er....
Jag fick en intressant kommentar från en person som kallar sig troende ateist. Ett uttryck som inte är så vanligt, men som faktiskt är en mycket korrekt beskrivning. Så här skrev personen:
Jag har följt din blogg på sistone.
Det finns en inbyggd "konflikt" i att skolor ska vara icke-
konfessionella, samtidigt som som att de ska verka efter
kristen tradition och värdegrund o.s.v. m e n, flera av våra
stora religioner har ju faktiskt gemensamma beröringspunkter.
Min erfarenhet som pedagog (jag har genom mitt yrke
kommit i kontakt med många barn från världens alla hörn) är att
de flesta utländska barnen och deras föräldrar inte har något
emot att gå till kyrkan om man inte försöker att omvända dem i
detta sammanhang. Barn kommer säkerligen inte till skada för
att de gör ett eller några besök i kyrkan. I dessa tider med
mycket misshandel, övergrepp på barn os.v. kan det inte skada
med kärleksbudet; Allt vad ni vill att människorna skall göra
mot er....
Ensamkommande flyktingbarn
Filipstads kommun förbereder ett beslut om mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Man planerar för tio platser.
Detta är ett bra förslag som jag hoppas kommer att innebära något mycket positivt, först och främst för barnen, men också för kommunen.
Jag känner till några familjer som ser fram emot att få göra en insats för dessa barn. Barnen eller ungdomarna kommer att behöva ett nätverk och vi har några familjer i Kristen Gemenskap som känner för detta. Några är vana att leva i storfamilj och familjerna har flera internationella kontakter och behärskar flera språk som säkert kommer att få bli till nytta.
Detta är ett bra förslag som jag hoppas kommer att innebära något mycket positivt, först och främst för barnen, men också för kommunen.
Jag känner till några familjer som ser fram emot att få göra en insats för dessa barn. Barnen eller ungdomarna kommer att behöva ett nätverk och vi har några familjer i Kristen Gemenskap som känner för detta. Några är vana att leva i storfamilj och familjerna har flera internationella kontakter och behärskar flera språk som säkert kommer att få bli till nytta.
Premiär för Migrationsdomstolen
Igår vittnade jag i Migrationsdomstolen i Stockholm. Jag fick även sitta ner och lyssna på slutpläderingarna. Målet gällde en palestinsk familj.
Rättens ordförande tillsammans med sin notarie och tre nämndemän satt längst fram i salen. Till vänster om mig satt familjen vars ärende skulle avgöras tillsammans med tolk och advokat. Till höger om mig satt en handläggare från Migrationsverket.
Min uppgift var att vittna om att mannen fått ett "vitt" arbete i Sverige. Familjen har två barn som båda är födda i Sverige, ett på Karlskoga lasarett och ett barn föddes i Falun. Familjen bor i ett litet samhälle där alla känner dem och de är de enda asylsökande i bygden. Trots att familjen är muslimer går äldsta barnet på kyrkans barntimmar och familjen har endast svenska grannar och vänner. De har anpassat sig mycket bra till svenska förhållanden och mannens arbete har stor betydelse för bygden. Han är verksamhetsledare på Erikshjälpens second handbutik på orten. Där jobbar många frivilliga och butiken är en samlingsplats för bygden. Lördag förmiddag är butiken med caféet fyllt av folk. Förutom hjälp till barn i andra länder är det flera svenskar som får en meningsfylld dag. För varje hundralapp som man säljer för, räknar man enligt en beräkningsmodell, att det finns ett samhällsvärde på 570 kronor. Butiken har haft svårt att hitta någon föreståndare eftersom bygden är en utflyttningsort och många frivilliga är äldre och sjukliga. Den palestinske mannen och hans fru jobbar hängivet och med stor uthållighet i butiken, frun helt ideellt. Mannen är van att jobba hårt eftersom han jobbat i en stenkross 12-13 timmar om dagen i stekande het sol i sitt land.
Jag hoppas verkligen att Migrationsdomstolen låter familjen få stanna i Sverige.
Länsrätten underkänner Migrationsverkets beslut
De båda döva iranska bröderna Sassan och Daniel fick den 1 juli 2007 ett beslut av Migrationsverket (MIG) där Migrationsverket sätter ner deras dagersättning från och med den 11 juni. MIG motiverade att bröderna fortsätter att medverka till ett återvändande till Iran. (Man sänkte först bidraget en del för att senare ta bort bidraget helt)
Bröderna överklagade MIG:s beslut genom en inlaga som jag skrev. Där menade vi att det inte finns något samtal om återvändande, där Migrationsverket kan påvisa att bröderna vägrat medverka. Handläggaren har vid ett tillfälle sagt att han ska undersöka saken och kommit fram till att det inte går att avvisa bröderna. Om det finns protokoll som visar att bröderna vägrat samarbeta, önskade vi ta del av protokollen.
MIG vidhöll sitt beslut och yrkade att vår överklagan skulle avslås.
Länsrätten skriver att MIG "har varken i det överklagade beslutet eller i sitt yttrande angett på vilket sätt som bröderna inte skulle ha medverkat till verkställigheten av avvisningsbeslutet. Det framgår inte heller av handlingarna i övrigt att de inte skulle ha medverkat. Länsrätten finner att MIG inte visat att det funnits fog för att besluta om nedsättning av dagersättningen".
SOMSLUT:
Länsrätten bifaller överklagandet och förklarar Sassan och Daniel berättigade till OREDUCERAD ersättning.
Domen är undertecknad Joar Berglund samt nämndemännen Birgitta Carlgren, Anita Karmteg och Per Vitalis den 5 oktober 2007
Detta beslut gör att vi har ytterligare underlag för att lämna in en skrivelse till Migrationsverkets ledning där vi begär nya LMA-kort samt full dagersättning från och med den 11 juni 2007. Vi besökte ju nyligen MIG:s kontor i Filipstad och bad att bröderna skulle få sin ersättning, åtminstone för kostnader för mat eftersom det tycks föreligga hinder att avvisa dem till Iran. MIG-chefen sa blankt nej och sa i stället att han skulle ringa till polisen för att de skulle omhänderta bröderna. I detta läge vore det bästa om MIG insåg att brödernas lidande måste få ett slut och att MIG beviljade dem permanent uppehållstillstånd snarast. Deras ärende ligger hos Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. JAG OCH 1000-TALS PERSONER I SVERIGE KRÄVER ATT BRÖDERNA SKA FÅ STANNA I SVERIGE!
OBS! ÄN HAR VI INTE FÅTT GARANTIER FÖR ATT PENGARNA UTBETALAS. NI SOM SKICKAR IN ERA BIDRAG VARJE MÅNAD SKALL FORTSÄTTA ATT GÖRA DET TILL DESS ATT BRÖDERNA HAR BÖRJAT FÅ PENGAR IGEN.
Bröderna överklagade MIG:s beslut genom en inlaga som jag skrev. Där menade vi att det inte finns något samtal om återvändande, där Migrationsverket kan påvisa att bröderna vägrat medverka. Handläggaren har vid ett tillfälle sagt att han ska undersöka saken och kommit fram till att det inte går att avvisa bröderna. Om det finns protokoll som visar att bröderna vägrat samarbeta, önskade vi ta del av protokollen.
MIG vidhöll sitt beslut och yrkade att vår överklagan skulle avslås.
Länsrätten skriver att MIG "har varken i det överklagade beslutet eller i sitt yttrande angett på vilket sätt som bröderna inte skulle ha medverkat till verkställigheten av avvisningsbeslutet. Det framgår inte heller av handlingarna i övrigt att de inte skulle ha medverkat. Länsrätten finner att MIG inte visat att det funnits fog för att besluta om nedsättning av dagersättningen".
SOMSLUT:
Länsrätten bifaller överklagandet och förklarar Sassan och Daniel berättigade till OREDUCERAD ersättning.
Domen är undertecknad Joar Berglund samt nämndemännen Birgitta Carlgren, Anita Karmteg och Per Vitalis den 5 oktober 2007
Detta beslut gör att vi har ytterligare underlag för att lämna in en skrivelse till Migrationsverkets ledning där vi begär nya LMA-kort samt full dagersättning från och med den 11 juni 2007. Vi besökte ju nyligen MIG:s kontor i Filipstad och bad att bröderna skulle få sin ersättning, åtminstone för kostnader för mat eftersom det tycks föreligga hinder att avvisa dem till Iran. MIG-chefen sa blankt nej och sa i stället att han skulle ringa till polisen för att de skulle omhänderta bröderna. I detta läge vore det bästa om MIG insåg att brödernas lidande måste få ett slut och att MIG beviljade dem permanent uppehållstillstånd snarast. Deras ärende ligger hos Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. JAG OCH 1000-TALS PERSONER I SVERIGE KRÄVER ATT BRÖDERNA SKA FÅ STANNA I SVERIGE!
OBS! ÄN HAR VI INTE FÅTT GARANTIER FÖR ATT PENGARNA UTBETALAS. NI SOM SKICKAR IN ERA BIDRAG VARJE MÅNAD SKALL FORTSÄTTA ATT GÖRA DET TILL DESS ATT BRÖDERNA HAR BÖRJAT FÅ PENGAR IGEN.
De döva iranska bröderna
Döva iranska bröderna hälsade på I Filipstad
Igår, tisdagen den 2 oktober, kom Daniel och Sassan på besök i Filipstad. (Läs om dem längre ner på bloggen)Jag har under en tid haft kontakt med Rosengrenska stiftelsen som hjälper gömda flyktingar. En av medhjälparna på stiftelsen berättade för mig att iranier som gömmer sig kan få nya ID-kort, s.k. LMA-kort som också berättigar till pengar till mat. Jag var tvivlande till dessa uppgifter, men kvinnan försäkrade mig att det skulle gå bra och de båda döva iranska bröderna ville besöka Migrationsverket för att se om de kunde få dessa ID-handlingar. De har nu varit gömda i fyra månader och de känner sig frustrerade och önskar att något skall hända.
Först när de kom till Filipstad gjorde vi en intervju med Filipstads Tidning. Därefter for jag ner till Migrationsverket med en av bröderna. Daniel och jag gick in på MIG-kontoret och där blev receptionisten förvånad att se honom. Hon gick och hämtade enhetschefen och en handläggare. Vi framförde vårt ärende, men möttes av allvarsamma blickar. Enhetschefen sa:
-Jag ringer polisen om fem minuter. Ärendet är överlämnat till polisen och vi kan ingenting göra. Bröderna kan bli satta i fängsligt förvar.
Jag bad om ursäkt att jag försatt dem i en prekär situation och skyndade mig iväg med Daniel. Vi for iväg till skogen och jag parkerade bilen och gick till ett hus och hämtade Sassan. Uppskakade for vi iväg mot Karlstad där de steg på en buss eller ett tåg till sitt gömställe någonstans i Sverige.
Det kändes mycket svårt att sitta med de döva bröderna i bilen utan att kunna prata. De hade massor av frågor. Efter ett tag stannade jag bilen och skrev några kommentarer och frågor i mina händer. Daniel letade efter ett papper att skriva på och vi kunde kommunicera en del.
Jag fick nyligen bilder och tidningsartiklar från Norge som berättar om iranska konvertiter som blivit slagna och torterade i Iran sen de utvisats dit. Ett nätverk, som jag har kontakt med, ska undersöka fall där iranier skickats tillbaka till Iran. Dessa uppgifter ska vi förmedla till Migrationsverkets generaldirektör. Generaldirektör Eliasson har lovat att Sverige inte ska skicka tillbaka någon asylsökande till tortyr.
Jag ska också ta reda på mer av Rosengrenska stiftelsen om de iranier som fått nya ID-handlingar och pengar till mat trots att de är gömda. Som jag fattat har de fått det på grund av att Sverige inte kan avvisa till Iran och att iraniernas situation är ohållbar. Det kan inte vara rimligt att människor får vara i Ingenmansland ända upp till sju, åtta och tio år utan att varken få asyl eller kunna bli utvisad.
Hur som helst hade vi "tur" som inte blev tagna av polisen. Jag är också tacksam till Migrationsverket, att de gav oss fem minuter, så att vi kunde åka iväg.
Bilder från Onsdagkul i Filipstad
Det kommer cirka 15-20 barn till Onsdagskul. Här är det några som spelar landbandy utanför Pingstkyrkan.
Det gäller att hålla tungan rätt i munnen när man ska spela biljard. Denna bild är från RIA-lokalen i Pingstkyrkan.
Här spelar Maribel plockepinn med några av de yngre barnen.
Vi sjunger, berättar från bibeln, har tävlingar och fikar. Alla barn mellan 5-13 år är välkomna!
ONSDAGSKUL I FILIPSTAD
För första gången på länge hade vi ONSDAGSKUL i Pingstkyrkan för pojkar och flickor. Det kom 17 barn och flera föräldrar. Det var jätteskojigt! Vi hörde att fler barn vill komma, men de ska fråga sina föräldrar först. Det kom både svenska barn, invandrarbarn och asylsökande. Vi fick lära känna några nya familjer som kommit till Filipstad från Libanon och Kosovo. De är kristna.
Vi sjöng, tävlade, bakade chokladbollar och barnen fick lyssna på berättelser från bibeln.
Vi komer att göra utflykter och vi kanske hyr en buss och åker till en ungdomsgrupp som samlas uppe i Dalarna någon gång framöver.
Nu har Kristen Gemenskap samlingar för barn och ungdomar både i Hällefors och i Filipstad. Det är framtiden för en församling och vi är mycket glada för denna positiva utveckling.
Vi sjöng, tävlade, bakade chokladbollar och barnen fick lyssna på berättelser från bibeln.
Vi komer att göra utflykter och vi kanske hyr en buss och åker till en ungdomsgrupp som samlas uppe i Dalarna någon gång framöver.
Nu har Kristen Gemenskap samlingar för barn och ungdomar både i Hällefors och i Filipstad. Det är framtiden för en församling och vi är mycket glada för denna positiva utveckling.
