Bengt Sjöberg

Journalisten Agneta Gustavsson presenterade i måndags i Uppsala sina slutsatser av asylsystemet efter att ha tagit del av ett 60-tal gripande berättelser om flyktingar.
Agneta ansåg att
1. Bedömningen av situationen i olika länder är svår och långsam att förändra. Barnkonventionen som i oktober i år firar 20 år ÄR INTE SVENSK LAG.
2.Människor som flyr urskillningslöst våld ges sällan asyl.
3. Det finns en bristande förståelse av religion som asylskäl. Jag har tidigare berättat om ett iranskt par som blivit förföljda i Iran för att de konverterat till kristendomen. Som bevis hade de bland annat skickat in kort från samlingar i kyrkan. Migrationsverket svarade att de inte trodde de blivit kristna utan endast besökt en kyrka som "turister" eftersom de inte sågs delta i någon religiös rit. Personerna på korten satt i en ring med biblar uppslagna. Man satt och samtalade och bad, men detta fattade eller ville inte Migrationsverket fatta!
4. Det finns en bristande kompetens vad gäller bedömningen av utsagor.
5. Det finns en obalans i att Migrationsverket har enorma resurser att överklaga migrationsdomstolarnas beslut. Agneta frågade om man måste gå en kurs i hur man söker asyl. Många advokater är dåliga och hinner inte sätta sig in i ärendena. Nämndemännen som ska avgöra mål får INTE TID ATT SÄTTA SIG IN I ÄRENDENA. Ibland får man 15 minuter på att läsa in sig på ett asylärende som rör liv och död!!!
6.Bristande humanitära hänsyn, speciellt vad gäller barn.



Syster Karin från Alsike kloster berättade om hur de satt ner skyltar där de utropat området SOM EN FRISTAD. Polisen gick in på området och tog med sig gömda flyktingar för några år sedan. Syster Karin berättade engagerat och gripande hur barnen är föredömen i skolan. De får MVG i de flesta ämnena och är goda kamrater i skolan. Syster Karin efterlyste fler FRISTÄDER dvs stiftsgårdar och kristna gårdar där man kan skydda flyktingar.
IDAG ÄR DET TILLÅTET FÖR POLISEN ATT GÅ IN OCH HÄMTA FLYKTINGAR I EN KYRKA EFTER AVSLUTAD GUDSTJÄNST. Så länge gudstjänsten pågår får man dock inte avbryta, så det gäller att ha långa gudstjänster och bönenätter om man tagit emot gömda flyktingar!


Den 23 november presenteras den fullständiga rapporten som Sveriges Kristna Råds 28 medlemskyrkor skall ställa sig bakom. Ärkebiskopen skall underteckna rapporten som vi hoppas skall utgöra ett startskott till ETT NYTT UPPROP liknande PÅSKUPPROPET. Aktioner planeras i varje län/stift.
Jag kommer att informera mer om detta senare.
Jag planerar även att skriva debattartiklar om hur Migrationsverket behandlar kristna iranier och irakier. Det är skandal och fruktansvärt inhumant att Sverige tillåter myndigheter att hetsa och hota asylsökande och med tvångsmetoder skrämma dem till att ge upp. Att psyka dem så att de måste få vård på sjukhus och hetsa dem till att vilja ge upp.

Psalm 42 i Psaltaren

2 Som hjorten trängtar efter vattenbäckar,
så längtar min själ efter dig, o Gud
3 Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden.
När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?
4 Mina tårar är min mat dag och natt,
ty ständigt säger man till mig: "Var är nu din Gud?"
5 Detta vill jag tänka på när jag utgjuter min själ:
Jag gick i folkhopen, vandrade med den till Guds hus
under jubelrop och tacksägelse, en högtidsfirande skara.

6 Varför är du så bedrövad, min själ,
och så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud.
Jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.

7 Min Gud, min själ är bedrövad i mig.
Därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder,
på Misars berg.
8 Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall.
Alla dina svallande böljor går fram över mig.

9 Om dagen sänder HERREN sin nåd och om natten är hans sång hos mig,
en lovsång till min livs Gud.
10 Jag vill säga till Gud, min klippa: "Varför har du glömt mig,
varför måste jag gå sörjande, ansatt av fiender?"
11 Det är som krossade man benen i min kropp,
när mina ovänner hånar mig och ständigt säger till mig:
"Var är nu din Gud?"

12 Varför är du så bedrövad, min själ,
och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud,
ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.

Någon hade lagt en bibel i taxin. Den ledde mig till Jesus. Jag upptäckte Guds kärlek och fick en relation med Jesus. Men hans nyfunna tro gillades inte i hans hemland Iran.

Mohammed och S har båda vuxit upp i Irans huvudstad Teheran.

-Jag kommer från en strängt muslimsk familj, och för mig var tron jätteviktig. Jag sökte verkligen efter Gud, och läste Koranen, men den är så svår att förstå. Jag gick till mullorna och imamerna med mina frågor, men de hade inga svar, berättar Mohammed.

Mohammed sökte vidare och började med meditation, hypnos och yoga. Efter en tid blev han meditationslärare och fick egna klasser med elever.

En dag fick han en Bibel av en medresenär i en taxi.

– Till skillnad från Koranen var den lätt att läsa och förstå, och det jag läste gjorde mig verkligt intresserad.

En natt fick Mohammed en dröm.

– Jag såg Jesus på ett berg. Han stod och bjöd människor till sig. Jag ville gå dit, men kunde inte. Då såg Jesus på mig och bjöd in mig, och i samma stund kunde jag gå upp till honom.

Mohammed bestämde sig för att följa sin dröm och gå till kyrkan. Den första kyrkan han kontaktade ville inte prata med honom. Att vittna om Jesus är nämligen farligt i Iran. Men i Pingstkyrkan i Teheran blev han välkomnad med öppna armar.

– Jag trodde att pastorn skulle tala ungefär som en imam, en utläggning om religionen. Men det handlade om kärlek och att vi kan ha en relation med Jesus. Trots att det var 300 personer där kändes det som om pastorn talade rakt till mig. Jag fick svar på alla mina frågor.

Mohammed bestämde sig för att lämna sitt liv till Jesus. När han kom hem berättade han om sin nya tro för hustrun S. Andra gånger, när han kommit hem och pratat om meditation och hypnos, hade hon varit helt ointresserad. Men nu blev S genast positiv. Hon följde med till kyrkan och bestämde sig för att bli en kristen. Så småningom vågade hon berätta en hemlighet som hon burit på sedan nio års ålder.

– När jag var nio år gammal hittade jag ett kors i gräset i en trädgård i Teheran. Det korset blev väldigt viktigt för mig. Jag visste att Jesus dog på ett kors, men enligt Islam var han bara en profet, och alla jag frågade menade att korset inte var viktigt, att det inte hade någon speciell betydelse.

Ofta sov S med korset under huvudkudden. Men när hon gifte sig vågade hon inte berätta om korset – Mohammed var ju sträng muslim.

Paret gick en Alphakurs för att lära sig mer om den kristna tron. De gick med i en cellgrupp och upplevde dopet i helig Ande.

– Jag var ju meditationslärare och kurserna var i full gång. Men jag avbokade alla nya elever. Och på de kurser jag måste slutföra berättade jag för mina elever vad jag varit med om. Om kärleken, förlåtelsen och de fantastiska Bibelord jag ständigt upptäckte. Jag var så full av ord att jag bara måste berätta för andra.

Men alla blev inte glada över förändringen. Mohammed tvingades sluta på sitt jobb. Och familjen blev arg.

– När vi kom på besök diskade de våra tallrikar tre gånger. I deras ögon var vi orena, berättar Mohammed.

Han fick nytt jobb, men en dag fick han höra att polisen besökt hans arbetsplats.

– Lyckligtvis var jag inte där då, annars hade jag gripits direkt. Men nu förstod vi att vi måste gömma oss. Enligt Koranen har man rätt att döda en person som konverterat från islam till kristendom.

Under en månads tid gömde sig makarna. Sedan fick de hjälp att fly utomlands. Valet stod mellan England och Sverige.

– Vi ville helst till England, där vi åtminstone kunde göra oss förstådda. Men plötsligt fick jag för mitt inre öga se Jesus med en stav i handen. När jag sa Sverige slog han med staven i marken. Det betyder ja, och det gjorde att vi bestämde oss för Sverige, berättar S.

– På flyget hade vi varsin väska. Jag hade en Bibel i handen och S en i sin väska. Att vi kom igenom alla säkerhetskontroller är ett rent mirakel, säger Mohammed.

I Sverige skickade Migrationsverket makarna till en liten enrumslägenhet med kokvrå i T utanför A-stad. De kände ingen, men sökte sig till en pingstkyrka.

I fem år bodde de i enrumslägenheten. Familjen växte och 2006 föddes dottern N.

Förra året fick familjen kontakt med makarna Tommy och Elisabeth  i X-stad.

– Jag fick se en artikel om familjen i en tidning, men bläddrade snabbt förbi. Då hörde jag Gud tala till mig och säga: backa och läs. Jag läste artikeln och pratade med Tommy. Vi behövde anställda folk i företaget och Mohammed hade rätt utbildning, så vi tog kontakt och erbjöd jobb.

Familjen flyttade till en lägenhet och arbetet flöt på bra. En dag när S och N gick till lekplatsen fick S se Jesus.

– Han stod och pekade på ett stort fint hus, och liksom visade vägen till huset. Jag förstod att han menade att vi skulle bo där, men huset var inte till salu. Men så efter en månad såg vi en bild på huset hos en mäklare.

Tillsammans med Tommy och Elisabeth åkte de och tittade på huset. De fick bra kontakt med ägarna, som bestämde sig för att sälja huset just till dem, med möbler och alla inventarier.

– När vi satt och gjorde upp affären fick mäklaren ett telefonsamtal med ett högre bud. Men de gamla ägarna sa nej. Huset skulle gå till Mohammed och S.

Nu bor de i sitt drömhus, har jobb och en församling att gå till. Men inget uppehållstillstånd.

– Det är jättesvårt att leva med en ständig osäkerhet. Vi vet ingenting om framtiden och kan inte planera någonting. Men på ett sätt ser framtiden jätteljus ut – för vi har Jesus, säger Mohammed.

EVA RUDERSTAM

 Sex års kamp för att få permanent uppehållstillstånd i Sverige. I Iran hotas de av dödsstraff för att ha konverterat till kristen tro.

Skrivelser och ansökningar, bilagor och beslut. Kontakterna med Migrationsverket har varit många under familjens år i Sverige. Men det har blivit nej till uppehållstillstånd i alla instanser. Senaste beslutet kommer från kammarrätten som sa nej, helt utan motivering.

– Myndigheterna anser att vi kan vara kristna, men bo i Iran och ligga lågt med vår tro. Men det går inte. Jag har fått två kallelser att inställa mig hos revolutionsdomstolen i Teheran. Om jag återvänder till Iran kommer jag definitivt att gripas, säger Mohammed J.

Enligt den islamska sharialagen, som står över all annan lagstiftning, kan man avrätta en person som konverterat från islam. Enligt en ny parlamentslag, som har godkänts i alla instanser utom en, jämställs konvertering med krigsförbrytelser eller landsförräderi eller krigsförbrytelser, brott som ger långa fängelsestraff eller dödsstraff.

Familjen har fått hjälp i sin kamp, både av Elisabeth och Tommy och av det juridiska ombudet Bengt Sjöberg i Filipstad.

– De har väntat i sex och ett halvt år utan att få komma in i det svenska samhället. De fick bara läsa svenska i ett halvår och  kan inte få någon förskoleplats. Hur går det med hennes språk när hon inte får gå i förskolan, undrar Elisabeth.

– Svenska myndigheter och stjärnadvokater kan lägga ner hur mycket tid som helst på tvivelaktiga människor som råkat bli svenska medborgare. Men Sverige kan inte ta sig an de iranier som kommer hit, sköter sig och bara vill göra rätt för sig, säger Tommy och tillägger:

– Är myndighetspersonerna köpta av det islamska samhället eftersom det är omöjligt att komma in i det svenska samhället när man har blivit en kristen?

Bengt Sjöberg har kontakt med flera iranska familjer med samma problem. Flera har varit i Sverige i sex, sju eller åtta år, utan att få komma in i det svenska samhället. Men Bengt vägrar ge upp kampen.

– Jag har skrivit ett brev till migrationsministern och frågat vilken princip Sverige har för iranier som konverterat till kristen tro och sökt asyl i Sverige. Det kan inte vara rimligt att unga och välutbildade iranier ska ruttna bort i ingenmansland och varken kunna avvisas eller komma in i det svenska samhället.

Nu finns Mohammeds fall också med Sveriges Kristna Råds agenda. De ska ta fram en bok med exempel på muslimer som konverterat till kristendom. Förhoppningsvis leder det till en diskussion i riksdagen om de kristna iraniernas situation. 2005 ledde en sådan debatt till att gömda flyktingfamiljer med barn fick stanna i Sverige.

– Nu är det dags för en liknande aktion, säger Bengt Sjöberg som bland annat fått stöd i sin kamp från den kristdemokratiska riksdagsledamoten Annelie Enochson.

Kanske kan den nya parlamentslagen i Iran göra skillnad för iranierna i Sverige.

– Om lagen går igenom i sista instansen borde det innebära ett nytt skäl för iranierna att få stanna. Jag ska följa frågan mycket noga, säger Bengt Sjöberg.

EVA RUDERSTAM

Allt fler unga kvinnor fastnar i alkoholmissbruk.
Situationen är så allvarlig att det öppnats en speciell kvinnojour bland annat i Karlstad.

 Alkoholkonsumtionen har ökat markant de senaste åren.

Även kvinnor dricker mer alkohol än för cirka 20 år sedan.
Det finns inga färska undersökningar som visar hur stort problemet med missbrukande kvinnor är i Värmland, men en sammanställning på riksnivå visar att antalet unga kvinnor som uppsökt sjukvården efter att ha blivit akut alkoholförgiftade mer än tredubblats mellan 1987 och 2004.

Alkoholmissbruk är ett globalt problem, vilket kommer att tas upp av WHO:s generalförsamling.
Minst 2,3 miljoner människor dog av alkoholrelaterade sjukdomar under 2002, enligt rapporten. Det utgör 3,7 procent av alla dödsfall i världen. Alkoholkonsumtion är också kopplat till 4,4 procent av alla sjukdomsfall.

I industrivärlden är alkohol nu den tredje viktigaste riskfaktorn till sjukdom och för tidig död efter rökning och högt blodtryck.

Psykiska sjukdomar är överlägset vanligast när det gäller alkoholrelaterade sjukdomar, följt av olycksfall och skrumplever, enligt WHO. Hjärt- och kärlsjukdomar och cancer är också ofta en följd av alkoholmissbruk.

De sociala och ekonomiska kostnaderna för drickandet i världen är också enorma. Alkoholmissbruket kostade mellan 210 000 och 665 000 miljoner dollar under 2002. Det motsvarar mellan 0,6 och två procent av världens samlade BNP. Den tyngsta kostnaden är sjukdomsbördan, följt av för tidig dödlighet, rattfylleri, arbetsfrånvaro, arbetslöshet samt kriminalitet, enligt rapporten .

De skadliga följderna av alkohol väntas öka i framtiden över hela världen om inte mer görs, konstaterar WHO.

Europa är en särskilt drabbad region, enligt WHO. I Västeuropa är nära elva procent av alla manliga dödsfall alkoholrelaterade. Och av alla manliga sjukdomsfall i Europa beror 16,7 procent på alkohol. Det är betydligt högre siffror jämfört med andra regioner i världen, enligt rapporten.

 Fenomenet med råsupande bland unga håller på att spridas över hela Europa. Det är mycket oroande för ungdomarnas långsiktiga hälsa. Dryckesvanorna håller på att bli desamma över hela Europa, trots olika kulturella och historiska traditioner.

Andelen unga män som dricker så mycket alkohol att de riskerar att bli beroende har nästan fördubblats på fyra år, enligt färska siffror.

Även de alkoholrelaterade skadorna har ökat, enligt en kommande rapport från Folkhälsoinstitutet (FHI) Mest påtagligt är att många fler unga män i åldrarna 20-29 år dricker så mycket att de riskerar att bli beroende.

Filipstads kommun har ett drogpolitiskt program, men frågan är hur vi lever upp till det när till exempel olika utskänkningstillstånd ska behandlas i socialnämnden.

Hur ser socialnämnden på alla tillstånd för starkölsförsäljning vid olika arrangemang som t.ex Nationaldagen, Filibjur och andra festligheter?

Har socialnämnden analyserat den samlade bilden av alla tillstånd som beviljats? Får i princip alla ja som söker tillstånd att servera alkohol?

Hur följer kommunen upp hur tillstånden sköts? När och hur sker kontroller?

Är det inte mycket vanligt att berusade personer ändå får köpa mer alkohol trots att de enligt föreskrifterna skall nekas mer alkohol?

Vilken konkret strategi har socialnämnden för att minska alkohol- och övrigt drogmissbruk?

 Vilken beredskap har skolan och socialtjänsten för barn till drogmissbrukande föräldrar? Detta är frågor som jag jobbat med under ett par dagar. Jag ska ta upp detta med kommunen samtidigt som jag ska undersöka hur kommunen tänker då man ger utskänkningstillstånd för starköl vid så gott som samtliga festligheter i stan. Måste det alltid vara alkohol och måste det alltid vara starköl när det är fest i vår idylliska lilla småstad? Hur sköter kommunen översynen av givna tillstånd är också en fråga som är intressant. Som kristen församling får vi ofta göra en insats när allt gått snett och vi får jobba med att skrapa ihop resterna av liv som gått i krasch. Som kristen medmänniska, församling och som kommuninvånare är det viktigt att vi också ser till att FÖREBYGGA och att vi som församling ser till att vi är en alkoholfri zon dit människor kan gå och umgås utan att riskera att få återfall i eventuellt tidigare missbruk.

 Alkoholkommittén är en statlig kommitté som arbetar för att förebygga alkoholskador. I sitt arbete talar kommittén om att det är ”dags för barnen”. Syftet är att skola och sociala myndigheter skall samarbeta mer aktivt. Man menar att varje grundskola skall ha en skriftlig handlingsplan för hur de ska bemöta och stödja barn till missbrukande föräldrar.

Idag växer minst 200 000 barn och ungdomar upp i hem där den ena eller båda föräldrarna missbrukar alkohol och andra droger. Det motsvarar 2-3 barn i varje grundskoleklass. Många av dessa barn är inte kända av de sociala myndigheterna. Missbruk är i många fall en väl bevarad familjehemlighet.

Barnens behov av stöd har många gånger glömts bort när samhället sätter in insatser mot föräldrarna. Att inte sätta in insatser mot barnen är ett brott mot Barnkonventionens princip om att barnens bästa skall komma i främsta rummet. Samhället måste garantera barns rätt att leva sina liv i trygghet och ge dem stöd när alkohol eller droger förmörkar föräldrarnas relation till sina barn.

 Använder grundskolorna i Filipstads kommun en skriftlig policy, handlingsplan eller liknande för att upptäcka, bemöta och ge stöd till barn vars föräldrar har alkohol och andra drogproblem?

 Hur fungerar samarbetet med socialtjänsten och sjukvården i dessa frågor?

 Behövs mer ekonomiska resurser eller är behovet mer engagemang från politiker eller andra aktörer t.ex polis  och sociala myndigheter?

Det är många som kollar denna blogg som jobbar och är engagerade i flyktingar och asylsökande. Här ett tips på en dag där vi kan mötas och lära oss mer och utbyta erfarenheter. Jag ska delta som representant för Evangeliska Frikyrkan. Du är välkommen att anmäla dig oberoende om du är kyrkligt engagerad eller inte.

En ”kyrkornas praxissamling”

Som många av er känner till så beslutade Svenska kyrkans Kyrkomöte i oktober 2008 att ”intensifiera arbetet för att flyktingar från krigsdrabbade länder samt länder vars säkerhet bedöms som osäker ska få stanna i Sverige”. Mot bakgrund av kyrkomötesmotionen och den politiska öppning som kan komma p.g.a. regeringens utvärdering av den nya utlänningslagen och den nya instans- och processordningen, så har Svenska kyrkan beslutat att anställa frilandsjournalisten Agneta Gustavsson för att sammanställa en ”kyrkornas praxissamling”. Där vill vi samla och analysera illustrativa exempel som påvisar brister i formuleringar eller tillämpning av utlänningslagen och instans- och processordningen. Materialet kommer att presenteras vid en hearing eller öppet seminarium senare under hösten.

I mitt senaste nyhetsbrev (juni 2009) uppmanade jag alla som har illustrativa exempel att ta kontakt med Agneta! Agneta håller nu på att systematisera den information som hon fått in och hon tar väldigt gärna emot fler exempel! Du kan skicka e-post på adressen [email protected]. Lämna även dina egna kontaktuppgifter i ditt meddelande så att Agneta kan ta kontakt med dig om hon behöver ytterligare information. Se i slutet av det här brevet vilka områden som vi vill prioritera i vår praxissamling.

Nätverksmöte den 28 september

Vi vill också ge alla en möjlighet att möta Agneta innan den slutliga produkten färdigställs. Därför bjuder vi in till ett nationellt nätverksmöte den 28 september på Kyrkokansliet i Uppsala. Då kommer Agneta att presentera de slutsatser hon dragit av det material som kommit in och det kommer ges tillfälle till en gemensam diskussion. På eftermiddagen kommer vi att få ta del av Svenska kyrkans internationella psykosociala arbete – något som ger bra verktyg också för oss som arbetar i Sverige. Slutligen blir det ett samtal kring att upplåta fristad till gömda flyktingar. Det blir en viktig dag då jag hoppas att många har möjlighet att komma – trots att inbjudan tyvärr kommer med kort varsel.

Program

9.15 Ankomst, kaffe & fralla

9.30 Välkomna! Morgonbön, presentationsrunda och inledning

10.00 Agneta Gustavsson presenterar sina slutsatser hitintills. Gemensam diskussion

12.30 Lunch

13.30 Psykosocialt arbete – vad kan vi lära av Internationella avdelningens kompetens kring att möta människor med svåra upplevelser? Else Berglund, psykosocial tematiker hos Svenska kyrkan delar metoder och erfarenheter

15.00 Kaffe & kaka

15.30 Erfarenheter av att upplåta fristad åt gömda flyktingar – vilka lärdomar har vi med oss från tidigare? Hur ser förutsättningarna ut idag? Håkan Sandvik, präst i Svenska kyrkan, inleder. Gemensamt samtal.

17.00 Avslutande andakt

Det utgår inga kostnader för dagen och Kyrkokansliet bjuder på lunch och fika. Anmälan görs till Kristina Hellqvist, e-post [email protected], senast den 21 september.

Områden vi vill prioritera i ”Kyrkornas praxissamling”

1. Bedömningen av situationen i olika länder är svår och långsam att förändra

Det finns idag mer av ett strömlinjeformat beslutsfattande med stor förutsägbarhet. Det är på ett sätt bra men samtidigt tas ingen eller mycket begränsad hänsyn till individuella omständigheter. Alla från ett visst område eller land bedöms efter samma mall. Det tar allt för lång tid att få Migrationsdomstolen eller Migrationsverket att ändra sina bedömningar när situationen i ett område eller ett land förändras. Vi vill också lyfta fram hur liten vikt som ges till UNHCR:s riktlinjer eller lägesbeskrivningar från tunga instanser som t.ex. Amnesty International.

2. Människor som flyr urskillningslöst våld ges sällan asyl

Är det etiskt försvarbart att skicka människor till länder där krigsliknande tillstånd råder? Genom att den nya utlänningslagen kopplat svåra inre motsättningar till krav på individuell förföljelse så har utrymmet för skydd snävats in. Alltför stor bevisbörda läggs på den enskilde att bevisa vem som utsätter en för hot och hur det kan komma att yttra sig i framtiden. För hög tilltro ges också till staters förmåga att ge skydd. Vi har också hamnat i en situation där allt för mycket fokus läggs på juridiska hårklyverier kring betydelsen av ”väpnad konflikt” istället för att se till lagstiftarens intention - ett slags paragrafhysteri.

3. Bristande förståelse för religion som asylskäl

Det finns en brist på kunskap och insikt om tro och religion som identitetsuttryck, om situationen för religiösa minoriteter, om konvertiter och om hur förföljelse på religiös grund kan ta sig uttryck.

4. Bristande kompetens vad gäller värderingar av utsagor

Alla människor som söker asyl i Sverige är inte akademiker som på ett analytiskt och snabbt sätt kan återge sitt behov av skydd. Det finns en urban och akademisk mall som få asylsökande kan passa in i. Behöver man gå en utbildning för att bli asylsökande?  Idag finns också en bristande interkulturell kompetens i bedömningarna av de asylsökandes utsagor.

5. Obalansen i tvåpartsystemet

Migrationsverket har stora resurser för att begära prövningstillstånd och överklaga beslut till Migrationsöverdomstolen till skillnad från den enskilde sökande. Vi är också kritiska till att Migrationsverkets tar liten hänsyn till Etiska rådets yttrande om att inte överklaga Dublinfall som fått rätt att prövas i Sverige.

6. Bristande humanitära hänsyn speciellt vad gäller barn

Tolkningen av synnerligen ömmande omständigheter är för snäv, speciellt vad gäller barn. Paragraf12.18 - 3 om medicinska verkställighetshinder används ytterst sällan. Beslut tas ofta som strider mot barnkonventionen. Är det etiskt försvarbart att vi skickar tillbaka människor ”i paket”? Att vi skickar tillbaka människor med svåra sjukdomar som de inte har råd att få vård för i hemlandet?

Med varma hälsningar

Kristina Hellqvist
Handläggare för flykting- och integrationsfrågor
Avdelning för Kyrkoliv och Samhällsansvar
018-16 95 86
070-609 83 69
[email protected]

Ett kort från ett möte med flyktingar från Irak som kom till kyrkan för att be för sitt land och de lidanden som många upplever. Denna dag kom både muslimer och kristna för att be för dem som förföljs och dödas på grund av sin religion.

I morn får de iranska bröderna Sassan och Daniel en ny chans att söka asyl. Jag ber till Gud och hoppas att allt ska gå bra. De har varit cirka sju år i Sverige. Daniel spelar vattenpoolo i Elitserien och Sassan har arbete. De är så duktiga och skötsamma. Migrationsverket vet att de inte kan utvisas till Iran, speciellt när de blivit kristna och döpta i Sverige.
Varför låta två unga män pinas år ut och år in i oviss mardrömslik väntan?
Migrationsverket har både skrivit och ringt till mig flera gånger denna vecka och verkligen bjudit till att ta emot dem i morn på ett bra sätt med tolk och de verkar se till att allt ska fungera inför deras nya asylintervju.
Många människor i Sverige följer detta ärende med stort intresse.
Sveriges Kristn Råds integrations- och migrationsgrupp, journalister och politiker i flera partier.
Jag vet att de kommer att få en advokat också som jag kan samarbeta med.
Lycka till och Gud välsigne Er.

En iransk familj som har arbete, eget hus och kommit in i det svenska samhället, tillhör en kristen församling och har fått många svenska vänner har fått nej från Migrationsverket, Migrationsdomstolen och Kammarrätten och Förvaltningsprocessenheten och .....och.... Ändå KAN de inte utvisas. De har jobb och betalar skatt och har små barn. Vad är det för ett land vi lever i? Vad är det för minister som inte bryr sig om att svara på mina brev ordentligt? Varför tror de att vi svenskar som engagerat oss för dem inte förstår någonting? Vad menar man med Barnkonventionen? Betyder den ingenting? Vad menar Sveriges regering med humanitet? Varför reser sig inte kristdemokraternas ledamöter och gemensamt ropar ut i riksdagen varför dessa ärliga och uppriktiga flyktingar med starka asylskäl skall ruttna bort i meningslös väntan?
Jag blev blev rejält upprörd igår när jag tittade på NorgeVisjon, en kristen TV-kanal där pastorn stod och öste galla över flyktingar och prisade Fremskrittspartiet, detta främlingsfientliga parti som linnnar vårt Sverigedemokraterna. Samtidigt i programmet rapporterade man att någon ringt in till kanalen och blivit frälst. Sen fortsatte man med sin politiska propaganda. Denna blandning av religion och främlingsfientlig politik där man skickade sina motståndare till helvetet gav mig en rejäl avsmak. Hur kan man be någon fara till helvetet när man förestår en kanal som skall hjälpa folk att hitta kärlekens Gud?

NY I HÄLLEFORS-GRYTHYTTAN?

Denna helg har vi som målsättning att lära känna några av de cirka 800 studenter som börjat studera på någon av skolorna i Hällefors kommun. I Grythyttan finns många studenter som studerar hotell och restaurang och matkultur m.m. Alla känner väl till Carl-Jan Grankvist och hans betydelse för bygden.

Vi tror att det finns flera kristna som skall lära känna vår församling och som kan ta med sig sina kompisar till kyrkan. Just nu har vi ingen regelbunden ungdomsverksamhet, men vi hoppas kunna komma igång med det.

Ett brev ska skickas till en del bibelskolor med förfrågan om de har några pionjärer som skulle vilja satsa ett år i Hällefors.

Ikväll är det café-möte med trubaduren, företagaren (vd för Mockfjärdsfönster) och evangelisten Tommy Larsson. Vi som församling lärde känna Tommy genom boken om hans äventyrliga resa till Sudan, en resa han gjorde på motorcykel.
I morgon klockan 11 har vi gudstjänst med Tommy då vi även ska ha dop. Det är två personer som ska döpas. Ytterligare en man har anmält sig till dop, men det msåte ske på hans lediga dag som är tisdagar. Vi har förut haft dop på våra bönesamlingar, så det skall säkert gå bra att ordna. Roligt när folk vill följa Jesus.

Välkommen till Betel, Pihlvägen 2 i Hällefors ikväll kl.19 och på söndag kl.11.

Det är skördetid. I skogen finns massor med lingon och fina gula kantareller och massor med trattkantareller. Lite mindre med äpplen i år, men otroligt många plommon.
Igår var vi samlade i Betel och hade en gemensam bönekväll med pingstförsamlingen. Det kändes underbart bra och enigt och fint. Vi tror också på en skördetid i den andliga världen. Det var om detta vi bad och samtalade.
Vi tror att människor har en längtan efter Gud.

Här en bild från ett av våra plommonträd på gården. Trots att jag plockade två 10-liters hinkar fulla med nedfallna plommon i morse finns det fortfarande många plommon kvar i trädet.
Tillsammans med några äpplen från vår tomt gjorde jag en paj som vi avnjöt ute på gården i eftermiddags tillsammans med vaniljsås och nybryggt kaffe.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176970 Annelie Enochsson, Kd kämpar också för att iranier som blivit kristna ska få skydd i Sverige.

Jag publicerar idag en inlaga som jag skrivit till Migrationsverket. Jag har avidentifierat ärendet trots att familjen vill att media skall veta om deras svåra belägenhet. Jag har även skickat detta brev till migrationsminister Tobias Billström tillsammans med ett förklarande brev. (se längst ner)

Till Förvaltningsprocessenheten i Stockholm

 Jag begär permanent uppehållstillstånd för denna mycket hårt drabbade familj.

Som framgår av intyg och sjukjournaler är båda föräldrarna föremål för psykiatrisk behandling (under viss tid sluten psykiatrisk tvångsvård) på sjukhus. Upprepade självmordsförsök har förekommit. Barnen är omhändertagna av socialtjänsten i X kommun och placerade i familjehem.

 Socialsekreteraren YY skriver i sitt intyg gällande barnen att moderns hälsa var totalt nedbruten och att modern därför inte klarade av barnen. Även pappan beskrivs i intyget oförmögen att ta hand om barnen och därigenom äventyras barnens psykosociala utveckling. Barnen var sjuka och undernärda. När barnen kom till familjehemmet hade de mardrömmar och upplevdes som helt slutkörda. Modern har varit gränslöst öppen kring familjens avvisningsbeslut och de har levt i ständig skräck för att när som helst bli utvisade. A är fortfarande intagen på psykiatrisk avdelning, men har börjat besöka barnen i familjehemmet. Det finns en planering om återgång till förskolan, Barnen har knutit an till familjehemmet och känner sig trygga där. Det är därför viktigt att de kan finnas med i fortsättningen. Mamman är fin och omtänksam, men har på grund av sitt mående inte haft förmåga att ta hand om sina barn. Barnen har farit mycket illa och familjen måste få känna sig trygg i sin situation i Sverige, vilket de ej gör som asylsökande.

 I sjukjournaler gällande B skriver läkaren på psykiatriska kliniken ”sammantaget bedömer jag att patienten har en allvarlig psykiatrisk störning i det här läget, mot bakgrund av depression med kraftigt ångestinslag och suicidageranden. Behöver heldygnsvård. Patienten kan inte ta ett grundat ställningstagande till vårdbehovet. Bedömer sammantaget att villkoren är uppfyllda för LPT.”

 Vidare citerar jag en daganteckning 090427: ”Pat. Önskar gå hem. Detta är dock inte aktuellt i nuläget. Hans hustru och barn skulle fara mycket illa av att se honom i det här tillståndet.  Rent medicinsk behandlas pat. nu både med antidepressiva, antipsykotika och ett flertal lugnande läkemedel. Anafranildroppet är avslutat. Resultatet av den medicinska behandlingen har varit magert. Utvisningshotet innebär helt klart ett retraumatiserande av tidigare tortyrupplevelser och så svårt att se att vi kan komma så mycket längre med medicinsk behandling.”

 Vid ett tillfälle i somras får jag ett nödrop från föräldrarna. De berättar att Migrationsverket planerade att säga upp deras lägenhet ”eftersom de var på psyket och sen skulle avvisas”. De var fruktansvärt förtvivlade och blev mycket upprivna. De fick dock behålla sin lägenhet och de har ett hopp om att bli en hel och frisk familj med en trygg framtid i Sverige. Migrationsverket försöker dock tvinga iväg dem genom att dra ner på deras ekonomiska bistånd.

 Det är mycket väl känt av Er att personer som avvisats till Iran inte tas emot om de inte själva vill in i landet. Därför menar jag att det är ovärdigt ett demokratiskt samhälle att år ut och år in förlänga denna familjs pina. Man kan inte leva som kristen i anonymitet i Iran. Det är en omöjlighet, dels på grund av den kristna trons väsen, men också därför att man avslöjas så fort man sätter sig vid matbordet på grund av de religiösa reglerna för vad som får ätas o.s.v. Om man dessutom inte följer de regelbundna bönetimmarna visar det sig direkt att man inte är muslim.

 Islam genomsyrar det iranska samhället vilket innebär att religionen präglar arbetslivet, det sociala livet och familjelivet. Var och en som inte deltar i den offentliga bönen noteras och löper risk att rapporteras till myndigheterna. Medborgarna kontrolleras av islamiska kontrollanter som har rätt att stoppa människor på gatan och förhöra dem. Vid ansökan till skolor, universitet, armén och vid anställningar i statliga verk måste man uppge sin religiösa tillhörighet. Att behålla sin kristna tro blir då en fråga om ständig rädsla för upptäckt. Rapporter från bland annat UNHCR visar att konvertiter "försvinner" och sannolikt dödas. Ser man till den totala bilden där repression, förtryck och mord utövas mot oliktänkande på alla nivåer i samhället kan avsaknaden av offentliga avrättningar av konvertiter inte rimligen sägas bevisa en existerande rättstrygghet för den som konverterar.

Gång på gång har jag läst beslut där Migrationsverket och Migrationsdomstolarna uppmanar asylsökande att ligga lågt och hålla tyst om sin nyfunna kristna tro. Detta synsätt strider helt emot själva kärnan i den kristna tron. Jag är med i ett nätverk som jobbar med konvertitärenden och jag är även med i Sveriges Kristna Råds migrations- och integrationskommitté som bland annat uppmärksammat detta ärende i en rapport som kommer att publiceras genom Sveriges Kristna Råd senare i höst. Även R L på Migrationsverkets rättsenhet är informerad om detta och ett annat liknande ärende som rör iranier som konverterat till kristen tro. Jag kommer även att skicka detta brev till riksdagsmän och till migrationsminister trots att han inte får agera i enskilda ärenden. Jag menar dock att han kan ta upp det principiella med att iranier som konverterat tycks få leva i ett Ingenmansland år ut och år in. De kan inte avvisas, men de får heller inte uppehållstillstånd i Sverige. Jag vet om iranier som varit här i sex, sju och åtta år. Några betydligt längre utan att få komma in i samhället. Ofta är de högutbildade och skulle snabbt kunna komma in i arbete och göra en insats i samhället i stället för att ”ruttna” och passiviseras i en fullständigt nedbrytande psykisk terror initierad av Migrationsverkets personal där det uppenbart saknas insikt i religionen som grund för asyl.

Migrationsverket bör ta hänsyn till den långa vistelsetiden, svårigheten att genomföra avvisningen samt ta i beaktande att familjen under hela asylprocessen samarbetat med myndigheterna och uppträtt öppet och inte hållit sig undan Migrationsverket och polisen. Jag hänvisar till Mål UM 626-08 Avdelning 3 som rör en man som vistats öppet i Sverige under lång tid och där Migrationsverket inte kunnat avvisa mannen. Han fick permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Om inte Migrationsverket beviljar permanent uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov hemställes om att bevilja familjen PUT på grund av synnerligen ömmande omständigheter, humanitära skäl.

Konvertiter i Iran anses som förrädare mot såväl landet som mot Allah själv och befaras vara mycket farliga och smittsamma. 

Det är, som bekant, belagt med dödsstraff för en muslim att konvertera enligt sharialagen, och sharialagen är överordnad den statliga lagen.

Med den nye presidenten, Mahmoud Ahmadinejad, islamisk fundamentalist och diktatorisk extremist, har nu läget blivit katastrofalt för alla slags oliktänkande.

Mullorna anser, att konvertiterna både hädar islam som religion och hotar regimen, som helt bygger på islam och håller därför på sharia-lagens straff.

Nu igen, men på ett mer fördolt sätt, fängslar, torterar och dödar man de hatade kristna konvertiterna. De dör i fängelse, ”försvinner”, omkommer i ”olyckshändelser”, ”begår självmord”, eller blir oskyldigt anklagade och avrättade för narkotikabrott eller liknande.

Om inte samhället direkt fullföljer sharialagen, så har grannar, arbetskamrater, familjen möjlighet att, utan negativa konsekvenser, fullfölja sharia-lagens krav på dödsstraff.

Den kristne konvertiten blir fredlös i en totalitär, islamistisk teokrati.

Vi önskar en överprövning av Migrationsverkets och Migrationsdomstolarnas beslut. Den senaste tidens utveckling i Iran bör ge upphov till en ny prövning av avvisningar till Iran.

Till Migrationsminister Tobias Billström

 Jag ber att ministern tar upp PRINCIPEN hur Sverige skall göra med iranier som konverterat till kristen tro och sökt asyl i Sverige.

Jag skickar med ett ärende som ett EXEMPEL, men vet att ministern inte får och inte kan gå in i enskilda ärenden.

Jag menar dock att det är viktigt att ta upp principen eftersom jag bestämt hävdar att Sverige inte kan avvisa dem som själva inte vill återvända till Iran. Jag har fått detta bekräftat från flera tjänstemän på Migrationsverket och nu ber jag ministern att ta tag i denna fråga.

Jag menar att det går att kvalitetssäkra konverteringen tillsammans med kristna kyrkor i Sverige.

Det kan inte vara rimligt att unga och välutbildade iranier skall ”ruttna bort” i Ingenmansland och varken kunna avvisas eller komma in i det svenska samhället.

Med vänliga hälsningar

Filipstad den 7 september 2009

Bengt Sjöberg

Under en tid har rätt så många medlemmar flyttat till andra orter. Flyktingar som varit aktiva mötesbesökare har fått uppehållstillstånd och flyttat till större orter där de tror sig kunna få arbete. Ofta blir de dock sittande i nån förort isolerade både från vänner, socialt umgänge och kyrka. Andra hittar någon etnisk församling där de finner sig till rätta. Flera av våra asylsökande vänner har blivit förflyttade till mindre orter utanför Filipstad. Förr var det lätt att nå alla genom att sätta upp affischer på alla dörrar på förläggningen.

Andra medlemmar och kontakter som vi haft har gjort andra prioriteringar och har slutat gå på möten och samlingar. Andra skulle vilja komma, men den ekonomiska krisen gör det omöjligt att åka till kyrkan. Man har måst sälja bilen och någon kollektivtrafik finns inte som passar.

När jag i morse funderade på min vilja att tjäna Gud och vad som är bäst att satsa på i detta läge, bad jag om Guds ledning. Efter en stund ringde en man från en annan ort, cirka tolv mil härifrån. Han hade en önskan att få komma och hälsa på och få undervisning hur man blir en kristen. Han kommer från ett strängt muslimskt land. Nu skulle han ta sig till Filipstad, men bussförbindelserna var så dåliga så jag fick åka och hämta honom efter halva vägen. Vi satte oss för att äta och samtala och sedan började vi läsa bibeln. När vi bad att Jesus skulle komma in i hans liv och hjärta kändes en sån underbar atmosfär. Mannen kände verkligen Guds kärlek och Jesu närvaro. "Är det verkligen så enkelt att bli kristen", frågade han. Jag undervisade om dopet och bekräftade att det inte behövs mer än att tro på Jesus, bjuda in honom i sitt liv och bekänna att han är Herre. Då blir man ett Guds barn och får uppleva trygghet och glädje.

Efter någon timme ringde en kvinna från en annan ort. Hon hade kontakt med några män från andra länder som också ville bli kristna. Nu undrade hon om jag hade material, biblar, böcker, filmer och undervisning. Vi samtalade en lång stund och jag fick ge flera tips. Ytterligare en kontakt senare på kvällen bekräftade min bön om att få leda nya människor till en tro på Gud. På den orten planerade man för att nå ut med det kristna budskapet och börja bry sig om de flyktingar som finns på orten.

På kvällen var vi några bedjare samlade för att be för Filipstad och olika behov. Jag hoppas att Gud ska väcka en andlig hunger också i vår kommun.